Vad säger era föräldrar? Är de hundkunniga?

#1 Mina föräldrar är skilda, det är på mammas sida som hundarna är. Mamma är inte hundkunnig utan det är jag som står för hundintresset och hundkunnigheten i familjen! Mamma litar på att jag har rätt och fär alltså på min "sida" när det gäller valpens uppfostran osv.

#2 Ni kanske kan Köpa boken, istället för att vänta ut den på biblioteket? Den är inte dyr på Adlibris tex.

#3 Jo det kanske är lättast :). Tipsade henne nu om att läsa artiklarna på www valptips.se också, speciellt den om "inlärning och krav på valpar" är bra!

Tråkigt att din syster har blivit så.. Kan du inte bara strunta i henne och uppfostra valpen själv? Eller måste hon vara med? ;)

#5 Ej nödvändigt, vi har pratat en stund nu och jag har övertalat henne om att mitt sätt är bäst ;)

Tycker absolut inte du ska vänta med eran "träning" tills du kan bevisa för din syster att de är okej att börja tidigt.
Jag började klickerträna min hund när hon var 8 veckor och 3 dagar gammal. Och de var inte träning för henne, utan mer som en lek där hon var tvungen att tänka innan hon fick godis.
När hon var 6 månader gammal kunde hon utan problem gå lös brevid mig och min äldre hund på promenader. Något som var guld värt!

Vet själv hur svårt de är att förklara för folk som inte har någon direkt hundvana hur man ska träna och tänka med hund.. Men försök förklara att de är bara bättre desto tidigare man börjar. De är nu de första veckorna som han tycker att ni är (ursäkta språket) skitroliga! De bästa man kan göra är att utnyttja det. Om man väntar till senare kan de vara svårt att få valpens uppmärksamhet för då har den upptäckt att det finns så mycket annat roligt att lägga energin på än er.

Nu verkar det som att det löste sig ändå, men jag tänkte bara säg att jag håller med föregående talare. Min äldsta tik hämtade vi när hon var fem månader gammal och hon hade inte tränats och fått väldigt lite socialisering så hon är miljoner gånger svårare att jobba med än vad min valp som vi hämtade hem när hon var åtta veckor.

Mellan åtta till tolv veckor är de ju dessutom väldigt mottagliga för intryck, och saker som upplevs som positivt då sitter oftast i resten av livet. Jag tycker att det låter som att du har en vettig inställning och när ni verkar ha kommit överrens nu så borde det ju inte vara några problem.

#7-8 Tack så mycket för svaren, det är alltid bra och kul att höra andras åsikter oavsett om problemet löst sig eller inte! :)

#9
Vad skönt att det löste sig! :)
Hade hunnit se ditt inlägg #6 innan jag skickade. Tog en tid att skriva haha :P