Nej, för jag anser att det är det mest oacceptabla beteendet som finns! 

min hund skulle bara drömma om att morra åt någon men han kanske inte accepterat honnom när ja har kompisar hemma måste han altid vara emellan oss och samma med mammas kille …. han har morrat åt kaninungen när den hoppa upp på hans rygg

har du bra pli på hunden är et en vakthund?

Om han vaktar leksaken borde du ta tag i det direkt, om det händer igen så säger du till hunden på skarpen och för bort den från er, så hunden vet att den gjort fel. Lår inte hunden gosa med dig, utan hunden ska ligga i ett annat rum. Det kan utveklas till mycket mer.

min första fråga är då - varför skulle han ta benet för hunden ?

Det är oerhört sällan jag tar saker jag gett hundarna i matväg, så därför har dom även förtroende för mig att dom får ha det ifred - så de få gånger jag ett så får dom annat i ytbyte. Jag har aldrig haft en hund under mina år som hundägare som morrat åt mig pga ben eller annan mat. Dom kommer däremot istället ofta och lägger sig vid mig och gnager.

Här handlar det brist på tillit och hunden skyddar sin grej.

Vår hund gjorde det när hon kom till oss. Men vi har tränat stenhårt på att få bort det och idag går det utan problem.

Det jag gjorde var att träna in kommandot släpp, genom något som hon ville ha men inte jättemycket, alltså typ kanske en leksak eller en pinne ute INTE ett märgben, om du förstår. Så erbjöd jag något i utbyte, en godis och när hon släppte så sa jag släpp och gav en godis. Så höll vi på så massor när vi lekte (hon är ganska pinnbesatt). Hon fick också alltid tillbaka pinnen/leksaken efter hon hade släppt och fått godis, så hon vet nu att bara för att jag tar den betyder det inte att den försvinner.

Jag brukar också hålla i ben, alltså att hon tuggar på de när jag håller i de. Det har gjrot att hon har lärt sig att när Matte tar tag i benet betyder det inte alltid att det försvinner utanhon hjälper till! Det blir enklare när matte håller benet och det blir en belöning för hunden.

Nu för tiden så märker jag att hon inte blir irriterad när jag tar tag i benet eller säger släpp/vänta då hon vet att jag antagligen kommer underlätta för henne.

Sen grejar inte jag med hennes ben eller mat i onödan, för jag tycker att hon ska givetvis kunna äta och tugga i fred. Men samtidigt är det för mig en säkerhetsfråga om hon får tag på något som är olämpligt för henne MÅSTE jag kunna ta ifrån henne det utan att det blir risk för skada.

Mammas hund morrar om han har något gott och man kommer för nära. Han morrar även när han äter och man rör honom. Men grejen är den, visst är det bra att lära hunden att man får ta sakerna etc. Speciellt om man har barn. Men har för mig någon "hundmänniska" sa någon gång att det är naturligt, det är inte längre mitt då jag gett det till hunden, det är hundens att förbruka. Och jag tänker att visst, jag förstår att hunden säger ifrån, men JAG har ju gett hunden benet/maten, det är inte MITT längre. Det är HUNDENS. Och jag förstår inte varför man ska få för sig att tex ta tillbaka maten eller benet? Det är som att någon skulle ställa fram en tallrik med vår favoritmat och efter en stund komma och ta tillbaka den. Det fyller först och främst ingen nytta och dessutom så lär man bli rätt förbannad. Så det är klart att hunden försvarar det den fått, då det som sagt är dens nu. Sen har väl vissa lite mer "vakt" när det gäller mat/godis.

Visst kan jag tycka att det är bra att träna sådant när man får hem valpen. Men om en hund nu säger ifrån så varför vara där och pressa och stressa. Jag tror inte på det hela "flocksystemet" och "rangordningarna" som tex. CM är för. Han ser ju det som att hunden tar över om en hund morrar och försvarar sin mat/sitt tuggben. Jag ser det som att hunden helt enkelt vill ha kvar det den fått. Och jag förstår det och tänker inte vara där och ta tillbaka grejen utan helt enkelt lämna hunden i lugn och ro i från början.

Det är vad jag tycker om det hela.
Men så har ju inte jag det problemet med min hund heller. Han bryr sig inte mycket utan kan gärna ligga brevid och tugga på tex en grissvans. Och jag har varken lust eller en tanke att ta den ifrån honom :P

Jag hade tidigare en hund som vaktade vääldigt mycket redan från dag 1 i princip.

Jag tränade in "*Hundens namn*, Gå bort!", och när hon då gick bort från maten eller vad det nu var så fick hon beröm och något gott. Hon vaktade inte sina ben runt mig efter någon månad utan kom gärna och ville att jag skulle hålla i ena änden så hon fick bättre grepp.

Orsaken till att jag tränade in "Gå bort" var för att jag inte ville behöva vara och rycka saker ur munnen på henne, utan bara be henne gå undan så jag kunde kolla om det hon tuggade på var ok, eller bara om jag skulle fylla på mer mat eller så :)

#7 nja håller inte med ! För vad händer om hunden tar något den absolut inte får ta ? Och kämpar för liv och fosterland för den grejen?

Har själv haft en hund som jag fick ta bort pga att hon vaktade precis allt och det är det värsta jag har gjort i mitt liv så nej en hund som vaktar kommer aldrig att ske igen ! Detta var en omplaceing som vaktat saker i 4 år innan hon kom till mig

Då är det bättre att lära hunden att man får ta saker men där med inte sakt att man ska slita saker hipp som happ ur munnen ! Tex min valp har jag tagit maten för 2 ggr och sitter ibland och bara håller i benen medans hon tuggar . Brukar nån gång nu och då ge hälften av maten för att sedan fylla på matskålen när det är slut enbart för att visa att jag endast är en tillgång

Om man har en hund som inte litar på en så är det väl bättre att bygga tillit än att ta bort dess språk, morrandet, så att den hugger utan att varna?

Samtidigt brukar det inte vara några problem att ta ifrån hunden något om det verkligen skulle behövas om hunden lärt sig att matte/husse är att lita på och går inte och snor min mat då och då bara för att. Sen kan man alltid, som redan sagts, lära in ett Loss/Släpp/Lämna kommando eller idka byteshandel.

Morrande är ett sätt för hunden att uttrycka sig. Att säga att det är  oacceptabelt känns lite konstigt för mig. Hunden morrar för att den inte har förtroende Nog, och det är nog bättre att jobba med förtroendebiten på olika sätt, än att på något sätt banna hunden för att den inte litar på.

Mina hundar får absolut inte vakta sina ben eller matskålen.

Amstaffen har aldrig morrat när man tagit något från honom. Den lilla kinesen morrade till en gång när hon hade grisöra, men i samma sekund som hon morrade så röt jag till ordentligt att det där är inte tillåtet. Efter det har det aldrig hänt igen.

#9 Då handlar det snarare om att man själv inte har koll. Varför lämna saker som hunden inte får ha/ta framme? Det gör jag aldrig. Då är snarare människan själv problemet. Om man har en hund som snor saker så får man ju jobba med det. Och som jag sa så vaktar ju hundar till olika gränser. Vissa vaktar även leksaker. Det är något man får försöka leka bort genom att hunden får ha leksaken tillsammans med dig när du o hunden leker. Det är något för dig o hunden o som både är roligt o som inger tillit. Men så fort hunden voll gå iväg med grejen för att ha den själv så kallar man in den o antingen tar tillbaka leksaken eller börjar leka tillsammans med dig igen. Det är viktigt att hunden förstår att saker som leksaker är roligare att dela tillsammans med dig. Då lär den sig att den inte behöver vakta saken från dig, för det är superkul att dela den med dig

Dagjycken som är en riktigt gammal gubbe morrade en hel del innan han lärde sig lita på mig. Jag har alltid låtit mina hundar ha saker i fred, och de har fattat snabbt att bara för att jag är där och pillar och tar i sakerna betyder det inte att det försvinner. Och om det skulle försvinna betyder det att man gör något ännu roligare.
Så har jag gjort med honom med, berömt och kelat och gett extra snask när han låtit mig vara nära hans ben och sen kunde jag ta det från honom, göra lite trick och bjuda på beröm och kliande. Han kan fortfarande bli lite spänd, men eftersom inget obehagligt händer så är han tyst och ändå lugn numera.

Min egen hund är hur fin som helst, jag kan till och med låtsasäta på hennes tuggben när hon gnager på det (vilket jag gjorde en gång för att väcka hennes intresse för det nya benet! *asg*). Hon kan dessutom få för sig att dela med sig av saker till dagjycken. Så om han får en godis, och hon med, men han vill ha mer, då kan hon snegla på honom och spotta ut sin så han kan äta den. Och då har hon ett väldigt märkligt uttryck i ansiktet.
Fast det började hon med först efter råttepisoden då hon blev totalförvånad när de råkade tappa ut ett hundkex, jag är helt övertygad om att hon trodde att de gav den som belöning. Knäppisen, haha! Hon satt där och hoppades på mer och den ena råttan sprang runt i buren och letade efter sin borttappade godis. ;)

Ture har aldrig vaktat mat. Jag brukar inte hålla på och greja med hans mat i onödan. Men han ber alltid om lov (ögonkontakt) innan han äter och om man glömmer att säga varsågod så står han vid matskålen och väntar stackaren. Han har alltid en massa tuggben framme så han känner inget direkt behov att vakta dem tror jag. Han kommer alltid och lägger sig i knät och vill att man ska hålla i benet han tuggar på. Inga problem att ta ben ifrån honom, men han får alltid något i utbyte (beröm, godis eller lek).

Han vaktar inte mat mot andra hundar direkt heller. I stallet ligger tre vovvar och gnager på samma ben. Men om det kommer hem en hund hit måste jag plocka bort alla ben. Annars förföljer Ture den andra hunden för att vara säker på att den inte hittar något som är hans. Och finns det något framme så har Ture ett himla sjå med att få plats med 7 ben i munnen på en gång haha.

#14 jo förlåt mig mitt fel , Så klart skulle jag plockat bort köksbordet eller ja alla bord hemma sko hyllan toalätten sängen ytterdörren Ja inprisim en tom lägenhet! Alla sopor ute också , alla döda fåglar . Även mitt fel att jag slog huvudet och tappade en hel kyckling på golvet ! Hur försiktig man än är händer det att hunden kan få tag på saker ! Och som jag sa då tränar jag hellre hundarna att jag kan ta vad som helst av dom , vilket dom ska recpektera ! Det låter på dig som om jag skulle gett dom stryk , Eftersom du förklarar att man ska leka bort det vilket jag just gör med mina hundar ! Jag skulle aldrig tilllåta min valp att morra när jag byter sak med henne.

Vi tog bort benet pga att vi skulle sova.. klockan var halvtolv och jag ska upp kl 04 till jobbet. Det är helt omöjligt att sova när man ligger och lyssnar på tuggandet.

Hon är ingen vakthund, dock lite vaktig av sig mot främmande människor när de kommer på besök. Så kanske hon är sån i naturen.

Jag tycker inte heller det är acceptabelt att hunden gör så, jag har en dotter på 6 år som brukar leka med henne och älskar att gosa med henne. Vill itne att det skulle hända nått tråkigt pga det..

Så här hemma äger vi (människorna) ALLT, sen spelar det ingen roll om jag ger hunden det. Hon ska inte morra eller liknande.

Jag har inte själv märkt av att min hund morrar åt saker när man går nära eller tar bort dom ifrån honom, men tydligen så har han vaktat snö (?) när vi var på en HiF-träff. Hade jag vetat om det hade jag sagt till honom. Nu är det lite svårt att träna det eftersom jag varken märkt det tidigare eller efter tillfället (eller under tillfället) så jag tror egentligen att det var någon missuppfattning eller nåt.

#18 SKA inte morra säger du… men en hund morrar av en anledning, och ett sätt att uttrycka sig. Känslor en hund har alltså.

Är det första gången hon morrade? Kanske läge att träna byteshandel odyl. för att det inte ska uppstå igen?

#20 jo jag vet att de "pratar" på det viset, och vi ska träna.

Ja, det var första gången hon morrade.

Tips om hon vaktar saker, ge henne nåt mer värdefullt, tex en leksak, funkar inte det funkar typ alltid köttbullar ;)

Så att hon väljer att lämna det hon vaktade :)

Ja, men inte alltid vi har köttbullar till hands varje gång ;) :P

Kan du ta ifrån hunden saker så gör det du tills vidare. Det är bara onödigt och dumt att "kräva" att sambon ska få ta saker av henne genast. Visst kan man ha inställning att det inte är okej att hunden morrar åt sambon, så länge det är "detta är inte okej, detta måste vi jobba med tillsammans med vår hund. Att kräva att en hund alltid ska låta vem som helst ta saker av den är däremot inte sunt.

Ge hunden tid att få känna sig trygg med sambon! Låt honom gärna ta promenader med hunden, träna hunden (gärna kontaktövningar) och öva "byteshandel".

#17
Vadå plocka bort köksbord, toalett, säng och ytterdörr? Vad har du där som hunden riskerar att få tag på :S. Klart hunden alltid skulle kunna få tag på saker, men det handlar också om vilka begränsningar man har och vad man lämnar framme. Visst finns det dom som har problem med hundar som tar sig upp på bord etc när man inte är hemma. Men då får man ju avskärma genom att stänga dörrar eller använda kompostgaller om man går hemifrån och jobba med det. Man lämnar liksom inte mat på bordet när man går hemifrån :S. Speciellt inte om man har en hund som man vet norpar åt sig saker på bord. Dessutom så får man ju visa hunden vad som är okej och inte. Om hunden tar saker från bordet så får man ju lära hunden att man inte gör så. Om man har en hund som letar upp saker när den är lös får man ju ha den i lina eller kopplad tills man jobbat med det. Det gäller ju att jobba mycket med kontakt övningar. Om hunden hittar något ska den söka din kontakt och du ska ge den ett "varsågod" innan den får ta saken. Också sånt man har användning för inomhus, tappar jag mat och min hund är här och jag ser att han vill ta det så säger jag ju "nej" och ber honom sätta sig. Och antingen tar jag upp det jag tappat eller låter honom ta det. Det handlar ju om vilka regler man har och vad man lär hunden. Om man har en hund som flyger fram och tar allt man tappar i matväg så är det ju personen och inte hunden som är problemet. Då personen inte lärt hunden hur man ska göra och vad som är okej. Jag tränar hellre på att lära hunden att man inte tar tex. mat som ligger på vardagsrumsbordet eller mat som man tappar, istället för att försöka ta mat från hunden när den väl fått tag i det.
Ehm, när har jag påstått att du slår dina hundar :S?!! Skulle aldrig dra sådana slutsatser om folk jag aldrig träffat!!!! Min hund har aldrig morrat åt mig. Men skulle han göra det så är det ju mitt fel att min hund inte litar på mig.

En följdfråga; om hunden tar pinnar ute och vägrar släppa dem och blir jätteuppstressad av den och vaktar dem not allt oxh alla? Bata en fundering (har inte det problemet själv). Efterson det finns fullt med pinnar ute menar jag och de är svåra att undvika

Vår hund morrade några gånger åt mig och katterna då han åt eller hade ben men det är för mig helt oacceptabelt och nu har vi tränat bort det helt :) Nästan lite för bra för när katterna kommer och vill smaka hans mat då backar han snällt och låter dom äta men de får dom inte för mig förstås :P

Jag "tar" aldrig saker från hunden, för det uppmuntrar bara hunden att bli possessiv, "bäst man morrar i fortsättningen för annars kommer någon och tar mina saker", ungefär. Jag "tar" aldrig saker från Wikus, utan jag får honom att släppa det själv (ett enkelt kommando - "släpp"), flytta på sig, och låta mig ta det. Enkelt, och hunden blir inte vaktig runt saker. Nu vet jag vad vi alla har för delade meningar om den här personen, men här är ett bra exempel (ignorera allt det rosa) på vad jag pratar om: http://www.youtube.com/watch?v=QAZiBgWcTkI (Fallet jag pratar om börjar 32:30, och scenariot jag menar ser man vid 41:58. Sorry, ljudet är ur synk.) Helt enkelt visa hunden att du äger objektet, hunden lånar det bara. Man ska inte behöva säga eller göra något, bara ställa sig över saken/lägga handen över den, och stå kvar där i exakt samma position, självsäker och med ett mål, tills hunden släpper och går därifrån. Men det är då för de som har lite mer problem - med Wikus som sagt, som jag gjort så med från början, så behöver jag bara säga "släpp". Fast om det är något han är lite mer fäst vid och vill behålla, som en stor boll utomhus eller ett tuggben, så kan jag behöva ställa mig över saken, lugn och tyst, och bara med mitt kroppsspråk och min känsla/attityd få honom att flytta på sig, och så tar jag saken/vi går därifrån. Det är en helt annan sak - ur hundens perspektiv - än att komma dit och dra saken ur hundens mun eller dra hunden iväg från saken.