**Har Du hittat din drömras?
**Ja det tycker jag verkligen att jag har gjort!! Jag har hittat den ras som passar mig som handen i hansken. Den kräver minimalt med mentalt aktivering men tycker det är skoj när man väl gör det, den är stoooor, korthårig, social och clowning. Förutom det så är den enligt mig den vackraste rasen som finns =)

**Hur vet man att man har hittat sin drömras?
**Jag tror det är en blandning om att man ska falla för dess psyke, dess utseende och för hur individen är.
Ofta har man redan som litet barn funderat ut att "den rasen ska jag ha när jag blir stor" Jag hade en del raser på den såkallat listan och en av dem var just grand danois.

**Hur hittar man sin drömras?
**Jag har vetat det så länge att jag inte vet hur det är att inte ha en drömras. så jag vet faktiskt inte hur man hittar den. Men jag tror man vet att man hittat sin drömras (det är iallafall så för mig) om jag ser en grand danois så skiner jag upp och tänker "ååh en grand danois" ser jag en annan ras så lägger jag knappt märke till den :P

Går det ens att hitta en drömras? Eller är det drömindividen som gäller?
Ja jag tror det går att hitta den, men jag vet om jag enbart kommer hålla mig till just grand danois, jag vill prova att ha andra raser också. Men den kommer alltid ligga mig varmast om hjärtat. Jag tror att det både finns drömindivid och drömras =)

Jag hittade min drömras genom en individ. Hade ingen större koll på rasen innan jag fick hem den, men idag är det annorlunda. Jag kommer ha andra raser, helt klart, men jag tvivlar på att det finns någon ras som slår denna. Helt underbara på alla sätt och vis sålänge man är noga med linjer och uppfödare, men det gäller ju alla raser.

Jag vet att detta är min drömras då den passar mig som handen i handsken, och jag kan inte tänka mig att vara utan en någon längre stund.

Men sen har jag även en drömindivid i en ras jag aldrig tänkt tanken på att ha, jag har alltid tyckt dom varit fula, nervösa, opålitliga och skvättiga. Men ödet ville annorlunda och här sitter jag med en drömras och två drömindivider - men några brister, men på det hela taget är dom perfekta för mig.

Vad roligt med svar!

Är det liksom en känsla som får er att veta att det är drömrasen? Eller är det mer en "medvetenhet"? Alltså, typ hjärta eller hjärna, eller både och?

Jag känner verkligen att hund är rätt för mig, men är inte alls lika säker på rasen. Tror ni rasen kan "växa till sig" till drömrasen, eller är det drömrasen från början?

Jag blir så förvirrad över mina egna känslor. Rasen är verkligen allt jag önskat mig så det borde ju vara drömrasen.?

Jag har absolut min drömras! Golden har alltid legat mig varmt om hjärtat ända sedan jag var liten, och kommer alltid att göra. Sedan finns det ju drömindivider också, direkt jag tittade på alla 7 valparna i kullen så kände jag direkt att det var just henne jag ville ha!

Golden passar mig som handen i handsken, och jag kommer nog alltid att ha en golden i mitt liv.

Du frågar om rasen kan växa sig till drömrasen.. Alltså, när jag skulle köpa hund visste jag direkt, det fanns liksom inga tvivel. Tvivlar man kanske man ska kolla runt lite till innan man bestämmer sig? Känner du att du kan ge denna ras allt som den kräver? Känns det rätt ända in i benmärgen? Då är det nog rätt också

#4 Jo men det är just det som är det kluriga. På pappret är det verkligen den perfekta rasen för mig. Men det känns liksom inte ända in i benmärgen. Jag skulle inte byta mina hundar mot någon annan i hela världen. Det är bara så förvirrande med alla "motsägelser" som jag på något sätt känner.

Ni får inte tro att jag inte älskar mina hundar, för det gör jag verkligen! De är mina bästa vänner i hela världen och jag vet inte vad jag skulle göra utan dom!

Nej jag har inte hittat min drömras. Visst älskar jag Tintin och så men nja är lite som fattas ändå. Vet inte riktigt vad bara. Lite mindre jaktlust vore bra. Jag hoppas att jag hittar min drömras. Måste ju finnas någonstans.

#5 jag vet precis hur du menar =) Jag fick ju Timmie (dvärgpudel) när jag var 10 år typ. nu är han 12 år. Jag älskar pudlar, jag älskar honom för den individen han är men rasen är inte min drömras. Men det betyder inte att jag inte gillar pudlar, det gör jag jättemycket. Men inte så mycket som grand danois.

#6 Hoppas du lyckas hitta din drömras! Om den nu finns…

#7 Vad skönt att höra att det är någon som förstår! Jag är medveten om att det jag skriver får det att låta lite som att jag inte uppskattar eller älskar mina hundar. Men det är rasen jag ifrågasätter och inte individerna som mina hundar är! Det är liksom svårt att förklara om man inte har upplevt det själv.

Jag vet inte om jag har hittat min drömras… :o

Jag älskar schäfern över allt annat, skulle inte vela ha en annan hund än en schäfer så på de sättet gör de schäfern till min drömras, MEN! de som inte gör de till min drömras längre är hur aveln går med just schfärn… Jag vill inte ha en schäfer som kommer få ont i höfterna, har redan varit tvungen att avliva 3 st pga höftproblem :s

#9 Det måste vara ännu värre! Att hitta sin drömras och sedan se hur den "försvinner" mitt framför ögona på en. Jag hoppas verkligen att den osunda aveln vänder och att shäfern kan bli den vackra bruksrasen den bruka vara igen! Beklagar de tre som ni behövt avliva.

#10 Ja de är faktist ganska jobbit.. men men! De är bara fortsätta leta efter e näst bästa (vilket jag fortfarande inte hittat) ;p

Dom tre nästkommande kandidaterna som tyvärr och heller är riiktigt handen i handsken är:

BC

Amstaff

Malle

Jag har hittat min drömras. Sen jag fick kontakt med min ras för första gången så har jag varit fast. Jag trivs som handen i handsken med rasen.

Ser jag en terv på stan eller någon anan stans så skriker jag nästan "åh en terv!!" Jag kan stanna upp och bara titta på hundarna jag möter. Blir varm inom mig, blir glad när jag ser tervar. (detsamma när jag ser malinoiser men eftersom jag aldrig ägt någon än så länge så vet jag inte om det är min drömras, men jag tvivlar faktist. Terven är min drömras, jag älskar rasen. Och det gör inte saken bättre att jag äger min drömhund.

Ja jag har hittat mina drömraser. Med en tollare och kelpie vid min sida är mitt liv komplett. En kelpie har jag velat ha i 4 år men vågade inte skaffa mig en förens i år då jag trodde att uppfödare skulle tvivla på min låga Ålder för 4 år sedan. Hur jag hittade kelpien var genom tävlingar, träningar, bekanta och brukshundklubben. Tollaren hittade jag tack vare att pappas kompis fru föder ut tollare så jag var alltid hos henne när hon hade kullar. Efter att min lhasa apsa slutade duga som träningshund (hon gillade inte att träna på senare år och så fick hon artos så hon var tvungen att sluta med brukset) så var det en självklarhet för mig att skaffa en tollare, det fanns liksom ingen annan ras (förutom kelpien). Det känns bara sååå rätt med tollare och kelpie. Jag försöker att tänka mig själv med en annan ras men det går bara inte, det känns så fel och jag får inte alls den där känslan "fy fan vad bra det här känns". Så mig ser ni inte utan minst en tollare och kelpie, ja förutom när jag blir riktigt gammal och inte kan köra bruks ;)

Vad roligt för alla er som verkligen känner att ni hittat drömrasen! Måste vara härligt att var så säker. Alla verkar ju i alla fall vara överens att "drömrasen" existerar. Men då funderar jag lite; det finns 300+ raser (??) räcker det? Jag menar existerar drömrasen för alla? Vad tror ni! Många säger ju att hunden blir det man gör den till.

Jag tror INTE Att drömrasen finns för alla! :)

Jag tror att folk försökte uppnå sin drömras genom att blanda två raser som skulle "kompleteras" i en så den blir perfekt (jag tror ni vet hur jag menar (A)) däraav startade blandrasaveln idag ^^

Jag har ju vuxit upp med golden, och kommer alltid att ha. Tråkiga och vanliga enligt väldigt många. Jo, kanske vanliga, och en fet, vit vänstervarvare kanske är tråkig oxå. Fast jag väljer golden med färg, lättare i typen utan att vara av exkrem jakttyp.
De är underbara, vackra, trevliga, lätta att ha att göra med, massor av will to please, kan pyssla med så gott som alla hundsporter om man vill, men är nöjd bara de får vara med och göra nånting.
Golden är lagom, och jag kommer alltid att ha en, det är jag övertygad om. Har levt med golden sen jhag var 6 år nu.

Sen har jag ju ras 2, siberian husky. Vackra, flocksmarta, intelligenta, kräver en hel del motion och lite berikningstänk. Så länge mitt liv inte förändras massor, kommer jag att ha en hel hög av dem!
Finns inget härligare än att släppa ut ett gäng av dem i hägnet och bara vara tillsammans. Köra släde går ju inte av för hackor det heller!

Ras 3, som jag bar har haft stora delar av i en mix, är på gång in i mitt liv nu. Jag ska få en en grönlandsvalp i oktober, kanske blir det rent av 2 på en gång. Jag tror att det är en riktigt härlig ras, och ska testa om de biter sig fast som huskyn har gjort. Krävs inte lika stora spann när man kör, och det passar ju mig, som kan tycka att det går lite för fort ibland…

Fantiserar ibland om en Rhodesian Ridgeback, även borzoi, men tar grönländarna över, så finns det nog inte utrymme för fler raser hemma.

#15 eller för att: ååh va söt din hund är! Och min med, ska vi göra valpar? Hehe ;-)

#17 haha jo, men de tror jag faktist har kommit på "senaste" dar :D