Har inte tid att läsa allt just nu, men bra tanke detdär om att vi är själviska. Men jag skulle vilja påstå att allt vi gör är mer eller mindre själviskt, så inga nyheter där egentligen. 

Att ha djur är alltid själviskt.
Djur som vargar och vildkatter kanske delvis valdes att domesticeras i första början genom att ta kontakt med oss, men de som föds idag har ju inte valt fångenskap. Det är alltid för vår egen skull som de föds upp.

Det gör dock inte mig något (jag är ingen PETA-medlem direkt…) så länge djuren har alla sina behov tillfredställda. För de vet inte om att de är i fångenskap, och som sagt, har de alla sina behov tillfredsställda (psykiska och fysiska) så "spelar det ingen roll" att vi har dem för vår egen skull.

Sedan finns det ju andra djur som *vet* att de är i fångenskap, de *vill* vara fria och kan inte riktigt tillfredställas i fångenskap. Men dit hör inte hundarna.

#2

Nee så klart det spelar ingen roll så länge hunden mår bra osv.

Men min tanke var väl mera att många inte kan säga att det är själviska? Det låter så hårt att säga det men har inget bättre ord XD..

För vi är vad vi är.

Alla djur (även människan) är väl opportunister så vet inte om man kan säga att ex. hundar är mindre själviska.

Det finns en term inom biologin (etologin) som du säkert har hört talas om eftersom du läst etologi - altruism. Det betyder i princip total osjälviskhet, dvs att man utför ett beteende som man själv inte kan tjäna någonting alls på.

Man säger att det finns altruism inom vissa arter, t.ex. surikater som turas om att vakta de små även om det inte är deras egna ungar. De avstår alltså ifrån att följa med och äta för att vakta andras barn. Men, sen kan man argumentera för att det inte finns sann altruism (vilka många biologer/etologer) gör. Om vi tar exemplet med surikaterna. Det är inte deras egna ungar men de är alltid släkt med ungarna, ofta är ungarna deras egna syskon. De avstår alltså ifrån att skaffa egna ungar för att se till att syskonen överlever. Eftersom deras syskon delar deras gener kan de sprida sina gener vidare genom att syskonen överlever och därför tjänar de någonting på beteendet.

På samma sätt kan man hävda att människor saknar sann altruism. Vad är det mest osjälviska en människa kan göra? Kanske att skicka pengar till en fattig människa på andra sidan jordklotet? Den människan kommer ju aldrig att tacka en eller hjälpa en tillbaka. Det är inte säkert att en enda människa i hela världen kommer att hjälpa en tillbaka. Men, vi mår bra av att känna oss duktiga och snälla och därför tjänar vi på att skänka pengar till ett fattig barn på en annan kondinent. Ännu bättre får vi känna oss när vi berättar för jobbarkompisen att vi skänker pengar till en fattig människa och på så sätt stiger i aktning hos jobbarkompisen.

Slutsatsen, jag skulle vilja säga att varken människa eller djur någonsin agerar osjälviskt.

Det är väål självklart att ha djur är själviskt. Man har ju djuret för att man själv vill och (förhoppningsvis) får ut något positivt av det.

Av detts skäl försöker jag alltid se till att mina djur har det så bra som möjligt, från deras synvinkel.
Jag hade råttor förut och bland annat hade jag en ompalceringsråtta som hatade att bli hanterad, hon högg om man försökte ta i henne. Men hon var väldigt glad och lycklig så länge mani nte hanterade henne. Så hon fick leva i min råttflock och vara en glad råtta. Jag fick inte ut så mycket av det eftersom hon inte socialiserade sig med människor, men jag kände att hennes lycka fick gå före min :) Så hon fick leva om det var ett år hon blev, i en gigantisk bur med massa råttkompisar utan att behöva bli hanterad annat än när det var absolut nödvändigt :)

#5 hear, hear

tycker inte det är provocerande.

En tanke som jag haft ett tag är det här med "sådan herre sådan hund". Alltså om man kan säga något (generaliserat såklart) om människan som väljer en viss sorts hund. OM man tar 1000 schäferägare, 1000 collie-ägare, 1000 bichon-ägare… Kommer man se ett mönster (typ MH-diagramen fast för ägare)…

#5 jag förstår din tanke,, MEN,,, *skratt* jag tror inte att en surikat tänker som så att mina gener förs ju vidare,,,,

men visst är det själviskt att ha djur,, man vill ha det för att man mår bättre av att ha det, men att säga att man är självisk är en annan sak,,, beteendet är själviskt, men man är inte självisk,,

så ser jag det.. :-)

#8 fast även om inte surikaten "tänker" det, så gör det ju det som gynnar överlevnaden för sig själv/sina gener…

#9 ja såklart…

men det blir lite kul när man skriver så, den avstår för att den vet att generna….. etc.. :-D

#10 Även om surikaten inte tänker så, så är det troligtvis de ungarna som överlever som blir vaktade av fler än föräldrara, och då är det ju evolutionens gång att de generna förs vidare och då även det beteendet.

#5 Det har jag hört förut, det är verkligen intressant!

Själv tror jag att människor skaffar hund av den andledningen att det får oss att må bra, alltså för vår egen skull och då måste det ju räknas som egoistiskt.

#8 Jag förstår att det låter lite roligt när man skriver sådär, men det är alltså inte mina egna åsikter jag skrev nu utan jag beskrev en väl vedertagen teori inom biologin där man säger att alla individer strävar efter att föra sina gener vidare. En individ behöver alltså inte tänka det i ord för att göra det utan de som bäst för sina gener vidare för ju också sitt beteende vidare till sina efterträdare så att alla som är bra på att föra sina gener vidare får ungar som överlever och fortsätter på samma sätt.

#11 Jag tycker också att det är väldigt intressant. Jag är ju utbildad biolog, jobbar dock inte som det ännu, men tyckte helt klart att etologi och ekologi var de mest intressanta grenarna av biologin. Jag hoppas att jag i framtiden kommer att kunna arbeta med något sånt, kanske skriva en bok :)