Kanske om hunden suttit väldigt länge är det schystare att låta dem vila i den eviga vilan på ett bättre ställe? Vad vet jag men kanske bäst för vissa hundar att avsluta deras lidande och väntan på nytt hem som inte kommer? 😕

Det var inte riktigt så jag menade utan som ett exempel, om en hund kommit in som hittehund till ett hundstall/hundhem att hunden då får, låt säga 3 veckor på sig att hitta ett hem och om ingen adopterade den eller ägaren hittats så avlivas den. Går det till så i Sverige undrar jag då?

Har omplaceringshundar en deadline?

Nej knappast! Iallafall inte på hundstallet. Där avlivas det ju endast ifall det inte är lämpliga att "någonsin" omplaceras elr pga av sjukdom å så! Men nej ingen deadline. Finns ju hundar som suttit upp emot ett år på hundstallet.

2, det tror jag ingen hundhem har xxx antal veckor sen avlivas dom. Det är så i vissa andra länder men där har dom betydligt fler hundar som står på kö att få komma in på djurhemet. Tycker det är så fel,med tidspress på djur. 1. Vissa hundar ser någ hundhemet som sitt hem, men visst vissa mår inte alls bra att bo på hundhem. Ofta får dom "permession" och följer med någon som jobbar där lr någon frivillig person som hjälper till på djurhemet.

Alla svenska "hundstall"/omplaceringsinstitutioner låter avliva hundar som de inte hittar acceptabla hem till - förr eller senare. Några låter oomplaceringsbara hundar vandra runt i olika "fosterhem" tills situationen blir ohållbar för alla inblandade.

Fysiskt och psykiskt friska hundar som det finns hopp om att hitta hem till efter viss rehabilitering och träning avlivas inte utan får stanna i väntan på att en lämplig ägare ska dyka upp.

Sjuka hundar och hundar som tydligt visar att de mår dåligt av att bo på en institution avlivas om de inte hittar ett eget hem - för deras egen skull! Alla hundar får dock både tid, träning och en och flera chanser innan beslut om avlivning fattas.

Det går inte att hålla en massa "svåra" hundar som ingen vill ha hur länge som helst. Varje sådan hund som stannar tar en plats för andra mer sociala hundar som kanske skulle vara betydligt enklare att hitta nya bra hem till. Det är djurplågeri att försöka rädda t.ex. en psykiskt förstörd, livrädd och skygg hund hur länge som helst och till varje pris om den måste må dåligt av det. Då är det betydligt snällare att låta den få somna in istället!  

Det är bara själviska och orealistiska personer som anser att alla djur absolut ska räddas och tvingas leva i alla situationer och utan undantag. En riktig djurvän hjälper ett plågat djur över regnbågsbron och tvingar det inte att leva ett miserabelt liv under svåra psykiska eller fysiska plågor i åratal om det skulle må mycket bättre av att få slippa det livet.

Jag håller med #5. Jag har ingen aning om hur vanligt det är att hundar avlivas, men jag tycker nästan att det borde ske oftare. Det finnns ett sånt överskott på hundar idag, och att lägga tid, pengar och energi på en psykiskt eller fysiskt skadad hund för att alla ska ha en chans - nej, det tycker jag är fel.

Det må vara bittert, men omplacera de som har en god förutsättning istället. Avliva de som redan sett för mycket.

"Lisa är en söt tjej som tyvärr hade en tuff uppäxt, och hon har därför svårt att lita på människor. Hon behöver en trygg han som kan lära henne att människor är snälla. Hon har svårt att vara själv, och vaktar mat och leksaker. Vi söker en hundvan person som ger henne utrymme och tid och som kan vara hemma hela dagarna".

Låt istället hundstackaren somna in, och lägg energi på någon som har bättre förutsättningar.

Jag vill inte trycka ner på någon om tagit sig an en utsatt hund, inte heller hundstallen som faktiskt engagerar sig i att "ge alla en chans". Däremot tycker jag att resurserna kunde användas annorlunda, vilket skulle hjälpa fler. Jag ser många som "räddat" eller "adopterat" som inte verkar kunna ett dyft om hundspråk. Personer som tror att kärlek och ostmackor kan rädda alla.

En kvinna på ett event för hittehundar ville absolut att hennes hund skulle hälsa på min. Den lilla pinchern kastade sig i kopplet fram och tillbaka, stundtals gjorde han utfall, och stundtals försökte han fly med svansen mellan benen. Jag sa att han inte verkade vilja hälsa, men hon försäkrade mig om att "det är så han leker". Jag är ingen hundexpert, men den hunden ville inte leka. Tillslut fick jag ljuga och säga att min hund blev för stressad - han var kav lugn, men hon köpte det och gick.

Missförstå mig rätt. Denna kvinna ville säkert allt gott. Hon älskade säkert sin hund, men hon skulle inte haft den hunden.

Och där kommer problemet, när folk som älskar hundar men inte har så mycket kunskap om hund till varje pris vill rädda en stackare. Gärna med en söt bild. Gärna med en hjärtskärande bakgrundshistoria.

Nej,denna text blir för lång. Det finns så mycket jag skulle vilja ändra idag med omplaceringsorganisationerna att jag inte vet var jag ska börja.

Det är inte alla ställen i Sverige som har ett hundstall såsom just Hundstallet i Stockholm. Hittehundar på många andra ställen bekostas av polisen (med andra ord våra skattepengar) och får ofta en viss tid på sig att hitta en ny ägare annars avlivas dom.

Oftast så går det att hitta en vettig köpare, men vissa hundar är svårare och då finns en gräns för hur länge dom är kvar. Vissa är även rent olämpliga att placeras ut.

Enligt mig ska en hund inte stå i ett "hundstall" för länge, då det är svårt att ge den så mycket tid den behöver.

Då var det som jag trodde. Ska meddela vidare det till personen som påstår detta.

Tack för era svar :)

De flesta ställen där polisen betalar uppehållet har en gräns - det kan handla om en månad eller tre efter att det visat sig att ingen ägare finns. Troligtvis olika för olika kommuner.