Hundar iFokus

Hundar

Etikett: änglahundar
Läst 1091 ggr
Wezza
6

För ett år sedan tog döden en ängel

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

För exakt ett år sedan så försvann Disa för att bli en del av himlen. Jag minns dagen så exakt, även om det är svårare att förklara. 

Har kopierat inlägget från min blogg.

''För exakt ett år sedan, den 12 mars 2013, gick Disa bort. Hon blev 15år gammal. Jag minns dagen som om det vore igår.

Jag var ensam hemma med hundarna den veckan, det var bara jag, Suzette och Disa. När jag kom hem efter skolan på eftermiddagen så hade jag tänkt gå en ut med hundarna precis som vanligt, men när jag öppnade dörren och förväntade mig viftande svansar, så kom det ett hugg i magen. 

Utan att ha sett Disa i mer än två ynka sekunder så visste jag, hon var död. Hon låg mitt i hallen, ungefär två-tre meter ifrån dörren där jag stod. Suzette var glad att se mig, men hon lämnade inte Disas sida, hon bara stod där, och tittade på mig. Jag slog igen dörren och började gråta, jag inbillade mig att hon andades, men jag visste att så var inte fallet, hon låg bara där, men både mun och ögon öppna, bara låg där. 

Jag samlade kraft, gick fram till henne, och bara kände på henne i en sekund. Hela hon var hård som sten, den mjuka pälsen mot ett kallt stenblock. Suzette stod fortfarande på exakt samma plats, bara tittade på mig. Jag fick panik, min allra första tanke var att jag måste ringa Michel, min bror. 

Gråtandes så slängde jag upp lådan, tog fram ett koppel, sa till Suzette att hon var tvungen att komma hit, vilket hon gjorde. Jag tog henne och gick ut, låste dörren bakom mig, tog upp mobilen, och bara började gå därifrån. Michel svarade, jag sa ''Disa är död''. 

Han åkte från jobbet medans jag och Suzette raskt fortsatte att gå, fortfarande med gråten i halsen. Mica hade gått ner för att möta mig, vi kom tillbaka och när jag kramade henne fortsatte jag bara att gråta. 

Michel kom, han fick hämta Disa. Vi skulle åka från Ullared till Älvsered så att Disa kunde bli begravd i deras trädgård. Han undrade om jag hade ringt till mamma, det var ju trots allt hennes hund. Det hade jag inte. Så vi ringde till mamma och vi bestämde att jag och Suzette skulle sova hos Michel och Mica. 

Nu är både Disa och Suzette extremt saknade, av många människor <3''

Medarbetare på Hundparkour.ifokus

Vizzla
0
#1

Beklagar sorgen

"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"

Blogg   http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf