Det är inte alls ovanligt att hundar reagerar på människor som inte "beter sig" som hundarna är vana vid och som är annorlunda på något vis. Har haft hundar som reagerat kraftigt på dom autistiska barn som finns i mitt område, men aldrig å andra människor. Har även haft en hund som reagerade mycket på riktigt mörka människor.

Först och främst så håll undan hunden, så den inte skrämmer och även för hundens egen skull. Jag har själv just nu en unghund som reagerar mycket på hundrädda som stirrar på henne och på vissa andra som enligt hunden beter sig knasigt. Man får förklarar för dom man kan och ignorera resten och försöka bygga upp tryggheten hos hunden på sikt.

Jag har lite samma bekymmer. Min är lika gammal och gillar inte män. Kvinnor är inga bekymmer. Han skäller högt och gömmer sig bakom mig. Om jag lyfter upp honom, så blir han tyst och trygg. Men kan morra lite. Fast då dem hälsat ordentligt (det gör inte alla som kommer har jag märkt, för de tycker att han är löjlig och ska inte uppmärksammas!) och man sagt åt honom att det är bra nu, så går han undan. Kommer tillbaka med jämna mellanrum för han är nyfiken. Får han inte hälsa, så förblir han rädd och skäller. Detta gäller endast hemma dock. Detta är ju hans revir. Ute är det lugnare.

Och för oss är det bara på jobbet hon är såhär. Ruskigt obekvämt faktiskt… ;) 

Jag har aldrig lyft upp henne, och nu är hon för stor. Jag har inte ens låtit henne hälsa på alla, bara bestämt sagt att det ä. Man måste inte gilla alla, men man måste alltid bete sig oavsett liksom… det skulle vara gott nog på jobbet. Eftersom hon är en stor hund har hon ett djupt morr som inte låter trevligt, så för den hundrädde som inte känner henne förstår jag att det inte känns hur kul som helst när hon låter. Och det skulle vara katastrof om jag inte kan hantera det nu, för annars finns såklart risken att hon inte kan vara på jobbet och missar hela socialiseringen och allt bra med att vara med mig hela dagarna… hemska tanke.

Är din mycket spökig? Idag och i veckan har min varit alldeles tossig. Precis innan denna incident idag hade någon parkerat en cykel ute på gatan som inte stod där när vi gick förbi först och hon tassade försiktigt i en båge innan hon backade tillbaka, luktade på däcken, sadeln osv…. suck och inatt vaknade jag av att hon för ovanlighetens skull skällde, då hade hon upptäckt ett paraply som låg i hallen och såg farligt ut.

Wojne wojne…. :-D

#1 Tack, det du säger låter både klokt, kunnigt och logiskt. Jag blev brydd att hunden plötsligt blev så mycket mer bara och jag vill gärna hantera det så hon kan fortsätta vara med mig på jobbet, det gör (de flesta) klienterna, henne och migsjälv mycket gott så jag hoppas det här inte förstör den möjligheten…

Tack igen :-)

har hunden en trygg plats där hon vet att hon får vara ifred? (antar att det är hennes bädd) 

hon ska inte hälsa om hon inte vill, som du säger, och det bästa är nog att ignorera henne så kanske hon slappnar av och inser att besöken inte är hennes och att ingen kommer nära henne på just den platsen. hon kommer säkert vänja sig vid all olika slags människor så småningom. 

om patienterna är väldigt rädda kanske det funkar att avgränsa där ni håller till så de också känner sig trygga med att hunden inte kan nå dem? 

jag vet inte om detta funkar i praktiken i ert fall men det var så jag kände spontant bara :)

#3 Ja, det är skillnad på jobb och hem. Här får vår gärna vakta och vara lite skeptisk. Så länge han inte blir en rädd hund som gör utfall. Han är väldigt känsligt för ljud nu. Det kan vara något vardagligt prassel som får honom att skälla. Men han lyssnar på "tyst" då. Inte om det är människor som närmar sig. Folk som går för nära staketet gillar han inte alls. När det gäller din hund, så fick Du bra råd ovan. Att ha en egen plats åt henne. Och försöka ignorera. Såg något program, men kan inte minnas vad. Tror det var ett veterinär-program. En hade iaf sin hund med på jobb. Kontoret var öppet till korridor, fast med kompostgäller. Och så fick hunden stanna där medans h*n sprang fram och tillbaka i ärenden. Det lugnade hunden. Jag kämpar på med min obstinata tonåring och hoppas få tillbaka min lydiga TYSTA hund. ;-)

Idag kunde hon inte gå in i köket pga brödrosten heller, nu är det kuckelimuck på hög nivå ;-) Ärligt talat, jag ska åka långt och ställa ut henne i Vännäs imorgon, för manlig domare… Antingen blir det jättebra att låtsas som ingenting och leva livet ganska vanligt genom detta kaos eller så blir det alldeles tokfel…. Haha Älskade tokiga hund kan du snälla bli dig själv igen, snarast :) Och ang ovan, hon har en tygbur som bädd, men jag ska absolut köpa kompostgaller så dörren kan fortsätta vara öppen men utrymmet utsnför inte tillgängligt. Stort tack för alla kloka råd!!!

Min familjens nobbs blir misstänksam då någon rör sig "onaturligt" och visar tydligt sin rädsla över hundar. Hon blir mycket på sin vakt och spänner sig en aning. Många hundar är så

Måste bara uppdatera… Vi åkte på utställningen och hon lät sig plötsligt hanteras direkt av domaren, stod still och skapligt snyggt av den manlige domaren hon aldrig sett innan och som bara för att hade både glasögon och skägg…. Haha ;-) Så från att ha fått lämna ringen utan rosett tidigare fick hon nu i värsta spökåldern EXCELLENT och vann juniorklassen 2 dagar efter sin 9 månaders dag. Såklart är jag överlycklig, men chockad -jag fattar absolut ingenting av hennes beteende nu. Så att låtsas som ingenting var ett jättebra val, men jag var LIVRÄDD att jag gjort fel val som åkte och att hon kanske skulle morra åt domaren och det vill man inte precis på en officiell tävling, absolut inte på debuten… Tjohoo, det finns hopp plötsligt!! :-)

#9 vad roligt! :)