Dina föräldrar bestämmer, vill de inte ha hund så vill de inte och då skall du inte tjata, det blir inte bättre av det och det är absolut inte bra att skaffa hund när inte alla är med på det.

Istället kan du ju ställa upp som hundrastare eller liknande för att få mer kontakt med hundar, kanske du kan få låna hem någon hund eller så ibland.

Jag tror att anledningen till att dina föräldrar kanske inte vill ha hund är nog för att det kostar pengar, tar tid att sköta om hunden och normalt drar de in smuts i huset. Du kanske har fler syskon också, ibland är det inte alltid lägligt att skaffa hund.

Och att tjata ihjäl föräldrarna lär inte fungera. Det är bättre att fråga, kan jag göra något som skulle göra att få skaffa hund. Mina barn älskar vår hund, 12 år och yngre, men de vill ändå inte alla gånger hjälpa till med hunden om det skulle behövas. Så jag tror egentligen att du skulle iallfall behöva bli ett par år äldre innan de kan räkna med ditt fulla engagemang i hunden.

Jag har inte hund själv, men jag skulle inte rekommendera att tjata på föräldrar eller liknande. För i slutändan är det dina föräldrar som får betala inköpet av hunden, vaccinationer, mat, veterinärbesök och dylikt. När du inte har tid med hunden är det dina föräldrar som måste ta ansvar. Därför förstår jag att din mamma sätter sig emot det. Dessutom, en hund lever väldigt länge och när man är 12 år gammal vet man inte särskilt mycket om framtiden. Du vet inte vart du kommer gå på gymnasie, inte om du kommer studera vidare efter det och heller inte vart du kommer bo om säg 10 år. Sen måste hunden ut regelbundet, hur löser du det med din skola osv? 

Tyvärr kan du nog bara respektera din mammas åsikt i det här och vänta till den dagen du själv kan bestämma.

Jag får inte heller ha hund. Nästan alla mina vänner har. Men ingen visar större intresse för sina hundar. Du får helt enkelt vänta som jag. Det plågar en verkligen, jag vet. Men lönar inte att tjata, det gör bara föräldrarna på dåligt humör och man vet ju anledningen. Så vänta tills du blir myndig. Då får du fast ha 5 hundar om du bara har tid och råd. 🙂

Tack

Bästa är att inte tjata, föräldrarna bestämmer, de har ansvar, ska stå för kostnader osv. Så invänta dem eller tills du flyttar hemifrån, hur jobbigt det än kan vara 🙂

När jag var i din ålder ville jag också ha en egen hund, jag tjatade dag in och dag ut. Vi hade redan hund inom familjen med jag ville ha en alldeles egen, där jag fick bestämma ras, uppfostra etc. Men mina föräldrar sa blankt nej, vi hade varken tid eller plats för en valp just då. Men sen på sommarlovet skulle min kompis och hans familj åka utomlands och då fick jag ställa upp som hundvakt en månad. Det var superkul men insåg tillslut att det var tidskrävande, jag vart så bunden och kunde inte fara ut med mina vänner på samma sätt. Så mitt tips till dig är att be om att vara hundvakt, fråga om du får gå ut med ex. grannens hund. En vacker dag är det din tur att få hämta hem en valp. :-)

Jag föreslår att du slutar tjata. Börja istället samla pengar, var hund vakt, rasta hundar som är av passlig storlekför dig. :) Visa ditt intresse genom att arbeta upp deras tillit att du kommer och sköta hunden. :) I många fall vill inte föräldrar skaffa djur då dom är rädda att barnet som önskar djuret i fråga tröttnar på det. (jag känner 3 fall, tyvärr) Hunden finns med dig i ca.15år. 15år som både har medgångar och motgångar. 1. Den jobbigt ljuvliga valp åldern. (Bitas, kissas, förstöras osv) :P Jag har en hel lista så det är bara att fråga då Rambo fortfarande är valp. 2. Vuxen åldern som ter sig olika beroende på hund. 3. Ålderdom och ev. Sjukdomar. Hunden orkar inte lika mycket mera :( Mitt tipps är att arbeta för drömmen! :)

#8 Du missade den härliga(hosthost) unghundstiden! TS, börja samla pengar, gå ut med hundar, var hundvakt m.m. och lär dig så mycket som möjligt och hoppas på att du lyckas vinna dina föräldrars tillit helt enkelt, med bara tjat kommer man ingenstans med.

#9 Jag tänkte skriva det men "smälte" det samman med vuxen :P

Vill ha och vill ha, att skaffa hund är dyrt, när man är 12 har man ju inga pengar att tala om, och att be sina föräldrar lägga ut tiotusentals kronor bara sådär känns inte så värst moget att förvänta sig, tyvärr. Om du verkligen vill  ha hund, börja spara veckopengen, prova att vara hundvakt etc, som andra redan nämnt.

Tyvärr är det väldigt vanligt att föräldrar ger efter och köper vad det nu är fär djur man tjatat om, och även om man kanske lovar dyrt och heligt att ta hund om djuret, när man inte är så värst gammal så blir det lätt att man tröttnar, och då sitter föräldrarna där med ett djur dom kanske inte ville ha.

Det kanske verkar så roligt att ha hund men att ha djur över huvud taget är mycket jobb, har själv ingen hund än men har haft både fågel, fisk, katt och häst, och jag kan säga att även om det ser roligt ut för den som står brevid så att säga så är det inte lätt alla gånger. Plocka bajs, städa upp efter sina djur, djuren kan bli sjuka, vara allmänt jobbiga ibland.

Blir själv gråtmild när jag ser folk med hund, men just nu kan jag inte skaffa hund på grund av katterna, så man får nöja sig med att spara ihop pengar, och läsa på sig.

Blev lite långt, men tycker du fått mycket bra tips i tråden, det är bara att bita ihop och tänka framåt :)

Dessutom skulle jag aldrig släppa ut en 12 åring ensam med en hund.

Jag fick min Welsh när jag var 11 och det har gått superbra. Jag älskar att ta ansvar och tränar mer än gärna min hund dagligen osv. Min kompis hade fått valpar, så jag åkte dit varje helg, och mina föräldrar fick hälsa på hunden osv. Jag skrev upp listor, letade på internet osv och alla i familjen fick skriva på ett papper på kylskåpet om allt negativt och positivt om att ha hund, vi pratade om vem som skulle passa den och fler sådana nödvändiga saker. Att tjata räcker inte långt, då är det bättre att prata igenom det och lösa alla problem. Min mamma var jätte skeptisk från början, men när hon väl fick tänka igenom det så blev hon mer positivt inställd till att skaffa hund. Ni kan ha "familj råd" en dag när hela familjen är samlade då ni pratar igenom ALLT som har med hunden och göra. Jag har alltid sparat på mina pengar, och när jag fått ihop kanske 5000 så betalade mamma och pappa hunden och jag alla tillbehör med mina pengar. MIn veckopeng sänktes också, så att jag på något sätt "betalade av" hunden. Tänk på att jag har fått mycket professionell hjälp av familjens alla kontakter och med mycket stöd av familj och vänner, samt att det inte är en svårtränad ras så har detta gått bra. Och att säga "alla mina vänner har ju hund!" Är inte tillräckligt stor anledning till att skaffa hund.

Bli medlem och aktiv på brukshundsklubben, tex att ställa upp som funktionär och hjälpa till vid tävlingar och städdagar, så visar du ju hur pass allvarligt ditt intresse för hundar verkligen är för dina föräldrar.

Man kan också hjälpa till på hundpensionat och gå ut med hundar där, en del av dem tar hand om hundar som farit illa och behöver mycket kontakt och sällskap.