Jag skulle aldrig ha en sådan sele på mina hundar i alla fall, inte ens om det varit omöjligt för dem att komma ur selen (den där modellen lär de lätt rymma ur). Jag tror inte på att träna hundar med hjälp av obehag och den där selen ser verkligen inte ut att vara bekväm annat än när den hänger helt slakt. Möjligt att det skulle kännas ok med en sådan sele av grovt rep på liten hund, men då lär knutarna bli tokigt stora.

Vill du ha sele som inte skaver och inte hindrar rörelserna så föreslår jag att istället köpa en sådan sele direkt eller sy en av nylonband med bekväm fodring :)

Skulle aldrig använda en sådan sele. Det finns bra selar, det gäller att hitta en storlek/modell som passar just den hunden man har. Tycker inte den ser bekväm ut och inget jag skulle använda i "träning" heller.

#1 Finns de att köpa? :)

Nja.. tycker faktiskt inte att de skapar obehag på det sättet. Jag tänker mig att använda dem på samma sätt som jag har repgrimma på en häst (även om de är stora så är de ju lika känsliga i huden) vilket i praktiken innebär att det inte blir mer än 0,5 kg tryck under träning, vilket är väldigt lite. Nylonband och fodring gör ju direkt siignalerna otydligare och selen klumpigare.. fast kanske ändå, speciellt i början med valp och unghund tills de lärt sig att aldrig rycka/dra. Tanken är som sagt att med mycket lite tryck ge en omedelbar och tydlig (inte obehaglig/skarp) signal. Det är ju för träning och för att samtidigt vara bekväm.

Sen gillar jag att kunna knyta dem själv = få precis rätt storlek för min hund. Man skulle ju kunna använda lite mjukare och kanske plattare rep. Definitivt en aning grövre.

Tack för dina synpunkter iaf :) Just nu spelar sele ingen roll ändå eftersom bägge hundarna är väldigt lydiga och aldrig går kopplade (om jag tar med de till nån plats där de behöver vara kopplade kan jag använda min nome sele)

Tyvärr kan jag inte gå ut med ena hunden heller, han följer med ut på fälten och så lös så han får så klart komma ut, men kan inte ta honom på promenader då benen hakar upp sg och han får spasmer.. speciellt när han går fot (han blir överexalterad trots att han går lydigt utan koppel, händer i princip aldrig när han får springa lös utan att jag håller tillbaka honom med kommando.) :( Veterinären kan inte göra något, men så länge han är så levnadsglad som han faktiskt är - verkar aldrig märka själv att nåt är fel utan alltid lika glad och aktiv - så får han vara kvar. Tar med honom när jag ska till kompisar och så, så får han åka bil och ibland kortare promenader, får vara med lite helt enkelt. Jag vet inte säkert, men tror att det kan vara en nervskada orsakad av halsband och koppelträning som gör sig påmind när han spänner sig och blir exalterad när han går fot. Men jag vet inte, har ingen aning om hur han blivit tränad, fick honom som 3åring (han är 5 nu). Det kan vara nåt helt annat. Tycker bara det påminner om andra fall med de problemen. Men han är glad och det är det viktigaste. :)

Den andra vovven är pappas. :)

Så jag lär inte använda repselen själv i nuläget ändå, var mest uppfinningslustan som satte igång.

#2 Tack för synpunkten :)

Du får nog fortsätta klura tror jag, för både repet och själva funktionen verkar väldigt obekväm.

#5 Det gör jag nog också. Far se vad jag hittar på nästa gång. (hittar på jättemycket som aldrig används sen ändå..)

Kul med feedback, även om den inte var så positiv :)

För att ingen som läser inlägget ska bli upprörd (även om selen inte ger så hemska tryck som det verkar se ut, om ni frågar hunden som fick testa ;) ) så har jag tagit till mig åsikterna och lär inte använda selen i vilket fall.

Det var mest uppfinningslusta

Fortsätt jobba på den, hips vips så har du en sele som är bättre än de som finns ute i butiker Nu :)

:)

Skulle aldrig kunna få för mig att använda en sån där på min hund, och jag har ändå en liten hund. Tycker det är bättre för hunden att ha så breda band som möjligt, det där ser ut att skava en hel del och att hunden lär få skavsår. Har inte läst tidigare kommentarer..

#10 Tack för åsikt. Hoppas att du af läst det fetstilta, annars är det ju inte mycket lönt att feta :)

Skaver gör det inte någonstans då ingen del av selen är i kontakt med någon kropsdel som rör på sig + att den är relativt lös. Om man inte sågar i sidled med kopplet eller rycker och har sig, men det var ju inte riktigt tanken. Däremot ger den naturligtvis punkttryck om man sträcker kopplet. Men inte på strupe eller känsliga nervcentra etc.

#3
Titta här på DT-sele så ser du :)  http://hem.passagen.se/jeckson/
Det går också utmärkt att få dem med bara enkelt magband om man vill det. Annars kan jag tänka mig att en sån här (och liknande) borde sitta bra. http://djurmaxi.se/images/hund/selar/20371.jpg

Tack för tips :)

Känner inte riktigt för någon av dem, vet inte säkert varför (dina hundar är förresten väldigt snygga i sina, har sett dem :) ). Tror jag skulle vilja ha lite längr ryggdel till det första bandet.

Men när jag känner ett reelt behov av en sele lär jag sy en själv. Om inte av rep så kanske jag köper nylonband och fodrar med fårskinn istället.

Eller kanske rent av syr nåt i läder.

Eller väver egna band med brickband. Eller flätar med smala rep till en bred 5 eller 7-fläta. Eller….. ;)

Förstår hur du tänker, denna form är okej för hästar, men på hundar tycker folk det är helt hemskt?

 Lite udda ;)

#14 På hästar är träningsmetoden mild men på hund hemsk, yep :P

Det beror väl på att hästar är större så då känns det mindre farligt. Samt på att man inom hästvärlden är mer van vid våld och obehags-träning på många sätt och ''inget är skarpare än handen'' är väl inbitet. Min avsikt är ju att ha en väldigt lätt hand - men den kan missbrukas. I hundvärlden är man inte lika van vid att använda saker som kan missbrukas, men ändå kan anses som bra och visar skicklighet. (Tänk kandar, repgrimma, bett öht, sporrar osv)

Jag anser ju inte att detta är obehags baserad träning, tvärtom. Tydlig signal som lärs in genom belöning. Ett lätt tryck är ju inte obehagligt eller på något vis smärtsamt, men det är tydligt och därför  lätt för hunden att koppla ihop med att man vill något och med belöningen när den gör rätt.

Samtidigt känner jag inte att jag behöver ha det så tydligt för att träna en hund. Jag tror att det på vissa sätt är lättare för hunden så länge man är konsekvent och lätt i handen, men för all del. En sådan här sele skulle kunna missbrukas mycket (precis som repgrimmor faktiskt missbrukas ofta), jag säger inte emot om att den är skarp om man tar i ordentligt.. Med tanke på det är det nog inte värt det att använda den  där folk kan se och kopiera utan att själva använda en mild träningsmetod för att vänja hunden och lära in beteende och svar utan obehag. Och finns inte behovet kan jag lika gärna använda nåt annat.

I skärpa känns den i mina ögon bättre än stryphalsband/reriever koppel och antidrag selar med rep samt halsband överlag men skarpare än vanlig sele.

Men som sagt, är man konsekvent behövs den inte. :)

#15 jo du har säkert rätt, men en häst som är så känslig att den känner en fluga på huden är nog lika känslig som en hund :)

Jag förstår inte varför man ska ha rep grimma, man vill ju ha en känslig häst och en känslig häst ska ju kunna lyssna på en vanlig grimma tycker jag ;)

#16 Använder själv en repgrimme-liknande träns när jag rider :)

Signalerna är tydligare med en bra repgrimma, så enkelt är dt.

Och med tydligare menar jag inte skarpare, utan helt enkelt mer precisa och lättfattliga. Det innebär dock ofta starkare om man missbrukar. Jag märkte att Crow inte förstod signalerna från grimman så jag använde ungefär samma träning som ovan tills han lärde sig följa grimman utan att jag använde någon kraft i taget och ''drog'' runt huvudet. Utan jag bara höll tygeln sträckt tills han  provade att vända huvudet, varpå han fick omedelbar eftergift och godis.

Det hade gått med vanlig grimma också, men repgrimman har mer koncentrerat tryck som helt enkelt är lite svårare att ignorera. Det gör ju inte ont för det, bara pockar på uppmärksamheten. Vemm som helst hade gärna fått använda samma rep och metod på mig :)

#17 man behöver inte tydliga signaler på en känslig häst ;)

Vet att många använder såna, men jag är emot dem, min häst ska lyssna bra på vanlig grimma, jag ska inte behöva vara tydlig med en känslig häst ;)

Men det är ju min åsikt :P

#18 Bara för att jag vill bli korrekt förstådd (hellre hatad för den jag är än älskad för den folk tror att jag är ;) )

Tydlig är inte detsamma som skarp.

Även en känslig häst mår bäst av tydliga signaler.

Tl xmpel kn jg skrva s hr oh du frstr ng vd jg menr mn e dt int bätr…

.. om jag helt enkelt skriver tydligt?

Sen är det ju så att när man inte har ett talat språk utan använder sig av beröring och kroppspråk så blir tydligt ofta skarpt ifall man använder för mycket/starka signaler. Som att mumla eller skrika - tydligt är bra men det blir inte bättre av att göra det högt :)

Om jag tex lägger en hand på din axel, så kanske du tittar lite på mig och tänker "vad vill hon?" Men om jag trycker lite grann åt vänster så kommer du automatiskt flytta dig åt vänster. Iaf så länge vi inte är ovänner och bråkar (både människor, hästar och hundar gör gärna som de blir ombedda om de förstår och inte känner något motstånd mot att göra det) ;) På samma sätt vill jag att min utrustning ska fungera; den ska så tydligt som möjligt berätta vad jag vill. Vill jag flytta hästen åt vänster så vill jag att grimman lägger ett tydligt tryck på höger sida av nosen, jag vill inte lägga ett luddigt tryck över större delen av nosen.

Man kan ta för  hårt i en vanlig grimma och man kan missbruka en repgrimma.  Men det är ju inte det det handlar om, för det är ju inte det man bör göra eller siktar mot att göra. Min häst komer naturligtvis inte dra iväg och strunta i mig om jag har en vanlig grimma/träns på honom (vilket är bevisat då jag kunde byta direkt från stångbett till grimma, samt kan leda honom hur enkelt som helst med halsring, har sällan repgrimman annat än vid ridning eller inlärning), men om jag ska lära in något nytt så vill jag använda det redskap som är tydligast för hästen, och som snabbast hjälper honom att förstå vad jag menar - med minsta möjliga kraft, tråkiga upprepningar eller omständiga moment. Exempelvis kan jag ta en vanlig grimma och efter 5 min när han inte fattat att det lätta tryck jag håller åt sidan betyder ''vänd huvudet'' (eftersom han säkert är rätt van vid olika tryck lite här och var från olika människor, så han tänker inte mer på det utan ignorerar det och filosoferar på annat), lägga ett finger mot sidan av mulen (fingret är han inte van vid och det har mer psykisk press bakom sig än grimman som han är van vid, det handlar inte om något större tryck). Efter några upprepningar fattar han säkert grimman också. Eller så tar jag en repgrima som är lika tydlig som fingret direkt. Sen fattar han snabbt att det är samma princip med vanlig grimma. I inget av exemplen använder jag så mycket ren styrka i repet att det blir obehagligt.

Som jag sa - den metod och ''råstyrka'' jag använder för att lära min häst följa med trycket, får någon gärna använda på mig. Det är inte hårdare eller obehagligare än så. Tvärtom. :)

Håller fullständigt med dig ts! Sen en känslig häst som går för väldigt lätta signaler har oftast en träningshistoria, finns ju en anledning till att du "överdriver" hjälperna lite under inridning för att sen ge mindre signaler när hästen vet vad den innebär. med din sele skulle jag nog helst se något med lite tjockare band då dom kan skära in i transversus o kan orsaka svullnad o ömhet i muskeln, men förstår din tanke:)

#20 Skönt att tanken är förstådd! :)

Ja, det är ju en tränings grej, inte en ''släng på och låt hunden dra tills den tröttnar'' grej.

Något tjockare bör repet nog vara, jo. Tog som sagt det jag hade hemma. Sen vet jag inte hur bra den är i praktiken, har ju bara hundar som funkar oavsett vad jag slänger på dem, så det är svårt att riktigt testa :) Kan ju vara så att en lätt sele med band/remmar helt enkelt är smidigare och bekvämare även när det inte ligger tryck i.

Absolut! Jag tror du har nått på spåret där:) Sen muskulärt skulle jag nog önska att den inte sneddar över skulderbladet så då du har så enormt måna ursprung o fästen som lätt blir irriterade där, men om man kanske kan få en vinkel mer rakt upp på nått sätt? :)

#22 Den sneddar inte över skulderbladet, det är nog ljuset som luras :) Det var nämligen en av sakerna jag tittade på. Många ursprung och fästen? Finns bara en knut där.. om du inte menar bok-remmen, vilken är  långt ifrån skulderbladet :)

Men om man vill att remmen vid halsen (gissar att det är den du syftar på) går mer rakt upp är det bara att sätta den knuten längre fram närmre huvudet. Halshålet blev inte riktigt så tight som det skulle bli. (nu lägger hon visserligen en del vikt i selen där, den sitter så klart annorlunda när den är helt lös. Så jag är inte säker på hur mycket tightare den kan vara utan att trycka på nacken)

Ritade ut skulderbladet. :) Var ju där o klämde och kände så jag vet ju vart det går.

# 18 skrev "

man behöver inte tydliga signaler på en känslig häst ;)

Vet att många använder såna, men jag är emot dem, min häst ska lyssna bra på vanlig grimma, jag ska inte behöva vara tydlig med en känslig häst ;)"

Ju känsligare och mer högskolad häst desto tydligare måste man vara! Notera dock att tydlig absolut inte betyder att signalen ska vara hård eller skarp, bara att den ska vara väldigt precis.

Exempel; Min nordsvensk går att styra helt och hållet med minimala vikthjälper från sitsen. Vi växlar mellan piaff och arbetstrav enbart på någon milimeters viktförflyttning i mitt säte. När hästen är så skolad att ett par millimeter hit eller dit gör stor skillnad bygger hela ridningen på att man är just tydlig med sina signaler! Jag har sporrar, men inte för att kunna göra henne illa i sidorna, utan för att sporren ger en mycket mer koncentrerad kontaktyta, och därför kan förmedla flera olika signaler utan att jag behöver röra på min skänkel lika mycket som om jag enbart hade hälen.

Jämför med att spela gitarr. Genom att var tydlig och använda små plock med strängarna istället för att slå hela ackord så kan du få fram mycket mycket större variation.

Mina hästar ska lyssna utan grimma, det hänger inte på redskapen när man har etablerat en bra kommunikation. Däremot när man arbetar för att nå den kommunikationen så kan man behöva hjälpmedel. Grimma, tex.

/Aremea

#24 jag verkar visst lite ensam med mina metoder och åsikter ;)
min häst ska lyssna på bettet och skänkeln, jag ska inte behöva sporrar och kandar för att få extra fina hjälper. Kanske på internationell nivå, visst, men inte annars ;)

jag kör mycket på sätet och mjuka hjälper för att nå "perfektion" ;)

# 25, jag har uppenbarligen misslyckats med att föra fram min poäng. Självklart ska hästen lyssna på minimala hjälper- det man får ut av finare redskap är FLER olika små hjälper. Ett större register. Fler strängar på gitarren. Det innebär inte att man ska använda dem annorlunda/hårdare. Bara att nyanserna blir fler.

#26 då kan du få berätta vad sporrarna kan ge för signaler jag inte kan ge med mina ben? ;)

Sporrarna sitter även på hälen men man ska ju rida med vaden, låret och sätet? ;)

Jag rider akademiskt, vi har en något annorlunda hjälpgivning än traditionell dressyr.

Underskänkelns uppgift är att be samma sidas bakben träda in under tyngdpunkten. Alltså kan man med hjälp av en drivning med sporren korta den påskjutande delen av stegfasen och få ökad samling. Ska du göra detta med din häl tvingas du vrida om hela benet (förutsatt att du inte rider en jättehäst) vilket stör din sits.

Jag rider inte med låren, vaderna, händerna eller sätet. Jag rider med min kropp.

http://i80.photobucket.com/albums/j192/Aremea/Lea/IMG_7179.jpg

#28 jo men sporren sitter ju på hälen och jag har lärt mig att inte skänkla med hälen ;)

Ts, när jag pratar ursprung o fästen pratar jag muskler;) förlåt om jag var otydlig, utbildar mig till equiterapeut fast för häst men just runt skuldror ser dom extremt lika ut i både skelett och muskulatur:) du har även en jättestor nervförgrening strax ovanför axelleden som lätt kan bli klämt om musklerna blir irriterade/svullna. Men tror som sagt att du är ngt på spåren:)

Jag skänklar inte öht. i den bemärkelsen att man trycker till med benet för att hästen ska öka tempot. Däremot använder jag mig av en reflex som finns hos hästen, som innebär att vid retning av magmuskulaturen så kortas påskjutet i steget av och man för bakbenet in under tyngdpunkten. För att nå det utan att behöva vrida om min skänkel så har jag en liten sporre - som förlängning av min skänkel och som förfining av hjälpen. (jämför själv - tryck med handflatan mot ditt eget lår, och tryck sen lite lätt med enbart ett fingar. Vilket känns tydligast?)

Det låter som att du tror att sporrar är till för att köras in i magen på hästen som förstärkning av en dålig drivningshjälp. Så är inte fallet.

Följdfråga till #28:

Hur gör du för att gymnasticera enskilda bakben i ex halva steg? Vad har du för hjälpgivningsststem för att komma åt hasböjningen på ett enkilt bakben? Hur arbetar du med piaffen?