Det var iaf vad vet. sa att det kallades! Nu är iofs inte hunden min, utan mina föräldrars. Men jag brukar hjälpa till att rasta henne ibland när jag är på besök. Men nu börjar det nästan bli att jag skäms för att gå ut med henne…

Hon har nämligen blodöra, hela örat är som en stor ballong och hänger ner. Hon är en Belgisk vallhund, så normalt ska dom ju stå upp. Andra örat hade också blodöra för någon månad sen, och vart alldeles krokigt när det läkte. Örat som har problem nu är så tungt att hon går och lutar huvudet, men vet sa att det skulle läka, så vad gör man..? Dessutom blev hon kastrerad för några år sen efter en livmoderinflamation, så hon är svår att hålla på en lagom vikt och pälsen har förlorat all lyster och blivit alldeles rufsig. Utöver det har hon höftledsartros och är väldigt stel och seg. Hon ser med andra ord ut som en väldigt misskött hund… Det är nästan pinsamt att gå ut med henne, folk måste ju tro att man är världens sämsta djurägare. 

Nu sköter ju inte mina föräldrar om hunden dåligt, inte på långa vägar. Men vad gör man om hunden ser ut som ett vrak trots att man tar hand om den på bästa sätt? Tyvärr har vi ju tvingats inse att hon inte har långt kvar med sina problem, men än är hon ju pigg och glad. :)

Vet inte varför jag skriver dethär egentligen… Ville väl bara skriva av mig lite. Tycker så mycket om stackars Fia och blir faktiskt ledsen av se stackaren såhär…. :(