Ingen..?

Bara att valpen från början är van med att träffa/stöta på nya människor kommer förebygga den saken.

Jag tycker att det alltid är hunden som ska få ta första steget till att hälsa på en ny människa. Sedan kan man ju göra det på olika sätt. Man kan antingen be gästerna att inte gå fram till hunden utan vänta tills den kommer fram själv. Eller så kan man be dem sätta sig på golvet, vända blicken från hunden och hålla fram handen och vänta tills valpen kommer och nosar. För att ge några exempel. Det viktigaste är som sagt att hunden själv får bestämma när den känner sig redo att hälsa och att ingen främling tvingar sig på den. En söt liten valp vill alla fram och klappa, bära och känna på, sådant kan bli jobbigt för den lille.

Märker du att valpen har svårt för nya människor när den börjar bli äldre kan du träna mer med arrangerade situationer och med att alla "nya" får ge godis, annars tror jag inte det behövs. Valpar är i regel nyfikna

Vad det gäller hundar tycker jag att man får sålla lite. Man får gå efter hur hunden ifråga är och vilken storlek den är i. En liten valp kan mycket väl få träffa en jättestor vuxen hund, men då vill man veta att det inte är en hund som leker väldigt hårdhänt och tufft eller har svårt för valpar till exempel. Lite som du säger, vuxna hundar som har sätt man gillar och gärna ser att valpen tar efter. Sedan kan den givetvis leka få leka med andra hundar som "är på samma nivå".

#2 Okej, så då ska jag alltså sätta upp en "regel" att valpen måste få ta kontakt själv. Ska man då belöna när valpen tar kontakt, eller ska själva hälsningen vara belöningen?

Sedan vill man ju inte ha en översocial hund, och jag vill gärna "begränsa" hunden så att den inte måste hälsa på allt och alla. Jag kommer köra på skvallerträning, men ska det även gälla inomhus? Eller förstår hunden att det endast gäller ute?

#3 Jag hade i alla fall gjort så. Sedan kommer du ju se ganska snart hur just din valp är. Det kanske är en sådan som "överfaller" alla som kommer innanför dörren genast och vill hälsa på dem, men då är det ju ok. Tycker inte att du behöver belöna kontakt, personen som den hälsar på klappar ju den förmodligen och det är väl tillräckligt. Skulle det visa sig fram över att valpen har problem med nya människor kan du då träna mer målmedvetet med belöningar och så vidare, som sagt.

Skvallerträning är en jättebra idé. Jag tror inte att du behöver hålla på det mer än ute, det finns ju massor av saker man gör annorlunda inne från ute och det tror jag att hundar lätt greppar. Min hund är totalt ointresserad av främmande människor ute, han bryr sig inte. Ofta vill någon komma fram och klappa och då kallar jag honom till mig och han har inga problem med att bli klappad, bara att han inte har något intresse i det, för mycket annat roligt ute! Däremot inne är han glad i alla som kommer innanför dörren.

Det absolut viktigaste är ju föräldrarna - är inte flräldrarna mentalt 100%-iga så spelar det ofta ingen roll hur pass du socialiserar mm en valp. Rädslor är en av de mest nedärvningsbara sakerna hos hundar. Du kan inte göra allting själv för att förebygga, utan det måste finnas i hunden.

Det är lätt få en mentalt dålig hund förstörd av vad som - smällare, bil som smäller, åska mm. En med bra nedärvd mentalitet däremot kan bli rädd, men släpper sedan och går vidare i livet utan at vara rädd resten av livet.

Leta efter lagotto med föräldrar som har ett bra MH - och förutom det även har fria höfter (är ett stort problem i rasen liksom temperamentet).

Jag har mött alldeles för många skotträdda, sirenrädda lagottos mm. Det finns bra hundar, och det är värt leta noga efter dom.

Lagotton ska absolut inte vara nervöst lagd över huvud taget. Det är en glad, arbetsam och livlig hund som behöver jobba.

#5 Jo, vi har hittat en MYCKET seriös uppfödare, där båda föräldrarna är mentalbeskrivna, ska fråga hur det gick och om de hade några rädslor. Båda föräldrarna har HD A. Mamman beskrivs som lugn och cool, hetsar inte upp sig för något. Pappan är glad och positiv, och väldigt arbetsvillig.

Jo, jag har läst att Lagotton SKA vara en glad och livlig hund, dock har jag hört många som har upplevt lagotton som nervös och rädd.

De lagotto jag träffat har alla varit väldigt glada, framåt och sociala både mot folk och andra hundar, blev därför jätte förvånad då jag såg texten i #0 

#7 Jo, de flesta säger ju det. Men när jag sedan börjar söka på Google och på andra hemsidor, så visar det sig att många upplever Lagotton som nervös o.s.v.

Jag har oxå fått den bilden av den, att den skulle vara livlig, glad och positiv till allt iprincip.

#6 Tiken till kullen har en bra MH-beskrivning men hanen har uppfödaren ej gjort MH men de ska göra det i våren någon gång.

#8 det är inte många. Det är för att vissa i rasen Lagotto är de reserverade.

Och rasen lagotto är en livlig, glad och positiv ras som du sa. Bara några ynka få individer kan vara åt andra hållet.

Det är många som överdriver att Lagotto är en ras som är nervös, aggresiv o.s.v så strunta i sånt.

Det finns många dåliga individer av olika slag bland lagotto, just pga att det blev en sådan boom för ett antal år sedan. Populär ras och avel på skithundar.

Sållar man ordentligt och letar efter bra föräldrar så får man troligtvis en bra valp

Lagottovalpar som visar rädsla/skygghet redan före leverans skulle jag inte ens tänka tanken på - så när du kikar på valp ska dom vara framåt, nyfikna och hälsa glatt utan att visa rädsla.

Okej, tack alla för svaren!

Då litar jag inte på vad de andra har att säga, även om deras hund kanske är nervös. Det handlar ju egentligen bara om en seriös uppfödare, och bra föräldrar.

#10 Jo, Många började avla mera på utseendet och struntade totalt i MH, HD, Temperamentet då de hellre ville ha ''snygga'' lagotton. Vilket gjorde så det blev såna dära dåliga individer inom Lagotto.

Men vissa uppfödare nu för tiden är mera seriösa och avlar noggrannare av MH-beskrivningarna, temperamentet, HD nu.

#11 För det mesta.

När jag jobbade ett par månader på hunddagis träffade jag rätt många lagotto (ägaren till dagiset var lagottofantast, och hennes egen tik var värst av alla…) och alla var överscociala, nervösa, hyperaktiva och väldigt skälliga! Endast en äldre tik var "något att hänga i julgranen" mentalt så att säga. Tyckte att de var enormt olika i utseende och kropp, vissa var stora och gängliga medan andra små, fyrkantiga och kompakta. Jag blev väldigt skeptisk till rasen och hur det egentligen ligger till mentalt där…. har efter min tid på dagiset träffat lite olika, men tyvärr mest mentalt ostabila hundar och det även hos ägare som är sunda, motioner och arbetar med sin hund.

Tror att man bör vara mycket noga med valet av valp! Men som hos alla raser, klart att man hittar fantastiska hundar bara man letar och har tålamod =)

Jag har en lagotto själv och känner flera andra som har lagotto. Det är aldrig några problem att han är avvaktande när folk kommer hem till oss, snarare tvärt om, man måste hålla tillbaka honom för att han blir så hyperglad. Han är glad vid möten men hundar och människor ute också, men springer inte fram till vem som helst. Han är dock mörkrädd och kan vara rädd för folk när vi går ute på kvällen. Jag tror att lagotto är en ganska lättstressad ras, men håller man sig lugn själv går det bra. När min var valp var han lugn och trygg och glad i allt och alla. Plötsligt kom han in i en spökålder och då blev vissa människor läskiga, typ grannarna. Men det verkar som att många valpar kommer in i en sån period förr eller senare.

Bra att du hittat en seriös uppfödare! Finns endel som varken tänker på att de ska vara rastypiska eller hur de är mentalt har jag märkt, eftersom de blivit populära så fort… Bra om du har chans att träffa föräldrarna till valpen också och se hur de är.

#14 Hon ska träffa uppfödaren i februari på sportlovet.

#14 Som Jenniferri säger, så ska jag träffa uppfödaren och hennes hundar på sportlovet om allt går som planerat.

Laggotton blir lätt hyper om den inte får jobba med huvudet.

Har en kompis med flera stycken om två är utbildade narkotikahundar och två är tryffelhundar. Får dom inte jobba, så klättrar dom på väggarna…

#17 Jo, men uppfödaren sade själv att tiken kan iprincip beskrivas som lat, och hon gör inget om hon inte måste, dock är hanen ganska aktiv och kräver en hel del.

Vi planerar gå kurs i agility, svampsök, personsök och allmän lydnad. Sedan ev. gå vidare med något utav dem och satsa på lite tävlingar. Får se vad hunden tycker om bäst  Låter det som tillräckligt?

Glöm inte kolla hur MH:t för dom hundarna som du är intresserad av valp efter - gå inte bara på att dom är beskrivna.

Finns som sagt en hel del ljud/skotträdslor.

#19 Jo, tiken är MH-beskriven, och jag ska be att få titta på resultaten. Hanen ska testas i vår, och ska be att få se dem oxå.

Resultaten hittar du på hunddata. Gå in på SKK:s hemsida och leta efter dom tilltänkta föräldrarna, så klickar du på tävling. Där finns MH resultaten. Jag har själv kikat på dom…

Jaha, tack! Det visste jag inte

Förresten, vad betyder siffrorna? Är det någon skala?

Enklast att lära sig är genom att se alla olika moment och reaktioner skrivna. Gå in på mina hundars hemsida Tanspots och klicka sedan på mentalitet. Scrolla ner så hittar du PDF filer med olika MH. Bara klicka upp någon av do så kan du kolla alla olika siffror vad dom står för.

Hittar nämligen inte på nätet lika uppskrivet på samma enkla vis.

#24 Okej, vad jag kan se så var hon känslig vid plöstsliga ljud. Men inte vid skott, och det är ju bra.

Får man vara beredd på att jobba mycket med oväntade ljud med valpen? Men tanke på att mamman är lite känslig för det..

Jag tror att det är bra att öva alla valpar på oväntade ljud. Min va väldigt ljudkänslig när han kom till oss, det gick över sen med lite träning.

#26 Jag är väldigt intresserad av hur du tränade på det! Skulle du vilja berätta lite?

Tänka på att inte reagera själv på oväntade ljud, valpen tittar ju på dig och ser om du reagerar :) Typ om man råkar tappa kastrulllock i golvet, bara agera som om det är helt normalt. Inte göra någon affär av ljud helt enkelt. Min valp hoppade till för minsta hostning, men efter ett tag vande han sig vid alla vardagsljud och han har inte haft problem med smällare och skott senare heller. Hoppas det hjälper något, är lite dålig på att förklara…

Okej, har ju en tendens att gulla lite extra med mina kaniner på nyår, även om dem inte är ett dugg rädda. Vet inte varför, haha!

Så jag ska alltså inte säga något eller bry mig, utan bara fortsätta som om inget har hänt.

Ska jag även "tappa" kastrullen i golvet lite då och då, för att valpen ska vänja sig?

Ja, gulla är sånt du ska undvika egentligen ;) Ingen skada skedd om dom inte är rädda innan men på en hund som är rädd kan man förstärka beteendet om man tröstar dom när dom är rädda.

Precis så! Låtsat som om inget har hänt, fortsätt bara med det du håller på med, titta inte ens på hunden så förstår den att det inte var något att bry sig om. Samma om det är nåt som smäller ute.

Ja det kan man nog göra också :)

Okej! Ska komma ihåg detta, och börja redan när valpen kommer! Bra att samla på sig massa tips och metoder innan valpen kommer!

Jo, jag har hört många gånger att man inte ska gulla med rädda hundar. Men det är ju så svårt att låta bli, speciellt när den är valp. Men jag ska ta mig i kragen och se till att det minsann inte blir något gullande då, haha!

TACK för all hjälp!

Finns ju massa andra tillfällen att gulla med valpen, när den är duktig och när ni kelar

Jo, det är sant!