Jag har en kompis som fick en japansk spets valp för några dagar sedan… och jag får min japanska spets valp om några veckor :)

Jag har läst på rasen mycket.. Och det med Skälligheten är väldigt olika, min kompis valp skäller inte alls mycket endast när han blir rädd… Och skall går att träna bort, den japanska spetsen är väldigt lättlärd och lär sig fort vad som är okej och vad som inte är okej..

Jag skulle nog säga att den blir vad du gör den till :)

Angående motionen så är det en bra hund, den behöver inte mycket motion men den går med på det du utsätter den för dvs om du vill ut och springa och ha med hunden så går den med på det. Men den behöver ändå inte mycket motion :)

Mot barn och människor ….. Barn är inte det som jappen gillar bäst, men om hunden kommer till en familj som har barn så kommer han/hon givetvis vänja sig. Men dom kan vara lite osäkra bland små barn. Människor i sig är nog ingen fara =)

Allt detta säger jag med min erfarenhet, så jag kanske har fel.

Jag älskar iallafall rasen!

#1 Tack för infon ^^

Det var så lite så =)

Sara (sajtvärden) har ju en. Och du kan ju gå in på Spetsar och urhundar iFokus och kolla om det står nått.

Jag stämmer inte riktigt in med #1

En japansk spets ska inte vara skällig, det klassas till och med som fel i rasstandarden. En "jappe" ska varna vid fara, det är den avlad till. Därmed ska man tillåta sin hund att hålla koll och säga till när något händer, men man ska redan från början träna in när det är ok att skälla och kommandot tyst. Man ska även vara mån om att kolla föräldradjur på sin valp innan man köper hund då det tyvärr finns en del bjäbbiga jappar.

Jag tycker att rasen är väldigt aktiv och arbetsvillig. Visst är det en typ av hund som sällan gör väsen av sitt missnöje och därmed ligger snällt där hemma, men har man sett en jappe i arbete så vet man vad jag menar! De är så otroligt glada och villiga till att jobba inom i princip allt, och de passar utmärkt till fartfyllda aktiviteter som agility, rallylydnad och freestyle men även till spår, sök och lydnad.

De har inga problem med vare sig andra hundar eller barn, där beror allt på hur du som ägare vant och tränar hunden.

De är oftast väldigt kära i sina närmaste. Min hund är till exempel verkligen mattes gris, men älskar ändå sin husse nästan lika mycket. Han trivs jättebra hos min mormor, mamma ocb syster, gillar andra människor lite sådär olika. Han är inte skygg eller så för främmande, bara ointresserad, och så är de flesta spetsar.

Jag håller med dig, men de jappar jag mött på har ogillat barn…

En blev till och med avliven pga av olycka med barn inblandade…

Men annars så håller ja helt och hållet med dig

#6 Hur har barnen varit med hundarna? Och vad har hundarna haft för tidigare vana/erfarenheter av barn?

Min hund är inte alls förtjust i små barn som springer runt och stimmar och skriker, då går han undan. Drar barnen i honom eller håller fast honom får han panik och vill undan, släpper inte barnet då skulle han mycket väl kunna nafsa i luften och hjälpte inte heller det skulle han säkert kunna nafsa till på barnet också. Likadant om han blev inträngd i ett hörn. Men sådant är ju upp till mig som matte och vuxen människa att förhindra och därför är det inga problem att ha honom tillsammans med yngre barn. Ser bara till att han har ett lugnt ställe han kan gå till om han vill där han får vara ifred från barnet och när han är i samma rum håller jag hela tiden stenkoll så att han och barnet inte kommer i närkontakt utan att jag är med och kan styra hund och barn.

Med större barn (5-6 år och uppåt) som man kan förklara ordentligt för hur de ska bete sig tillsammans med en hund kan jag släppa mer på kontrollen även om jag givetvis alltid håller koll.

Han är dock förtjust i barn i alla åldrar. Han älskar bebisar och vill gärna pussa dem så fort han kommer åt. Kommer genast störtande och vill kontrollera vad som händer om han hör barnskrik. Är mycket försiktigare i kontakten med barn. Han gillar barn helt enkelt, men han skulle nog inte göra det om jag låtit barn härja fritt med honom..