Separationsångesten kommer jag inte kommentera, vi fick lämna över vår gamla hund till en annan tjej som kunde va med hunden konstant för att han inte kunde va själv. De ända jag kan säga är att börja när ni är hemma också och låta honom va i ett rum själv i några min. till en början kan han ha kompostgaller så han inte kommer ut men så han fortfarande ser er och sen kan ni prova att stänga dörren och då kommer han fortfarande höra er. 

Bilåkandet går med största sannorlikhet över. Min valp (8mån snart) hatade bilåkande när vi tog hem honom men idag hoppar han glatt in själv och är tyst hela resan. Tror mest eran ylar/gnäller i protest för att det är tråkigt och inte för att han tycker att de e läskigt med tanke på att han är tyst emellan. 

Att han aktiverar sig inne kan va ett trottsbeteende, han testar gränser helt enkelt. Bli inte arg, kör lite byteshandel och försök förhindra att de händer. Plocka bort sånt som han kan komma åt. Alternativt KAN han va överstimulerad och har svårt att inte göra grejer hela tiden. Hundar behöver vilodagar dom med, där de bara är ex koppelpromenader och ingen större aktivering.

Kan ha fel men de e spekuleringar och tankar =)

#1 Oj, vad tråkigt. Jo vi började så och nu är det ut, vänta, in godis som upprepas så många gånger som möjligt per dag. 

Jo bilen hatade han första gångerna tills han insåg att vi inte tänker dumpa honom nånstans. Men jo det kan nog kanske vara tråkighet och att han visar det så (tror inte så mycket på protester från hundars sida). 

Jag vet inte varför han gör det för han ligger ju också och sover helt lugnt inne… det är som han har tråkigt och gör det.. men jag kan ju inte spendera hela dagarna med aktivering av hund… Jo ska tänka på det med vilodagar… tror jag är orolig att underaktivera honom när uppfödaren sagt att det ju egentligen ska vara en arbetande hund. Jag vill ju verkligen vara bästa matten han kan få…. 

Tack så mycket för dina tankar 🙂

Han är 8 månader, det är klart han kommer hitta på grejer han inte får göra och testa gränser. Unghunden är hemma var skitjobbig, främst på kvällar, fram till han var iaf 1,5. Fick tokryck och bet i kuddar och filtar, gnagde på bordsben och mattkanter, jagade svansen och sprang runt, hoppade och nafsade på en, skällde och letade saker att sno och tugga på. Hans favoritsyssla är fortfarande att smyga upp på en och sno grejer han inte får (då får han ju uppmärksamhet och blir jagad, skitkul!), och nu är han över 3 år. 

Fortsätt kör byteshandel och erbjud honom något han får tugga på/leka med, och får han sådana där valp/unghundsryck så sätt dig med honom och hjälp honom varva ned. Han är ju jätteliten fortfarande. En 8-månaders ska väl inte regelrätt motioneras heller och det kan ju bli för mycket aktivering för honom så att han blir stressad av det istället. 

Separationsångesten och ylandet i bilen har jag inget råd angående.

Ett tips jag fått som varit väldigt bra är att inte glömma att berömma hunden när den gör (omedvetet) rätt. Alltså inte bara när hunden för rätt för att du säger det utan beröm när hunden lägger sig och vilar spontant. Samma när ni åker bil, när hunden då är tyst och stilla så berätta för den hur duktig den är. Då lär den sig att det är ett önskvärt beteende, hur ska den veta det annars? :) Separationsångest är nog bara att ha tålamod med och fortsätta som ni gör. Utöka så sakteliga. Har ni möjlighet, gå inte tillbaks in när hunden ylar utan vänta tills den tystnar, gå då in och beröm. Med möjlighet menar jag att den inte fortsätter yla i timmar (den måste väl iofs hämta andan), och att ni inte bor så grannar blir väldigt störda. Har ni bra kontakt med grannar om det finns kan det ju vara bra att prata med dem om att ni tränar hunden så de vet. Inomhusbeteende verkar ju testa gränser, det är ju trots allt en unghund. Försök inte ha saker framme som går att sno ;) tror det du gör med avledning är bra. Lycka till. PS, det kan ju också vara bra att ha kontakt med en hundtränare, kanske i samband med en valp/unghundskurs? Då får ni perspektiv från nån som känner hunden vilket kan vara väldigt värdefullt.

#3 Jag tycker inte han är så jobbig, jag blir bara lite orolig. Underbart att ha en vuxen hund med barnasinnet kvar. 🙂 Jag hoppas att våran kommer ha det också. 

Tyvärr har han suttit i en bur första halvåret i livet och inte fått mat ordentligt så när han kom till oss fanns där nästan ingen hund, därför är vi tvungna att bygga muskler på honom och jobba med det för att han inte ska gå sönder. Vi jobbar också stenhårt på att få upp honom i vikt. 

#4 Berömmer är vi noga med pga bakgrunden han har, han vart en "fyad" hund så vi berömmer allt vi kan komma ihåg även om det ibland missas. Kanske ska berömma ännu mer i bilen. 

Separationsångesten kör vi nu med att utöka tiden han klarar utan att yla. Görs allt rätt hinner han alltså inte yla innan vi är tillbaka. När vi kommer tillbaka är det också godis som ska delas ut. Det har funkat hittills men vi är liksom uppe i 1,5 minut nu längsta och så kör vi kortare repetitioner också. I början körde vi att han skulle bli tyst. Vi hade satt en lapp i trappan men tanten ovanpå hotade att ringa bovärden… Hon är en ganska hatisk människa och har snackat skit om oss nu till grannarna. Vi har i alla fall bovärden på vår sida, han är en djurmänniska 🥵

Vi planerar att gå kurs till hösten när dessa börjar igen! 🙂 Tyvärr fanns det ingen nu när vi fick honom… vi försöker se det positiva i detta med att han hinner landa och bli sig själv av lite hemmaperiod. 

Ibland, när det är ensamhetsträning eller att han ylar så får jag så dåligt samvete även om det inte är jag som ställt till med ångesten… Jag vill ju att vi är bästa möjliga hemmet för honom, han förtjänar verkligen det bästa. 

Tack så mycket båda för era tankar! Det känns nyttigt att reflektera över. =)

Det låter som att ni är ett jättebra hem och gör allt ni kan, det är ju suveränt :)