Skäller och skäller på allt och alla, hjälp..
Min pappis kille på 5 månader går verkligen inte att ha bland folk just nu. Han skäller på allting och hela tiden. Alla han vill hälsa på, alla han inte får hälsa på, allt som är läskigt, kartonger och påsar, dörrklockan, kan resa sig upp mitt i natten och tokskälla.. Blir lite galen på detta.
Särskilt ute. Vi kommer ju ingenstans på promenaderna om vi ska skälla på allting. Och jag har inte kommit på någon bra taktik att få honom att sluta heller. Det är ju inte jätte kul för grannarna och barnen här att bli utskällda typ 10 gånger om dagen.
Så bring it on.. ALLA tips.. Behöver råd.
Säkert spökåldern. Du måste stå ut med det och ignorera när han skäller, visa trygghet när han ser något han är ovan vid. Belöna varje gång han är tyst och ni går förbi något du vet han skällt på innan. Du kan även ta och börja med skvallerträning.
Med trygghet menar jag inte att du ska sätta dig ner och förstärka hans osäkerhet, men gå istället fram till objektet tillsammans och "lös problemet" och visa honom att det inte är något farligt.
Försök avleda. Ha med godis, en boll, något roligt. Gör saker som avleder från de han vill skälla på.
"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"
Blogg http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf
Har nästan samma problem med min 5 månader valp, men än så länge är det bara hundar och barn, samt typ en katter och igår var det en papperskorg när det var mörkt. Och när han börjar skälla så får han bomull i öronen och det går inte att få kontakt med henne.
Jag tänkte testa med skvallerträning, men just nu är det enda som hjälper att gå en omväg runt hundar och barn. Jag skriver väl mest här för att också få lite tips :)
Mvh Swadika
Sajtvärd på reborns
Säg till hunden att hålla truten.
#5 Om det skulle hjälpa att säga åt hunden att hålla truten, skulle det nog inte finnas några hundar som skällde överhuvudtaget :)
Ts, som #1 skriver, kan det mycket väl vara den perioden i valpens liv man ofta kallar "spökåldern" den är lite osäker, har precis upptäckt att världen är större än hemmet och dess trygghet, det finns MASSOR med potentiellt farliga saker därute. Precis samma som med barn i samma ålder faktiskt.
En del leder fram valpen och "visar" den …. det har jag kanske gjort ibland, men långt ifrån alltid. Själv har jag kört metoden: Det där bryr vi oss inte om, vi passerar bara. Med mig är du alltid trygg, no matter what.
Det är väl en smaksak vad man väljer att göra, men vad du än gör: Banna inte hunden.
![[amndy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vi har haft samma problem här hemma med våran papillon. Men jag har vant honom vid saker. Går mitt i folksamlingar och tränar kontaktövningar, mutar honom med godis (lätt när han är en godisgris).. Går aldrig ifrån det han är rädd för om det är något han inte ska vara rädd för! Tvingar honom inte men manar på honom och behåller lugnet, när han väl nosar på det han skällde på och är lugn berömmer jag :)
Våran tappar också hörseln, men inte luktsinnet ;)
Tänkte börja skvallerträna honom så fort jag läst på mer om det :)
Starta ny diskussion