Välkommen tillbaka

Usch vad tråkigt, skickar tröstkramar från mig och Mexx. Men kul att ha dig tillbaka. :)

Tackar! Det är härligt att vara här igen. Jag har saknat alla!

kul att ha dig tillbaka, tråkigt me vovven, skickar tröstekramar..

välkommen igen!! va tråkigt de som hände din hund!

Tack, malin.a. Hoppas förresten att det har gått bra med dig och vovvsingen, med ledarskapsövningarna alltså.

Välkommen tillbaks till tantisgänget!

Men varför byter du nick? Nu är ni två tantisar, som bytt.

Hur i hela friden ska vi få ordning på det här?

Vintisen blir sammie o freja blir något konstigt på bulgariska.

Ojojoj!

Tack, helenal. Ja, det är trist när man måste säga farväl till en vän som man levt ihop med länge. Vi fick åtta år tillsammans, han var unghund när han kom. Han blev tio och ett halvt år gammal. Han har ändå fått ett långt och förhoppningsvis rikt och bra liv. Man vet ju att hundar lever korta liv, men man vill ju inte tänka på det. När den dagen kommer är det alltid lika tungt. Det är min andra hund som har blivit gammal och gått "över regnbågen". Hade en tik också, som var min första Borzoi, hon och han som somnade nyss har levt ihop hos mig i flera år.

kerstinjoh: Hm, jag tänkte använda mig av "Vintisen" först. Men trodde inte man kunde ta tillbaka sitt gamla nick. Nåväl, även fast jag heter "Sammie" idag, så är jag "Samme gamle Vintis" som jag var innan.

usch vad tragiskt:( Vill inte ens tänka på den dagen Hugo går bort… . men va har du för andra hundar nu då?

helenal: Jag har kvar en Borzoikille och min lilla Shetland Sheepdog. Hade tre från början.

#7 Bulgariska?! *skratt* Nej, ingen ordning på Tantis Freja. :)

Då förstår jag varför du varit borta…jag har faktiskt tänkt på dig. Men vad fruktansvärt jobbigt för dig att mista honom *snyft* Men han är uppe där och springer runt och leker med en massa kompisar och får äta hur mycket godis han vill, han sitter säkert där och håller ett öga på dig och dom andra hundarna som du har hemma.

Många tröstkramar från mig och Skorpan

Och du!!! Det är jättekul att du är tillbaka =)

Lotta: Tack vännen! Ja, han fick ta med sig sin filt och sitt halsband och koppel, för när han träffar sin kompis, Lady, så kan han leda henne med kopplet i munnen som han älskade att göra med den lilla Sheltien medans han levde. Det är härligt med sådana minnen. Jag gick och höll i hans koppel och han höll lillhundens koppel i munnen.

Han som är kvar kan inte det, för han har aldrig burit något. Men han har å andra sidan lärt sig att sitta på handtecken och att "vänta" när jag sätter en godis framför nosen på honom. Alltså jag aktiverade honom som sjutton, för att jag tror att han glömde fortare då. De sörjer ju sina kompisar. Men nu har det gått såpass lång tid i hundtid mätt, så att han verkar ok.

naw va gulligt att han fick med sig kopplet… ja fy för den dagen, man får försöka att inte tänka på d för mycke…

det går bra med Lusse… =)

Ja det är inte lätt för hunden som blir kvar…dom sörjer ju också sina vänner, och har ingen aning om vart dom tagit vägen.

malin.a: Härligt att "höra" att det går bra.

Lotta: Det är så sant som det är sagt.