fotos: Det är litet skillnad på individer här också. En del Borzoi´s (vinthundar i allmänhet) är skygga, försiktiga och pipiga. En del är hoppiga. Kan berätta om mina tre, alla olika individer:

Tiken som bodde hos mig från hon var två och ett halvt år tills hon gick bort, cirka åtta år gammal. Var en tjej som gärna hoppade när hon skulle hälsa. Men det berodde på att hon vant sig vid det. Hon la tassarna på axlarna på mig och slickade mig på kinden eller i örat, eller var hon kom åt. Hon var inte pipig. Inte ens när hon skulle vaccineras sa hon något. Hon blev verkligen överlycklig, när det hände något, något så enkelt som att det var fredag och dags för helggodiset. Jag kunde säga "Vad är det för dag idag?" och tjejjen satte igång att dansa runt av glädje, för hon visste att det var godis dag. Med tiden lärde hon sig att små hundar, katter och harar var "liten" och rörde inte ett ögonbryn när hon såg dem. Så vänlig mot allt och alla. Det är den enda Borzoien som har gått lös vid min sida med störningar.

 Hund nummer två, min ålderman kom till mig cirka sex månader efter att tiken landat här. Han var också två och ett halvt år när han kom.  Han var en "draghund" skällde på allt som rörde sig. Viftade på svansen som en liten terrier. Inte bara svansen hela rompen gick runt på honom. Han var också en vovvsing som hoppade upp för att hälsa. Skulle fram till allt och alla. Jag hade ett sjå med att hålla tillbaka honom. Men med tiden lugnade han sig, han t. om. la sig ner när det kom en liten hund gående och väntade tills den kom fram till honom, för att hälsa. Den här killen var en gnagare. Han fick mig att byta ut så gott som alla möbler. Men det berodde på omständigheter. Folk var nästan rädda för honom. Men med tiden blev han lugn och fin. Han hälsade lungt och sansat på folk som hälsade på honom. Andra brydde han sig inte alls om. Han t. om förvånade ett par hantverkare som kom hit och skulle göra ett jobb. För då satt han i hallen och räckte fram tassen och skullle säga "goddag". Inte för att tigga godis. Eftersom jag inte önskade mig två hoppiga hundar, så lärde jag båda att ta det lungt. Killen lärde jag att räcka fram tassen, just för att säga "goddag" utan att förvänta sig godis, alltså.

Borzoikille nummer tre, som är här idag. Var gammal när han flyttade hit, han skulle fylla åtta år. Och han hade levt under lugna omständigheter hela sitt liv. Han är en stencool kille. Svansen viftar litet försiktigt ett par gånger och det betyder att han är jätteglad över att se mig. Han hoppar inte upp utan kommer lungt och stillsamt fram och får en liten smekning och sedan är det bra. Ute bryr han sig inte alls om människor som går förbi. Om de försöker hälsa på honom så ignorerar han dem. Dvs om han inte känner dem sedan förut. Då får de "tilllåtelse" att klappa honom.

Ingen har varit pipig, eller skygg. Jodå, jag har sett skygga Borzois, har t. om. sett Borzoi´s som jag inte skulle vilja komma när. Så allt hänger på hur man hanterar dem.

Jag har förutom vanlig vardagslydnad. Tränat mina att lyda handtecken. Att sitta kvar och vänta tills jag kallar på dem. Att inte röra saker som ligger framme, mat, ex.vis. Att sitta fint och ge vacker tass innan de får en godbit. Att söka godis högt och lågt i möbler och bokhyllor. Att lösa problem med godis i tygtrasor, toarullar och under koppar.

När jag kelar med mina två nuvarande, Sheltie och Borzoi, så gör vi det alla tillsammans och på samma sätt. Med pälsvårdsvanten, som ger avslappning, kli bakom öronen och "buffningar" i flock.

Sheltien som ju är en vakthund, har jag fostrat på samma sätt. Han tror han är en Borzoi. :-P Men skillnaden är att har fått litet andra aktivitetsövningar förutom dem som jag tränat med de andra hundarna. Som att hoppa över hinder och litet sådant.

Uhhh, vad långt det blev. Hoppas du orkar läsa. Det var inte meningen. :-s

Tack jättekul att läsa min borzoi är jättevänlig gillar människor men är inte översvallande som många hundar är. På dessa två veckor har han blivit betydligt lugnare jag är inte hundvan men berömmer mycket, jag visar mig inte orolig  vid nya situationer. hoppas jag gör rätt men hitentills känns det jättebra. Nya saker som han oroar sig för tar jag det lugnt  med och han lugnar sig med en gång. Jag ger honom tid att titta på nya saker på avstånd som tex barn, som han nu träffat och vet vad det är. Tack för ditt inlägg och att du berättade om dina hundar.

mvh Cecilia

fotos: Jag tycker att det du gör är helt rätt. Att alltid bevara lugnet är A och O. Och att du låter honom få  tid att titta på nya saker är också jättebra. Du gör precis som man bör göra i samspelet med en Borzoi. Det verkar som om du är en sann vinthundsmänniska. Sådant är så kul att höra.