Blandraser äre inget fel på men aveln därimot. 

Anledningen till att folk avråder till köp av blandras är pga att aveln är helt åt skogen 99% av gångerna, ingenting uppkollat och korsningar hit och dit, jämthund x BC o.s.v. 

Därför hänvisar man till renraser då aveln är kontrollerad, föräldradjuren uppkollade och mentaliteten(oftast) är stabil.

Det finns alltid en massa människor som ska lägga sig i och berätta för andra att blandraser inte hör hemma här. Men att man är nöjd och trivs med sin hund och älskar den oavsett om den är renrasig eller ej är det viktigaste faktiskt! En hund behöver ingen stamtavla för att må bra och leva lyckligt. Däremot kan man ju alltid ifrågasätta aveln på blandraser som inte alltid är så toppen som den tycks vara.

Jag anser att det är oväsentligt om man parar två hundar av samma ras eller inte. Därmed har jag inget emot något alternativ.

Inget emot det alls, men märkte efter jag skaffade min blandras att man kan ju inte tävla inom allting. Visst lydnad och agility går iallafall, men man kan inte komma längre än EM vad jag uppfattade (inte för att jag ens kommer komma till EM). Så om jag verkligen vill satsa på en sport så tänker jag skaffa renrasig :)

Jag har inte heller någonting emot blandrashundar. Aveln däremot ställer jag mig helt emot. De flesta blandrashundar kommer från folk som är hundägare men inte hundmänniskor, och som tycker att valpar är gulliga. Alternativt hundmänniskor som tror att de kan mer än de gör, och inte alls har kunskap nog att få fram trevliga och hållbara valpar.

Jag hade själv hemskt gärna haft en specifik blandras men kommer aldrig att skaffa en eftersom det är stört omöjligt att hitta någon som föder upp denna blandning på ett sätt jag kan försvara.

Jag känner en helt underbar blandras mellan retrieverraser/schäfer, och tänker varje gång att "oj vad den hade passat oss". Men.. man vet aldrig vad man får. Tyvärr. Så då kan (!) det vara ett säkrare kort att leta renras.

Jag har lika mycket emot vanlig blandrasavel (min hund är söt och snäll.. och din med.. låt dem paras!) som jag har mot folk som parar renrasigt men inte har någon ***** aning om vad de sysslar med (och frågar på forum typ "hur vet jag när min tik ska föda" och annat som man VERKLIGEN måste ha koll på när det gäller att bringa liv till jorden utan att förlora tikens liv på vägen..). Det är oseriöst och i min mening väldigt provocerande. 

Ogillar den mesta blandrasaveln och en del renrasavel med. 

Dock finns det blandrasavel jag finner betydligt bättre än renrasaveln så, tja, det är inte svart eller vitt.

Nej tack, själva blandraserna i sig är det inte så många som har emot, däremot den hemska aveln! Så ja, det spelar roll, man skall inte stöda oseriös avel.

Oj … jag har lärt mig så himla mycket de senaste … 4 åren bara. I princip sedan jag blev medlem här på iFokus. Inte BARA för att jag är medlem här förstås, men det var Då mitt stora jobb med hundar började, även om jag haft hund tidigare, och är uppväxt med hundar. 

Jag har tre hundar. Fd gatuhundar, två från Spanien och en från Portugal. De är verkligen mina familjemedlemmar, och jag ägnar all min tid till dem. Jag ångrar inte för ett ögonblick att jag skaffade dem, MEN 

Skaffar jag ytterligare en till hund, så blir det utifrån mina Egna promisser. Inte lixom hipp som happ, som det faktiskt blir om man skaffar en blandras. Det här beror nog på av vilken anledning man skaffar hund, kan jag tänka. Vill man ha en hund, sällskap, kan tänka sig lite ditt som datt att pyssla med …. så kan en blandras vara NOG så bra …. men jag känner nästan som …  Nästa hund VET jag vad jag vill ha ut ifrån … och då känns det mer säkert och rätt att sikta på en renrasig, som faktiskt har de egenskaper jag letar efter.

#8 Oj, det trodde jag inte! :) vet du vad du är sugen på för hund? Tilläggas bör ju att jag är bonusmatte till en renras, äger själv en blandras samt har tidigare haft renras. Nästa hund blir renras av samma anledning som #8, däremot kan jag mycket väl tänka mig fler blandraser i framtiden. Dock endast omplaceringar.

Både ja och nej, har man tex en gråhund och en jämthund som båda är superba hundar både mentalt och i att jaga samt självklart helt frisk, HD, AD, ögon mfl.

Jag tycker inte om då man parar en hund för att den är sååå gullig och såå snäll för att få valpar som man skall sälja för att de är såå söta -_-´

För min egen del är det inte aktuellt att ha blandrashundar just nu, eftersom jag tävlar i grenar där endast renrasiga hundar får deltaga. Jag har tidigare haft blandraser och kan mycket väl tänka mig att ha det igen, den dagen tävlandet får stå åt sidan.

#9 Nej, eftersom de tre hundar jag har, hoppas jag få ha kvar många år till, så vet jag inte i vilken situation jag befinner mig i om och när så blir fallet att skaffa en ny :)

Okej, jag jag håller med, det är upp till var och en, vill man tävla med hunden så är det en renras som gäller.

Jag har en liten kille på två år, som har tre raser i sig, Pomeranien, yorksiterrier och chiuaua.

Min killes hund ärf också en blamdras, då Pappan är 100 % Amerikansk Bulldog, Mamman har tre raser i sig, Rotwailer, Mastiff och Boxer. Hon är underbart fin och psyket är jätte bra. Hon älskar alla människor och djur. Men man har fått många dömmande blickar om henne. Hon är fullt frisk. Men det är väl Raserna i henne som inte passar folk. Huvudsaken är väl att hunden mår bra och att vi som har henne älskar henne, och det frunkar perfekt med henne och min lilla hund..?

Jag har två blandraser och har absolut inget emot det, dom är helt underbara hundar! :) Ska skaffa min första renrasiga till vintern! :)

Jag är för blandrasavel om man inte korsar hejvilt, som t.ex beagel/mops som är poppis i USA, utan det ska vara likvärdiga raser, och såklart kollade föräldrar!

Jag kan tänka mig att ta emot omplacering däremot, men enbart köpa blandrasvalp om allting är kollat, inga udda korsning mm.