Har också en osäker och rädd hund som jag tränar för fullt. Men det gör mig nog mer förbannad; när hundägare släpper fram sina hundar utan tillåtelse och ser att ens hund är rädd men struntar i det. Det gör mig så svin-förbannad att det inte är sant!

Var på väg till skogen en dag.. gick igenom centralen som alltid här i Södertälje. I parken på gräsplätten står det en liten Pudel i flexikoppel och skäller för glatta livet. Min hund Molly försöker komma så långt bort ifrån denna hund som möjligt medan ägaren till pudeln bara står och flinar och inte drar in sin hund? Seriöst? Alltså… ja, man blir så förbannad!

Jag och min mamma gick runt en damm precis där vi bor, och ett antal meter bort så går en dam med en lös hund.
Hunden springer mot oss, börjar nosa och hoppa. Jag som är rädd för lite större hundar får nästan panik, och min mamma får ställa sig framför mig (hon är hundvan, och har inget emot att hundar hälsar).
När damen kommer fram så säger min mamma "Kan du ta bort din hund?" varpå damen svarar "Men h*n är inte farlig!". Man får faktiskt ha respekt för att alla inte vill hälsa på hundar. Hon tänkte dessutom inte på att jag kanske kunde varit allergisk?

Sedan är ju det där med att plocka upp bajs efter hundarna också ganska respektlöst. OKEJ om man är i skogen, men inte när hunden skiter på gräsmattan i ett bostadsområde, framförallt med massa småbarn.

Vissa hundägare borde faktiskt skärpa sig lite.

Ahhhh, flexikoppel. Har mött x antal pensionärer som släpper loss sina flexikoppel och så jagar deras hund min hund runt mina ben och jag blir helt inlindad i flexi-snöre… 😡

"Han ville bara hälsa".

Håller med helt och hållet. Jag och min mamma var ute och gick med våra hundar i ett motionsspår en gång. Fanns väldigt många backar. Helt plötsligt när man kollar upp i backen så står det en lös rottweiler. Som tur var vände den och ägaren kom med ytligare en liten hund i koppel. Hon kopplar hunden, släpar upp honom i skogen och sen har hon mage att påstå att hon har koll på den. Hur kan hon ha det när hon går flera meter efter och inte ser när terrängen ser ut som den gör? Dessutom så på pekade jag det att det är koppeltvång, men hon verkade inte bry sig.

Dessutom tycker jag det är knas att folk låter sina hundar hälsa på alla hundar de möter. De får mycket mer träning om man inte gör det.

#4  Men det låter ju precis som att hon med Rottisen faktiskt hade koll. Den skvallrade ju, stannade och vände om när den såg er? 

Annars håller jag med det är ett himla ofog med folk som har hundar i koppel utan kontroll eller lösa och som inte förhindrar dem att rusa fram och hälsa på mötande hundar. 

Jag låter aldrig min hund hälsa på okända hundar på promenad. Jag kan inte i mitt liv förstå vad det ska vara bra för. 

Ett knep man kan ta till är att hojta att den egna hunden har skabb, eller kennelhosta eller något annat smittsamt.. Då brukar de flesta faktiskt få in sina hundar 😈

Min hund har blivit "påflugen" massa gånger av lösa/okontrollerade hundar. En lös schäfer tryckte ner honom i marken när han var valp medan den morrade kraftigt med rest ragg. En stor svart flatcoated retriever tacklade omkull honom och sprang över honom som valp (olycka, men han klarar inte stora, svarta hundar efter det och fick rejält ont). Samma lösa schäfer som innan flög på honom när han var äldre, tacklade omkull honom och ruskade runt med honom i bakbenet (jag flög på schäfern och vi hade en liten brottningsmatch tills dess att ägaren kunde binda sin andra schäfer och komma och hämta den som attackerade). 

Han blev biten tvärs över ansiktet av en kopplad Flatcoated Retriever. Han blev påflugen av en lös svart labrador bakifrån. En svart schäfer bet sig fast i hans huvud/hals så jag fick stoppa in armen i munnen på den och bända loss käkarna (min hund satt bara stilla och skrek medan schäfern bet honom, han fick som tur var bara några skrapsår). En mix av flatcoated/golden retriever drog fram sin matte till oss och attackerade, bara skrapsår den gången med. 

Vi omringades av fyra lösa Leonberger som gick runt och morrade kring oss, markerade runt oss och försökte provocera ögonkontakt med min hund. Den ena gick upp emot min hund med intensiv ögonkontakt. Min hund var paralyserad av skräck och vågade inte röra sig, men jag tog tag i hans nos och vred bort hans huvud för att bryta ögonkontakten. När jag försökte knuffa bort hundarna så blottade dom tänderna mot mig och morrade. Det hände ingenting mer än så och hundarna gick till slut. Ägaren/ägarna såg men gjorde ingenting. 

Så nu har jag noll tolerans mot lösgående hundar som kommer springande mot oss. Kommer det en stor lös hund så dyker jag på den först om den kommer inom tre meter utan att stanna eller sakta ner. Kommer det en liten lös hund som inte visar tecken på att stanna eller sakta in inom tre meter så sparkar jag bort den, hur hårt det än låter, om jag inte har möjlighet att plocka upp den först. Smyger hunden runt oss och verkar osäker på om den ska gå fram så brukar jag kunna skrämma bort den. Jag har fördelen med att ha osynligt koppel på min hund (halsband eller sele är dock på och koppel finns alltid i fickan), så jag har två händer fria om en lös hund kommer farande. 

Stray (min hund) och jag har haft vår beskärda del av bråk och jag tar inga fler risker. Ibland kan jag läsa av på Strays kroppsspråk vad den lösa hunden som rusar mot oss har för avsikter, vilket har hjälpt mig att avgöra hur jag ska reagera i vissa situationer med lösa hundar, men jag kan inte alltid läsa honom perfekt och jag tar som sagt hellre det säkra framför det osäkra nu för tiden.

#4 Va :P? Hundägaren verkade ju ha exemplarisk koll på sin hund?

#6 Usch vad hemskt!!! Stackars dig och din hund och Alla andra som får tampas med dessa människor. Jag blir så HIMLA ARG!! vad ska man göra liksom när man möter en sån här människa och hund? Ska man skälla ut dom? USCH USCH USCH!

#8 Det jag kan säga till dom flestas ägarnas försvar när det hände oss var att dom stannade, pratade med mig och kontrollerade Stray tillsammans med mig. Samt även egna hunden när det blivit ett fullskaligt slagsmål. Så dom tog inte bara sin hund och stack, med undantag av Leonbergerägarna och den svarta labradoren. 

Vid en av attackerna hämtade ägarna även förband och hjälpte mig att rengöra och plåstra om Strays blödande småsår och erbjöd skjuts till veterinären om jag absolut ville. Jag avböjde, då Stray verkade må så pass bra, skadorna var små och slagsmålet avvärjdes så snabbt. Hade jag inte varit i chocktillstånd fortfarande efter det som hände hade jag accepterat och åkt in bara för säkerhets skull, men det tar en stund efter en sån upplevelse innan jag kan tänka klart igen. 

Så ägarna tog ansvar för sina hundars agerande (eller sin egen bristande tillsyn, hur man nu ser det) på det sätt som jag tycker man ska göra om en sådan här situation uppstår. Stanna, prata med den attackerade hundens ägare (hamnar man i chock över attacken så är det extra värdefullt), se till att det inte uppstått några allvarliga skador och i dom värst fallen hjälpa till att ordna transport till veterinär. 🙂

Hur som haver så fick Stray och jag ta den hårda smällen med veckors och i vissa fall månaders rehabilitering för att bli av med osäkerheten hos oss båda efter upplevelserna. Det är det värsta med att ens hund blir påflugen, enligt min erfarenhet…

#4 Ägaren hade väldigt bra koll på sin hund i det läget.

En annan klassiker är ju folk som ska träna sina hundar på andras. Man ser en hund med ägare komma gåendes med helt slakt koppel, och man kan se att hunden kommer kasta sig fram såfort den får chansen. Mycket riktigt så kastar sig hunden fram när dom är jämsides med en och får då veta hut för att den inte sköter sig.. 

En gång var det till och med en som tyckte att nä, men låt din hund bita min! Hon måste lära sig att inte springa fram!
Ja, men min hund ska väl inte behöva lära upp andras?!

Själv har jag en hund som är jätteosäker med andra hundar då det har sprungit fram så många hundar, både lösa och i koppel/flexi, så varje gång något sånthär händer så förstörs ju alla framsteg vi har gjort. Det har gått så långt att Humla blir rädd såfort hon hör någon ropa på sin hund, för hon vet att det alltid kommer innan "attacken". 

Och det spelar ingen roll om det är världens snällaste hund som kommer fram till oss, för hon blir lika rädd ändå. Tyvärr verkar folk inte förstå det. 

Och självklart händer det olyckor, mina hundar har ju också lyckats springa fram till andra hundar någon gång. 
Men då ber man om ursäkt och kollar så att allt är bra innan man går vidare.

#11 Ja gud ja.. Molly och jag har passerat två hundar som hoppat på henne när vi passerade 😐 Inte ens en ursäkt från hundägaren, bara lite skratt. Fy för vissa!

Båda mina hundar har blivit attackerade av samma äckliga jaktterrier.

Första var jag ute på en promenad med bara, tränade lite lydnad och trick och bara myste liksom. När jag precis ska svänga in på vår gård möts vi av jaktterrier :co detta monster sliter sig loss från sin husses och flyger RAKT på, alltså inget morr eller något. Bara TOTALT oprovocerat flyger han på min stora godhjärtade kille. Med monstrets gaddar djupt inborrade i sitt ena bakben tittar han med förtvivlad blick på sin fastfrusna matte som inte fattar vad det är som händer. Hussen till monstret kommer och tar tag i bakbenen på den- den hänger alltså helt i luften (och försöker rycka loss bakbenen), men gapet är fortfarnde slutet om min hunds ben. Min kille fattar inte vad han ska göra men morrar och säger åt monstret att sluta. Till slut med hjälp får hussen loss sin hund och går. Jag får senare veta att de fått åka  till djursjukhuset för att röntga, han hade tydligen sträckt något rätt ordentligt i bakbenen om han höll på…

Den andra gången hade jag min knappt sju månader-gamla valp med mig. Vi var påväg från bilen efter att ha spenderat dagen hos en vän och han hade verkligen skött sig toppen, så vi var båda nöjda och glada. Plötsligt hör jag ljud bakom mig och när jag vänder mig om hinner jag precis se monstret som kommer rusande rakt på min hund med blottade tänder. Och han var ju valp då liksom, och hamnade i slagsmål. Denna gång visste jag dock att jag inte hade något val. Så fort jag fick chansen högg jag tag i nackskinnet på min hund och höll honom bakom ryggen på mig och sedan sparkade jag åt den andra hunden, ja jag sparkade. Fortsatte måtta sparkar och göra "utfall" till sist sprang monstret hem. Och då bröt sig tårarna fria, jag skakade i hela kroppen.

Ingen av mina hundar har några synliga men från dessa händelser men det var fruktansvärt otäckt båda gångerna.

Vi råkade nyss ut för detta med. Vi gick förbi ett hus när det sprang ut en keeshound som var lös, den siktade in sig på Hugo så jag ställde mig snabbt framför Hugo, men det hjälpte inte så mycket, Hugo blev upprörd så jag fick istället hålla om munnen på Hugo så att han inte skulle bita i försvar, försökte samtidigt få bort den andra hunden med ena benet. Dock så kom ägaren och tog sin hund, men det tog sin lilla tid eftersom han först stod och skrek istället för att springa och hämta hunden, sen gick han långsamt och hämtade hunden. Hugo har lärt sig att vara på sin vakt när det kommer framrusande hundar tyvärr eftersom han har blivit attackerad flera gånger så man förstår ju då att han försöker försvara sig. Men förstår inte varför man har sin hund lös i trädgården utan staket om inte hunden lyder..