Dum hund eller dum ägare?
Detta är inget allvarigt inlägg, utan en tanke! Ta det med en nypa salt!
Vi har en Chinese Crested 10 månader och grannen har en blandning (Toy Pudel, bichon frisé och maltes - tror jag) 2 år. De brukar leka ofta och trivs ihop. Är för andra gången hundvakt nu åt honom i 5 dagar, så jag kan studera honom mer noggrant.
Då man ser grannens hund, så tänker man att det måste finnas dumma hundar. Han nöjer sig med att få sin vilja igenom genom att vara otroligt söt (puppy eyes). Han behöver inget mer än så, för att komma undan verkar det som.
Han är en rymmare, som gärna tar en lov på (allmänna) gården i raketfart. Ju mer matte säger "stopp, stanna" ju fortare drar han. Medans min stannar vid vår egna gårds gräns och kikar lite bedjande på mig - ifall han får gå eller inte.
Ett annat exempel är då jag försökte för första gången med godis att få dem att sitta, vacker tass och lite lättare trix. Först "sitt" med båda bredvid varandra och samtidigt. Det gick bra. Och så säger jag alltid "duktig kille" efteråt. Sedan "vacker tass". Vår vinkar som sjutton i jakt på godisen. Han gör det oftast bara jag tar fram godisen och inte sagt eller visat tecken. Men grannens hund bara satt där. Har försökt flera ggr nu, men han tittar bara på mig som om jag vore dum. "Vad ska Du med min tass till?" Gav upp så länge, är kanske bortskämd med en hund som är otroligt lättlärd. Men jag ger mig inte. Fenomenet "man kan inte lära gamla hundar sitta" vet jag av egen erfarenhet att det inte stämmer. Mer trögtänkt däremot.
Det är spännande att se hur olika dem är till beteende för övrigt med. Grannens hund är skällig och skäller då han vill något. Medans min buffar med huvudet eller petar med tassen. Och sällan skäller, utan uffar.
Frågan är då om det finns mer korkade hundraser, eller om det bara är ägarens brist på engagemang?
Jag vet inte hur det är med hundar, men hos en häst hade jag antagit att det där är tecken på inkonsekvent hantering av din grannes hund.
![[Nightcat]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vissa raser är mer intelligenta en andra. Men oftast tycker jag att hunden tar efter sin ägare. Skulle tro att det är som hos människor 50% medfött (genetiskt) 50% uppfostran.
Jag tror att det är för att hunden kanske inte är van att lära sig saker och sånt. När vi har en Chihuahua och man säger sitt utan godis så stirrar hon på en som om jag är dum i huvudet. Sen när jag skulle lära henne att snurra så tog det jätte lång tid för henne att snurra ett varv, hon hade svårt att veta vad hon skulle göra. Nästa dag gjorde hon det jätte bra utan att handen behövde följa med hela varvet. Medans min hund som jag brukar lära grejer förestod på en gång att hon ska snurra. :)
Visst finns det korkade hundar (men inte raser i sig, utan mer individbaserat) - men många har även lärt sig att varför ska jag göra något då jag ändå får som jag vill😃
Min sista shar-pei var det snällaste som fanns i hundväg, men att säga att hon var direkt smart vete tusan. La jag t ex en köttbulle under en upp och nervänd plastmugg så satt hon bara där och såg olycklig ut och sen gick hon iväg och la sig. Hon skulle aldrig drömt om att försöka puffa omkull muggen😃 Hon kunde gärna ligga, sitta, ligga på rygg mm - men inte göra sådana här självtänkande saker.
Men samtidigt tror jag lite korkade hundar är lyckliga hundar - dom är så nöjda med lite❤️ Mina nuvarande väldigt smarta hundar är inte nöjda om dom inte får använda sin hjärna och kräver alltså mer för att vara riktigt glada🙂
Starta ny diskussion