Ungefär hur mycket motion och hjärnaktivitet kommer hunden få per dag/vecka? Tänker lite på finsk lapphund, eller kanske dansk/svensk gårdshund?

Promenader blir ju iaf 1,5 h om dagen. Plus jogging/cykelrundor några gånger i veckan. Mer på helgerna. Den "mentala" delen blir mest vardagslydnad under promenaderna men även lite "tänkarlekar" som att hitta godis som man gömt mm. Svårt att säga nu i förväg men inte så jättemycket iaf. Finsk lapphund är alldeles för mycket päls. Dansksvensk gårdshund är för små och jag tycker att de brukar vara rätt stimmiga och så som småhundar brukar vara.

Hade jag varit du så hade jag tittat närmare på spaniels och retrievers samt hundarna i grupp 9 (http://www.skk.se/hundraser/?group=9).

Visst är salukin en vacker ras, men att ha dem lösa i skogen är ofta väldigt, väldigt svårt även om man tränar massor från att de är småvalpar. När det gäller hönorna på tomten så KAN det gå, om den får vänja sig vid dem från att den är valp, men det är går inte att garantera och därför skulle jag rekommendera en annan ras om det är viktigt för dig att hunden fungerar lös i alla situationer.

ok. ska kolla de raserna. det finns ingen annan vinthund som kan passa? har hört att whippet är enklare än saluki men de kanske inte eller är nåt bra för oss?

#4

Vinthundarna är ju jakthundar, utan jakt är en vinthund inte en vinthund. Däremot verkar väldigt många kunna ha sina italienska vinthundar lösa "hur som helst" och det är väl den enda ras jag kan rekommendera om man verkligen gillar vinthundarna men vill kunna ha hunden lös "lätt". Oavsett ras så får man dock vara beredd på att lägga ner tid på att träna sin hund.

De som säger att deras vinthundar kan vara lösa är oftast de som har dem lösa och bara hoppas på att det inte ska dyka upp vilt. Jag vet knappt någon som kan bryta sin hund och kalla in den om den får syn på vilt. Några finns det, men det är inte vanligt alls och ska man ha sin vinthund lös under en skogspromenad gäller det att ständigt spana runt för att hitta vilt innan hunden gör det. Det blir m.a.o. aldrig lugna promenader där man strosar runt och dagdrömmer utan riktig koll på omgivningen.

Min spontata tanke är att det låter som att någon typ av gårdshund/vakthund hade passat bra. Jag skulle kollat in de här http://www.skk.se/hundraser/?group=2

Pinscher. De är råttjägare, så även de kan sticka efter smådjur om de får syn på dem. Pinschern är också en rätt "finlemmad" och självständig hund i likhet med vinthundarna.

Landseer. Saknar jaktintresse. Stor och inte ettrig.

Landseer är väl en sån där jättestor hund med mycket päls? Det vill jag inte ha.

Har kollat in spaniels och retriever som changrila sa. Men retrievers är väl fågelhundar? Men det går kanske ändå att ha dem lösa på tomten bland höns? Den kommer ju få vänja sig vid dem redan som valp så dår förstår den kanske att den inte ska jaga dem?

Hittade en i rasgrupp 2, broholmer. Någon som vet något om den rasen? Det står att det är en bra familjehund och att den vaktar gården bra.

#8 Jag känner en som har en Broholmer (hon har en Broholmer och en Leonberger).

Jättego hund! Med lite fart i, men utan att bli jobbig eller övermäktig. Hon har höns som går lösa också, och vad jag vet har det inte varit något problem.

Hennes är en tik, och är ungefär lika stor eller möjligtvis lite större än Leonbergern (också tik).

"Dock" är de inte direkt vanliga, så hon fick vänta läääänge på sin.

#8. Ja Broholmer är jätteovanliga, nästan "hotad". Tänkte faktiskt rekommendera en sådan, men sen läste jag hur svåra de var att få tag i. Dock inte omöjligt, min granne har en broholmervalp som verkar superhärlig.

#7 Ja, retrievers är fågelhundar, men det finns olika typer av fågelhundar. Retrievers ska apportera dött vilt, dom ska inte jaga vilt. Då funkar inte jakten. Hunden ska sitta stilla långa perioder medan jägaren lurar på fåglar som han sedan skjuter. Hunden ska på skottet springa och hämta den döda fågeln.

Alltså är dom avlade för att INTE jaga vilt, för att apporteringen ska funka. Du får dock vara beredd på att träna lite apportering med din retriever, behöver verkligen inte vara jaktträning eller så, men dom behöver få bära på föremål, söka upp och hämta föremål m.m. Gör man inte det finns risken att dom börjar bära på annat istället, tex. skor, väskor och strumpor. Inte kul med nerdräglade saker och en understimulerad hund.

Jag tycker att om du är beredd på lite lätt apportering (helst i vatten, retrievers är galna i vatten) så kan en utställningsavlad labrador eller golden passa alldeles utmärkt.

Broholmer verkar ju passa oss jättebra om man utgår från det vi har läst om dem nu. Enda nackdelen är storleken. Vi vill egentligen inte ha en så stor hund. Jag är inte så stark och jag vill ju kunna ha kontroll och orka hålla hunden även om den skulle få för sig att dra iväg någonstans. Men vi får fundera mer på det. Det kanske finns någon liknande ras som är lite mindre? Någon son vet hur de är med andra hundar?

12, jag förstår lite vad du menar men man ska oxå träna sin hund att gå fint  Men den rasen är ganska ovanlig o kan ta tid innan man får stå i kö hos ufd på brohomer. Våre jag dig/er hade jag kollat in lite ufd och sen även träffat rasen för att få mer insikt hur rasen är o hur den kan vara :) Jag skulle nog be er kolla lite närmare på rasgrupp 9 dok är det mycket små raser där men kanske kan locka lite nån iaf.

#12 den broholmern jag känner har inga problem med andra hundar. Jag har gått en del med den + leonbergern samtidigt då, och mött andra hundar ett fåtal gånger. Och det var inga som helst problem. Båda hundarna är dock väldigt väldresserade, så dom drar inte omkring hur som helst. Vi har också släppt ihop våra hundar (min leonberger och mammas rottweiler/mastiff/bulldog/schäfer korsning) med hennes vovvar. och broholmern ville bara leka, inget annat. Dock släpper hon inte sina med små hundar, utan bara med större (min leonberger är 70 cm, och korsningen är 60 cm.) då det finns viss "mosrisk" om man släpper ihop en glad broholmer och en liten hund ;) angående att dra i koppel, så blir det ju vad man gör det till. Min Leonberger skulle aldrig, aldrig, aldrig får för sig att dra över huvud taget. Hon går alltid precis intill mig på slakt koppel.

Självklart ska jag uppfostra min hund och lära den gå fint i koppel. Men man kan ju aldrig, oavsett ras och väluppfostrad hund, vars helt säker på att hunden ALDRIG får för sig att dra iväg av någon anledning. Och det är OM just det slulle hända som det skulle kännas bra att ha en hund som inte väger 20 kg mer än mig.

#12. Inget fel i att tänka som du gör. Smart tycker jag :). Klart man ska inse sina begränsningar. Med en stor och tung hund HAR man som ägare ett stort ansvar att kunna hålla koll på hunden så att den inte springer iväg och utgör stor fara för någon annan. Detsamma gäller givetvis även mindre hundar, särskilt om de är av en ras som är känd för att inte fungera särskilt bra med utomstående människor eller hundar. Man ska inte förneka att man som människa sällan har 100 % kontroll över ett djur. Det gäller i stället att lära känna hunden så pass bra att man vet när den ligger i "riskzonen" för att vilja springa iväg eller dra i kopplet eller bråka eller vad det nu kan vara.

Sen ska det givetvis inte hindra en från att skaffa sin "drömras", men då får man vara beredd att träna träna träna så att man har i alla fall 99 % kontroll över sitt djur.

13. Att vänta länge på valp gör inget för vår del. Rasgruppen sällskapshundar är jag inte intresserad av då jag inte vill ha en så liten hund

# 17

Storpudel är knappast liten.

Jag vet, men den rasen vill jag inte heller ha då det inte känns som att den passar oss alls.

TS, kan du säga på ett ungefär vilken strl hunden ska ha i cm?

Mellanstor till stor hund. Inte liten och inte jättestor. Just cm är missvisande tycker jag eftersom det finns höga hundar som inte känns så stora likväl som det finns hundar som inte är så höga men grova och tunga så a tt de därför är stora. Men någonstans mellan tollare och schäfer i storlek kan jag tänka mig. Givetvis går det att vara flexibel med storleken om vi hittar en ras som annars verkar perfekt. Vi funderar fortfarande på broholmer och har mailat rasklubben med frågor för vi vill veta mer innan vi bestämmer oss. för de verkar så bra förutom att de är stora.

Vet inte om du läste mitt inlägg rutans, men jag tycker faktiskt ni borde överväga en utställnings labrador, eller utställnings golden. Utifrån vad ni kommer erbjuda hunden tror jag att någon av de raserna skulle passa er alldeles utmärkt.

22. Vi ska fundera och läsa på lite om de raserna också. :) Hur är det med flatte, är det stor skillnad i aktivitetsnivå jämför med golden och labbe?

#23 Ja, flatte behöver mer stimulans än det du har skrivit att du erbjuder. Dom behöver lite viltspår, tävlingslydnad m.m. för att känna sig nöjda.

Labbe och golden som är avlade som sällskapshundar är riktiga soffliggare när det gäller den psykiska stimulansen. Dom KAN jobba mycket och bra om man vill, men är lika nöjda med lite godisletande och vardagslydnad. Fysiskt vill dom dock jobba lika mycket som andra raser och det passar ju er eftersom ni är ute mycket och rör på er. Det är dessutom extra viktigt med en labbe, som har lätt att lägga på sig en del. Något man tyvärr ser på många labbar i stan som aldrig får röra på sig :( Ser ut som gigantiska brödlimpor hela bunten.

De flesta kennlarna avlar för utställning och sällskap så att hitta en kennel som ni trivs med blir inte svårt heller :) Vill man ha lite mer att jobba med tävlingsmässigt finns det kennlar som avlar för dual-purpuse (utställning och jakt) och jaktkennlar (som avlar enbart på jaktmeriter). De hundarna kräver lite mer stimulans men är lättare att komma högre med i tävlingssammanhang än de som är avlade enbart på utställningsmeriter.

#23. Flatten är inte lika uppdelad i "show/jakt" som de andra raserna (där det även finns mellanting, allround eller dual purpose eller "bruksgolden" etc). En utställningsgolden eller utställningslabbe är generellt rätt "enkla" hundar, glada, sociala, kräver medelmotion och lite hjärngympa. Vill kunna få spåra/apportera lite - och gärna bada! - så är de nöjda med livet.

Jaktgolden och jaktlabrador kan däremot vara rätt krävande. De bör ha/kräver lite mer "jobb" i sina liv.

Flatten ligger lite mittemellan ^^. + att den är känd för att vara flamsig och mogna sent. Vissa älskar det - andra inte. Kan vara lite svårare att träna en sådan hund men samtidigt har man nog väldigt roligt när man gör det ;).