Det är relativt normalt. Jag tycker att det var bra att ni bröt, och sen gick med dem kopplade, och sen släppte dem igen. Textbook example :)

Det har hänt mig också när jag varit arg, stressad eller lite för virrig en dag i hundgården. Jag släppte min daghund (gudasnäll mot alla) med en liten schäfervalp på 14 veckor. Men han var så pass "på" att hon blev stel och irriterad. Jag hann få fatt om nackskinnet på henne innan hon gick på honom (där kände jag själv att jag inte ville ärra en så ung valp. Tänk om hon tog i för hårt, liksom).

Jag gjorde misstaget att ta henne och gå där ifrån, då hon fortsatte morra åt honom. Bäst hade kanske varit att låta dem lösa det själv, eller gå med dem kopplade.

Men jag tycker att du har en hälsosam inställning :)

Normalt o normalt vet i tusan, har två hundar som måste vara onormala eftersom dom aldrig har gjort något sånt här varken som valp/unghund eller nu. Tror inte på att hundar heller ska lösa sånt själa kan sluta mycket illa.

Jag tror så här att din hund kände att hon hade lite övertaget att du sen var stressad gjorde henne uppe i varv. Hon kanske tillomed vakta dina påsar mm? Du bör tänka kanske på att ett tag här framöver behöva gå promenad med "kompisen" innan du låter henne busa läs av henne bra först. Mycket bra är det att du var snabb på avbryta detta o jag tror inte att den andre tog det så illa pga den var lika glad iaf i henne som innan. Du ska inte se f*n nu på väggen utan du ska ta o arbeta efter detta, gå kanske promenad innan hon får leka med annan hund. bra att det avslutades iaf bra med lek och allt var okej :)

Måste berätta att det låter lite typiskt kooikerbeteende. De är lite speciella på den punkten och man måste veta hur man ska hantera det. Jag är alldelses 100% säker att det blev för mycket för henne. Man ska nästan alltid gå en runda med sina hundar innan man släpper dem tillsammans. Det gäller även hundar som annars bor ihop och har varit ifrån varandra ett par dagar t.ex. Detta för att spänningen skall släppa. Båda era hundar börjar bli vuxna nu och kan ta till vuxenfasoner. Så detta är helt normalt. Som sagt, Bira kommer inte att bli "aggressiv", du kan vara lugn!

På min valpkurs var det två av valparna där som hade det beteendet men då växlade de lite mer, alltså att en gav sig och sedan gav sig den andra för att få det till en lek. Om det verkade för hårt så ryckte ägaren in och pausade precis som du gjorde. Det funkade efter pausen oftast, att de kunde leka lite lugnare igen. Annars är det nog bättre att bryta helt och gå en promenad som de ovan skrivit.

4 tycker du att det låter som ts hund busa?

3 nyfiken fråga här eftersom jag gillar kooiker men du menar allså att alla eller väldigt många flycker på andra hundar o detta hör till rasen det är deras sätt att visa att de är starkare eller vad? Är det så att rasen är svag vid stress att de då annars är vanligt att de gör detta? du får gärna förklara lite då jag har en syster som jag styrt in lite på rasen och hon har inte haft hund innan o detta betende låter för mig lite hmm mindre bra iaf

#5 Misstänkte att någon skulle fråga ;) Nej, beteendet i sig att de flyger på är inte rasbetingat, men de ÄR känsliga och kan känna sig trängda i situationer med andra hundar om de känner att de är för "på" eller som sagt, inte lyssnar på signalerna som ges. Och man måste alltid vara mycket trygg och visa hunden att man har kontroll i situationen. Det som TS skriver att hennes hund t.ex. inte gillar när andra hundar är för på, gillar inte att bli kullsprungen och skriker då väldigt gällt för att förhindra, är mycket typiskt för kooiker. Då gäller det att man som ägare tar kommando och avbryter "leken" för hundens skull. Kooikern besitter en del skärpa men det är svårt att förklara vad detta innebär utan att skrämma iväg folk som är intresserade av rasen för att de tror att de är aggressiva. De är inte en typisk spaniel/retrieverras i det avseendet att de tycker om allt och alla men det är heller absolut inte rastypiskt att de visar agg mot andra hundar. Men missbedömmer man där och utsätter hunden för en situation där den inte känner sig bekväm yttrar det sig ofta med att de "säger till". Kan säga att det låter ALLTID värre än vad det är! De är ena riktiga dramaqueens!

Så detta ska man ha i åtanke när man skaffar en kooiker. De är både känsliga och besitter en aning skärpa. Det krävs alltså lite kunskap/vetskap för att veta hur man skall hantera denna kombon.

Det handlar alltså inte om att visa sig starkare än den andra, rent allmänt, utan bara om att hunden mer markerar sin zon eller som jag brukar säga, i förebyggande syfte så att den andra inte ska bli för bufflig eller liknande.

Sen varierar såklart detta mycket inom rasen, men generellt så är de så här. Den valpen jag kommer att skaffa mig om två veckor kan jag tänka mig inte kommer att ha så mycket av detta beteendet medan den kooikern jag har nu har en stor dos av det.

Sen får man avgöra själv om detta är ett bra eller dåligt rastypiskt drag. Jag själv tycker att det är de som gör dem så speciella och utstickande från andra raser. Jag rekommenderar starkt att träffa rasen innan man skaffar sig en så man får se med egna ögon och bedömma själv. Jag tycker att oerhört många kooikrar blir missbedömda på grund av att ägarna inte tar hänsyn till deras signalkänslighet (i brist på att de inte är så insatta i rasens beteendemönster, tycker att många uppfödare hade kunnat bli bättre på att berätta för sina valpköpare om just denna delen av kooikern och hur man underlättar för hunden, det finns ju något inom alla raser!) och att de utsätts för situationer som egentligen hade kunnat förebyggas. T.ex. så klarar inte min kooiker av att träffa hundar pang på för att nosa på varanndra (som de allra flesta hundägare vill) utan hon måste gå en kort promenad med dem först för att hon ska kunna umgås med dem sen och då går det helt utan problem. Men min Tilla blir ooofta missbedömd då många inte respekterar detta (har tagit ett tag för mig att inse det också) och släpper fram hunden ändå och då säger Tilla till. Högt och gällt. Går man sedan en runda tillsammans så går det senare oftast bra. Det är som sagt, det där pang på, som de kan ha svårt för. Då framförallt med främmande hundar. Observera att min hund absoulut inte gör utfall mot andra hundar, hon känner sig mycket trygg så länge hon känner att det är kontroll på situationen, så det är alltså bara när den andra hunden kommer fram som den kan få sig en liten chock ;)

Träffar Tilla sen en hund som är lika lugn och språkkunnig som hon anser sig själv vara, så ser man inte detta beteende alls.

Oj vad långt det blev XD Men hoppas att det besvarade lite både din och TS undran :)

-5, nej. Jag beskrev kanske lite otydligt om det. Men det var inte bus jag menade, inte på det sättet, eller först-ja men sedan blev det allvar vilket var det jag ville lyfta fram.

6 låter mer som normalt liten ras i trängd sits eller där en hund är för på så talar den om genom fnäsa ifrån. Men som ts förklarar att hennes hund o denna har lekt innan och de är allså inte trängd pga det verkar vara i större hundgård? Jag ser väl en gräns faktist ts hund flyger på den andre hunden och ställer sig över den 2 gånger just det anser jag inte "normalt" om man säger så iaf. Blir samtala o be henne läsa lite mer

En signalkänslig hund som säger ifrån, och en annan hund ignorerrar, kan mycket väl säga till ordentligt. Att vråla till, så att den andra då lägger sig, och stå över och låta, är kanske inte snällt, men eftersom den andra gjorde om samma sak direkt, så hon böev tvungen att upprepa, visar ju att beageln inte kan ha tagit så illa vid sig, eller inte fattat bättre.

Hade hon flugit på och bitit, hade det varit en annan sak.

Testa att vara noga med att alltid visa din hund att du kollar av alla hundar och även människor innan hon behöver umgås. Är du stressad och inte har tid att lägga 1-5 min på detta, låt hellre bli.
Ska hunden släppas lös med andra: Kolla först med människan om hunden är frisk od (även om det är nån ni träffat förr, kanse inte allt står rätt till nu. Medan människorna byter några ord och kanske rent av skakar hand för att visa hundarna att ni kollat av varandra, hinner hundarna både se att ni kollar av, samt kika lite på varandra.
ar sen gärna överttdlig som #6 skriver, och gå lite med dem i koppel, låt dem nosa på varandras spår/kiss, och kanske hälsar ni förare på varandras hundar innan ni släpper dem. Då hinner de "prata" och känner även att ni människor har koll.

Tack för alla svar! Det har hjälp mig jättemkt!

Jag har även pratat en del med hundkompisar samt ringt lite bekanta + mailat Fredrik Steen och faktiskt fått svar http://blogg.agria.se/fredriksteen/ , 8 novermber. Bira fick tom vara med där på bild, passande rubrik till min lilla knäppis - Är min hund knäpp? :D Haha!

Iaf, så har jag - såklart - funderat mkt på detta för det störde mig oerhört igår och det jag kom fram till var väldigt precis det som Vattnadal #9 skrev.

"En signalkänslig hund som säger ifrån, och en annan hund ignorerrar, kan mycket väl säga till ordentligt. Att vråla till, så att den andra då lägger sig, och stå över och låta, är kanske inte snällt, men eftersom den andra gjorde om samma sak direkt, så hon böev tvungen att upprepa, visar ju att beageln inte kan ha tagit så illa vid sig, eller inte fattat bättre.

Hade hon flugit på och bitit, hade det varit en annan sak."

Jag kommer ändra mkt i mitt sätt med Bira kring andra hundar. Jag vill att hon ska ha en avspänd relation med alla hundar - i alla storlekar. Så jag har låtit henne vara i hundgården med alla möjliga hundar (ibland har vi dock gått ut eller valt att intee gå in). Jag har inte henne ingripit alls de gånger som hon sagt till på sitt extremt gälla vis utan låtit hundarna varit och "löst det själva" men hållit bra koll på de.

Nu har jag kommit fram till att Bira inte behöver träffa andra större hundar för det finns egentligen ingen anledning att hon ska umgås med stora (15-20 kg+) hundar när hon tycker att de är obehagliga. Dessutom så ökar ju bara skaderisken om hon leker med så stora hundar då hon själv bara väger 6 kg. De bekanta vi har som har större hundar, ja de får hon träffa o kan de leka bra tillsammans så fine - annars får det vara.

Sen så ska jag inte acceptera att hon inte blir respekterad. Säger hon ifrån en gång och den andra hunden inte lyssnar ja då kommer matte o hjälper till för Bira ska inte behöva ta det där själv.

Bira fungerar jättebra tillsammans med andra hundar så hon är inte socialt störd eller så utan det är större hundar och hundar som inte respekterar henne gränser som hon har svårt med.

Jag vill ge Bira en så bra grund som möjligt och igår visade hon att hon behöver lite hjälp att styra upp det hela så att hon inte behöver ta flera såna där strider. Så där är jag nu och vill hitta bästa sättet att vända detta på så att detta stannar vid en engångsföreteelse.

Där ligger jag i tankebanorna just nu - ni får jättegärna fylla på om ni har några tankar kring det! Funderar som bara den och nya tankar välkomnas!

Låter som om du fått jättemånga bra tips nu Sigrid! Och du verkar dra väldigt förnuftiga slutsatser! det kommer gå jättebra med Bira :)