Kopierar vad jag skrev i ett inlägg till någon med liknande problem, kanske det kan vara till någon hjälp:

Nu har jag inte läst de andra inläggen, men jag har själv haft en sådan valp/unghund, kan förstå att det är jobbigt, idag skrattar jag bara själv åt det.

Det värsta man kan göra är att börja bråka med valpen eller göra den illa mer eller mindre, det triggar bara och du kommer få dubbla problemet tillbaka. Du skall absolut inte göra som de "lärt" dig på kursen, fy för allt sådant. Du kan ju heller inte kräva att valpen skall förstå ett nej som du inte befäst, det är ju bara dumt.

Först och främst måste du reda ut om beteendet bottnar sig i något annat, under/överstimulans, rädsla/osäkerhet/otrygghet, sjukdom/smärta, stress o.s.v. I mitt fall handlade det om en livlig och busig valp med lite dåligt tålamod och som lätt gick upp i en dålig typ av stress. Samma beteenden som du beskriver kunde hända både inomhus och utomhus på promenader t.ex. Inomhus berodde det oftast på övertrötthet eller stress vid för intensiv lek. Utomhus kunde han få överslag vid trötthet/stress eller vid dåligt tålamot eller bara för att få uppmärksamhet.

Den som inte haft en sådan här hund har inte så mycket att komma med, lyssna inte på någon som tycker du måste vara hårdare med hunden, hårda tag hjälper inte på sådana här hundar, att trilskas med hunden triggar bara, problemet bottnar sig i något, man måste jobba med grunden till problemet, inte bara få bort konsekvenserna! Jag fick aldrig någon hjälp som funkade med min valp, fick lösa det helt själv, ingen förstod sig på denna typ av hund utan kom bara med dåliga råd som bara skulle ha förstört mer, idag har jag en jättehärlig hund!

Hur är hunden i övrigt, har den lätt att slappna av både inomhus och utomhus? Jag fick börja med passivitetsträning med min, det hade han mycket svårt med, att vara passiv alltså. Samtidigt måste man ju genast bryta när det händer t.ex. på promenader, annars blir det bara självbelönande. Jag har provat lite olika, t.ex. genast stiga på kopplet, köra "ryggsäcken" ignorera o.s.v, men effektivast tycker jag är att ha hunden i ett helt vanligt halsband och koppel och när det börjar korta kopplet och sträcka ut armen och bara gå, då slipper hunden inte åt att bita och slutar allt snabbare för varje gång, den märker ju att det inte fungerar. Mycket effektivt. Samtidigt har jag tränat mycket miljöträning eftersom problemet bottnade sig lite i det också. Burlekar körde vi också med.

Idag är min hund lite mer än 2 och så otroligt mycket lugnare, visst kan det ta tid men samtidigt som man tränar och hunden mognar så försvinner det, men glöm inte att träna, och kom ihåg, inget våld!

Jag hade det problemet med min jrt när han var liten. Provade att ignorera, avleda och "bli arg". Men det som har fungerat är helt enkelt att säga nej (han har ett positivt inlärt nej som betyder "avbryt handlingen och ta kontakt") och ge honom en annan uppgift och belöna den. Sedan fortsätta promenaden. Jag tror även att det här beteendet växer bort, nu för tiden kan han försöka leka igång mig genom att hoppa efter vantarna men slutar när han inte får någon respons.

Har en haft likadant problem, det viktigaste är att inte snabbt dra undan händerna o upprepa för då blir det ännu mer en lek. Tänk dig att du gör som med vanliga hundar som hoppar, stampa På Kopplet så den inte når Upp till dina vantar eller som sagt när Hunden inte biter för då händerna bakom ryggen och beröm när den slutar. Nu har jag lärt in förbuds eller stoppord på min hund och skulle hon göra så så hjälper det med att säga ett lätt nej. :) lycka till

Har försökt att stå på kopplet, men tycker att hon når ändå. Har jämt skoterskor på mig…och så är det ju snö…så kopplet hålls inte direkt stilla och hon är ju rätt stor. Så ska jag stå på kopplet måste jag hålla emot i andra änden. Så sätter jag armarna bakom ryggen så lyckas hon ändå ta sig dit.

Misstänker att min pojkvän kan fortsätt leka med henne om hon har börjat att hoppa mot honom. T.ex börjat springa istället så hon ska sluta bita i hans jacka (han är lite känsligare än matte med sina kläder..)…Vi har dock just gjort slut, så kan inte fråga..

Har haft sele på henne jämt förutom när jag tränat henne att inte dra (silky leash). Började för kanske 2månader sen och i början har jag bara tränat med halsband en kort stund om dagen. Men nu när hon gått snyggt har jag det rätt ofta. Och det är oftast när hon har halsband på sig hon börjar "dampa". När hon har sele drar hon som en gaaalning för matte går på tok för sakta. Så antar att hon blir frustrerad när hon inte får ta sig fram i sin egen takt.

Väldigt jobbigt att vara ute med henne i sele nu när hon blivit så stark. Känns som man har 0-koll. Men antar att jag bör minska halsbandspromenaderna igen.

"effektivast tycker jag är att ha hunden i ett helt vanligt halsband och koppel och när det börjar korta kopplet och sträcka ut armen och bara gå, då slipper hunden inte åt att bita och slutar allt snabbare för varje gång,"

Låter bra men känns som att hon ändå skulle komma åt att bita? Hon skulle hoppa och bita sig fast tänker jag mig,..

#4 Nej, det är just det som hunden inte slipper åt, när armen är rakt ut och kopplet sträckt och man håller emot så kan hunden inte hoppa och bita, visst kanske den lyckas till först när man inte har helt koll men då har jag bara knuffat ner hunden och sträckt ut armen så den inte slipper år, samtidigt går jag bara vidare, efter några meter har hunden fattat att det inte lönar sig.

Annars funderar jag hur hunden aktiveras (och vad det är för ras), understimulans/felaktivering ger lätt såna här problem.

Har inte tränat in något stoppord tillräckligt bra nu för att det skulle fungera. Dags att börja!

Våld skulle bara trigga igång henne. Så det ser jag inte som ett alternativ.

#5 Jo jag ger upp. Testade idag och då fungerade det. Är ju lättare att göra så än o försöka ställa sig på ett koppel när hundskrället hoppar mot en. Går snabbare och somsagt hålla inte kopplet stilla. Nu har hon iaf fattat att det lönar sig o sitta när hon börjar hålla på. Så hon sätter sig rätt snabbt:) Å sen jah skrev inlägget började hon göra detta i princip varje gång vi gick ut. Tills jag i fredags insåg att ja inte kampat å lekt med henne nånting alls varken ute eller innte. *smart* Så nu fokusera på att lära henne kampa inomhus under kontrollerade former. Tränat å ha på dom superroliga vantarna å avbrutit så fort hon huggt mot dom ist för leksaken. Har nog varit otydlig tidigare å snott leksaken å fortsatt lekt när hon släppt den å siktat på vantarna. Så tränar inomhus med ytterkläder nu då det är lättare å avbryta så tror jag nog det ska bli bättre.