Jag fick låna en ängel för en stund. Den 20e Maj klockan 19:30 tog han sitt sista andetag.

I 4,5 år har jag försökt att träna bort rädslor och ångest hos Melwin som suttit så ingrott i hans psyke att jag inte lyckats. I 4,5 år har jag anpassat mitt liv efter hans behov. Jag satte han alltid först. För han är och var viktigast i mitt liv. För ungefär ett år sen såg jag hur hans beteende började förändras, han blev mer tillbaka dragen, han var stel, och förlorade glimten i ögonen. Det är nog bara ägaren till sin hund som kan se när livslusten och smärtan tar över. Och det gjorde den. I slutet fick han kämpa upp för trapporna, han flämtade häftigt vid 10 minuters promenader, och han hade gråstarr som skulle orsaka blindhet tillslut. Så jag beslutade mig för att låta honom somna in. Jag var med honom hela tiden, och det var väldigt fint. Veterinärerna var lugna och förstående, och jag bestämde mig för att vara stark för oss båda en sista gång. Jag grät inte under tiden han somnade. Jag höll hans huvud i mina händer och viskade "until the end" . Precis dom orden som jag viskade dagen då jag fick honom… Och till slutet blev det. Han var min bästa vän i 4,5 år och jag har aldrig älskat någon så mycket. klockan 19.30 den 20e Maj så somnade min bästa vän, 6,5 år gammal, stillsamt in bredvid mig med huvudet i mina armar. Jag älskar dig föralltid, min underbara hund❤️🌺🌈.