Varför vill du inte ha en renrasig Weimaraner? :) Tror inte det finns någon i Sverige som specialiserat sig på sådana korsningar.

Låter konstigt att du för det första är ute efter en korsning och för det andra vilken som helst. Vad är du ute efter?

Har en korsning mellan weimaraner och pyreneer sen innan. Men tyvärr måste jag ta bort honom då han fått cancer och trivdes alldeles utmärkt med den korsningen.

Ok. Känner inte till någon som avlar på den korsningen. Sedan är det ju stor risk att en annan hund av den blandningen inte alls blir lik eller får samma egenskaper som din förra.

Den risken finns alltid. Men han är/var en mycket speciell hund. Tyvärr blir han bara 3 år gammal.

En weimaraner- korsning kan se ut precis hur som helst och ha väldigt olika temperament osv. beroende på vilken ras den är blandat i. I vissa gall kan man nog inte ens se att det är weimaraner inblandad. Om du är intresserad av rasen så tycker jag du ska läsa på om den och träffa/fråga uppfödare för att veta mera.

#5 Trots de vill du ha en till? Är det inte bättre då att hitta en hund där du kan få tillgång till ett dataregister över olika sjukdommar så att du slipper få en till sjuk hund att avliva i unga år.

Inget jag skulle rekommendera, finns ju problem i rasen redan som det är och risken är stor att du får en sjuk eller på annat sätt defekt hund igen. Varför inte en renrasig Weimaraner?

Den typen av cancer han har är inte typisk för någon av raserna. Rasen Kangaler är väldigt lik honom utseendemässigt. Men hittar ingen uppfödare till den rasen heller.

Tycker du borde fundera på vad du vill göra med din hund och vilka egenskaper du vill att den ska ha. Just nu verkar du fokusera på att den ska likna din gamla hund till utseendet :)

Försök att fokusera på vad du vill göra med hunden, istället för att den ska vara en ersättare av din gamla hund. Jag vet att det är skitjobbigt men du kan inte få tillbaka din gamla hund och det är jätteorättvist mot nästa hund, att den ska förväntas axla rollen av en individ du sörjer.

När man är i affekt efter ett djurs död kan det vara bra att vänta lite med att skaffa nästa, just för att inte råka lägga för mycket känslomässigt ansvar på nästa hund. Det är väldigt lätt hänt, nämligen. Jag förlorade själv min häst, mitt liv, mitt hjärtas prins, i september. Var tvungen att ta bort honom av akuta anledningar, precis som du, och hade precis som du trott att vi skulle få många, många fina år tillsammans. Jag var nära att köpa ny häst direkt, men insåg att jag var tvungen att vänta och sörja klart först. Att sörja är förbannat jobbigt men det är verkligen, verkligen nödvändigt för att man ska kunna gå vidare.

Sedan vill jag, liksom de andra, uppmana dig till att se dig om efter renrasiga hundar. Är utseendet viktigt för dig och du tycker om kangalutseendet så kanske leonberger kan vara en ras att titta på? Trevlig ras överlag, men man får (som med alla hundar) vara mycket noga med att välja uppfödare. I övrigt bör du titta efter vad du vill ha ut av den nya hunden, vad du själv kan erbjuda din nästa hund i form av aktivering, och vad den gamla hade för egenskaper du tyckte om och gärna vill ha chans att få hos nästa hund. Att köpa en blandras innebär tyvärr att du aldrig kan välja egenskaper hos hunden för det kan bli hipp som happ, men en renrashund avlas på vissa egenskaper och då blir det lättare att hitta en ras med de egenskaper du söker. 

Jag beklagar verkligen sorgen. Verkligen.

Ville bara visa hur han ser ut ungefär då det var någon som inte sett korsningen.