Känner några stycken. 
De är små, pigga, lättlärda och orkar mer än vad man tror. 
Men de jag träffat har alla varit lite ostabila i psyket på ett eller annat sätt.

Det jag vet att det är en larmande hund- så den kommer skälla. Min erfarenhet är att ju mer stimulerad den är- ju mindre skall kommer det bli.

Aktiva små hundar som älskar fart och fläkt, bryr sig inte om smuts och älskar att busa. Lättlärda, glada hundar.

I stort skulle jag säga pigga, glada och arbetsvilliga hundar. De jag träffqt har varit stabila i psyket dock har inte alla varit supertjenis med främlingar det har aldrig varit något jag tycker är negativt. De har dock nära till skall framförallt om de blir uttråkade. Har träffat indvider som antingen vart soffpotatisar och andra som vart riktiga arbetsmaskiner.

Söta är dem också

Mja, trots att min är blandis har han ett par egenskaper som verkligen är typiskt papillon, larmande, nättrig, drama queen, mopsig & envis. 
Det är både på gott och ont såklart. Men det är en ''ras'' (min är ju trots allt blandras) som jag inte kommer skaffa igen, för liten, och har ganska jobbig attityd :)

Har endast dåliga erfarenheter av papillon.. Träffat ett par stycken och alla har skällt och huggit efter en.
En ras jag har väldigt svårt för.

Har känt ett par, de verkade stabila i humöret. Dock skälliga när man ringer på dörren och ska in. Annars var de ganska trevliga faktiskt. Kärnfriska enligt ägaren. Jag gillar dock inte rasens utseende, så de är ingen favorit.

Min sambos arbetskamrat har en papillon och för några år sen var vi hundvakt. Den har alltid varit rädd och ostabil och väldigt skällig. Vi hade den under en vecka och den lärde sig ganska fort att inte skälla för precis allting. Sen om ägarna kallar in den är det inte alltid den kommer men när vi hade den lärde vi den det med. Uppfostran och inlärning, anser jag, betyder väldigt mycket. Som många andra har skrivit var även denna väldigt energisk och sprang och hoppade mycket och snabbt. Efter att vi hade denna hos oss bestämde vi oss för en hund, det blev dock en Tax (sällskap, jakt, spår).

Jag har bara träffat en Papillon och har ingen bra erfarenhet. Stressad, skällig och väldigt upp i varv hela tiden och kunde inte varva ner. Var även hundvakt åt den hunden och ALDRIG mer! Men nu kan det vara så att den är dåligt uppfostrad och att det finns trevliga, men då vet du åtminstonde min erfarenhet :-)

min erfarenhet är samma som #1 sa, att dom är ostabila.. jag har träffat någgra och ofta har dom nån tvångs grej för sig, jag vet en som samlar på stenar och skulle döda den som tar en sten som hon har kollat på.. envisa .. äh skitjobbiga helt enkelt :)

då öser jag  på med postivit om papillon i denna tråden;)

jag ägen en papillon och har haft honom i över sju år. Han är otroligt bra psyke, lättlärd, otroligt snäll och älskar att vara ute och få mental träning. Han orkar väldigt mycket men gillar även att mysa.

Han är lite reserverad mot främlingar men det ser jag inte som något negativt, sedan skäller han endast om någon ringer på dörren annars skäller han inte på något, varken andra hundar eller dylikt, han är otroligt lugn i psyket och säger man till han en gång så förstår han det.'

Han är också envis och vet vad han vill, lite självbestämmande men det ser jag inte som något jobbigt heller. Han vill vara med hela tiden och älskar att följa med både om man ska till skogen eller in till stan, en hund man kan ha med överallt. Han är även lugn bland massa folk, han sitter i min famn när vi åker buss och ligger och sover under färden, folk har sagt vad lugn han är, det märks att han är van att åka buss.

Han är lärt sig att vara hos mormor och vara hos mig, så dom anpassar sig enormt bra. Hans psyke är otroligt starkt och han är ingen mes men däremot känner han av siturationer.

listan kan göras lång, jag har väll haft tur med en papillon med ett bra psyke. Hans uppfödare var guld värld också hon hade honom till han var sex månader och han är uppvuxen i en lugn och harmonisk miljö,så han hade redan grunderna när jag köpte honom. Båda hans föräldrar har bra temperament också.

Men en ras jag skulle skaffa igen iallfall:)

Åh nu tycker jag det vart lite många dåliga åsikter om pappisar! Jag har en egen nu som precis fyllt två och kan inte säga annat än att det är en underbar och häftig ras!

tyvärr tror många att det är en liten knähund och köper rasen för att ha den som prydnad i soffan och det är där man träffar på alla nerviga individer.. 

En Papillon är en larmande hund som dom flesta små raser så om du har problem med skällandet kan det vara bra att överväga en annan ras. Men jag har också träffat individer som knappt skäller alls.

Min är verkligen INTE en enkel knähund. Även om hon älskar att mysa och sitt i knät så behöver hon sin mentala och fysiska träning för att må bra. som någon ovanstående sa, ju mer stimulerad din pappis är ju mindre skäller den, iaf enligt egen erfarenhet. självklart behöver dom inte lika mycket som en brukshund men mycket för att vara så liten tycker jag.

Min uppfattning av dom papilloner som jag stött på i mitt liv (om man bortser från tanternas soffprydnader) så är det en otroligt framåt ras! min kastar sig gärna över främlingar och överöser dom med pussar. 

min pappis säger aldrig nej till träning eller om du vill springa milen eller om det bara blir en tur runt kvarteret. det är en så positiv ras som har en positiv inställning till allt!  

MEN det är otroligt viktigt att kolla upp linjer innan du väljer valp så du inte får en soffprydnad med ostabilt psyke. 

Enligt mig är papilloner häftiga till tusen! lätt tränade och behändiga :D

Jag vet inte hur det är med alla papillons men om man utgår ifrån just min, så är hon väldigt lekfull men HATAR smuts, vatten och kyla. Tänderna är inte i särskilt bra skick heller måstejag säga. Hur underbar som helst, men stimmiga småbarn klarar hon sig utan.

Har träffat både bra & dåliga exemplar av rasen.
En av mina kunder har en papillon som jag tränat, han skällde på allt, var rädd för allt, pissade inne och högg om man klappade honom på huvudet.
En annan som brukade vara i hundrastgården var mycket rädd & skällig.

På skolan har vi en underbar papillon gubbe, gosig, social, pigg, ej skällig, orädd etc. Helt underbar!

Min granne hade två papilloner. De var alltid lösa utomhus (kunde rutten utantill och kunde ibland "halka efter" bara för att sedan springa ifatt husse). De skällde väldigt sällan vad jag minns. Fina och väldigt väluppfostrade hundar.