Påminner om Marodören Amos.

Det spelade ingen roll vad vi gjorde. Jag tror vi prövade allt.

Fyspray, Klorin, ättikssprit eller peppar. Inget hjälpte.

Förstår att det är jobbigt!

Skriver lite funderingar, något kanske kan funka eller ger mer info som kan leda till bättre hjälp.

Vad har hänt/händer när han "hittar på dessa bus"? Har han varit ute, har han lekt, har han jobbat, har han vilat, gör ni annat, vilar ni, är ni upptagna, leker ni med honom, tränar ni honom…

Vad gör ni när han gör detta? Säger ni något, plockar ni bort det han äter på eller flyttar på honom eller något annat?

Hur funkar passiviteten, alltså att vila? Har ni tränat det något? Kan han ta det lugnt eller letar han hela tiden något att göra? Kanske har han inte förstått att det inte måste ske något hela tiden.

Var sker aktiviteten? Kanske erbjuder ni inte tillräckligt att göra och han hittar på egna äventyr istället.

Hur är det med maten/hullet? Äter han på allt kan han ju vara hungrig. Kanske är maten inte tillräcklig?

Hur är det med tänderna, tappar han dem, växer dem rätt, kliar dem? Gnager han kan det ju vara tänderna som kliar. Har han något att gnaga på?

Det jag kom att tänka på nu…

Vi fick helt enkelt inse att han led av separationsångest, när vi lämnade honom.

Trots ensamhetsträning osv.

När vi till slut vågade ge honom större ytor att vara på, då han var själv, gick det lite bättre.

Men tack och lov så växte det bort.

#2 tänkte direkt på Marodören när jag läste #0 Ser nästan ut som att han velat käka upp färgen på väggarna… kanske var det nån god smak/lukt på dem? Vi har väggar som luktar maräng, och jag har stor lust att tugga i mig dem ibland…

#5 Lukten var helt ointressant för Marodören, här gick väggarna åt som smör i solsken, diverse möbler, sladdar, korgar, täcken och varenda förbaskade matta han hittade.

Men så här efteråt är jag, trots ensamhetsträningen, övertygad att han led av separationsångest.

Vi hade kunnat haft hela huset fullt med smaskiga tuggben, aktiveringsbollar osv. Men det rörde han inte förrän vi kom hem.

#3 Alltså, vi har inte ofta sett just när det hänt så jag vet inte riktigt.. Men väggen bet han sönder en natt när vi sov, och sen även en gång när vi var borta en timme.

Men skohyllan t ex, där ligger han o vilar/sover på dörrmattan och tydligen kan man ligga och gnaga lite lägligt också…. Även när vi är hemma! Likaså skor. Han gnager mer när han är ensam så kanske är det separationsångest men annars när vi är hemma fattar jag inte.. Och när vi är hemma men t ex sover, han har leksaker, tuggben osv (dock inte haft tuggben nu eftersom han sväljer dem hela, men nu har han märgben) och han är väldigt bra på att sysselsätta sig själv med sina leksaker annars…

Vi leker med honom, massor, känns det som! Speciellt sambon.. Och vi aktiverar honom, går inga superlånga promenader fetersom han är 6 mån men han går ju ut många gånger per dag på 10-15 minuterspromenader och jag brukar träna honom lite lydnad o tricks o sånt hemma för o trötta ut honom, kanske några tips på fler mentala träningar?

Och när vi lämnar honom hemma brukar vi knyta in hans aktiveringsboll med godis i, i en handduk så han får öppna den, kast ut godis i lägenheten som han får leta o lägga dem lite överallt högt o lågt. Ibland funkar de o han somnar och bara ligger i soffan o ibland inte, då är det något uppätet när man kommer hem…

När jga väl sett att han tar något han inte ska ha eller tuggar på något så säger vi "NEJ! Loss" och tar saken ur munnen på honom eller bara "NEJ!" och tar den. Är så frustrerad att jag inte sett när han gjort vissa saker, hörde t ex då när vi sov att han bet på nåt i köket och gick ut, då kom han från ett hörn där men jag såg inget (dagen efter såg jag att de va väggen o listen), önskar jga hade sett de på engång så man kunde sagt till honom DÅ. Men tyvärr lyckas han göra det när vi är i ett annat rum eller såå..

Ibland är han hyper men oftast väldigt bra på att ta det lugnt och bli passiv. Så det borde inet vara något problem tycker jag.. Fast ibland måste han ha nåt att göra HELA tiden!

Ang mat o tänder. Tänderna har han tappat för över en månad sen och dom har växt ut fint så nu har han "Vuxentänder". Mat får han också, precis som han ska, han får en aning mer än han ska men han är ju hungrig JÄMT. Han har hull, han växer nästan lite för fort på bredden just nu så vi måste hålla det inom den rekommenderade mängden, han är en snabbväxande hund och BÖR ju inet bli för stor för snabbt heller så det är en hårfin linje där. Men han får absolut mat så han bör vara mätt.. Men sen har ju golden en tendens att vara glupska, maten går i på 2 sekunder och han tuggar den inte ens, han bara tar en tugga o sväljer, typ…

#1 Ojoj, det där är ju värre än Sammy! :O Hittills… Hehe.. Hoppas det växer bort på honom också! :/

Det jobbiga är j uatt han biter sönder sladdr o saker TROTS att han leker med sin farbror eller pappa och har oss runt om sig… Fattar inte! :S

Min träningshund är precis likadan, hon är 1år och 4mån gamal och ännu så biter hon sönder saker om man inte har koll på henne. Det är som att ha småbarn i huset, allt ska det pillas på. Är hon själv så kan det garanteras att hon biter sönder någonting, men är man med henne så rör hon ingenting.

Hon kan koppla av och sova - både när man är hemma och när hon är själv. Inga kliande valptänder, ingen seperationsångest och bor dessutom ihop med 3 andra hundar så hon är ju aldrig helt och hållet själv, får mycket motion och hjärngympa. Hon blir riktigt ordentligt tillsagd varje gång hon biter sönder något, hennes ägare har hållt på med problemhundar i 10-15 år samt har varit uppfödare och instruktör lika länge, så ägaren vet ju iaf vad hon pysslar med och hon har testat ALLT och vänt problemet ut och in 100 gånger om för att hitta en lösning/orsak.

Men ändå gnager hon sönder leksaker, kuddar, filtar, glasögon, fotöljer, allt möjligt smått som råkar ligga framme osv i all oändlighet! Och nått mönster i det hela finns det inte, ibland sköter hon sig exemplarisk för att nästa gång bita sönder hela bakstycket på fotöljen när man är på toa i tv-pausen….

Vissa hundar tycks vara omöjliga…

#9 Jag konstaterade det också, vissa hundar är omöjliga.

Vi har alltid haft hund, men Marodören slog alla rekord när han gick fram som en kombinerad bulldozer, mögelhund och termit.

Fast jag har fått nya mattor, ommålat lite här och var. Sladdar som sitter fast i väggen och ett modem, som är där det ska. Mm, mm.

#10 Haha, så du konstaterade det också^^
Det värsta med "min" lilla dam är just det att hon inte tycks fatta en tillsägelse, hur man nu än säger till henne. Hon visar underkaselse i i den stund man skäller på henne för att sen skaka på kroppen och allt faller av henne som vatten på en gås… suck!

Helt omöjliga tror jag inte, kanske till att få som man vill men det brukar ju gå att lösa på annat sätt. Min labbe vägrar bära otroligt nog, men han blev jakthund istället. Och man bör testa allt innan man ger sig! Alla är ju inte oformbara, somliga bara lite svårare en tid, men det finns ju. Och då får man lösa det på annat sätt, Marodören t.ex. verkar ha tvingat er till att styla hemmet på ett mer kreativt sätt ;)

Åh andra sidan kanske man kan hyra ut dessa valpar till folk som vill göra om, men inte får för den andra partnern? "Men titta älskling, hur det ser ut! Bäst att vi gör oss av med valpen (lämnar tillbaka till ägaren) och renoverar om. Vad sägs om guldiga väggar denna gång?"

Eller hyra ut dem till extreme home makeover, de brukar ju riva hus på diverse knasiga sätt…

#12 Fast han har varit en riktig Marodörgoding hela tiden.

Mattor kan man köpa nya, lite skamfilade möbler gjorde att jag fick nya och många väggar blev ommålade.

Nya täcken fick jag och Marodören fick så småning om en Biabädd.

Nu jobbar han som mattestare på Rusta och extraknäcker som mögelhund och kollar väggar.

Leken kan busa upphonom, för sök att aktivera mera med stimulerande övningar. träna mycke passivitet. hur länge lämnar ni honnom ennsam? en hund behöver lång inväning på ensam träning. har ni provat att testa att spåra? de brukar trötta ut de flesta

#14 Vi har lämnat honom en längre stund som 3 timmar ett fåtal gånger. Kanske 2 gånger.. Annars är det 30-60 min på sin höjd. Men detta är inte varje dag eller så! Kan hända 5-10 min dom flesta dagar… Bara för att vi ska ner på stan o köpa nåt snabbt och passa på o lära honom va ensam lite och då lämnar vi honom med nån aktiveing som att gömma godis osv. Då går det oftast bra o han ligger o sover när vi kommer tillbaka, numera möter han oss inte ens vid dörren om vi vart borta midnre än 30 min utan ligger i soffan när man kommer in. Dock gnager han när vi är hemma, när vi är borta. Det känns inte som det spelar så stor roll.. Det är vissa dagar bara.. I början verkade han tycka det va skönt när vi gick ut 3-5 min när vi ensamtränade honom i början, då låg han o tuggade på sitt ben eller sov när vi kom in igen…

Jag går i skolan på dagen och min sambo jobbar natt, så vi sover ju en del, på natten sover ju han också och på förmiddagen sover min sambo men han försöker gå upp rätt tidit för o vara med honom men han finns ju alltid där och Sammy kan gå in i sovrummet till honom och så.. Men han är inte lämnad helt ensam ofta.

Jag har tänkt testa att spåra faktiskt, så småningom. Kanske nu när jag åker hem till min familj som bor på landet.. Har svårt att ta mig ut där jag kan spåra eftersom sambon och jag jobbar/pluggar så olika skift, han har körkortet och så ska man hitta en bra plats.. Men ska försöka med detta och se, han skulle nog gilla det! :)

Min Miisa älskar elsladdar. men oftast så är hon så duktig så att hon drar ur dem ur vägguttaget innan hon biter sönder dem.

Så här är alla sladdar tejpade vid närmsta föremål med silvertejp och nedsprayade med Ättiksprit. det fungerar än så länge men frågan är bara hur länge =)

En hund/valp var runt ½ år (Schäfer m. lite Gråhund) vi brukade ha/passa väldigt ofta åt allt! Mattan, skivor, ljus, Internet sladden, nån annan sladd och mycket mycket mer. Gick inte att få stopp på,….. Också i en hyreslägenhet  Värst var när han åt upp en skiva som det var den enda videon med en kompis med(kompis till pappa)(han var nästan som en i familjen) och nu finns inte den personen kvar…..