Jag har lite av samma problem med grannungarna. De har gjort så att vår hund är numera rädd för barn. De kommer fram till staketet vid vår uteplats och står och hopas där. När shiva kommer fram blir några rädda och skriker och springer undan.

de slänger också in saker till henne.

Vi har skällt ut dem efter noter men de fortsätter ändå lite sådär i smyg.

Shiva har börjat markera mot barn hon inte känner. det är bara två barn hon accepterar.. och bara ett och ett. Blir så ledsen när barnen inte lyssnar på vad man säger.

#1 Usch!  Skulle bli skogstokig!!!

Har du pratat med föräldrarna ?

Men det är hårt att skylla på barnet/barnen tycker jag. Det är ju föräldrarna som inte har koll/tutat i barnen hur man uppför sig! Som en hundvalp, det är ju inte valpen, utan ägaren som ska klandras för allt den hittar på. Ägaren/föräldern är ansvarig! Ett barn på 5-6 år kan inte själv räkna ut att hen måste fråga om man får klappa. Det får föräldrarna lära dem!

Mina barn skulle aldrig göra så. Jag har lärt dom från början att man alltid frågar innan man klappar någons djur. För man vet inte om hunden är rädd eller agressiv mot barn.

Jag hade min lilla Shanti i famnen förra veckan när jag var hemma hos min syster och då kom deras sons kompis på 10 år fram och tog sig friheten att försöka lyfta upp Shanti och ta henne. Det gillade inte min tös och morrade åt honom. Jag föklarade att så får man inte göra på någons hund och att man alltid frågar först om man får klappa hunden och att man inte får bära den. Nu är det ju så att jag tillåter inga barn att varken bära Shanti eller dra i henne. Även mina barn har lärt sig att man inte gör så.

Eftersom min hund är liten med så kan det sluta illa om ett barn springer vid henne.

#3 Fast min 5 ½ åring kan vett och etikett kring hundar. Hon är visserligen praktiskt taget uppvuxen med dom. Barn som inte är vana vid hundar kanske inte har samma uppfattning som min tös har.

Sen är det som du säger helt upp till hur föräldrarna har fostrat barnen. Det ligger i vårat ansvar att lära dom hur man för sig mot djur.

Jag blir vansinnig när jag läser vad TS och #1 varit ute för!  

Tror du att du kommer att träffa barnet och föräldrarna igen? I så fall hade jag helt klart pratat med dom, eller rättare sagt skällt ut dom och förklarat vilka konsekvenser detta kan ge! Nästa gång kanske deras unge blir rejält biten!

Jag var på en agilitytävling för ett par helger sen, då stod det en liten ungen precis där vi skulle gå förbi. Barnet, som var runt 2 år, sträckte fram sin hand mot min kompis hund varav mamma snabbt tog bort handen och talade om för barnet att man ABSOLUT inte får röra någon annans hund, även om den ser ut som världens snällaste. Mamman bad oss om ursäkt…Blir glad av sånt!

Emaljoh4: Ja det du beskriver är ju så himla retligt. Hoppas inte Moa blev allt för skrämd nu

Jag har fått lära mig sedan födsel hur man beter sig mot en hund! Hade en främmande unge gjort så mot min hund hade föräldrarna fått höra ett och annat. Man kan inte skylla på barnen, enbart föräldrarna, då dem har ansvar för uppfostran och att ha full uppsikt över vad sina barn gör!

Mm, det är synd att inte fler (alla!) föräldrar lär barnen hur man vistas bland djur. Inte bara hundar.

Det bor jättemånga barn på min gård. Några är väldigt räddaför hundar och skriker om jag kommer för nära medm in hund. Några andra är inte rädda och springer fram för o klappa jämt, även fast jag har sagt till att han inte orkar att bli klappad eller att vi har tid. Min hund är van vid barn men kan tycka det blir jobbigt om det är för många för ofta. Nu sista tiden har vissa ungar försökt göra de till en tävling bland de som är rädda, vem som vågar klappa hunden. Så de försöker hetsa varann till o springa fram o klappa honom. Ingen har såklart gjort de för har nån försökt har jag sagt till dem. Flera gånger har det vart föräldrar med på gården, men ingen verkar bry sig. Även om jag har sagt flera gånger att min hund ändå bara är 5 månader o att han kan tycka det är obehagligt om det plötsligt springer fram massa ungar och ska peta på honom.

#3 Tycker du jag skyller på barnet eller menar du att man rent allmänt gör det?

Jag skyller inte på barnet, snarare är jag arg på föräldrar som har noll koll på sina ungar eller inte ens lär de hur de ska bete sig.

-

Och som nån annan sa, en annan gång kan barnet faktiskt bli biten, behöver inte vara för att hunden är aggressiv, men den kan reagera i ren rädsla när ett barn kommer springande sådär.

På tal om respekt för djur…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13195744.ab

#6 Vet inte om jag kommer träffa de igen, men det är inte så stort här… Så man kan ju råka träffa de på stan igen. Dock såg jag inte ens hur barnet såg ut… Tyvärr… Och skulle förmodligen inte komma ihåg det sen heller. Mitt ansiktsminne är inte det bästa.

Men kommer det nån liknande, så kommer jag ta mod till mig och säga nåt. DOck hjälper det inte att skälla ut barn, är det någon som ska höra ett och annat så är det föräldern.

Dock tycker jag föräldrar kan vara läskiga.  Iaf spec eftersom jag själv är tonåring. Tycker vissa föräldrar är "Mitt barn gör inte något fel alls, det är DU som ska se till att min unge inte springer fram till DIN hund…."typ….. Liksom, kul om jag får världens utskällning.

#12 Jag som förälder skulle uppskatta om någon kom och berättade om mitt barn gjort nåt dumt. Så mig behöver du inte vara rädd för i alla fall=)

Men så finns det tyvärr dom föräldrar som inte tror att deras barn någonsin skulle göra nåt dumt och blir arg på folk som berättar det för dom.

Om det där barnet sprungit fram till min hund skulle h*n få ett hugg i ansiktet.
Sen skulle väl jag få all skit även fast barnet sprungit fram till min hund….

För att föräldrarna ska kunna lär sina barn vett och etikett omkring djur kräver det ju även att föräldrarna själva vet vad det innebär.
Vilket tyvärr inte alltid är fallet.

När ja var liten och inte visste mkt om hundar så skulle ja gå fram till en bc på landet, slutade me att jag blev biten. jag var kanske 5 år, gissa om jag lärde mig att inte gå fram till främmande hundar

Usch hade blivit tokig!!Går jag på stan med min hundvalp så kommer många barn fram och sätter sig ner och klappar/pussar henne inte roligt när man har brottom,nu älskar ju Prillan(valpen)det men inte jag alla gånger.Man kan väl utminstånde fråga först fast det är en valp??Det gör jag iaf man vet ju inte om valpen är rädd elr så.Hoppas att Moa inte blev såå skrämd av ungen!!

#1 Det är inte bara barn man behöver skydda sin hund mot.

Har du tillräckligt stor tomt, kan du göra som jag gjort. Jag satte upp ett extra staket c:a 15 meter från vägen och när någon undrar varför jag gjort det så talar jag om att det är för att skydda min hund från "farliga" människor.

#18 Smart!

Har råkat ut för både barn och vuxna som beter sig sådär. Verkar vara särskilt vanligt på tunnelbanor, eller i väntan på bussen och liknande… Kan jag inte bara gå undan med min hund så brukar jag snabbt säga "akta dig, han biter okända" om någon verkar vara på väg att ta på min hund. Inte för att han någonsin har gjort det, men det stoppar bra och man får det ur sig snabbt. De långa förklaringarna till varför de inte får/ska kan man ta upp sedan när man fått stopp på personen.

En liten unge (3-4 år?) som var på väg med armarna sträckta rätt ut i luften för att typ kasta sig över min hund tog jag faktiskt tag i och sade med en hel del svärta i rösten att så gör man inte, men oj då fick man veta att man levde av föräldrarna…

#20 Bättre att göra så. Än att (om det nu skulle hända) hunden skulle säga ifrån på ngt sätt och att man ist får skit för det.
Föräldrar borde ha mer pli på sina barn! Tycker allt att du gjorde rätt, de borde vara tacksamma ist.

#21 Man får skit hur man än gör.

Håller helt med dig om att ingen har några rättigheter, alla borde absolut be om lov först. Även om det inte alltid är så… I mitt område är det ganska väluppfodtrade barn på det sättet. Men det är BARA föräldrarnas fel, inte barnets. Så det är för föräldrarna man ska tala om vad som är okej när man möter hund och vad som inte är acceptabelt. Barnen vet inte det som ingen lärt dem såklart…

Till barnet räcker det att sägaatt hunden är rädd för barn eller något och sedan förklara för föräldrarna. Barnet ska inte ha någon utskällnign iaf. Det kommer rätt var det är fram barn som vill hälsa på min hund (också sheltie) men i nästan alla fall har de frågat först, ibland har jag inte haft tid och då säger jag snällt att jag har brottom. Annars låter jag de ofta hälsa men då sätter jag mig ned med Zigge först, för jag vet att han är lite barnrädd, om jag märker att barnen inte vet hur man hanterar hundar talar jag om det för dem men ofta är det försiktiga barn som sträcker sig för att klappa lite på hunden eller väntar med utsträckt hand. Så jag har inte haft problemet. Men jag förstår irritationen som lätt uppstår när folk inte kan beté sig.

En unge sprang mot mej å Pixie å det gick så fort så jag sa STOP för att få ungen att reagera (Pixie vart skit rädd å försökte ta sej ur kopplet) pappan springer ut å skäller ut mej på nått språk hmm jag sket i om han fattade vad jag sa eller inte så jag sa till han lugnt å stilla att man springer inte mot en okänd hund för känner de sej trängda kan de bitas så jag skrek till för ditt barns och min hunds skull. Sen så gick jag haha han fick stå där å gorma bäst han ville hoppas bara inte att jag möter honom ensam en mörk kväll haha.

Har också varit med om sånna saker! En gång var det en pappa som skickade fram sin ca 5 åring fram till Ozzi. Pappa såg som tur var det lite i ögonvrån när hon nästan var framme. Ozzi gjorde ett utfall men pappa han ju ta honom så att han inte nådde henne. Han satt och titta på en fotbollsmatch under tiden. Pappa blev såklart jätte arg på ungens pappa och skällde på honom och sa att bara för att hunden är söt och inte ser farlig ut kan den skada barnet för alltid. Hade inte pappa sett tjejen så hade ju Ozzi hoppat upp på henne och vält henne, gud vet vad som hade hänt. Usch va sur jag blir! Sen så får jag som ägare skäll för att jag har en oupfostrade hund… men jag kan väll inte hjälpa att min hund är rädd för människor? Ja herregud.

En lång kulvert under järnvägen. Där möter vi några hoppande, lekande barn i 5-årsåldern. Långt bakom dem går två kärringar med en sittvagn med flera barn i. Kärringarna är fullt upptagna med att snacka med varandra. Vi går så långt åt sidan som det är möjligt. När barnen är riktigt nära flyger bägge två på min stora rottweiler och "klappar" henne. Vilken tur vi (och de) hade att hon inte försvarade sig.

#10 tja lite med tanke på rubriken, men tänkte mest generellt. #14 :-o ja självklart skulle du få skulden, sorry men det är ditt ansvar att inte din hund skadar någon. Är hunden inte stabil när folk kommer fram så får du stoppa dem. Våra barn vet också att man måste fråga, och att inte gå fram till en hund som sitter tex utanför en affär, men många som inte har hund har nog inte detta på sin "10-förmaningar-i-topp-lista". Tyvärr, för det är nog en större potentiell risk än att klättra i träd… I alla fall om man kollar hur många hundar som har problem att hälsa på människor enligt det här forumet. Håller med om att endel föräldrar har konstig attityd till andra som talar om när barnen gör nåt galet (i en ok ton). It takes a village to raise a child… :-)

#27 Jovisst, men uppstår en situation som Emaljoh4 var med om så är det lite svårt att hinna stoppa barnet.

Det är en stor nackdel när man har en supersöt sheltie! .__. (och jag antar att du har det med tanke på din bild) Xavi älskar alla människor, och alla älskar honom. Men jag vill lära honom att han aldrig får gå fram och själv hälsa på människor utan ett godkännande från mig, men det känns helt omöjligt när folk har sådan brist på kunskap och respekt, då de allra flesta inte ens säger någonting utan går bara rakt fram och hälsar på honom! I vissa (läs: få) fall hinner jag stoppa dem och säga att jag vill att Xavi ska sitta först och få ett varsågod, men som sagt, många (vuxna..) människor ser inte ens åt mitt håll när de vill gulla med min hund. Jag har dock inte haft några problem med framfusiga ungar än, istället blir jag så trött på alla dessa vuxna människor som tycker det är alldeles för omständigt att bara fråga först. Kan kanske ha att göra med att jag bara är 16 år, vissa kanske inte tycker jag förtjänar den respekten då.. o.O

#2 Föräldrarna har ju själva sett när de retat hunden och själva sagt till. Men ungarna är där ändå. Men härom dagen stod jag o tittade ut och då kom en av ungarna och kastade in kottar. Då tog det hus i helvete och jag skällde ut ungen. Sen dess har det inte hänt nått. Vi får se.

Det är ju lättare att skälla ut/prata med de man hela tiden träffar.

Sen finns det ju många barn här som frågar först. Då säger jag att vår hund är rädd för barn så det går inte. Det respekterar de. sånt gillar vi.

#12 problemet är väl att man blir så förvånad/shockad när det kommer ungar framspringande att man blir rätt rädd och arg.. för allas skull. Därför kanse man tar i lite mer och skäller ut dem istället för att bestämt förklara istället. Sen har vi då föräldrarna som beskyddar sina barn.. på fel sätt.. och ja, de kan vara otäcka. Men det är bara att stå på sig. det är ju din hund. Inte bara är det din 'ägodel' utan det är du som vet hur hunden är mot andra. Så skit i om de verkar bli arga. Som många andra sagt, säg bara att så gör man inte. Man måste åtminstone fråga först. Hoppas det inte händer igen dock…. :/

#18 Smart! men vår tomt är verkligen minimal. Vi ska dock flytta till ett ställe där det inte går en gångväg precis utanför vår baksida.. det kommer bli bättre.

Ja det är jobbigt men ouppfostrade ungar, särskilt om föräldrarna inte är i närheten. Det får jag ofta vara med om i mitt jobb. Jag anser att det då är mycket bättre att skälla ut dom och förklara varför man inte får göra så istället för att det ska uppstå samma farliga situation igen.

Men helt ärligt så i mitt område är barnen rätt bra på att fråga först, visst blir de sura när jag säger nej (min hund gillar tyvärr inte barn) men de är artiga.
Annat är det med vuxna människor, de tar sig friheter, söt liten hund är tydligen allmän egendom. När jag säger nej och försöker förklara varför är det svårt att få personen att lägga av och förstå. Jag har provat mycket kan jag säga.

Men som ni säger, min hund är min egendom, tycker dom att dom kan peta på och ta tag i henne utan att fråga så kan väl jag rota i deras väskor, ta ur deras bebisar ur vagnen och låna deras bilar?

#31 det vore lite intressant att testa om man var fräck nog. Alltså om någon kommer fram och börjar tafsa på ens hund utan att fråga så börjar man själv helt sonika att ta tag i deras väska och börja kika runt, börja tafsa på deras kläder eller liknande. "Vad GÖR du?!" lär de nog utbrista. "Åh förlåt, jag fick intrycket av att vi inte behövde respektera andras egendom här?"

#32 Det vore klockrent!

#31 och #32 Mycket bra förslag. Om någon testar, så hoppas jag att vi får en fin redogörelse för det här. Kunde vara lärorikt.

#32 Vore en väldigt bra idè!!

Till TS: Jag tycker också att föräldrar ska lära sina barn att fråga hundägaren innan de klappar hunden, och att klappa på rätt sätt.

Tänk om den lilla killen sprungit fram till en riktigt rädd hund som bitit honom, då hade det slutat illa. En hundägere som jag känner har sagt att enligt lagen eller någontng sådant är det så att om ett barn springer fram till en hund som står bunden vid en affär och hunden känner sig hotad och biter barnet så måste den avlivas. Vad tycker du om det?

#37 Tycker det är dåligt! För det är ju inte hunden som har gjort något…

Folk är konstiga. De tror att de kan hälsa på hundar utan att fråga om lov. Min vänliga vovve vill också hälsa och rusar fram och hälsar livligt, precis som ni beskriver att människorna gör och som min förra hund också fick erfara att barn gör. Konstigt nog gillar folk inte att få en 40 kg tung rottweiler hoppande upp för att hälsa. Vad är skillnaden? Hon vill ju bara bli klappad och slicka på människor.

#38 men då får man väl sluta binda hunnen utanför affärer… Eller riskera att någon tar hunden/hunden skadar någon och måste avlivas. I och med att man vet "spelreglerna" så kan man ju agera utifrån sitt ansvar som hundägare.

#27 Ja, för enligt mig är/var ungen oförskämd, men det betyder inte att jag skyller på barnet. För det är inte barnets fel - föräldrarnas. Men det var inte föräldrarna som var oförskämda? Det var ju barnet.

#41 ok! Kanske en ordvalsförbistring ;-) Jag tycker barnet var tanklöst, men vi menar nog samma sak!

#42 Förmodligen .  Och det är väl det viktigaste skulle jag tro

Jag tycker man kan prata med både barn och föräldrar. Även om det är på föräldrarnas ansvar att se till sina barn så förhindrar inte det att man förklarar för ett barn som rusar fram till ens hund att denne måste fråga den som håller i kopplet först. Man kan nog tyvärr inte förlita sig på att föräldrar förmedlar informationen, i alla lägen, finns "rötägg" där också liksom överallt. Så säg gärna till barnen på ett fint sätt, tycker jag, förklara själv hur man hälsar på en hund och varför man gör som man gör. Sedan bör man givetvis prata med föräldrarna om man har möjlighet, men man bör inte förlita sig på att det gör susen.

# 44 hear hear :-)

#45 Såg att du skrivit något liknande upptill! Och jag håller med. Nu är jag "fröken" till yrket och van att säga till andras barn så för mig är det inget konstigt, men det vore nog bra om fler som sagt kunde säga ifrån till barnen ifråga när de gör något de inte bör, och inte vara rädda för att göra det.

#46 Jag tror man är mer rädd för föräldrarna än barnet i sig… Så är det för mig iallafall.

#47 Ja, jag håller med dig. Jag tror de flesta hellre skulle säga till barnen än föräldrarna. Därav menar jag att om man vågar säga till föräldrar så borde man ju även våga säga till barnen! Därför, säg till barnen på en gång! Dyker det upp en förälder eller om man på annat sätt kan prata med föräldern så ska man ju givetvis göra det, och klarar man det så varför inte säga till barnen på en gång? På så sätt finns det ju heller ingen risk att du i efterhand inte får tag på föräldrarna och kan prata med dem.

#47 det är så trist att många vuxna inte har vett att uppföra sig!!! För jäkligt att det är så!!! Jag har som strategi att försöka låta vänlig (så mycket jag kan), ibland kommer de arga av sig då…

Kanske fördel att ha stor hund, det är oftare små hundar ungar springer fram till. Ungar Lillan inte känner hade inte hunnit fram förrän hon hade skällt på dem.

#50 Så är det säkert, det tror jag också. Men det är fortfarande ingen garanti tyvärr.

#51 Nej det är ju inte det, men oftast tror jag dem vågar mer till små hundar än stora men som du säger, ingen garanti

det har hänt massor med gånger att det springer fram ungar till min lilla hund och kastar sig över honom utan att fråga. Jag har t o m sagt nej, men det respekterar dom inte. En gång spran ett barn på kanske 4år fram och ryckte upp honom i bakbenen. Han hade sin mamma med sig men hon sa inget. Jag blev så chockad så ja bara tog hunden och gick.
Problemet är att min lilla söta hund som alla ska lyfta, HATAR att bli lyft och pillad på av främmande personer. Kommer det en 3-4 ungar fram och omringar honom så "stänger han av" istället för att bli arg, men han skulle lika ärna kunna säga ifrån, och då får ju såklart han skulden.

Ja vågar inte försöka träna bort hans barnrädsla heller, eftersom vi inte verkar kunna gå i närheten av barn utan att dom ska springa fram. Nu går jag i båge runt barn 

#53, en sån gång, när barnets föräldrar är med, tror jag att det är jätteviktigt att man upplyser, både föräldrar och barn om olämpligheten att gå fram till främmande hundar. Oftast handlar det om okunskap, och som hundägare kan man väl hjälpa till att sprida kunskap?

#54 jo fast grejen är det att dom hade hund med sig, och min hund gör (gjorde) utfall mot hundar, han har alltid haft svårt för hundar, så jag försökte skynda mig därifrån. tycker dock att det är lite dumt att mamman inte sa nåt alls trots att ungen ryckte upp hunden i bakbenen, det borde man förstå är fel, speciellt om man har hund själv. tycker lite synd om deras hund nu när ja tänker på det…

#55, det åligger alla hundägare att se till att ens hund inte kan attackera andra hundar eller människor. Har du en hund som gör utfall mot andra hundar, ligger ansvaret på Dig att inte utsätta andra för din hunds utfall. Självklart håller jag med om att ingen ska komma fram och lyfta ens hund i bakbenen, men är du ute med en hund som du är medveten om, gör utfall mot andra hundar, så ligger STORT ansvar på dig att hålla koll på alla tänkbara situationer och scenarior. Att någon ens hinner fram till din hund och ta i den, tyder på att du inte haft full koll. Då borde du inte ha din hund med dig…. anser jag.

#56 ta det lite lugnt, min hund är inte farlig. Han är jätterädd för hundar så han skäller på dom för att hålla dom på avstånd, men är jättefeg om dom kommer fram

#57 ?? Det var du som sa att hon gör/gjorde utfall !!!

#57 ja, men du behöver ju inte dra värsta slutsatsen av det, som att jag inte borde vara ute med min hund ?  Ja han gör utfall. Men inte alla hundar som gör utfall är aggressiva.
det finns ingen anledning till att han inte skulle få följa med ut, vi har tränat jättemycket på utfallen, gått kurser och gjort problemhundsutredning.
och ang. barnen så skrev jag att jag går omvägar runt barn och t o m undviker att träna honom på barn för att jag inte vill utsätta honom (eller barnen) för det. fast dom gånger som det rusat fram barn så har han inte gjort någonting alls, eftersom han blir så rädd. Konsekvensen blir däremot att han blir ännu räddare nästa gång det kommer ett barn.

När vi haft barn här som fått lära sig hur man ska hälsa så har han dock älskat dom. han älskar att leka med barn han känner :)

Att ha hund innebär ett stort ansvar. Både mot sin hund (att inte utsätta den) samt ett ansvar mot andra.

#60 ja? har jag skrivit något annat? Var i den text jag skrivit har du fått fram att jag inte tar ansvar för min hund? Du får ursäkta men jag tyckte det var du som klagade på mig för att min hund gjorde utfall (vilket vi tränat bort) och så börjar du skriva om ansvar? Jag har tagit mitt ansvar, han GÖR inte utfall längre.

hur som helst så var det inte det tråden handlade om och det jag ville säga. Utan jag förstår hur det känns när ungar springer fram utan att fråga! Man vet precis vad man borde göra, men man hinner inte reagera. Oavsett om man har snälla hundar som man vill lära att inte hälsa på allt och alla, eller om man har reserverade hundar som inte vill hälsa alls så är det ingen kul upplevelse (har en av varje). Men som sagt så är väl det bästa att man helt enkelt hinner säga nej. Dock så har jag gjort det en gång med resultatet att fyra unar sprang fram ändå  men då får man vara så övertydlig att man ställer sig mellan hunden och barnen och nästan motar bort dom.

#61 Mitt förra inlägg var mest riktat till Ts, därför jag inte angav ditt inläggsnummer.

Jag tror att många olyckor skulle undvikas om hundägare tog sitt ansvar, som är strikt. Givetvis skulle jag åxå önska att föräldrar el dyl lär barn att INTE GÅ FRAM till hundar… men ansvaret för hur hunden beter sig, ligger trots allt på oss hundägare.

Jag skulle aldrig i världen låta någon gå fram till mina hundar, om jag inte gett tillåtelse, om det så krävs att jag ska stoppa dem handgripligen. Jag vägrar utsätta mina hundar för händer som kommer fram till dem utan att de är tillåtna av mig. Jo, jag vet att många hävdar att de inte hinner, det är så trångt med folk osv. Själv hävdar jag att är det så trångt så har man inte hunden med sig.

En hund är en hund är ett djur. Man kan ALDRIG lita till 100 % på att det inte händer något, och hundar och barn går inte ihop. Det ska ske med 100% tillsyn. För att förhindra olyckor och osäkra hundar, anser JAG att man Alltid måste styra situationen. ALLTID.

#62 okej, då ber jag om ursäkt  missade att det inte stod nåt nummer

Jo där håller jag med dig! Det som hände när ungen ryckte upp min hund i bakbenen var att mamman och barnet gick med en hund. Eftersom ja hundmötestränar min hund så går ja ut i en båge och koncentrerar mi på min hund för att han inte ska börja skälla. Då när vi har ca. 2 meter kvar så springer ungen fram. Jag hann inte reagera då, men nu har jag lärt mig att ha bättre koll på ungar! Nu släpper jag absolut aldrig fram någon till min hund, vuxna eller barn. Vissa som jag känner och vet har erfarenhet av hur man hälsar på en hund låter ja hälsa. Men det var längesen det hände och jag blev helt enkelt chockad. men jag lärde mig en läxa 

#63 :)

#64 Förstår inte hur du menar, påstår du att det är mitt fel att en unge kommer fram till min hund?

#65 Vad jag menar är att man som hundägare måste ligga steget före hela tiden. Har man valt att ta hunden med sig där det är trångt och mycket folk måste man ha full fokus på människor och på sin hund. Att människor inte har koll, att barn inte har kunskap, att det finns många idioter…. det kan vi aldrig någonsin bortse från. Det gäller för oss hundägare att ta ansvaret själva. Ansvaret både för sin hund, den ska inte behöva utsättas för att folk kommer fram och tar i den, samt ansvar mot människor, mot barn som inte vet bätter.

#66 Vart har jag skrivit att det var mycket folk? Det var inte trångt alls.

#67, menade inte enbart Den situationen, men när man är bland människor så måste man ha full koll, och se till att det inte händer. Så tycker jag.

#68 Ja, det är klart.

Dock har jag väldigt dålig reaktionsförmåga….

Där jag bor finns en tjej som hela tiden skall klappa min hund och utan att fråga. När vi kommer hem från en promenad så tar hon i honom och klappar honom. Min vovve älskar andra men jag vill öva på att inte hälsa innan matte säger okej. Då är hon inte 5 år utan ca 10år och ändå springer hon och hälsar utan att fråga. Jag måste undvika henne så att min hund kan öva i fred han behöver det. Men det är verkligen jobbigt. ibland ser jag henne vänta på att jag och min hund skall komma förbi :/

#70 Jag skulle rekommendera att du sätter dig ner och pratar med barnet… förklara hur det ligger till. De flesta såpass gamla barn förstår faktiskt mycket väl vad man säger, bara man tar sig tid att förklara.

Ja, det mest tråkiga är att man aldrig kommer att komma ifrån att det finns vuxna människor, föräldrar, som inte har respekt för andra människor och djur och heller inte kunskapen att bete sig. Så man själv måste hela tiden vara beredd på att handla korrekt, informera och styra upp situationen.

Min hund har flera gånger varit med om föräldrar som sagt till sitt barn "den hunden är liten och snäll, den kan du gå fram till" utan att ens genom en blick kolla av först. Näst intill chockerande. 
Någon gång har jag sagt till hur man faktiskt beter sig, någon gång gått därifrån för inte orkat ta i situationen.
Häromdagen hände det när husse var med hunden. Eftersom hunden inte gillar barn började hon skälla när dom började gå emot henne och föräldern blev förvånad och drog i sitt barn. Husse sa då typ "hade du frågat först hade jag kunnat berätta att det där skulle hända eftersom hon inte gillar barn".

Ett tips kan vara att vara snabb och säga till barn som vill fram: Du ser ut att tycka om hundar, skulle du vilja hjälpa mig att träna hunden?  Barn blir till 99 %  säkerhet glada över frågan. Då säger du; Jag behöver träna den i att inte hälsa på alla, för det är inte bra för hundar att måsta göra det. Om du står HELT stilla så ska vi träna det på min hund.

Träna sen att hunden inte ska gå fram, och barnet ska stå stilla. Sen kan du tacka jättemycket för hjälpen, och tala om att barnet skötte sig PRECIS som man ska när man träffar hundar.  Värt att testa i alla fall.

När jag var mindre så älskade jag hunder, som jag även gör nu, men jag var obessed. Satte upp lappar om jag fick gå ut med folks hundar osv för jag ville så gärna, frågade alltid när jag såg hundar om jag fick klappa och det gjorde mig jätteglad när jag fick det.

Sen vid 10 åldern så gick  jag fram till en man i parken som hade en schäfer, jag frågade om jag fick klappa och han sa ja. Satte fram handen så han kunde få nosa på mig och då högg han tag i min arm, så ung som jag var då visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Armen blödde, ägaren sa ingenting, jag började gråta och sprang till polishuset som ringde till mamma. Vet inte riktig vad min poäng är, antar bara att det finns fler problem än ungar och föräldrar. Inte för att detta händer varje dag, för har nog frågat iallafall hundra ägare om jag har fått klappa och det var enda gången som någonting hände.

#74, meh vilket psyko! Tur att du inte fick bestående hundrädsla efter nåt sånt… Håller med om att det finns avarter i "alla läger".

Jo, ganska tur det ja. Men jag är så långt ifrån hundrädd man kan bli faktiskt, vilket jag är tacksam för. Har respekt men är inte rädd.

Men är glad över att det finns så många grymt duktiga hundägare, det är alla vovvar värda