Rädsla i vissa miljöer
Hej!
Jag har ett problem med min Bearded Collie som funnits där sen jag fick henne. Hon är väldigt rädd och osäker för allt i stan. Hennes valptid var väldigt jobbig och hon satt mycket, vägrade gå och skakade. Det tog ett par månader tills hon började bli bättre och gå mer själv, även om hon fortfarande var väldigt rädd. Jag har tränat henne mycket och försökt få bort det här beteende. Miljöträning men också lydnad och liknande. Nu är hon ett år och har blivit mycket bättre än när jag fick henne. Hon går framåt men drar mycket i kopplet och om hon blir rädd kan det bli svårt att få henne att lyssna alls. Då har jag ändå tränat gå fint konstant sen jag fick henne, men blir helt enkelt för tungt för henne med omgivningen.
Sen kan hon ha vissa dagar när det släpper. Sker ungefär en gång i månaden och då är hon mycket bättre i huvudet, går fint osv. Men tyvärr har det aldrig varat längre än ett par dagar i sträck. Men sen blir hon sämre igen. Egentligen tycker jag inte det är så farligt själv, kan leva med att hon drar i kopplet. Dock tvivlar jag på att det är bra för henne. Hon har samtidigt gjort riktigt stora framsteg sen början och jag undrar om hon kanske kommer till en dag där det släpper. Vet inte om det är naivt eller om det faktiskt är möjligt.
Anledningen till att jag tror att det kan släppa är eftersom jag har tagit ut henne på landet. Mina föräldrar bor på en gård med några hundar och sen första steget hon tog där blev hon magiskt "frisk" i huvudet. Hon blir modig, positiv och utvecklas på ett sätt som hon aldrig visat i stan. Hon är verkligen en helt annan hund. Precis som man kan önska sig att en hund ska vara. Jag förstår verkligen inte det här!? Påverkar miljön så mycket. Det har fått mig att tvivla jätte mycket eftersom det visar att hon KAN må bra. Hon behöver inte vara rädd och orolig utan hon kan vara en typisk beardis.
Just nu är hon i en period där hon vägrar gå ut och gå med någon annan än mig. Min pojkvän står två timmar om dagen och försöker rasta henne men hon "kiss-strejkar" och skakar bara. Vilket gör mig helt förtvivlad för jag har fått ett nytt jobb och är bort minst sex timmar och hon måste ju rastas! Jag är hennes trygghet och har alltid varit den som gått ut med henne och varit hennes klippa när hon är rädd men trodde inte hon skulle börja om från noll med en person hon känner väl.
Jag undrar väll mest med det här inlägget om det är någon här som varit med om något liknande. En hund som visar rädsla i en miljö men super modig i en annan. Och hur ni skulle gjort? Vad är bäst för en hund som är på det här sättet? Jag vill helst flytta ut på landet eftersom jag själv trivs där och hon skulle bli bra då, men det är antagligen inte ett alternativ på ett par år tyvärr.. Vad tusan ska jag göra!? Älskar min hund så hemskt mycket och mitt hjärta krossas av tanken på att inte ha kvar henne. Finns det något sätt att få en sån hund bra eftersom hon ändå visat utveckling!?
av ren nyfikenhet så frågar jag innehåller ditt foder majs? eftersom våran ena fjompiga hund sluta äta torrfoder med majs så vart hon betydligt mindre harig av sig. Sen har jag tränat mycket balansövningar och berömmer massor tvingar henne inte till saker men utsätter henne för vissa saker som hon kan tycka vara smått obehagliga, det gäller att dom får små doser och inser även att saker o ting händer man dör inte o inte heller är det farligt.
Nej det gör det inte. Hon har ätit färskfoder tidigare och då var det likadant. Jo, jag har också låtit det gå i hennes takt samt gjord övningar för att höja självförtroendet. Och det är nio månader i den här miljön men hon kan ändå bli jätte rädd. Idag har det tagit tre promenader på 1 och en halv timma för att ens få henne att kissa. Så tror inte det kan bero på fodret i det här fallet :(
2. Jag tänker på kompisens ena hund som vart jobbig med rädslor och sin osäkerhet. Hon har idag tagit bort majs men ger även kalkon som ska vara bra att ge det är något som tillförs-så hunden blir lugnare av just kalkon (fråga mig inte vad då jag glömt bort det) ;) Men så har hon väl kanske mognat och i år verkar hon vara en betydligt lugnare inte så stressad som man kunde uppfatta henne som dom tidigare åren. Hon är i år 4 år . Vid löptider har hon vart bra helt otroligt glad orädd mer framåt.
Det låter knepigt att efter 9 månader ännu är så rädd. Kan det vara något genetiskt dålig avel som fört över rädslorna?
Hur gammal är hunden?
Kanske är det något som fattas i kroppen? kanske behövs medicin?
Har ni hört talas om Thundershirt? http://oliversson.se/thundershirt-en-lugnande-troja/
Jag har haft en rädd hund som vi fått arbetat mycket med, hon ser inte nya hundar eller folk som intressanta o det är helt okej. Men från fly till stanna kvar och jag kan styra upp det hela, från vara rädd för något ute till kunde inte bry sig. Vi kolla synen och hjärta just för att vi tänkte om det var något galet med synen o hjärta kolla vi upp ändå. Men allt var bra. Men så rädd som eran verkar vara har jag inte haft.
Ja, jag hoppas på att hon ska bli bättre med tiden. Och vissa saker tror jag har förbättrats med åldern redan nu. Men den senaste månaden har hon blivit sämre och visat färre framsteg.. Vid sitt första löp blev hon livrädd för allt. Hon fick åka ut på landet på en gång för det fanns ingen möjlighet att hon kunde vara hos mig i stan.
Det beror inte på generna. Valde en uppfödare med stor omsorg och båda föräldrarna har bästa resultat på mentaltestet. Var extra noga med det här eftersom det kan förekomma ljudkänslighet inom rasen. Men känns inte som det är ljudkänslighet det handlar om för min lilla tjej.
Hon blir jätte glad av att träffa nya hundar på promenader och människor (så länge de inte ger ett obehagligt intryck). En träff med hund kan göra henne lite gladare och positivare för resten av promenaden också, vilket är ganska intressant.
Oftast kan jag inte få henne på bättre humör när hon är rädd. Försöker få henne att göra övningar och ta kontakt med mig istället för att fundera på allt annat. Men kan inte komma på någon gång det verkligen hjälp, hon kan bli lite tryggare av det vissa dagar kanske.
Ska kolla upp den där tröjan! Något jag mer funderat på att testa är http://www.adaptil.com/se Är villig att prova det mesta just nu. Igår lyckades hon slita sig vid vägen och jag insåg att det inte kan fortsätta såhär. Måste hitta en bättre lösning för henne :(
Finns de något hon älskar bollar pinnar eller något godis som hon älskar?
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Min hund var väldigt framåt och tuff som valp men när hon blev 6 månader började hon få panik av saker hon inte brydde sig alls som valp.
Mest av ljud men också vissa dofter, vilket jag inte har lyckats lista ut än.
Här i Tyskland ( ja bor i Berlin :) ), har dem utvecklat ett speciellt hund-psykologiskt system. Alltså att det finns en speciell ordning i en flock, det finns 1:a främre ledarhund, 2:a främre medlarhund, 3:e främre medlarhund, mitten medlarhund (ledaren), sen kommer 1:a bakre medlarhund, 2:a bakre medlarhund och 3:e bakre ledarhund.
Så för att försöka göra detta kort är att alla 2:a och 3:e hundar ska förmedla till och vakta dem tre ledarna, alltså främre ledarhund, bakre ledarhund och mitten medlarhunden. Detta sätts in helt naturligt när hundar träffas, rangen är något som dem är födda med, och avgör varför vissa hundar går bra med alla hundar och andra hundar går bara bra med vissa hundar.
Detta måste man som människa egentligen också finna sin plats och se vilken hund man har för att kunna förstå sin hund och också skydda den. ( Om det är någon som är intresserad av denna teori kan jag försöka översätta den liten snabbt på svenska ).
Det verkar som att din hund har mer förtroende för hundar än människor. Du måste helt vinna din plats och visa att du kan skydda henne. Det gör du med att du måste få henne att gå bakom er när ni är ute och går. När något kommer emot er måste du ställa dig framför henne och visa att du har kontroll. Detta måste du gör gång på gång, hon får aldrig vara den som möter något utan att du är i mellan. Vilket är också bra när ni går inne i stan med henne är att hon är placerad vid husväggarna och du på henne yttersida. Men du får inte trycka henne mot väggen utan försöka ha en meter emellan er. Hon kanske även behöver någon som också går bakom henne för att skydda henne bakifrån, alltså när ni är ute båda två med henne kan man göra denna övning. Efter ett tag så borde hon egentligen finna sin plats och få förtroende till er. Men va beredd på att repetera och ge inte upp.
Det är lite försent att försöka bryta en hund som har fått panik, men du kan alltid "bryta" innan. Så ett roligt spel jag brukar göra och lärt min hund är "Touch". Alltså man börjar hemma med att visa sin ena hand och håller ett otroligt gått godis i den andra handen, sen säger man touch tills hunden förmodligen efter sin iver för att få godiset börjar att buffa på handen, alltså den handen utan godis, sen när den gör det berömmer man otroligt mycket och ger godiset från den andra handen. Gör det hemma tills det sitter och att hunden verklig gillar denna övning. Sen när man är ute och hunden är normal, kan man gör denna övning egentligen hela tiden, varje gång man stannar vi ett övergångsställe tex eller helt enkelt när man går. Nyckeln är att ha ett godis som din hund verkligen gillar och att berömma jätte mycket. Detta gör att hunden koncentrera sig mer på dig och inte på omgivningen. Sen när detta sitter till 200% kan man också sätta in detta när man ser att hunden börjar titta på något man vet att den kanske kommer att bli osäker för och det funkar nu även när min hund är i Panik, hon touchar mig och tar godiset även om hon står och skakar och bara vill springa iväg. Jag står då still och gör övningen gång på gång och hon trappar då sakta ner tills hon blir helt normal. Förut var vi alltid fast någonstans i en timma innan hon hade varvat ner sig, så denna övning var guld värd för mig och min hund i alla fall. Vi tränar även med mycket ögonkontakt, samma spel, men hon ska titta mig i ögonen. Hon var förut väldigt mycket i sin egen värld när vi var ute och jag hade väldigt svårt att få kontakt med henne, så med denna övning har jag lyckats få henne att söka mer kontakt till mig.
Ja allt låter väldigt enkelt på papper, men det är mycket jobb med en ängslig och rädd hund, men ge inte upp !
Även en duktig uppfödare kan få en valpkull där det är mindre lyckat - genetik är lurigt och även två stabila föräldradjur kan få en avkomma som är mindre stabil.
#5 Ja hon älskar mat i alla fall. Men ibland blir hon omottaglig för det i värsta fall..
#6 Okej det där var väldigt intressant. Jag ska testa och se om det hjälper. Har provat att ställa mig framför henne men kände aldrig att det gjorde någon skillnad. Men det var när hon var mindre och slutade kanske för snabbt med det. Hon går bakom mig när hon är väldigt osäker ibland men oftast drar hon framför. Har du något tips på hur jag kan få henne att gå bakom mig? Känns som det blir svår om hon bland annat inte vill gå alls eller bara vill dra hemåt..
Ska träna in det där trickset. Just nu använder jag sitt och ligg kommandot eftersom det är vad hon är säkrast på. Känner att det inte distraherar henne tillräckligt, hon kanske svarar bättre på "touch" övningen.
#7 Ja, precis. Tror alla hennes syskon är friska så är bara min hund som blev såhär ur kullen. Hon var undergiven av alla valpar där men föll för henne eftersom hon satt hos mig hela tiden jag var där. Vi klickade helt enkelt, kunde aldrig anat att hon skulle vara såhär rädd dock.
#8 Min hund var specialist på att vara framför mig och måste påminna henne varje gång om och om igen. (Jag tror att hon är 3e främre medlarhunden, alltså väktare till Centralhunden. Så det är jag som måste vara denna "hund" och ge henne vägledning, annars blir hon väldigt förvirrad och ängslig av sig.) Men efter en månads "noll tolerans" så fick jag henne äntligen att gå bakom mig. Med noll-tolerans menar jag även när vi bara går i trapphuset, en liten kiss-runda, ja alltså precis överallt även när hon vet att det är matdags och jag går mot köket så visar jag med handen att hon ska vara bakom mig. När vi står och väntar på grönt ljus, ställer jag mig alltid lite snett framför henne osv.
Så när ni är ute och går kan du ha henne på en så pass lång lina att när hon vill gå om dig, ska det vara möjligt för dig att sträcka armen bakåt ( inte böjd utan spikrak) så att hon då inte kommer längre fram. Sakta ner och vänd dig bestämt men ändå lugnt med ansiktet mot henne samtidigt som du kan göra ett ljud, jag säger alltid "schhhht", om du känner att hon fortfarande vill gå framåt kan du då gå emot henne och hon kommer automatiskt backa några steg, stå kvar någon sekund och vänd dig bestämt men lugnt för att fortsätta att gå framåt. Jag var tvungen att upprepa detta väldigt mycket och ibland funkade det och ibland inte. Men efter en månad med absolut noll tolerans och med denna övning har vi äntligen lyckats. Så nu när hon blir lite upphetsad av en mötande hund behöver jag bara säga "schhhht" ljudet :) och hon saktar in automatiskt. Det bästa är att rätta henne när man känner att om någon sekunder kommer hon att gå om mig och inte rätta när hon redan har passerat dig. Tajming är guld :)
Vad jag också märkte med min hund är att jag vi gick alldeles för fort, gjorde det automatiskt för hon ville ju alltid framåt, men märkte att om vi saktade ner farten och tog det jätte lugnt, stannade lite då och då, satte oss på en bänk, tittade lite i skyltfönster osv. blev hon med tiden mycket lugnare och drog inte lika mycket.
Ja det är svårt om hon inte vill gå eller bara vill hem, men som sagt, hon kanske behöver någon som är bakom henne också för att känna sig extra trygg. Man kan öva med 2 linor, så den som går framför har ena linan och den som går bakom har den andra linan och "styr" hunden så att den hittar sin rätta plats. Folk kommer nog titta lite underligt bara :)
Här är en bra sele som jag har använt mig av, man har fullständig kontroll på hunden när den får panik. Vet tyvärr inte vad den heter på svenska.
#9 Tack för jätte bra beskrivning på hur jag ska göra! Undrar över en sak till bara. Eftersom man hela tiden ska ha henne bakom sig, då menar du precis bakom fast lite vid sidan, vid hälen på mig? Tänkte kan inte det bli väldigt strikt om dom vill ha möjlighet att nosa eller liknande. Är det okej att hon nosar runt lite om hon känner sig trygg? Man kan ju inte begära att en hund alltid håller sig på "fot", men det kanske inte är det du syftar på? :)
#10 Ja alltså bakom kan hon gå på lång lina och även byta sida om hon vill, men hon får inte dra. Det är bara att du måste se allt rum som är framför dig är tabu för henna att beträda, det är ditt område och du tar hand om det. Nosa och titta är jätte bra speciellt för ängsliga hundar !
Min hund är också rädd för stan. Hade tränat bort det genom att träna koppelgående och tilliten så istället för att bli tokig av alla ljud så koncentrerade hon på mig istället. Nu efter Valborg så har det smällts och hon är rädd för stan igen, tyvärr.. Jag började sakta, i tex centrum. Tränar mycket koppelgående, hålla ögonen på mig genom godisövningar och annat, och sen brukar jag tönta mig så hon leker med mig. Talar mycket med henne, vara intressant helt enkelt - någon hon vill följa med ögonen och inte omgivningen. Till slut blev hon så bra att jag gick i T-centralen med henne mitt under dagen. Man märkte snabbt när hon började lyssna på omgivningen och då "förlorade" kontroll, behövde alltså se tecken när det precis kanske börjat så jag kunde avleda :)
#12 Jag har också tränat mycket koppelträning (ingen bra resultat ännu) och kontaktövningar. Men det är nog som du säger att det är viktigt att vara intressant hela tiden. Får trappa upp det och ha fler övningar helt enkelt. Ett plus att man får bättre band med sin hund dessutom :)