Vad säger dina föräldrar? Vilken ras är de villiga att köpa?

Gillar att gå lagom långt? Hur långt är det?

Hur mycket ansvar tar du för den RR ni har hemma?

Jag vet inte vilken ras dem är villiga att köpa.

Lagom, kanske tre lite kortare & en längre per dag.

Jag går ut med honom varje dag efter skolan, ibland fler gånger.

:)

Eftersom du är såpass ung, så bör du nog i första hand vända dig till dina föräldrar med dina frågor kan jag tänka

vadå ? jag köper ingen hund genom detta inlägget, jag bara frågar om förslag på ras…

Skulla tipsa om att kika i rasgrupp 9, där finns det massor med raser som kan passa.

#4 säger inte någon, men kolla med föräldrar är alltid det bästa första steg om man bor hos dom… för om du vet vilken slags hund dom kan tänka sig, och hur mycket arbetet är fördelat mellan er så är det betydligt lättare att säga vilken ras som passar er

tack för tipsen men kan ni snälla säga lite raser?

Rasgrupp 9

http://www.skk.se/hundraser/?group=9 Länk till alla de raserna :)

Dvärg Pudel! lätt lärd, pigg och inte så allergiframkallande :D Skaffade min Pudel när jag var 11år, nu är han min mammas mera, och jag har en egen lite större hund haha :) Men Pudel är en perfekt ras till det mesta.

Måste dock tillägga att pudeln inte är min pga min mamma och inte mig, jag vill få han överskriven när jag fyllde 18 men min mamma ville behålla honom så.

hej

Jag känner inte dej, men jag tycket att du ska vänta ett tag till med att skaffa hund. Du är 12 år och är snart tonåring, hur vet du inte att du kommer strunta i hunden? När första kärleken kommer in glömmer man bort allt annat, tyvärr (även jag har struntat i min hund pga kärlek och jag ska fylla 25 iår)

Inte säkert, men det händer oftare än vad man tror. Det är kul i början, men det är massor med jobb och arbete med en hund och är du säker på att du skulle klara av det?

Min senaste erfarenhet är inte speciellt god tyvärr :/ Sålde 2 valpar till det perfekta hemmet. De hade hund sedan innan, bodde på bondgård, hade fler barn och egna företagare. Tanken var att ena hunden skulle bli dotterns (13/14 år) och den andra skulle bli familjehund.

Efter en månad ompalcerar de första hunden, vilket jag kunde förstå med tanke på andra valpen behövde mycket mer träning.

I dec ser jag ett inlägg på facebook och ringer upp hon som tagit över första valpen. Hon hade tagit hem den andra hunden med, dock på prov. Samma kväll åker de och köper en ny hund till sin tonårsdotter… detta då hon fortfarande var på prov hos de andra

Jag har även fått veta att tjejen hade 100% ansvar för valpen, vilket är för mycket med skola, vänner, hormoner och allt annat som händer i den åldern. Hon sa flera gånger att det var jobbigt och trist att få tacka nej till att träffa vänner och allt för att hon måste ut med hunden och likande saker

Hennes nya hund sitter fastbunden på hennes mammas arbete hela dagarna, utan att få träffa kunder eller några andra personer… Så jag går och väntar på att den med ska ompalaceras (innan de köpte mina så sålde de den andra hunden som de hade, vilket innebär att de omplacerade 3 hundar på knappt 10 mån)

Dessutom misstänker vi att hennes förra valp även blivit misshandlad då det är så mycket som inte stämde (ex extrem skygghet trots valpkurs+ fortsättningskurs, rymlingar osv). Dock har hon det bra idag och när jag träffade henne sist var hon en helt ny hund så det känns tryggt göt mej att vata

så jag ber dej tänka igenom en gång till innan du vill skaffa hund så ung. Jag vill med ha en egen hund i den åldern trots att vi redan hade 3 :P Jag vet att det går (min kusin gjorde det, men hennes mamma är även uppfödare) men pga ovanstående är jag otroligt skeptsikt.

Ang ras, försök kanske satsa på något mindre, kanske en terrier av något slag eller en chiauau (felstavat jag vet). Det finns även böcker på bibblan med olika hundraser som dukan låna och läsa om :) Hittar du något kan du alltid ta kontakt med folk som har den rasen :)

Rådgör även med dina föräldrar om vad de kan gå med på att köpa :) Åk till en agilitytävling och prata med folk där, vad dem anser och inte

Och som avslut, jag menar inget illa mot dej alls, men det är ett stort beslut att ta :)

så jag önskar dej lycka till :)

Alla är inte så, själv var jag 11 när jag fick min första hund, nu är jag 15 och är fortfarande aktiv och medlem i Svensk hundungdom. Men jag håller med, tänk efter många gånger!

Jag var 12,5 år när jag fick min hund. Idag, nästan två år senare, så är jag fortfarande aktiv med min hund och tränar både agility och lydnad. Men det gäller att veta vad det är man ger sig in på. Och det kommer bli tufft! Men vill man så kan man.

#11 då kan man ju gå och oroa sig för det hela tiden, för det händer ju inte bara i tånåren att man blir kär och allt det där… så om alla skulle gåå runt och oroa sig för det skulle ju ingen ha hund, eller hur ;)

#14 Men under tonåren förändras livet mest. Det är ofta då man går igenom en massa saker. Så risken är större när man är ung, jämför tmed om man är 35. :)

Ts; jag håller med övriga. Kolla gärtna på raserna i rasgrupp 9.

# 11

Sålde du 2 Huskeykorsningar/syskon till en barnfamilj?

#11

jag förstår inte riktigt..

du råder mig att vänta med att köpa hund eftersom någon i samma ålder som mig omplacerade & misshandlade en eller flera hundar? Jag vet inte vad du tror om mig men jag skulle aldrig slå en hund och inte omplacera den i första taget heller. Den tjejen har ingenting med mig & göra & jag vill bara ha förslag på raser okej ? :)

#17 tror faktiskt inte det var det hon syftade på, helt ärligt :P Utan något helt annat! Men någon annan får förklara vad hon menade.

14# jag vet, jag var 21 när jag struntade totalt i cola eftersom jag mådde så psykiskt dåligt pga kärlek…

16# ja, men jag trodde ju att de skulle få det bättre än vad de fick. De gick valpkurs varje vecka med båda tills de omplacerade den ena och fortsatte sen med den andra

För mej skulle de komma till ett bra hem där de kunde få mycket kärlek, lek och uppmärksamhet. När de var hos mej första gången så var de pålästa om alla raser. Valparna såldes ju som aktiva sällskapshundar, och ja, jag berättade för dem att valparna kunde bli superaktiva eller superlugna och att om de skulle ha två så blev det som tre hundar.

17# nej, jag ber dej bara tänka efter några gånger till innan du bestämmer dej för att ta det steget. Jag tror inte att du någonsin skulle slå din hund :)

tror inte tjejen slog hunden utan hennes föräldrar. Tyvärr anser vissa att man får djur att lyda genom slag. Två av mina ex har varit såna. När Evoca var 8 veckor valde jag att lämna mitt ex för att jag inte ville att hon skulle bli slagen av honom. och han är 26 idag.

jag är även dem som gjorde ett impulsköp, så du ska ha + för att du undersöker och kollar efter en ras som passar dej :)

Jag har även haft planer på att både omplacera och avliva Cola. Det räcker med att de kommer i trotsåldern och allt går åt helvete. Mött flera som varit i samma sits med hundarna och trott att det aldrig går ann. Men jag fortsatte kämpa, i två år gick jag på lydnad med Cola och även om hon är lite understimulerad idag (detta pga jag är gravid) så är jag glad att jag gjorde det. Fick förra året veta att min instuktör sagt till mina föräldrar att han aldrig trodde att jag skulle få ordning på Cola. och då pratar vi om en som jobbat med hundar hela livet (lydnad, räddningshundar samt aktiv inom utställning). Så jag är jävligt stolt att jag har en sån härlig hund idag :)

som 18# säger så berättade jag varför jag är emot att unga personer ska skaffa hund eller iallafall ha ansvaret helt själv

här är ju flera andra som klarat det, men det är tufft som det säger.

Jag hoppas du förstår mej bättre ny :)

skrev i förra inlägget om raser, vet ej om du är renras eller blandras människa. Men du kan ju även kolla på blocket efter hundar som du tror skulle passa dej :) låssas vara intresserad och ställ frågor, det är jättebra sätt att lära sig saker på (för både ren och bland) och man märker om uppfödaren är seriös eller inte :)

önskar dej ännu en gång lycka till

#19

Tror dock inte att det är så vanligt att man funderar på att avliva sin hund. Det verkar som att du inte var påläst alls innan du skaffade hund TS vet ju åtminstonde vad det innebär eftersom att h*n redan har en hund.

TS som flera andra sagt kolla in Rasgrupp 9 :)

Vet exakt hur det är, det är så synd att vissa är så negativt inställda till ungdomar som skaffar hund. Om föräldrarna är med och stöttar dig så ser jag inga problem alls. Åldern tycker inte jag spelar någon roll utan hur mogen man är. Jag tar nästan allt ansvar för min hund betalar utrustning går ut osv och är själv ungdom. En cavalier kanske skulle kunna passa dig? Eller någon annan ras ur grupp 9 :)

När jag var 12 år gammal köpte vi "min" första hund. Dvs. familjens hund som jag delade ansvar tillsammans med min mamma. Vi hjälptes åt med de vardagliga sysslorna som en hund kräver. Min mor stod för mycket ekonomiskt. JAg fick testa att gå kurser m.m. Och blev totalt fast.

Två år senare beslutade vi, (när jag skulle fylla 15) att det var dags för mig att ta ett till steg ut i hundvärlden. Idag, nu då jag ska fylla 19 år, är jag förutom ägare av en sheltie och en BC. Aktiv inom SHU och sitter som sekreterare i Sveriges största hundungdomsklubb. Jag är utbildad instruktör och har hållt kurser i 3 år. Jag tävlar i agility nästan varje helg. Och är aktiv, helt enkelt. MEN, jag har ett enormt stöd från underbara människor runt omkring. Utan dem så hade det varit totalt omöjligt för mig att även leva ungdomsliv och klara mina studier. Vi ställer alltid upp för varandra inom familjen, och jag vågar påstå att alla i min familj delar hundintresset!

Så jag tror absolut inte det är några som helst problem för er att skaffa hund. MEN, jag tror för att det ska fungera så måste man ha någon mer att luta sig mot i din ålder (ex. delade jag och min mamma ägandeansvaret på första hunden) För som sagt, man vet aldrig hur man utvecklas. Vår första hund var en Shetland Sheepdog. Och det fungerade utmärkt. Dock har vi alltid varit friluftsmänniskor i vår familj. Aktiva av naturen helt enkelt. Kika in på grupp 9 annars.

Prata med dina föräldrar. Skriv ned lite vad ni tycker om för hundar. Skriv ned vad ni kan erbjuda hunden. Låna hundböcker på bibiloteket och läs in er ordentligt.

Jag kämpade i flera år innan vi skaffade hund. Och jag kan säga såhär, det var blod svett och tårar. *ler* För mina föräldrar var på den tiden snarare kattmänniskor.

På bilden är våra hundar idag. Yim, min border collie på 1 år. Ronja, familjens första hund som vi skaffade när jag var 12 år, och sedan min lilla Viggo. Min första hund.

20# jag delade av mej av min erfarenhet… och med en instuktör som inte ens trodde på att jag skulle få ordning på henne så var hon rätt illa… men jag gav aldrig upp även om man ibland ville ta den "lätta vägen" med omplacering/avlivnig

och ja, jag var inte påläst alls och det var korkat av mej! Men jag kan lära av mina misstag. dock är jag med uppvuxen med hundar och trodde att det skulle vara samma sak. Jag skulle ju ändå få hjälp av sambon *trodde jag* Men fick istället stå för allt själv+maten åt oss (hade 3000/mån då). Han trodde även jag var en jävla hemmafru som skulle sköta allt. Men jag är ändå glad att jag skaffade Cola, hon har varit en underbar läromästare och jag kan gå tillbaka och se på det jag lyckades med :) Nu kämpar jag med hennes dotter som mer är som jag ville att cola skulle vara (kämpa=unghundstrots ;) )

Men till tråden, jag OGILLAR att tonårstjejer ska ha hand om hund HELT själv. Det går, men det är svårt. Då är det bättre som 22# säger;

Får hjälp av mamman/pappan och efter 1/2 år så kan man helt och hållet ta ansvaret själv då man vet vad det innebär mer :)