Jadu.. Dessa blandisar! *jag har absolut inget emot dom men förstår inte riktigt tanken bakom vissa* Såg förut en blandis mellan amstaff, rottweiler och GOLDEN?!

Kände en Border collie, Schäfer, Siberian husky, Karelsk björnhundskorsning för ett par år sedan, detta var ingen hund att leka med då den fått egenskaper från alla raserna!!!

Sen att både Karelaren och Schäfern är skarpa hundar och alla raserna är mer arbetsnarkoman än den andra fast på helt olika arbeten gjorde ju inte saken bättre. Nej den hunden var det synd om.

*Suck* Jag har inget i mot planerade tänkta blandisar, har träffat många norrbottenspets/finsk spets korsningar som är helt underbara och de är mycket lika i grunden både i jakt och sätt även fast de är olika

En arbetskollega berättade häromdagen om en hund hon hade haft, en blandning mellan karelsk björnhund och BC (hon fick den när den var 9 månader eller något). Efter några månader fick hon sälja tillbaka den till uppfödaren, den var helt omöjlig enligt henne.

Är nog den dummaste blandning jag hört om.

Vet en blandning som ligger inne nu där kullen/sista valpen beskrivs som lugn och harmonisk. Raserna är schäfer, border collie, samojed och terv. Pappan var collie. På plats av andra orsaker, berättar ägaren att även veterinären sagt att hon måste vara noga med vilka som köper valparna då det är krävande raser. Ägaren beskriver detta frågande, eftersom tiken som lugnet själv. Visst hon låg ner ofta men hon hade stenkoll på omgivningen precis hela tiden och flög upp och kollade vid minsta lilla. Hon var inte avslappnad många minutrar av de två timmarna jag vart där. Hon berättade också att det inte är nån id'e att träna valpen på några månader… För de kommer ju komma i trotsåldern… Sov i ett skjul på natten.. Vad jag ville med detta inlägget är att de som tar blandkullar, säkert inte ovanligt nog, inte har nån som helst aning. Ofta själva kanske köpt en blandis utan frågor. Lite bondkatt-stil över alltihop. Eller som när man köper kanin. På ett sätt har de rätt. För andra levande djur borde tas om hand lika noggrannt och med ständigt sökande kunskap, som hundar.

Är hundvakt just nu åt en schäfer, karelisk björnhund, aussie och golden… Hon är väldigt svårt att få lugn och kräver hur mycket som helst HELA tiden…

Jag tycker det är mer tragiskt när man för planerad registrerad avel på skräp, som mopsar, cavalier osv.

Såg en annons för ett tag sen på blocket "Amstaff / Siberian husky" dessutom lång den ute huuur länge som helst, stackars vaplar

#7 Det tillhör väl en annan diskussion? Vad jag kan se så handlar denna tråd om annorlunda/konstiga blandraser.

Juste sen såg jag för några månader sen en annons för en hund som behövde omplaceras. Hunden var blandning Pekingnes/Rottweiler, det kan nog ha varit det sjukaste jag varit med om. Jag läste den flera gånger för jag var säker på att jag missuppfattat, men icke Pekingnese/Rottweiler….herregud säger jag bara

Jag älskar blandisar men vissa korsningar.. seriöst, man får väl åtminstone ha nån jäkla ide vad man parar?

Usch! Känner en familj som nappade på en liknande annons, en allsorters jaktblandning som såldes som "utmärkt sällskapshund". Efter några månader avlivades den, liksom syskonen, det funkade ju helt klart inte.

jag har inget emot blandrser, äger en själv. Men som tidigre nämnt det måste vara genomtänkt och hundarnas "uppgifter" ska vara samma. sällskap/sällskap vall/vall osv

#13 Fast man kan heller inte bara tänka på att deras uppgifter måste passa ihop, att bara blanda två vallhundar t.ex. kan bli katastrof det också, såsom BC/Aussie blandningar, måste nog vara något av det värsta som finns.

Jo jag håller med dig det finns ju mycket annat som spelar in också. Jag kanske har haft tur med min hund (chihuahua/pomme)  :)

#14 Vad är det som gör att det blir katastrof om man blandar två individer av olika ras med samma egenskaper/bakgrund/syfte? Det är inte direkt så det står inte skrivet i genkoden vilken ras det är.

#16 Exemplet jag nämnde har inte alls samma egenskaper, de krockar och det blir fort katastrof.

Det behöver inte innebära det värsta med "konstiga" gatukorsningar, kan även bli bland de trevligaste hundarna i rätta händer….

Mina föräldrar har en hane 10 år, där mamman var en  blandning mellan jämthund, gråhund och BC och pappan renrasig norrbottenspets.

Dom hade mamman också och hon va världens trevligaste trots att hon inte jagade/vallade utan "bara" va en gårdshund.

Samma gäller hunden dom har nu som kom till pga en tjuvparning som tyvärr händer ibland då man bor på landet.

Han är nu 10 år och har varit en trevlig gårdshund på landet hela sitt liv. Han har aldrig tränats till jakt men däremot fått rejält mycket motion då han hängt med på ALLA sysslor som hör till på ett jordbruk, dvs stängning av hagar, kontroll av djur och träning av travhästar mm….. Han har kort sagt fått rejäla träningspass i skog och mark och har stora ytor att röra sig på då han hela tiden gått lös hemma på gården och inte suttit i nån hundgård.

Nu är han som sagt 10 år så nu håller han sig rätt lugn hemma på gården…. 😛

Han har aldrig visat på några stressbeteende och är inte skällig. utan alltid varit en relativt lugn och klok hund.

Så vad jag menar är att det går att få trevliga och fina hundar trots att det är konstiga korsningar. Det gäller bara att man är medveten om vad man har för hund och alltid ser till att de får en bra grunduppfostran och att de lever i en miljö där de trivs. 

Exempelvis kanske inte en blandras med mycket jakthund i en lght då de kräver MYCKET motion….. 😮

#18 Alla blir ju inte helt fel men risken är ju överhängande :o

Tragiskt att förstöra jakthundar på det sättet.

Kan ju förstöra rasernas rykten också om folk börjar tro att blandrasers egenskaper speglar renrasernas…

#5 ja det känns som att många feltolkar sina "lugna och fantastiska" hundar när de bestämmer sig för att para. Även om deras blandras skulle vera lugn och harmonisk finns ju inget som säger att valparna blir likadana. Ju fler raser som finns i desto fler kombinationer i valparna lär det ju kunna bli. Att då hitta hem åt ett gäng valpar med väldigt varierande personligheter, arvsanlag osv känns ju svårt. En kanske blir en fantastisk familjehund medan de 5 andra blir sjövilda…

Tragiskt att valpar måste avlivas pga människors giriget i att ta valpar på vad som helst….

Jag träffade på en hund som hade 3 olika korsningar av olika starka jaktraser. De hade denna hund som sällskaps hund, men problemet var att den rymde när den kom i löp och ägarna fick inte in den eftersom den inte lyssnade. Det är ett väldigt tjat om att man ska ha ursprungshunden av jakt, och många tycker det är fel med utställnings typen av retriver/spaniel. Men man måste förstå att samhället har förändrats vi alla kan inte ge den tiden för en riktig jakt hund. Så det är inte helt fel med att det finns linjer av dessa hundar som inte är lika skarp när det gäller jakt för tänk hur många som skulle lämna bort sin hund för att de inte klarade av den. Men att genom att korsa dessa raser är helt sjukt, man vet inte vad man får får man en vallhund eller jakthund? Att säga att det är en sällskapshund är fel då denna kommer att kräva väldigt mycket. Det känns som det finns mycket testningar när det gäller blandras aveln. Jag såg en kull av springer och boxer och jag undrade mest varför man gör sådana korsningar? Min sambo hade en familjehund av schäfer/flat och Labrador. Denna krävde enormt mycket de fick gå långa promenader med henne och jogga etc. Hon skulle ha blivit en bra jakthund samtidigt som hon hade vakt i sig från schäfern. Jag tycker det är farligt att korsa hur som helst helt enkelt.

Håller med om att blandrasaveln är tragisk - just för att de är så ogenomtänkt både i hälsosynpunk och användningsområde.

Jag tycker däremot blandraser kan vara hur trevliga som helst - jag har själv en blandras som jag inte ångrar en sekund.

Men många blandraser hamnar oftast inte i passande hem för deras behov - det är där problemet ligger. En blandras behöver en rätt så engagerad ägare för att tillgodose så många behov som eventuellt kommer att finnas.
Det är oftast därför inte lämpligt att en familj som söker en familjehund till sällskap nappar på dessa annonser.

Speciellt inte denna blandningen - vet inte ens om den kommer att vara stabil nog för att vara jakthund med så mycket olika egenskaper.

Synd om djuren som behöver lida för att de är människor som tydligen inte kan använda huvudet..

Jag tycker de flesta hundar till och från får epitetet 'Sällskapshund'. För några år sedan avlivades ju Border Collies på löpande band, just för att den var så populär och alla skulle ha en. Sen visades det att den inte fungerade som endast sängvärmare och ägaren gjorde sig av med den. Jag hade två grannar i mitt lägenhetshus som gjorde detta… 😕
En avlivade och en lämnade tillbaka hunden till uppfödaren.

Men jag tycker inte ansvaret ligger endast hos uppfödaren/säljaren. Som köpare borde det vara lika viktigt att läsa på så att jag får en hund som passar min livsstil och vad jag vill/kan göra med hunden.

Det gäller att man är påläst om raserna innan man köper sig en ras spelar ingen roll om det är blandras eller renras. Man får jobba efter det man skaffar och alla följer inte ramen för rasen. Jag kan inte förstå riktigt heller dessa konstiga blandraser, varför inte planera en bra rent av jakthund om man är intreserad av få bra hem till valparna. Jag hoppas att dessa valpar får bra hem o att dom får utlopp efter deras behov.

#22 Jag tycker ändå att man behöver ha respekt för hundarnas ursprungliga användningsområden. Jag tycker inte det är ok att avla fram levande individer som endast ska vara "prydnadssaker" hemma pga att dagens samhälle inte ser ut som förut, och människor inte har den tid att aktivera t ex en jakthund, brukshund osv. Att avla bort alla drifter vore tragiskt och själadödande för djuren. Som ägare måste man fundera på om man övh SKA ha hund, inte bara skaffa hund i hopp om att den är utan drifter.

Jag förstår att det inte är det du menar men ville dra det till sin spets.

Min granne har en BC/ springer spanniel som är heltokig.  Det tragiska är att man blir helt chockad när de är ute med den just för att det händer så otroligt sällan. Jag är ute i princip hela tiden med min hund då jag är ledig så det är oroväckande och sorgligt att man aldrig ser den ute :(

#26 ja absolut ska man ha det och veta vad man gör med hunden. Med min exteriör springer tränade vi apport med. Och med vår skk reggade jrt fundera vi på att göra gryt testet med. I dessa utställnings varianter finns det kvar en del av ursprunget men ändå inte lika mycket. Ja för dig som skulle klara av en sådan så kanske det inte är något problem. Men det finns faktiskt folk som eftersträvar efter en bra familje sällskapshund som inte har den kunskapen. Att då rekomendera att de ska köpa en jaktvariant känns inte helt rätt. Folk är inte beredda på att ge det hunden behöver ( nu drar jag inte alla över en en kam utan menar många) tyvärr!

#28 Jag tycker inte man skall köpa en hund av en ursprungligen arbetande ras om man skall ha den som sällskap. Då finns rasgrupp 9. Jag tycker det är tragiskt med utställningsavlade hundar, man förstör det rasen står för. Till exempel Labrador - en super apportör och Schäfer - en utmärkt brukshund. Om man tar bort de gener och den fysiska kapaciteten som gör dem till den rasen dem är, vad är det då för ras?

Namnet säger ochså saker
Schäfer, på engelska: Germanshepherd dog
Labradorretriever
Goldenretriever

#29 ja du har absolut en poäng med det du säger, och absolut tycker jag att arbetande raser borde ha ett test på det de gör innan de blir utställningschampions. Men det är så svårt för jag tycker det är synd att folk skulle lämna bort sina hundar för att de då passar individen, förstår du hur jag tänker?

#30 Tja jo, men jag tycker att innan man får ställa ut så skall hunden gjort ett fullt godkänt prov i dess ursprungliga kunskaper.  Då måste uppfödarna se på hundens kunskaper och avla på dem, på det sättet får man arbetande hundar och bra arbetande hundar och inte som idag, inte arbetande hundar och bra hundar

#31 fast alltså i kan alla hålla med om att en bruks schäfer inte passar alla? Ska inte dessa få möjlighet att ha en vanlig lte lugnare exteriör schäfer? Jag tycker det är svårt för alla vill inte ha en sällskapshund i rasgrupp 9. Jag tror inte alla skulle gå med på att köpa det heller så jac tycker det är bra att det finns två olika typer för de som inte klarar av. Sedan så finns det många hundar kvar som är av exteriör typen som fortfrande har kvar arbetslust och klarar av dessa prov. Men fler behöver göra dessa absolut för man märker att vissa raser avlas och blir sjukare och sjukare.

#32 fast då tycker inte jag man ska skaffa en hund - om man inte vill aktivera den passande aktiviteter.

Jag är skeptisk till alla sällskapsraser som avlas fram. Vilket liv får en sån hund? Hur vet man att den nöjer sig med ett liv som sällskapshund och inte bara anpassar sig till ett liv utan aktivering? Hårt sagt kanske men jag är tveksam till om alla sällskapshundar mår så bra av att inte få någon uppgift.

#32 Men varför skall de personerna ha en schäfer då? 
Jag håller med #33 Jag tycker alla hundar borde få en uppgift även fast den kanske är liten

#33 Jag har en liten Cavalier som min man läste om för något tag sedan. Sällskap och sängvärmare stod det om rasen. Efter tre år med henne kan jag dock säga ganska säkert, att även om hon finner sig i inaktivitet och ibland väljer det, så tycker hon mycket om att bli aktiverad. Hon är inte duktig på att söka, men åh så roligt hon tycker att det är.

Så, med detta vill jag ha sagt att jag håller med om att alla hundar mår bra av att aktiveras, även de som inte blir nervösa av inaktivitet.

#35 håller med dig helt och fullt. Har en blandras av sällskapshundarna och han är minsan inte den som gillar att ta det lugnt. Han älskar att lära sig nya saker, söka upp saker, apportera  osv. Min såkallade sällskapshund lever inte ett tråkigt händelselöst liv. Han aktiveras dagligen. :)

#32 jag tror jag förklarar lite dåligt ( jag är inte alltid speciellt bra på att förklara vad jag tycker) men jag språkar sälvklart för att man ska aktivera sin hund då jag är väldigt aktiv. Klart alla ska aktivera sin hund mer eller mindre, men alla kanske inte har tillgång till får frysta fåglar etc. För dessa kan det vara ett bra alternativ att ha en exteriör typ då den passar de jätte bra. Jag tror det var Churchill sa: "Democracy is the worst form of government, except for all those other forms that have been tried from time to time." ( jag ville hitta något att jämföra med:p ) lite så tänker jag kring aveln. Det är lätt att säga att man bara ska bevara en typ, men skulle alla gå om kring med bc, jaktlabbar och bruksschäfrar för det inte fanns något mer alternativ så skulle vi garanterat ha fler olickliga hundar. Föreredrar att man ska hitta den hunden som passar en som individ:) Alla får tycka olika men jag tror det är bra att det finns mångfald i aveln. ( sedan de riktikgt sjuka raserna som ex mops osv jag menar liksom inte dessa)

#37 Men varför skall dessa hundar som inte kan godose sin hunds mentala och fysiska behov ha en BC eller en schäfer? varför inte välja en annan ras till exempel en papillon som kräver betydligt mindre eller någon av pudlarna (bara som exempel finns många fler) som passar personen bättre?

#37 ja absolut, själv valde jag bort bc då jag inte har får hemma och jag tycker inte man ska ha en bc då heller. Oh det är så svårt att förklara vad jag menar då jag är mer på din sida. Jag tycker personligen man ska satsa på den ras som passar en bäst. Men är det så att man vill ha en golden retriver och man inte vill träna jaktså är det bättre med en utställnings typ än en ursprungstyp. Jag hade själv en utstälnings springer och tränade apportering och tillsammans med andra sporter ( viltspår lydnad etc) så jag förespråkar absolut för att man ska aktivera dessa på det sätt. Men tyvärr är det så nu att allt för många tänker på vad de vill ha istället för vad som passar de, så på såvis är det bättre at de får den mjukare varianten än den skarpa.

#39 Man behöver ju nödvändigt vis inte göra exakt det rasen är avlad för. Så länge man aktiverar hunden i den mängd hunden kräver tex jag kommer inte att träna apportering som en galning även fast jag har en jaktlabbe. Jag kommer fokusera att träna på bla lydnad och spår men det är att aktivera som är viktgit och inte bara "det är en sällskapshund som nöjer sig med två kisspromenader per dag"

#40 jo fast så tycker inte jag, jag tycker att om man har bestämt sig för en jaktlabbe så borde man träna vilt apportering.

#41 Jag tycker det är upp till uppfödaren att bestämma (om de endast vill sälja till de som skall trän/tävla i det rasen är framavlad för) dock tycker jag att för att få regga en kull så skall båda föräldrarna ha någon form av merit från den grenen dvs retrievers-apportering bc-vallning osv så då har man ändå i aveln det ursprungliga i fokus men för privatpersonen så får man träna vad man vill

#42 det är därför kag tycker det är bra att det finns olika typer av hundraser. För jag tycker man ska arbeta med det den är gjord för, och för de som inte gör det ( menar allmänt inte dig) är det bättre att de skaffar sig den mjukare varianten. För mig är inte sällskap att man går kiss rundor endast, för då ska man inte ha hund. För mig är en sällskaps hund en som får promenader och lätt altivering ( men behöver inte vara på brukshundklubben varje dag). :)

#43 Jag förstår hur du tänker gällande två varianter men jag tycker nog ändå att man inte ska skaffa en ras som t ex labrador retriever om man inte är intresserad av dom aktiviteterna. Sen håller jag med om det som någon ovanför skrev att det inte är helt nödvändigt att ägna sig åt hundens ursprungliga användningsområde så länge man tillfredsställer hundens behov av att ha en uppgift.

De allra flesta hundar i sverige oavsett ras lever ju som främst sällskapshundar. Det är väl egentligen bara tjänste/tävlande/jagande hundar som kan räknas utföra det dom avlats för.

Det jag tycker man ska vara försiktig med när man använder ordet sällskapshund är innebörden, för många framstår det ofta som soffpotatisar som nöjer sig med promenad runt kvarteret.

Vi har två långhåriga taxar (valde långhårig för att de i mindre utsträckning avlas på jaktmeriter) som går viltspår och den får prova på jakt ibland. De är båda sällskapshundar i mina ögon eftersom vi inte satsar hårt på någon "sport" eller på jakten. Däremot aktiveras de regelbundet och skulle bli tokiga om de inte fick en uppgift. Det märks tydligt när vi slarvar med träningen, som nu när vi renoverar och inte haft lika mycke tid. De klättrar på väggarna trots att de får vara ute hela dagarna. De måste få en uppgift för att må bra.

Jag vet inte hur jag ska fortsätta detta inlägg eftersom jag sälv har 2 hundar eller jag har en hund , men en familjehund som bor hos familjen. Jag har som sagt tränat både ursprunget med min första hund och min nuvarande håller vi på och tränar uppletande med( ska försöka hitta för gryt träning men vill inte träna det på egenhand pga okunskap) jag tycker personligen att hundar mår bättre av det. Så egentligen handlar väll det största problemet om att man som uppfödare borde informera mer hur man kan tillfredställa hundens behov. För att sedan ska känna in om denna hunden passar livsstilen. Jag är personligen inte emot skk, jag har en frisk ras ( som jag valt med omsorg) och hunden har även jaktmeriterade föräldrar och även längre bak i släkten. Tro mig min hund har ursprunget kvar:) och friskheten såklart :)