Vi har en hanhund som nu är 7 månader och vi tänker inte kastrera. För några år sedan var vi ganska säkra på att vi absolut skulle kastrera ifall vi skaffade en hanhund men nu har vi helt vänt om. Varför skulle vi göra det? Så länge hunden inte blir helt tokig och verkligen mår psykiskt dåligt runt löptikar så ser vi absolut ingen mening alls med att utsätta honom för ett onödigt kirurgiskt ingrepp. Dessutom skulle jag personligen aldrig kastrera en unghund då det finns många som menar att om hunden inte får växa klart och utvecklas kommer man ha en valp för resten av hundens liv och det låter ju mindre lockande…. Och det finns ju inget som säger att alla hanhundar blir stressade runt löptikar, vänj unghunden redan nu så blir det förhoppningsvis inga problem. 

Så nej, jag skulle absolut inte kastrera. Tycker man det är jobbigt med att de skvätter så lär hunden att kissa ur sig. Vi kissar vår hund på vår utegård och har gjort det sen han var liten. Nu kissar han ju ibland på promisen också och har markerat några gånger, men sålänge det inte går till överdrift så kan de väl få göra det? det är ju deras sätt att kommunicera. 

Detta är mina tankar ang kastrering, du får avgöra själv om du tycker de är vettiga eller ej :P

#1 jag tänkte likadant innan jag skaffade min hund "jag tänker kastrera, inget snack om det". Men nu vill jag inte göra det men samtidigt tänker jag att det kanske, kanske kan vara bra för honom.

Bättre att låta honom växa klart, om det blir stora problem med att han blir tokig bland löpande tikar och revirmarkerar som en galning, då kanske man kan prova kemisk kastrering? Egentligen är kissmarkeringen inte ett problem för mig så länge det inte sker inomhus. Jag menar, revirmarkering är en av hundens instinkter och som du skriver, det är deras sätt att kommunicera på.

Jag lutar mest åt ett NEJ men vill höra lite mer åsikter kring detta. Veterinären tycker att det är en bra idé med tanken på rasblandningen, de negativa sidorna minskar blablabla BULLSHIT! Obildade människa, de vill bara tjäna pengar på mig ;)

Det enda som verkligen gör att jag funderar över kastrering, det är att chansen för tumörer och prostatabesvär minskar..

Jag var först helt emot kastrering av hanhundar. Såg det som ett onödigt ingrepp. Sedan fick jag en hane som hade problem med osäkerhet och rädd vid samspel med andra hundar och när han blev könsmogen och alla hormoner kom i omlopp så slog osäkerheten över till aggressivitet. Jag valde då att kastrera, dels för att han garanterat aldrig skulle kunna para och föra vidare osäkerheten och dels för att jag hoppades att han skulle må bättre.

Resultatet? Osäkerheten finns såklart kvar till viss del, MEN aggressiviteten blev mycket bättre så han verkar kunna hantera sin osäkerhet på ett helt annat sätt nu. Sedan fick jag ju dessutom en hund som inte nosar runt på promenaderna, inte vill skvätta hela tiden, kan träffa löptikar utan att bli det minsta stressad och framför allt så blev han ÄNNU mer fokuserad på att arbeta 😃

Min yngsta hanhund är dock okastrerad. Men enbart för att han är väldigt fin både exteriört och mentalt och därför har fått gått i avel. 

Blir det en ny hund framöver så kommer den garanterat kastreras oavsett om det är hane eller tik!

Ser bara fördelar och har rätt många andra kastrerade hanhundar runt omkring mig och faktiskt ingen alls av dom som på någon vis mått dåligt av sin kastrering. 

Personligen har jag svårt att förstå varför så många väljer att ha sina hundar okastrerade om dom ändå garanterat aldrig ska gå avel.

Vi kastrerade vår hanhund för ett år sen och har enbart märkt av positiva effekter.

Jättebra att ni som kastrerat slänger in en kommentar!

Har era hundar ökat i vikt? Någon som blivit inkontinent? Problem som uppstått direkt efter kastreringen? Någon hund som reagerat på narkosen?

Vi leker med tanken att jag kommer kasterar honom, vid vilken ålder är det "bra" att göra det? Jag vill att han ska uppnå sin maximala muskelmassa, utvecklas maximalt helt enkelt.

Stämmer det att osäkra hundar blir ännu osäkrare? Vill ju att han ska bli självsäker och det är något som vi jobbar hårt på, vill inte att det förvärras och att arbetet som vi lagt ner på det ska vara förgäves.

Jag vill inte utsätta min hund för den stress som kan ske vid löpande tikar, jag vill heller inte använda min hund i avel och finner därefter ingen anledning till varför man promt ska ha den okastrerad, risken för tumörer och prostatacancer minskar ju betydligt vid kastrering. Dessutom så kan jag heller inte lita lika mycket på en okastrerad hane när den är lös, oavsett hur uppfostrad ens hund är så kan den alltid få för sig att slå för öronen och sticka. Då vill inte jag stå där och betala för en abort åt en tik, det är trots allt jag som hanhundsägare som får stå för dessa kostnader! 

Jag tänker absolut inte acceptera en eventuell blandraskull, jag vill heller inte att min hund ska användas i aveln överhuvudtaget och därefter accepteras ingen kull efter min hane och absolut inte en som sker på grund av olycka. 

Som jag sa tidigare, även den mest uppfostrade hunden kan bli ouppfostrad för en stund. Något man absolut inte ska blunda för!

MEN samtidigt, en kastrering kan förvärra vissa beteenden, vilket många inte vet om eller tänker på. Många kastreringar sker även för tidigt och många sker för sent och därefter uppstår problem av olika slag. 

En kemisk kastrering är inte alltid att rekommendera, vissa hundar har visat total motsatt effekt av detta, vissa biter det inte alls på och vissa fungerar det utmärkt på. Inga garantier. Då föredrar jag en ordentlig kastrering! 

Men det beror helt på hur hunden ifråga är också, min sambos chef har exempelvis en okastrerad hund som de skämtar om är psykiskt kastrerad. De har försökt använda honom i avel tidigare men han har absolut noll sexdrift och har alltid haft det, spelar ingen roll om tiken så trycker upp baken mot honom så går han bara ifrån. Så det är så otroligt individuellt och jag skulle basera kastreringsfrågan på vad jag själv vill och på hur hunden är och inte är. Väga för och nackdelar med andra ord.

Bör kanske tillägga att INGEN av de kastrerade hanar som jag träffat på har fått negativa bieffekter, de har enbart fått positiva.
Gällande viktökning så är det ingen nyhet att man kan få ha en lite mer strikt diet på en kastrat, oavsett djurslag. Men som sagt, jag har inte träffat en enda kastratägare som varit missnöjd med sitt val.

Jag skulle inte kastrera en annars frisk hund.

Enda anledningarna till att jag skulle kastrera är av medicinska skäl eller om hunden blir så stressad av löptikar exempelvis.

Min Hugo kastrerades i somras pga kraftigt förstorad prostata som han led mycket av. Visst har man märkt av en hel del positivt men även lite negativt, t.ex. så har han lagt på sig mer så vi får kämpa för att hålla vikten nere (var inte några som helst problem innan) samt att pälsen har fått sämre kvalité.

När Hugo var okastrerad så tränade vi otroligt mycket på att han skulle klara av att löptikar och att inte bry sig så mycket. Och ja visst det krävdes en del träning men tillslut så brydde han sig inte mycket alls.

Som sagt så skulle jag inte kastrera honom om han hade varit helt frisk, ser det som ett ganska onödigt ingrepp.

Vår hanhund är snarare för smal så vi har inga problem att hålla vikten på honom. Inga andra problem efter kastreringen heller. Tog såklart ett par dagar innan han helt var sig själv efter operationen men det gick smidigt ändå.

Det är mest pga att jag vill minska risken för tumörer och prostatabesvär, det övriga är något man kan jobba på, försöka iallafall som jag gör nu.

Han har ännu inte visat intresse för löpande tikar, eller han ville leka med en löpande tik (vilket han fick) dock försökte han inte bestiga henne. Agression har han aldrig visat, varken mot människor eller andra hundar, han kan skälla mot andra hundar men då för att han är nyfiken och vill hälsa.

Jag tänker inte avla vidare på honom (han är blandras, inget illa mot blandraser men trots att jag har en blandis så är det inget jag tänker stödja och bidra till, valde honom av olika skäl, bla för att han inte skulle hamna i fel händer, inte ångrat mig en sekund då han är den perfekta hunden för mig) så varför inte kastrera honom för att minska chansen för tumörer och prostatabesvär? Jag vill inte risker tjuvparning heller och som någon skrev behöva betala för abort eller att tikens ägare väljer att låta tiken föda valparna, då kommer JAG oroa mig för var de hamnar då det även är min hunds avkomma.

Vilket dilemma… Läser era inlägg och försöker väga fördelarna mot nackdelarna men kommer ingenvart.

Dock har vi tid att fundera då jag tänker låta naturen ha sin gång och att han får utvecklas fullt ut.

Jag tycker inte man kastrerar en hund utan vettig orsak, ex. medicinsk eller att man har en hanhund som blir extremt stressad av löptikar, är inte så fallet finns det ingen anledning att kastrera. Att hunden inte skall gå i avel är ingen vettig anledning, det är vi som ägare som bär på ansvaret att se till att det inte sker.

Finns många nackdelar med kastrering och i värsta fall har man utsatt sin hund för livslångt lidande för att man kastrerade bara för att, man måste fundera mycket noga om det verkligen är värt att ta en sådan risk. Några exempel på vad som kan uppkomma; Inkontinens, försämrad päls, viktproblem, beteendeförändringar, ökad osäkerhet/aggressivitet, ökad risk för skelettcancer, risk för överväxt, passivitet m.m. En hund som uppvisar osäkerhet skall man inte kastrera, en sådan hund blir ännu osäkrare efter en kastrering.

En okastrerad hund går inte runt och är "tänd och på helspänn" så det kan du strunta i. Skulle det visa sig att hunden är lite intresserad av tikar är det en träningssak, blir det extrem så hunden verkligen mår dåligt kan man fundera på det, men annars finns det ingen orsak. Revirmarkerande är också något man bestämmer själv, vill man inte ha en hund som markerar så låter man inte den göra det heller.

Sedan är det också bra att vänta ett par år om man har tänkt kastrera sin hund.

Jag tycker inte att du ska kastrera på grund av nackdelarna är större än fördelarna. Oönskade valpkullar kan man förhindra med lydnad och ägaransvar. Riskerna som finns vid ingreppet + förändringarna som kan tillkomma vid kastrering så tycker jag att de inte är värt det. Det finns vissa goda skäl till att göra en kastrering men där tycker inte jag hundar man ej ska avla med ingår.

Jag funderar på att kastrera min, han är ju iofs 1 år och snart 5 månader men han är för det första blandras och ska inte gå i avel

Mamma och många vi känner har tik och direkt han blev könsmogen så gick han från busvalp till att bli helt upp i varv så fort han träffar speciellt mammas tik, hände ordagrant över en natt. 

Han går så pass mycket upp i varv att han "stänger av" och bara stressjuckar och är helt tom i blicken, missar man då han börjar så är det omöjligt att få någon som helst kontakt. sen tar det lång stund innan han går att lugna om man särar på dom.

Det är väl främst det som jag hoppas ska minska, även om jag såklart vet att det är något som vi måste jobba på, igår hade vi valpbesök och då tog jag han till sovrummet och la oss en stund i sängen då han gick upp i varv 

Hemma i det trygga så är han världens lugnaste mystönt, iofs så kissar han ibland inne vilket inte är direkt kul! Han är inte jättefarlig på att revirkissa ute däremot om han inte är med en annan hund då men har varit stenhård med han att om matte säger gå då går vi, inte kissar på vartannat träd.

Det som fått mig att tveka är narkosen, är sååå rädd att han inte ska vakna upp igen, och att hans osäkerhet ska öka. 

Kan tillägga att enda veterinär jag pratat med tyckte inte alls att man skulle kastrera hanhundar till höger och vänster, men bad mig iallafall vänta tills han blev 1 år.

#10 Det är väldigt onödigt att slänga omkring med rena gissningar och få det att låta som att det är en absolut sanning.

" En hund som uppvisar osäkerhet skall man inte kastrera, en sådan hund blir ännu osäkrare efter en kastrering."

Hur kan du veta att detta stämmer på varenda individ? Min hund har alltid haft problem med just osäkerhet. Hans problem var MYCKET större när han var okastrerad eftersom hormonerna fick honom att hantera osäkerheten genom att gå till anfall mot alla han upplevde som ett hot….. För honom var kastreringen en stor hjälp och han har blivit betydligt tryggare. 

Så visst, det kan säkert finnas osäkra hundar som blivit sämre av kastrering men att skriva att det bara ÄR så är en ren jäkla lögn! och det gör att jag får väldigt svårt att tro på något av allt annat du skriver också.

TS. Min hund har inte fått viktproblem efter kastreringen. Han äter fortfarande högenergifoder. Det är ju trots allt vi människor som bestämmer vad våra hundar äter så jag tycker det är rätt enkelt att hålla dom i bra form ;-)

Det enda jag bekymrar mig lite om är att han kanske inte bygger muskler lika lätt. Han råkade ut för en olycka på agilitybanan och slet av ett korsband och efter en lång rehab har jag haft ganska svårt att få tillbaka honom i styrka. Dock vet jag ju inte om det verkligen beror på kastreringen eller inte. Men det är väl liksom det enda jag i så fall ser som negativt. Dock väger ju fördelarna fortfarande över. 

Alla andra problem som folk gärna vill skrämmas med (och konstigt nog är det alltid såna som själva aldrig haft en kastrerad hund….) har jag aldrig sett något av varken hos min egen hund eller dom 10-15 kastrerade hanhundar jag har runt omkring mig.  Däremot bland kastrerade tikar vet jag en del som har problem med exempelvis inkontinens.

Har ganska stor erfarenhet av kastrerade hanhundar och har bara  positiva erfarenheter. Kan inte komma på någon som har varit negativt.

#13 Helt logiskt, när hormonnivån minskas minskar också modet och risken är mycket stor att en redan osäker hund blir ännu mer osäker efter en kastrering. Det beror förstås lite på vad det handlar om för osäkerhet, men det skall tänkas på mycket noga om det verkligen är värt att ta den risken, förvärras osäkerheten är den svårare att jobba med än den skulle varit innan.

#15. Precis, det beror på vad det är för sorts osäker. Alltså är det bara skrämselpropaganda att skriva ''en hund som visar osäkerhet ska man inte kastrera'' då det långt ifrån gäller varje individ.

#16 Men det är dock inte ovanligt utan väldigt vanligt så det tål att påpekas, det är riskfyllt att kastrera en osäker hund och inte det minsta roligt med en hund som blir ännu osäkrare efter kastrering. Så det borde aldrig rekommenderas att kastrera en redan osäker hund.

Har också alltid varit en sådan som tyckt att man absolut ska kastrera, men sedan jag fick min okastrerade kille har jag ändrat uppfattning faktiskt. Han har inga som helst problem för att han har bollarna kvar: skvätter/nosar inte på promenaderna (uppfostringssak!), har lugnt kunnat umgås med löptik utan någon som helst stress och har inga aggressionsproblem. Han får i princip aldrig erektion ens, har aldrig sett honom tillfredsställa sig själv vilket jag sett många andra potenta hundar göra, av båda kön. Någon månad efter att vi fick hem honom var jag tvungen att kontrollera så att han faktiskt hade bollarna kvar! 😃 Det är helt enkelt svårt att tro.

Passade dock en hund som jag utan tvekan hade kastrerat om han var min. Han hade erektion heeela tiden, var extremt lättstressad och tog ut detta genom att rida andra hundar eller slicka snoppen tills han fick utlösning, kissade inne på nya platser, "dominerade"/mobbade/var förbannat jävla jobbig mot andra hundar, luktade starkt av urin, var helt fixerad vid lukter utomhus och ville skvätta varannan meter. Han mådde inte alls bra av sin starka drift och det hade förbättrat hans livskvalitet något enormt att slippa. Det var synd, han var en oerhört mysig, snäll och välvillig hund bakom den där driften och betedde sig mycket bättre när han fick lära sig att slappna av… men det var få som tyckte om honom eftersom han var så fruktansvärt stressad jämt.

#17 det är bla därför jag tvekar + en massa andra orsaker till min inställning till kastrering av just min hane.

Vi tränar på hans osäkerhet varje dag. På valpkursen sa instruktören att han taggar ner snabbt och att osäkerheten övergår till nyfikenhet, att jag inte har något att oroa mig för. Valpen kommer säkerligen bli säker ju äldre han blir och där kommer hormonerna till hjälp.

Nej, nej, nej jag kommer INTE kastrera honom inom snar framtid om jag nu bestämmer mig för det. Jag låter honom växa klart och märker jag att han blir stressad och orolig av löpande tikar, matvägrar samt börjar revirmarkera inomhus och överallt utomhus då tål det att funderas på. Vi får helt enkelt jobba på det här och se till att hans osäkerhet försvinner, att han lär sig vara bland tikar som löper och att han vet var han kan revirmarkera om han så måste!

#13 du har så rätt; vi människor bestämmer vad hunden ska äta samt att man kan öka på motionen. Hur är det med din hund nu då? Har han lyckats bli återställd från skadan?

Nackdelar som kan vara bra att ha i bakhuvudet är att de kan bli inkontinenta, få dålig pälskvalité, lättare övervikt och därmed diabetes, skörare ben i tidigare ålder, m.m.

Jag tycker det är värt att kastrera personligen, men alla ingrepp har ju risker.

#17. Nja…. Han är utskriven från rehab och godkänd att köra både freestyle och agility fullt ut. Och det är ju rätt starkt jobbat efter en korsbandsoperation. Men han har inte sin gamla fart och styrka så i nuläget kan han inte alls konkurrera i agility (han kör högsta klassen). Men vi fystränar intensivt och hoppas på ett underverk ;-) Annats då vi byta sport till något stillsammare!

#21 vad duktig han är som kämpat så hårt och du med! Håller tummarna för honom och hoppas på ett mirakel att han får upp styrkan och farten igen :) Kämpa på

Vet en hanhund som är kastrerad som är mycket osäker mot främmande människor och hundar, det blev värre efter kastrationen.

Min hund har också varit väldigt osäker (framförallt mot människor) men nu är han helt tvärtom, hälsar gärna och är nyfiken. Han var ju visserligen 6 år när han kastrerades så beror nog mycket på mognad med.

Men det där med att en hund blir osäkrare efter kastrering är nog väldigt individuellt.

Vet också en hanhund som kastrerades vid ca 6 månaders ålder, i "förebyggande" syfte. Den hunden är nästan förstörd idag och jag tror mycket berodde på den kastreringen. Han blev sjuk och deprimerad efter kastreringen och sen har det löpt vidare i en ond spiral. Jag tycker inte att man kastrerar i förebyggande syfte utan man gör vad man kan i sin makt för att uppfostra hunden till en trygg och sund individ på ett "naturligt" sätt. Kastrera anser jag man kan göra i senare skede när hunden är färdigmognad och helt vuxen om man nu vill av t.ex. medicinska skäl. Vet en som kastrerade sin 5-6-åriga hane för att han var färdigavlad och de hade tikar hemma. Så för att underlätta då så kastrerade de honom, vilket gjorde situationen lättare. Men då var han som sagt mogen och vuxen redan, vilket jag tycker gör det okej.

Det går ju faktiskt att bygga upp en hunds självkänsla även om den saknar kulor. Självkänslan sitter ju inte kulorna. :)
Bygg upp självkänsla och självförtroende hos hunden och kastrera när den är mogen (varierar från hund till hund) om man väljer att kastrera. Jobba med hunden och få den att känna sig duktig - alltid! 

Det finns nackdelar, men jag har hört ungefär 1 på 500 som faktiskt har fått bakslag och jag träffar många hundar varje dag. Att kastration på hund är ett så känsligt ämne är lite roligt tycker jag som även är hästmänniska. Jag tror inte det finns något annat djurslag som man tvekar med kastrering så mycket.

Själv har jag en okastrerad hane. Han har inte någon direkt könsdrift och umgås med löptikar utan att ens bry sig. Nästa hund får jag se. Det beror ju helt på hur den individen blir. 

Det är bara du som kan avgöra hur du vill göra med din hund. :)

#25 Det vettigaste någon skrivit; det går ju faktiskt att bygga upp en hunds självskänsla även om den saknar kulor" SÅ SANT!! Vi kämpar på det ny, det handlar om osäkerhet i nya situationer, inget ovanligt för en ganska ung hund eller kan lika gärna skriva valp. Förmodligen kommer han växa ifrån det men vi jobbar på det. Samtidigt som han är lite osäker så är han såå nyfiken! :)

Jag ville höra åsikter kring detta, för/nackdelar och nu har folket sagt sitt haha. Jag är inte emot kastrering, dock vill inte kastrera honom men samtidigt vill jag. Vi får fortsätta jobba på självkänslan, han får mogna och bli vuxen först, sen kommer jag ta ställning till om han ska kastreras eller inte. Har han stor könsdrift, blir galen bland löptikar, revirmarkerar här och där, ja då får vi helt enkelt kastrera honom.

#26 Men poängen är att det blir svårare att jobba med än det skulle varit tidigare om osäkerheten förvärras.

Tänk också på att det inte finns några garantier att tikintresse och revirmarkerande försvinner av kastrering. För en del blir revirmarkerandet ännu värre.

Men precis som du säger, vänta något år innan du funderar på kastrering.

#27 Håller med dig fullt ut men naturligtvis går det att jobba på det även om han skulle kastreras, dock som du skriver blir det lite jobbigare.

Och att kastrering inte är någon garanti är också rätt.

Vi lugnar oss något år och håller tummarna för att jag inte behöver kastrera honom för innerst inne vill jag inte det, dock har jag inget emot kastrering.

Jag tror på hårt arbete och träning, långsiktigt. Klarar man inte det så tar man till lite profesionell hjälp. Kastrering bör vara den sista utvägen - tycker jag.

Jättebra svar från alla och många delade åsikter kring detta men det får man ha! :)

#27 Av min erfarenhet (som inte är något forskningsresultat, utan bara vad jag har sett) sitter det här med hundens osäkerhet mest i huvudet på ägaren. Visst finns det hundar som säkert kan bli osäkrare av en kastrering, MEN det är sorgligt iså fall att hundens självkänsla satt i hormonerna. Som sagt, jobba med hunden innan du kastrerar den så att den har en grundsjälvkänsla. Och fortsätt med det efter en eventuell kastration. Med alla hundar.
Jag fick hem en valp som var rädd för sin egen skugga. Men han fick bygga upp sin självkänsla och nu lever han i tron om att han kan klara precis vilken uppgift som helst! (hur kan man inte tro att man är världsbäst om man får höra det 3000 ggr om dagen och får lyckas med kluriga uppgifter? ;) )
Många hundägare som fått den här osäkerhetsbilden uppmålad framför sig åker hem med sin nykastrerade hund och beter sig annorlunda. De tittar på hunden mer än vanligt, eventuellt "tröstar" lite för att stygnen kliar, har lite dåligt samvete för att man opererat bort kulorna på sin hund. Istället för att bete sig som vanligt.
Går med tanken "undra nu hur han reagerar på den här hunden vi möter, nu när kulorna är borta" och spänner sig lite omedvetet. Hunden reagerar på ägarens spänning och beter sig osäkert. Så är den onda cirkeln igång. "Åhnej, min hund har blivit osäker!".
Däremot de hundägare som "inte bryr sig" om det särskilt mycket och beter sig precis som vanligt, ja, min upplevelse är att det är dom som inte heller får några "psykiska" bakslag på en kastrering. De fysiska bakslagen som inkontinens och försämrad päls kan komma, men jag har inte ännu träffat någon med dessa problem. Jag har inte heller stött på en hund som revirkissar mer efter en kastrering.

Jag säger inte att man ska kastrera, det är helt upp till var och en och vilket liv man lever. Men jag tycker att man alltid måste göra det snällaste för sin hund, och styr hormonerna så mycket att det blir konflikter i relationen, man måste vara onödigt tuff och bestämd i vissa situationer, att hunden hellre står begravd med nosen i en löptiksfläck än att samarbeta med en glad och rolig ägare osv så tycker jag att det är snällast att ta bort kulorna.

Som sagt, det ligger ingen riktig forskning bakom detta, men det är vad jag sett på alla dessa hundar jag möter varje dag. Både i kurssammanhang, i dagisverksamhet och på fritiden.

Spännande diskussion!
Här i sverige är vi ganska "efter" på den här delen av hundhållning.
Jag kastrerade min hanhund direkt när han började bli könsmogen, så fort som möjligt, dels för att jag märkte att han blev väldigt påverkad av dofter och stressad.
Övervikten är inte som jag oroar mig över, går mycket och håller bra koll på hullet på min hund och det handlar bara om att va flexibel vid fodergivan och inte ge för mycket "bullar under bordet".

Personlighetsmässigt är han samma hund, lika sprallig och glad som alltid! Var väldigt velig om jag skulle kastrera eller inte, tänkte att det går över, eller det går att träna bort. Men samtidigt tycker inte jag att det är schysst att han ska gå och känna att promenaderna är jobbiga och vi två ska bli osams för att han är mer intresserad av andra hundar än av mig.

Många kompisar till mig har också okastrerade tikar och han älskar dem, så det ville jag verkligen inte ta ifrån honom.
Är jätteglad över att jag övervann min egen egoism och tankarna om att jag tar bort hans manlighet. :)

Jag orkar inte skriva allt igen, jag har redan sagt mitt sjuttonhundra gånger förut.😛
Senaste, där jag inte har något att tillägga:

http://hundar.ifokus.se/discussions/52a09765ce12c46773000703-kastrering

Jag har två blandraser varav ena är kastrerad och den andra ska kastreras i morgon. 

Den första kastrerades vid 1 års ålder (före ägarens beslut) för att dom hade mycket tikar i deras närhet och han var ett nervvrak som kopplade bort allt. Idag är han 2 år och helt underbar,ingen osäkerhet,lugn bland alla hundar,mer fokuserad.

Den andra ska kastreras i morgon för han är enormt hispig när det finns en löptik i området,en promenad i parken är totalt kaos,finns inte en tillstymmelse av lydnad. Har haft kontakt med instruktör efter han började gå på den kastrerade hanen,inte aggressivt men rida,jaga osv. Blev rekommenderad att kastrera honom med.

Att dom är blandraser och inte ska avlas på får man väl se som en bonus. Finns tyvärr folk i mitt område som släpper löptikar i rasthagen och tror att hanarna ignorerar det 😮

Det är ju bara att läsa innantill:

http://showdogsupersite.com/kenlclub/breedvet/neutr.html http://www.naiaonline.org/pdfs/LongTermHealthEffectsOfSpayNeuterInDogs.pdf        

http://www.vizslacanada.ca/SNBehaviorBoneDataSnapShot.pdf

http://news.ucdavis.edu/search/news_detail.lasso?id=10498

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0055937

http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Smadjurssektionen/Normgruppen/Normer-av-medicinsk-karaktar/Norm-angaende-kirurgisk-kastration-av-friska-hundar/

Osäkra hundar, båda könen blir i regel mer osäkra efter kastreringen. Ju yngre vid ingreppet destu större risk för biverkningar och komplikationer osv osv osv.

Självklart skall man kastrera om man har medicinska anledningar så som översexualitet, detta är dock ganska ovanligt.

Jag kastrerade min hane nu i början av januari och det var nog det bästa jag gjort. Han var översexuell (blodtestad) och jag försökte verkligen träna med honom så att han skulle kunna försöka fungera normalt i vardagen ändå (jag har generellt sett varit emot att kastrera hanhundar). Jag kämpade med honom i över 7 månader innan jag insåg att han förmodligen inte kommer bli bättre.

När vi träffade andra hundar  - tikar/löptikar/hanar/kastrater spelade ingen roll vilket - så blev han psykiskt blockerad. Han kastade sig i kopplet, skällde och skrek i frustration när han inte fick komma fram till dom, och gå normalt i koppel var bara att glömma. Han hörde inte om man sa till honom, han reagerade inte på fysisk korrigering, han märkte ens om man tröck upp en köttbulle framför nosen på honom. De gånger han fick vara lös och leka skulle han antingen gruffa sig eller våldföra sig mot hunden i fråga. Stress över löptikar ska jag inte ens tala om!

Förra veckan var första gången han fick träffa hundar efter kastrationen (ca 4 veckor efter kastreringen) och man märkte en markant skillnad. Inget dragande i kopplet, inget skällande eller skrikande när vi träffade hundar utan han stod kvar med viftande svans. Han har verkligen lugnat sig och kan numera faktiskt umgås och leka med andra hundar :)

Han var osäker mot främmande människor innan kastrationen och jag har (hittills) inte märkt någon skillnad. Alltså om det skulle blivit förstärkt eller ej. Dock ska jag inte kastrera nästa hanhund jag köper om jag inte skulle ha oturen att få en sådan extremt översexuell hane igen :)

Jag kastrerade min hane när han var fyra för vi flytta till ett område med många tikar som löpte i omgångar. Så stackarn vart helt förstörd. Jag har bara märkt mycket positiva egenskaper med kastreringen. Enda negativa är vikten. Får tänka mycket på just det annars bara positivt!

Är för kastrering, ska man ändå inte avla på dom kan man lika gärna låta dom slippa stressen med löptikar (speciellt om man bor inne i stan). Gjorde det med min förra hund (labrador) när han var 1 år och upplevde det enbart som positivt. Brydde sig aldrig om löptikar, tikar eller dominanta hanar, markerade aldrig på olämplig plats och blev inte på något vis mer osäker. Han började inte få lätt att lägga på sig vikt förrän vid 5 års ålder då upplevde jag också att han varvade ner och vart lite gubbig :)

Min sambo har en goldenhane nu som blir påverkad av grannarnas löptikar. Han slutar äta och tappar mycket vikt, vi kämpar med att få upp/behålla vikten på honom. Vi har diskuterat kastration men hoppas att det ger med sig med tiden (han är bara en unghund på snart 2 år) och vi hoppas kunna meritera och avla på honom i framtiden.

Är spännande att läsa den här tråden med alla olika åsikter :). När jag skulle kastrera labben (2007) så minns jag att veterinären frågade varför jag ville kastera och när jag att jag ville bespara honom onödig stress och att jag ändå inte skulle avla på honom så sa hon att det var väldigt ovanligt bland hundägare att resonera så. Jag vart jätteförvånad, uppvuxen i stall som man är så är det ju vanligtvis standard att kastrera  hingstar om dom ändå inte ska gå till avel.

Vad har hästar med hundar o deras testiklar att göra?

Översexuella hundhanar skall inte avlas på, så där är kastrering ett viktigt instrument för att de skall kunna leva bra liv.

Med tanke å hur extremt ovanligt det är med översexuella hundar är det inte ett argument för kastrering om tillståndet inte verifierats av vet.

Jag har kastrerat alla mina hundar, senaste idag faktiskt.
Dagens är den som varit äldst vid kastreringen (då han är renras o ville vara säker på att han inte är aktuell för avel innan) och han blir 15 mån nu i veckan. Övriga 4 hanar kastrerades mellan 4,5 mån & 7 mån ålder och tiken var strax under 6 mån då hon gjordes. Ser ingen anledning att hålla en individ som inte skall gå i avel fertil!

När man kastrerar en hund så tidigt är det svårt att säga något om ev osäkerhet. Man vet helt enkelt inte hur den sklle ha utvecklats om hundne fått förbli fertil. Jag skulle dock inte oroa mig allt för mkt för att hunden skulle bli mer osäker, förutsatt att den klarar av själva operationen/vara hos veterinären utan att ta för mkt skada mentalt… Det jag däremot inte skulle vilja ha är en rädd/osäker hund m höga halter testosteron i kroppen!

Av de 5 hundar jag har kastrerat o levt med så är det en som varit svår att hålla i vikt. Knubbisen har även en päls som ev påverkats av kastreringen (mer underull), men det är svårt att säga då det är en blandras & han bara var 6 mån när han kastrerades. I övrigt har de inte drabbats av någon av alla de nackdelar man hör om. De har varit m som vanligt på promenader etc, dagen efter op & aldrig haft tratt etc (dock gjordes samtliga hundar utan dagens när jag bodde utomlands)

Jag är för kastrering. Jag kan visserligen ångra att jag gjorde det så pass tidigt på min hund (Han var ganska exakt sju månader när nossarna åkte). Kring tvåårsåldern fick han lite problem med inkontinens men det gick över efter ett par månader. Vårt största bekymmer är att han inte har så lätt att bygga muskler - men det kan lika gärna bero på att vi inte är överdrivet aktiva 😉 

Han håller hullet bra och är snarare mot spinkhållet än överviktig. Arbetsglad och lekfull. Att man "har en valp hela livet ut" har jag svårt att tolka vad man menar? Ja, han är lätt att aktivera och älskar att busa. Nej, han är inte som när han var 2-12 månader. Hujedamej att ha en valp konstant! 

Den största fördelen jag märkt är att jag nu har en lugn och relativt stressfri hund (han blir dock osäker emellanåt men där skyller jag på att vi inte byggt upp en bra grundsjälvkänsla, så det jobbar vi på nu i efterhand så att säga. Han blev inte mer osäker efter kastreringen, snarare tvärt om i sådana fall). När vi bodde i stan så var vi mycket i hundrastgården och det var SÅ SKÖNT att han fungerade med ALLA hundar. (Överdrivet inte). Nu är ju hundrastgårdar ingen nödvändighet men som min livssituation såg ut då så var det ett väldigt plus :)

Som sagt kan jag i efterhand önska att jag hade väntat tills han växt klart, för han är en rätt tanig schäfer vilket jag "skyller" på kastreringen. 

I övrigt ser jag ingen anledning att behålla kulorna på en hund som inte skall användas i avel. Mina föräldrar bor på landet och de har en tik. Kan säga att det är skönt att inte behöva planera besöken dit utifrån om tiken löper eller ej. 

Men man får ju utgå ifrån sig själv! Som någon ovan skrev väga fördelarna med nackdelarna. Syftet mot biverkningar. 

Hoppas du kommer fram till vad som passar er bäst! :)

Jag arbetar på djursjukhus som leg djursjukskötare och det enda jag vill säga i den här diskussionen är att 99% av personalhundarna är kastrerade

#40 säger en del tycker jag ;) Synd att inte skk verkar vara på samma linje som så många veterinärer är idag…

#41 Åter igen är det ju det att privata veterinärer vill göra vinst, självklart rekommenderar de kastrering, pengar, pengar, pengar, de väljer medvetet att inte ta upp nackdelarna på samma sätt som fördelarna. Går du och pratar med en stadsanställd veterinär får du ett helt annat svar.

#42 Menar du att vi kastrerar våra egna hundar på jobbet för att hjälpa vår arbetsgivare att få in pengar?

Även statsanställda veterinärer har en budget att följa och Jordbruksverket vill inte gå med förlust utan har ett vinstkrav på sina enheter (jag har jobbat inom DV)

En normal kastrering är ett rutiningrepp där man pressar priserna för att få kunder och inget man går speciellt mycket plus på

#42 samtliga veterinärer jag pratat m ang kastrering har varit positiva. Oavsett om de varit distriktare, privata, volontärarbetande eller forskare. Och majoriteten har gjort sina egna hundar (som inte skall gå i avel). Om nu nackdelarna var så hemska, varför skulle då veterinärer i så pass stor utsträckning kastrera sina egna hundar?

#44 Veterinärer har ofta väldigt knapp kunskap när det gäller beteenden, de har inte kunskapen och erfarenheter av övriga biverkningar.  Sedan har de ju också blivit innässlade i tron som övriga privatanställda veterinärer. Jag har aldrig stött på någon stadsanställd veterinär som beter sig på samma sätt, de är tydliga med nackdelar och biverkningar och rekommenderar inte kastrering huxflux utan att tänka efter som tyvärr många andra veterinärer gör.

De veterinärer, djursjukskötare, djurvårdare etc som själva är hundägare har väl minst samma kunskap om beteende som andra hundägare Själv är jag fd instruktör SBK, MH-figurant, väktarhundförare mm mm Flera av mina arbetskamrater tävlar på elitnivå, en del är uppfödare och kastrerar så snart hundarna är färdiga i avel

#46 Tyvärr inte, bara för att man är hundägare betyder det inte automatiskt att man har stor kunskap inom hundars beteenden.

Min hane kastrerades vid 6 månaders ålder, ingen skillnad förutom mer fokus på föraren förstår inte varför alla är så hetsiga med att man absolut inte ska kastrera, jag tror inte jättemycket på de mil långa biverknings-listan folk brukar måla upp, sett så många kastrerade hanar utan problem och knappt en enda med problem p.g.a kastrering så gör som du känner för, jag tyckte det var skitskönt att veta att t ex han inte som äldre kommer få tumörer och så, för mig är det en trygghet och nu är det över ett år sen han kastrerades.

#47 Det var väl inte vad jag skrev eller hur?!

#38 m fl

Uppenbarligen har vare sig du eller dina arbetsgivare/kolleogor satt sig in i de risker som tidiga kastreringar innebär. Tragiskt att veterinärkåren är så ignoranta o okunniga.

#50 Jag tror att vi träffar betydligt fler kastrerade hundar än gemene man och bedriver en evidensbaserad djursjukvård.

Tack, så givande och intressant att få ta del av så utförliga både för och emot. Så här utförligt har jag aldrig sett det tidigare, trots många sökningar runt om på nätet. Tack!

Som vanligt handlar det om individen hund och individen människa vad man gör och hur det blir.

Min hund var kastrerad när han kom och jag tyckte det var hemskt. Jag med tiden förstått att det förmodligen var rätt bra och det har jag fått bekräftat här inne. 🌺

Jag gör en länkning in till oss på CC iFokus!

#50 eh… vad mina arbetskollegor har m kastrering att göra vet de tusan! Jag har aldrig påstått att jag jobbar inom veterinärt, inte heller har jag påstått att det är super att kastrera ungt. Jag har bara sagt vad min erfarenhet av att göra det varit, samt den respons jag fått då jag pratat m veterinärer världen över (& nej jag är inte veterinär/djursjukvårdare eller liknande!)

Som akademiker så har jag läst massor av vetenskapliga artiklar om kastreringens fördelar och risker. Jag förnekar inte att det finns risker, men jag har ingen erfarenhet utav dem och personligen har ändå alltid fördelarna vägt tyngst. Jag har själv varit m vid över 500 kastrationer av hund (när jag bodde utomlands) och majoriteten av mina hundvänner har kastrerade hundar. Och de nackdelar det pratas om finns enbart hos en bråkdel av dessa hundar, så för mig är det ingen big deal.