Jag uppskattar väluppfostrade hundar. En hund med korrekt ledarskap skall inte bjuda in till lek eller något utan ledarens medgivelse.

Men LEK är en viktig del av träning… så du har en poäng… Ett liv utan lek är inte mycket till liv…

Det är så otroligt olika hur man uppfattar en lydig respektive "ouppfostrad" hund och vad man har för gränser.

Jag delar din uppfattning om att en hund som inte får synas/höras är en tråkig hund och kanske också en olycklig hund.

Nej fy. En hund ska väl ändå kunna få leka och vara en egen individ.

Känns rent spontant som att hon tränar mycket med bestraffning? Att hunden kanske inte vågar göra något annat än att lyda.

kvinnan borde få ett nackskott… jag blir arg när jag hör sånt. självklart ska man ha disciplin på sin hund men dom borde också få leka. jag skulle ifrågasatt henne så det sjöng om den sen undersamtalets gång skulle jag insett hur sjuk denna människa måste va psykisk sjuk.

#1 Uppskattar också väldresserade hundar, min hund gick fram till den efter medgivande från kvinnan och mitt "varsågod" och efter lite lukt på hunden som bara stod där och inte ens luktade på min ville min leka. Men hennes hund var mer än bara väldresserad, den var helt apatisk och tycktes helt sakna gnista.

#3 Hur hon tränat hunden kan jag inte yttra mig om men hennes hund var enligt mig ingen hund. En leksakshund, sådana där på batteri, är mer liv i än det var i hennes.

Den hunden är inte första hunden jag stött på som är så.

#5 Ja, den är ju ung. 1½ år och aldrig fått leka. Det blir nog inte mycket hund av det.

Men ärligt, hur kan man hindra en hund att vara glad och lekfull? Hur kan man dämpa och förbjuda det? Inte bara hur man har mage att göra det, men hur lyckas man? En glad unghund är inte alltid lätt att få att sluta leka… (för att de lockar till skratt o glädje och det är svårt att vara en tråkig ledare o dämpa/ignorera leken)

#6 Enda jag kan tänka mig är att ägaren korrigerat hunden när den lekt sen kan man väll spekulera i hur den korrigerat hunden.

Det är lätt att få en hund apatisk. Inlärd hjälplöshet heter det. Man korrigerar helt enkelt alla försök till initiativ från valpens sida. Lär den att om den gör något utan att ha fått tillsägelse om det, så får den en känga/alfarullas/koppelkorrigering/skarp tillsägelse ed.

Ganska snart vågar hunden aldrig göra något, för den är rädd för korrigering. Den väljer att stänga av, bara finnas, helst på den enda plats där korrigeringarna inte sker lika ofta, dvs i fotposition, sittande eller stående, för då brukar det kunna gå rätt bra.

Mina hundar lever helt andra liv. Jag älskar hundar som tar egna initiativ, bjuder in till lek eller gos. Inte alltid jag har tid när de vill, men jag kräver inte heller att de ska svara upp till lek när jag ber om det. Vi lever i samma familj, men de får bestämma en hel del själva.

#8 lite så är min också dock lärd att inte hälsa på hundar utan min tillåtelse även om hon kan korsa den regeln emellanåt men hon är ju inte mer än hund. 

Hon är rätt självständig och har lätt för att ta egna initiativ och bjuda rätt mycket på sig själv. Hon är mer vild än tam ibland och jag älskar hennes motor och stora vilja. ;)

#8 Tror jag inte en suck på. Att det är lätt.

Jag har sett massor med hundar som misshandlats på det vis du berättar men de kan absolut leka.

"Är hunden en hund om den gör precis allt ägaren ber den om utan att tänja på reglerna?"
Klart att det fortfarande är en hund, frågan är väl kanske snarare hur ägaren uppnått detta resultat eller om det faktiskt är medfött hos hunden (t ex sjukdom, skada, personlighet eller annat). Har stött på några såna hundar genom åren, och då även inom raser där man tycker att testa gränser borde vara tämligen kul då det är turbo i äschlet och hjärnan befinner sig i tassarna.

#10 Om hunden från den lämnat mamma och syskon aldrig får leka med andra hundar, aldrig får leka med sin förare (för såna människor klassar jag som hundförare, jag är familj med mina) och korrigeras hårt, tuffare än den tål, så tror jag inte att den kommer att kunna leka. Inlärd hjälplöshet är inte roligt, men man uppnår det genom att korrigera tillräckligt hårt, och där hunden sällan fattar varför, (KASAM, känsla av sammanhang saknas.).

Här är en fin länk till inlärd hjälplöshet.

Vår hund har en kompis som är Greyhound. Denna hund var, innan våra bakanta tog över den, väldigt apatisk och gjorde inga hyss. Den gick bara bredvid och existerade, tordes inget annat. Enda den visste var kapplöpning och kan endast ett kommando "hit". 

De fick arbeta med den rätt mycket för att, som de säger, "göra hund av henne". I dag bjuder hon åtminstone upp till lek och vågar ta lite mer egna initiativ när hon är lös som tex att gå ner i diket och nosa istället för att strikt följa sin ägare som en magnet. 

Nu är vår hund valp på bilden men ändå, den Greyhounden tycker om att leka numera och kör gärna kapplöpning med andra hundar på eget initiativ. ;)

Vi har också en sån hund i kvarteret. Det är så ledsamt att se! En vallhund (belgisk av nåt slag). En man går med den i koppel, hunden går som ett ljus. tittar inte ens åt sidan när den passerar något/någon. Den luktar inte i gräset, vette fan om den gör sina behov?! Såg när han gormade på den vid ett tillfälle för att den… luktade i gräset, såg det ut som iaf?!

Hörde även när hans hund skulle leka med en liten hund. Han gav order hela tiden till sin hund - nej gör inte så, fy inte leka så, nej hit och nej dit!

Men det är väl för f a n ingen robot?! Varför skaffar sig folk hund om de inte vill ha en hund?!

Jag blir genuint ledsen. Svårt att bevisa som djurplåger, men det är vad jag tycker att det är. En hund som inte får utvecklas dör ju inombords, blir deprimerad. Det finns det ju studier på.

Svårt när man inte sett hunden själv. Jag har en hund som inte är intresserad av att leka med andra hundar mer än den hon bor med. Dock är hon ingen staty, utan visar sitt missnöje om någon hund försöker bjuda upp henne till lek😉

Däremot så skulle hon vilja leka med mig hela dagarna - så fart och vilja finns det i alla fall.

Det är stor skillnad på att möta en hund ute och hemma hos den. Den är antagligen helt annorlunda hemma. Man ska ha en dresserad hund utanför dörren, för allas välmående. Då ska hunden sköta sig, kunna vara lös, osv. 
Sen vad som händer när de kommer hem, är det antagligen inte så att hunden står som en robot i hallen och inte rör en fena försen nån säger nått, den går säkert runt och lägger sig och vilar/sover. 

Leka ute ska min hund göra på min order också, självklart. Jag kan inte bara släppa kopplet och låta honom springa fram till första bästa offer bara för att han är en hund. Jag säger ''Varsegod'' så får han springa och leka, och att korrigera i lek är inget fel, min hund blir lätt blind i lek och det enda han hör är ''STOPP'' eller liknande, för hans eget bästa för att slippa bli överkörd, eller som en gång hänt - gå genom isen. (gick genom tunn is på stranden, så tur var att han bara kunde kravla sig upp då det inte var djupt, men oj så arg jag var på honom för att han tyckt han var superrolig)

Skyddar inte tanten, eftersom jag själv dagligen leker med min hund, men det är klart, jag gör det inne också. Inte står jag på gatan och har dragkamp bara för att visa grannarna vilken duktig hundägare jag är.

#16 Ja fast det var ju inte sådan hunden är, kvinnan leker inte själv med sin hund då den inte är tillåten att leka. 

När min hund lukta på den (#5) så reagera hunden inte ens, den stod bara och stirra i det tomma blå. 

Visst ska en hund vara dresserad och sköta sig utomhus men denna var mer än bara det. Den saknade gnista helt och påminda mycket om en zombie.

Det är skillnad mellan att ha en dresserad hund och gå så pass långt i träningen att man plocket bort allt vad hund heter i djuret.

Jag håller med att man inte behöver visa sina grannar att man är en bra hundägare genom att leka osv med hunden. Men nog är det konstigt om man inte ser någon reaktion hos hunden öht under flera år då man möter samma hundägare vid flera tillfällen.

Det är klart dom kan vara annorlunda mot hunden inne men om man inte ser nån livsgnista hos hunden så gissar jag att man gått för långt i sin "uppfostran".

Jag har mött många väluppfostrade hundar som går lösa vid husse och mattes sida, många av dom viftar på svansen, tittar eller luktar efter en när man passer, de visar NÅGON form av reaktion på omvärlden…

En kompis pappa tog över en omplaceringshund, den hunden hade också förlorat gnistan i livet. Min kompis sa att om hundar kan ha depression så hade den det.

För mig är en lydig hund en hund som trivs i tillvaron och klarar av de flesta miljöer utan att bli osäker. dvs dessa situationer bland mycket folk och hundar och visar glädje eller nöjdhet :) det menas inte att inte hunden kan göra något "fel" för dessa hundar är "trygga hundar". som att vara nyfiken av andra människor eller hundar. Man vet att även om hunden inte gör allt korrekt så kan man lita på den mentalt. Någon mer som håller med?

jag har en kompis som har en hund som är lika lydig som i exemplet, självklart gillar hon att den är lydig. Men hon erkänner själv att hon måste träna  stärkande träningar där hon får lära sig jobba själv. Då denna hunden är lydig så är hon samtidigt väldigt osäker på både barn och män hon gör ingenting utan ignorerar dessa. Men hon har ändå livsgnista då ägaren  eftersom hon älskar att bada och leka med andra hundar fast hon gör det på kommando :)