Hmm, inte ägt en renrasig, men två dobermannmixar.
Inte alls samma sak som att äga en rasren, men eftersom båda var väldigt mycket dobermann till sättet så..

Det ÄR mycket träning med de hundarna.
De kräver en hel del både fysisk och mentalt.
Tyvärr är det ju så att många av de vi ser idag är ju så nervösa att de inte vet varken upp eller ner, och det är p.g.a. dålig avel, och p.g.a dåligt ägade.
Man måste inte medvetet vara en dålig ägare, men de vet oftast inte vad de har i kopplet.

Jag har dock jobbat med en rasren, 2+1 veckor - olika tillfällen, så där fick man ju lite inblick i hur en ren dobermann är.
Han var väldigt noga med att han fock komma ut sina promenader, och träna sina pass, annars vart det hus i helvete. Han gick omkring och gjorde hyss. När man hade gjort det kan skulle, för stunden eller dagen.. Ja, då var han lugn och foglig. Snäll som ett får och var hur trevlig som helst. Ja, han var ju inte otrelig anars, men svår, och hantera ibland. Ägarna tränade personsök. spår och skulle börja skydd med honom lät det som, vet inte hur det vart med det. Sen då den dagliga "släppa-lös-springa-gärnet"-delen också..

Det gäller at hitta en BRA uppfödare.
Jag har en kompis som har fött upp dobermann, men inte längre.
Hennes hundar var inte vad vi kallar veka i psyket. Men jag tycker att de kräver en jämn och ganska lugn träningsmetod ändå. Inget slit och släng..

Hmm, hoppas det var en liten hjälp. Fler, mer erfarna får stiga fram nu.
_
En dålig bild på killen jag jobbade med.. ca 10-12 månader på bilden._

Jag har en kompis som äger en dobermann. Som verkligen är ostabil i psyket. Hon har bitit ett barn, går runt och gnyr ibland, och är understimulerad. Familjen tar verkligen långa probenader, men det hjälper inte, hon behöver något mer. För övrigt kan jag inte mer om rasen, men man ska se upp med uppfödare, och föräldrar till valparna.

Fast jag vet inte om hon fortfarande lever, hon hade ont i höfterna och skulle avlivas någon gång denna vecka.

Ett tips om du ska skaffa en dobermann.
En dobermann är en visslande ras, alltså de "gnäller" när de pratar, vilket vi vart tokiga på i början innan vi fattade hur det låg till med våra mixar, hehe.

Jag tränar med ett par doberman och har sett betydligt fler, och jag avskyr rasen. Mer eller mindre omöjliga att få ordentligt styr på, taskiga nerver osv osv. Kända för att ha problem med att vara ensamma är de också. Bör väl tilläggas att de dobbisar jag träffat/träffar är från välkänt erkända bra bruksuppfödare.

#4 Hmm, det har jag aldrig sett.. Att de skulle ha svårt med ensamträningen. Fast jag vet att en f.d. granne hade en dobermann som inte ens vid 8 år kunde vara ensam… Så det kanske stämmer till viss del.

Nåja, sen är det ju olika vad man räknar som bra. Jag vet ju vissa schäferuppfödare som är erkänt bra, men inget jag skulle köpa ifrån t.ex. Jag tyckte min polare hade sjukt bra hundar, underbart psyke och trevliga individer.
Även träffat en tjej som tränade lyndad med sig. Vilken KOLL!
Verkligen en kanonhund.

Fast jag håller med om det där att de är knepiga att få styr på, de flesta jag träffat har man fått jobbat livet ur sig.

#5 Med bra menar jag de vars hundar faktiskt kommer någonstans inom brukset.

#0 Jag har en dobermann tik, hon är snart 10 månader. Hon är underbar på alla sätt & vis. En Dobbis har ganska lätt att gå upp i varv, och felet många gör är att man, ex cyklar, springer eller tok aktiverar den, för att varva ner den, men det gör bara saken värre.

Min erfarenhet är att vara lugn, men bestämd. Tydliga regler & hålla dom oxå. Sen är det väl så med alla raser, inte bara dobbisar att man ska kolla upp efter en seriös uppfödare.

Vi har inga problem med att lämna Wilda ensam hemma, eller med Zappa (våran dobbis mix). Visst kan hon hitta på bus, men inte värre än vad valpar i hennes ålder gör.

Vi tränar hundarna på kurs 1 ggr/v, sen åker vi ut i skogen ca 4 ggr/v, lägger spår, tränar lydnad eller bara går i skogen. visst kräver en dobbis mkt motion, det är ju en brukshund. Men utöver motion & hjärngympa, så är det oxå en otroligt mysig familjehund. Tycker vi =)

En dobbis behöver även vilodagar, inte bara motion, motion, motion. Jag har bara possitivt att säga om rasen, med min erfarenhet.  // Lycka till

#6 Ja, men alla erkända bruksare inom de raserna behöver ju inte vara bra, även om de r kända som bra.. Om du förstår vad jag menar…?

#7 Dina URsnygga hundar! Jag har lite samma erfarenhet som dig, även om jag inte ägt en renrasig. Lugn men bestämd passar bäst på rasen tycker jag. Skulle vara kul och träffa din tjej (är dökär i bruna dobisar)

#9 Tack Hilo <3 Ja visst är dom snyggingar. Ja vi får styra upp ngt så får du träffa dom, vi bor ju inte föör långt ifrån varandra.

#10 Nej, vi gjorde ju inte det kom vi ju fram till förut, hehe.

Åååh, du kommer inte få tillbaka henne, så mycket kan jag säga
*visslar oskyldigt*

#11 Hahaha, det är faktiskt många som har lovat mig, att dom ska sno henne när jag tittar bort

#12 Det förstår jag.. ååååh, hon är såå vacker!

Okej, ja det var ju inte de svaren jag hoppades på, men då har jag iaf fått en någolunda bild på hur de är och vad som krävs.
Ge gärna fler tips om ni har! Någon upfödare som ni kan rekomendera m.m.

Fler som har dobermann? Berätta gärna din syn på rasen och ett liv med den! :)

Jag har tyvärr ingen dobermann, men tänkte bara kolla om du testat och skriva på brukshundar? Det kan hända att du kanske får fler svar om mentalitet och träning där.

#16 Var lite otydlig, menar brukshundar här på iFokus.

ag vill börja med att huffa lite över att dagens dobermann är klart sämre än förr. Skulle jag köpa dobermann idag så skulle jag inte titta på särskilt många svenska heller, jag har sett för få bra för att ens lägga ner energi på att leta upp de få som är bra nog.

För de har mkt problem med dåligt psyke inom rasen, avlas för mkt på icke arbetande hundar utan på utställning och sällskap och då får man katastrof. Inte så mkt vekt psyke, som ojämnt och fel komponenter tillsammans.
Inte nervositet, men de är mkt fin känsliga. De ska de däremot vara, en bra dobermann ska vara känslig på ett helt annat sett än vad man vill ha på andra arbetande hundar, det är det som är den stora skillnaden enligt mig.

Det är en arbetande hund som ska arbetas! Och de kräver diciplin och mycket motion både för kropp och huvud.

Min tidigare sambo som haft två dobermann, (varav ena i tjänst) jobbade sina Dagligen. Den jag vuxit upp med fick mycket motion dagligen, arbetades varanan dag ungefär, den var dock i stort set aldrig ensam, bodde på landet och fick vara lös på inhängnad tomt.
Lydnad, skydd och sök/spår har vi tränat våra.

Den dobermann som jag vuxit upp med var mentalt bra, men hade blivit fel hanterad utav sin uppfödare (vi fick honom som omplacing då han skulle avlivas, han gav sig på män och hundar, framförallt hanhundar) vilket gjorde att han var instabil pga det, inte så mkt pysket i sig, han hade bra stam. Men det var en super hund, snabb i huvudet, vilja och allt som en bra dobermann ska ha och kan man inte hantera det så går det fel, så som det hade gjort med honom. Rätt så får man en toppenhund.
Min sambo hade två importerade dobermanns, en rysk och en italiensk. Den italienska hade inte rätt nerver för att vara i tjänst, han var lite fjompig inte helt miljöfast och det fungerar inte med hund som bara går på på träningsplan, de ska fungerar lika bra överallt…
De dobermann jag känner som inte tränas rätt blir ofta instabila, de attackerar.

Okej!