Blir du nervös innan du lämnar honom ensam eller är du helt lugn? Hur gör du när du försöker lugna honom?

Lämna han inte själv mer, utan "låtsas" lämna han själv. Sätt honom i bilen och gå ut och stå där med ryggen emot. Tillslut kommer hunden att lugna ner sig när den märker att du inte sticker, och när den är lugn så belönar du och släpper ut hunden. (Men innan du gör det så tar det steg för steg, om han ex redan får panik när du sitter i bilen så ska du sitta kvar tills hunden är lugn.)

Vad gör du när hunden krafsar på dörren? Du ska inte öppna dörren för så förstår han "Krafsar jag och skriker så kommer matte tillbaka".

Första gången jag var TVUNGEN att lämna min nakenhund sjäälv i någon timme så köpte jag ett grisöra (hon Älskar såna) och gav henne det och stängde in henne i mitt rum och det gick jättebra. Hon var väldigt lugn när jag gick och kom tillbaka och inget var rört. Förrutom grisörat hehe.

Ska funka bättre att stänga in dem i mindre område så blir dem mindre stressade av det än att vara lös i hela huset och vakta.

Jag tycker du bör gå i grunden o börja om med ensamträningen. En sak en del tycker funkar är att krympa ner hemmet lite så hunden är i 1 rum isf hela huset/lägenheten.

Tycker Du ska ta hjälp av en duktig instruktör som kan hjälpa dig hemma istället. Hjälper inte att Du får bra tips här på forumet utan vet Du inte hur Du själv ska agera så behöver Du någon på plats som kan läsa av Din hund samt tala om hur Du ska agera. Det låter som ett problem som ligger djupare än själva seperationsångesten och då är det hjälp på plats som behövs. En hund som får sådan panik kan man vänta ut i timmar utan att den kommer lugna sig och då har man gjort allt så mycket värre. Vissa hundar fungerar utmärkt med att vänta ut, men en hund som verkligen får panik så är det helt fel tillvägagångssätt. En hund med panik kan man inte träna, den är bara blockerad och kan inte ta till sig det man försöker lära den.

Jag håller med #3. Jag tycker det är viktigt att hunden också är avslappnad innan du lämnar honom. Gå en lång promenad innan du ensam-tränar honom. Det finns en chans att han inte "orkar" få panik då.

Haft och har lite kvar av det problemet själv. Min grabb hade en hundvakt som unghund. Denne doggwalker service dök aldrig upp, dock trode jag att jag fick det jag betalade för. Men tog dom på bar gärning med att inte komma en enda gång på den veckan. Sedan var min inneboende hundvakt under nyår när jag jobbade på dagen. Han visste att han inte fick lämna hunden ensam. Men sket i saken, kasta in hunden i hundbur och drog hemifrån. Hunden som var skott rädd blev inte bättre av det.

Grova problem då han även är väldigt matte beskyddande/svårt att vara utan mig. Även om han har andra runt om. Så skulle ha springa efter mig om jag gick. Lärde sig att öppna dörrar. Gick igenom en brandsäkerhets ytterdörr på 4 timmar osv.

Tog till hundpsykologer och hundtränare. Men jag mådde så piss själv just då. Att jag inte hjälpte hunden alls. Sade upp jobb och allt. Drog till landet och läkte ihop lite.

När jag väl fick mig och hunden stabila nog att ta upp träningen. Så började jag i hemmet. Kunde ligga och gosa med hunden i sovrummet. När han var lugn och halvsov, satte jag för kompost galler mellan sov och vardags rummet. kunde sitta med en bok utanför mot kompost gallret i början. Sket i om hunden lät, men putta in godis när han varit tyst och någorlunda lugn typ 1min i början för att öka upp. Efter ett tag så vande han sig att jag var nåbar med nosen och han lade sig att vaka vid dörren. Men då hade han iaf klara att inte vara för orolig.

Ökade upp med att sitta framför tvn och hunden i sovrummet bakom kompost galler. Han såg mig hela tiden. Var jag i köket och lagade mat. Så fick han sitta vid dörren med då kompost galler mellan.
På det sättet ökade vi sakta upp med att stänga en dörr korta stunder. Satte hunden i köket med stängd dörr när jag var på toa, duschade osv.
Alltid tänka på att han inte fick vara uppe i varv. Dvs hellre en lång promenad innan man började träna lite smått. Även minsta lilla, så gynnar det om hunden redan innan fått en lång promenad. Och jag var tvungen vara cool lugn, fick inte ens tänka på något mer än detta kommer gå perfekt. Enklast att sitta vid datorn eller tvn, så man själv kopplar bort tanken om hunden en stund.
Vid varje rätt sak så fick han beröm av en ny leksak, leka, godis eller kramar.
Även försökt att kasta godis i hela köket. Sätta för med kompost galler. Och backa ju mer han ignorerat mig och fokusera på godiset.

I bilen gjorde vi som ovantående. Vi drog ut i skogen med en bil. Satte hunden i en hundbur med luckan helt öppen. Sedan satt vi på bagage golvet till att flytta oss ned på gräser och ha picknic. Gick en tur med hunden. Sedan in i buren igen och vi satt på gräset. Hela tiden så han såg oss.
När han klarade det så fick min dåvarande kille ta honom på dagarna. Han jobbade som lås smed. Och var tvungen att gå till bilen varje timme. Vilket blev ett inlärt beteende. Varje timme kom någon tillbaka och han fick komma ut på en tur.

Men efter 3 år, kan jag ännu inte lämna han ensam hemma utan problem. Han öppnar dörrar. Krattar sönder sig själv mot ytter dörr ovs. Gick ett steg längre med en till hund, vilket är att valpen är en stabilare ras och detta har gett stor nytta till den äldre hunden. Men det är ännu strul. Så det är bara ett långsiktigt tränande.

ett steg fram, två steg bak, ett steg fram, ett steg bag, 3 steg fram, ett steg bak.

Något hundpsykologen tipsade om. Var även att bygga upp hundens självförtroende. Typ vanligt träning utomhus. Söka upp en leksak och få massa beröm för det. Våga krypa under en park bänk osv. Träna sitta stilla medan man går ifrån hunden, hunden kommer när man kallar och inte innan.
Även sånt kunde hjälpa en nervös hund. Då vissa hundar är väldigt smarta, behöver mindre promenader men mer hjärngympa som mattar ut skallen och inte bara kroppen.

Vet precis hur jobbigt du har det, har en hund som är precis likadan! Men jag tycker att #6 kommer med väldigt bra tips. Man måste verkligen ta småsmåsmå steg, även så små att man inte tror att det ska göra någon skillnad. 

Efter ett halvår med massor av träning, kan min ena hund vara ensam i 10 minuter nu, vilket är ett stort framsteg! Så nu känns det inte lika hopplöst längre när jag ser att det går framåt. Även fast det går väldigt långsamt.