![[Mova]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hjälp mig och min hund.
Hej! Jag har en liten blandras tik av raserna Shih Tzu och Jack Russel Terrier. Hon är strax över ett och ett halvt år gammal. Jag har haft henne sedan hon var nio veckor gammal. Redan från början har jag kännt att allt inte stog rätt till. Redan från när hon var nio veckor gammal så var hon väldigt osocial och aldrig "vifta på svansen glad". Hon låg mest i sin korg hela dagarna då man inte tog ut henne. Valpkursen gick inget vidare bra den heller eftersom hon inte gillar godis eller lek som belöning, och då är det väldigt svårt att få henne att göra något eftersom hon inte gillar någon belöning.
Tiden från valpskolan gick och det jag hade var en hund som bodde under sängen som man fick dra fram för att kunna ta ut och rasta henne.(vid denna tiden är hon fortfarande inte rumsren) Fram tills i juni bodde jag och Himla (som hon heter) i Växjö eftersom jag studerade där. Vi åkte tåg nästan varje helg fram och tillbaka till Göteborg och sedan vidare till Orust för där bor min pojkvän och familj. Helt plötsligt när vi var på tåget så började hon hugga efter och bita mig. Detta fortsate i några veckor tills jag en dag var alldeles för rädd för henne, trots att hon är så liten. Så jag tog i kontakt med en hundinstruktör i Växjö och berättade om alla våra problem så som att Himla är rädd för precis allting, osocial , inte rumsren och att hon bet mig. Hundinstruktören tog hem henne till sig under helgen för att få slut på bitandet och när jag fick tillbaka Himla på måndagen så var agrisiviteten borta, men hon verkade ännu räddare för allt och ingenting. Utlåtandet jag fick från instruktören var att Himla var kontaktstörd och levde i sin egna bubbla och att hon hade ett litet genetiskt fel. Hon rådde mig även att skaffa en till hund som kude lära Himla att vara en "riktig" hund. Jag hann bara med ett träningstillfäle med hundinstruktören innan jag skulle flytta ifrån Växjö och då lärde hon mig att träna Himla så hon skulle stanna kvar i sin korg. Men det funkade ingetvidare utan hon var fortfarande lika rädd och blev bara rädd när man sa till henne att lägga sig i sin korg.
Vi flyttade hem till Orust på sommaren och i september 2008 skaffade jag och min pojkvän en till hund en blandrastik mellan raserna Chihuahua och Papillon. I början gick det väldigt bra och Himla var glad och busade med sin nya lekamrat. Thea som våran andra hund heter är totala motsatsen till Himla. Thea viftar på svansen lär sig saker med hjälp av godis och gör de flesta av sina behov ute, - så som en hund ska vara. Social och glad. Himla har börjat vifta lite på svansen nu men jag tror det är bara för att Thea gör det hela tiden, så Himla förstår nog inte ens varför hon gör det. Nu ska jag berätta om dom problemen vi har idag och som gör så att jag börjar tvivla på att det någon gång ska bli bra mellan mig och Himla. Himla är fortfarande inte efter ett och ett halvt år rumsren. Man kan vara ute jätte länge och hon gör av sig inne ändå, man kan gå ut en gång i timmen men ändå gör hon ifrån sig inne. Vi kan inte gå på promenader med henne för hon stretar emot något så fruktansvärt, men kan alltså dra tills huvudet åker av om det skulle vara så. Men om man bär henne en stund och sedan släpper ner henne så kan hon ibland börja gå, en bit iallafall. Hon går självmant om vi är skogen för då går hon och drar jätte mycket i kopplet och lägger huvudet på sve och biter av allt som kommer framför henne. Hon är väldigt rädd för beröring, om man försöker klappa på henne så lägger hon sig stel som en pinne tills man går därifrån. Men IBLAND kan det gå bra att klappa henne. Hon lyssnar inte till sitt namn eller något annat heller hon tittar bara på en om man säger "Himla". Hon spenderar de mesta av sina dagar och nätter i att ligga i sin korg. Eftersom hon inte är rumsren så har Thea börjat göra ifrån sig inne eftersom "får hon får jag". Jag och min pojkvän börjar känna att detta är en ohållbar situation vi sitter i och vi vet verkligen inte hur eller vad vi ska göra. Vi älskar verkligen Himla och skulle mer än allt annat vilja att det ska fungera i våran lilla flock här hemma. Men som det är nu vet jag verkligen inte vad som är bäst för henne. Vill hon fortsätta leva eller mår hon inte bra, kommer hon någonsin att bli en hund som vill ta kontakt med människor och bli rumsren och vilja gå på promenader? Vad ska vi göra?
Det kanske är svårt för er att komma med tips och råd eftersom ni inte känner eller har träffat oss. Men snälla vet ni något så svara gärna för jag vill ju att allt ska bli till det bästa som går.
Låter som att det är dags för ett besök hos veterinären. Har hon blivit ordentligt genomkollad? Hjärtat bla?
Är Du i Växjö fortfarande någonting? Annars kan jag mkt varmt rekommendera att Du tar kontakt med Växjö Djursjukhus och pratar med en speciell veterinär som jobbar där. Du kan få namn av mig i pm. Han är grymt duktig på just hundar med problembeteenden plus att han så klart kan den veterinära biten och vad som ska kollas upp.
Har du pratat med den du köpte hunden av, eller har du någon kontakt med någon som ahr någon hund från samma kull, kunde ju vara bra att veta om det bara är Himla som har detta beteende, Låter verkligen som ni har en jobbig situation med er hund. Himla kanske har en förlossningsskada eller annan skada, Hundar kan ju också få mentala sjukdommar eller rubbningar, Men kontakta e en duktig vetrinär
håller med ovanstående kontakta en bra vet så man vet om de är något sådant fel. hoppas de löser sg till de bästa..
#2 nej jag har ingen kontakt med uppfödaren, har försökt några gånger och ringa henne för att fråga om vad som kan vara fel, men hon svarar ingenting eller svarar inget alls. Hon är väldigt oseriös och tog kullen mest för att tjäna pengar kan jag tänka mig.. Himla var minst i kullen och när jag skulle hämta henne så hade uppfödaren separerat Himla med de andra valparna och jag frågade varför och då sa hon att hon blev mobbad av de andra kull syskonen.. Kan en veterinär se om det är träning som behövs eller att det är fel på Himla?
Om det nu skulle vara så att Himla kanske har ett fel i huvudet kommer det aldrig bli bra då? Och OM det är så är det då bäst att ta bort henne? <3
Tråkigt med sådana uppfödare,, hon har ju faktiskt ansvar för sina valpisar, De flesta som säljer valpar har ju tre års garantier för dolda fel, och det brukar stå i kontrakten att de är villiga köpa tillbaka hunden om man inte kan ha den kvar, det är inte bara köparen som ska följa kontrakten utan även uppfödaren,, Tror det faktiskt är så för alla,, Jag sticker ut hakan och säger att när ni har gjort allt som står i er makt för att ta reda på varför Himla beter sig som hon gör och om det inte går få bukt med, Då skulle jag välja att låta henne somna in och komma till hundhimlen, Man kan int ha en hund som gör alla sina behov inne i kanske 12 år, Måste vara fruktansvärt för lilla hunden att vara rädd för att husse o matte ska klappa henne , Hon kan inte få leva ett helt hundliv i rädsla, Inget hundliv , Tycker jag,
Jag håller med #5, det låter på beskrivningen som det kan vara något medfött fel och att det är mycket synd om hunden som inte kan ha ett normalt och glädjefyllt hundliv. Men du ska kontakta en bra veterinär och diskutera hennes problem. En valp som mobbas av de andra kan ha ett fel som vi inte ser men som hundarna uppfattar - så är det i naturen.
Tack för era svar.. Jag är väldigt ledsen att jag har dessa tankar, men nu börjar det faktiskt bli för mycket.. Jag har tänkt såhär: Att jag ska ta kontakt med en bra veterinär och diskutera Himla. Men vart finns det BRA veterinärer? Jag tar gärna emot tips på bra veterinärer, jag bor på Orust som ligger 8 mil norr om Göteborg men för både min och Himlas skull kan jag tänka mig att åka i hela Sverige för en bra veterinär.. Så vet ni någon bra veterinär som ni kan rekommendera? :)
#7# Du fick ju ett tips om bra veterinär av zebben. Pröva det.
Men ska jag vara negativ så tror jag att det kan vara avlivning som gäller för hundens bästa. Vet en bekant som hade något liknande symptom som din hund. Var liksom i sin egna värld och jagade sin svans mest hela tiden. Hade också något fel. Dom åkte till en hundspykolog och testade hunden. Vet inte alla prover dom tog osv. Dom sa att den när som helst kunde bli argsint och ev hoppa på ägarna. Dom hade yngre barn så dom vågade inte låta hunden leva. Du skriver ju själv att det är något genetiskt fel och hunden lever i sin egna bubbla. Precis som den hunden jag berättade om.
Det är klart att det är sorgligt, men du gör det bästa för hunden om rådet blir att hon inte kan bli bättre. Det är osjälviskt och mest djurvänligt. Ett djur kan ju aldrig förstå varför det inte fungerar som andra.
Hundar kan vara hjärnskadade efter förlossningen, ha medfödda genetiska eller andra fel. Och så kan de faktiskt ha mental sjukdom som inte går att bota på dem. Jag kan mer om människor men det låter som om hon har en skada som kan vara förlossningsskada eller annan syrebrist vid födseln eller eventuellt näringsbrist under fostertiden. Men som sagt, en veterinär kan råda dig.
oj, såg inte vad sebben hade skrivit.. hmm joo ska nog åka dit, för en gång var jag där med en katt och de verkade väldigt kunniga och trevliga.. :)
#8 hur testar dom hunden hos en hundpsykolog? Hon jag hade Himla till sa att hon levde i sin egen bubbla och hade ett mindre genetiskt fel, men jag litar inte fullt på henne eftersom Himla blev ännu räddare efter träning med henne.. Var din bekantas hund glad och viftig på svansen ibland och såg lycklig ut ibland? för det gör ju Himla :/ Ska iallafall ta henne till veterinären.
#9 det där du skrev om närings brist.. det kan ju faktiskt nog vara nåt för när Himla var liten samt som hon är nu är hon väldigt smal och kan verkligen inte gå upp i vikt, alltså man känner revbenen och ryggraden jätte mycket. Så du tror att kankse hon är "galen" på grund av näringsbrist från början av livet? för nu när jag tänker efter så sa även uppfödaren att hon separerat himla från de andra för hon nästan inte fick någon mat.. Men hur kan hon bli "galen" av att ha haft näringsbrist? du får gärna svara o du vet hur det går till :) Känns verkligen bra att få svar från er andra så man kan gå igenom lite teorier på egen hand om hur hon kan ha blivit som hon är. tack så mycket :)
#11# Jag skrev att jag inte visste hur dom gjorde. Var inte med. Dom berättade inte allt heller eftersom jag inte frågade. Men hunden jag pratade om var glad och hälsade sedan började den att jaga svansen frenetiskt mest hela dagarna. Den märkte inte så mycket runt omkring osv.
Hon var tydligen den lilla undanskuffade valpen som inte fick mat. Det kan ibland bero på att mamman stöter bort dem för att det är något fel på dem. Naturens sätt att försäkra sig om att bara de friska överlever. Hon kan alltså fått näringsbrist redan i livmodern (eller syrebrist pga dålig cirkulation eller vid förlossningen) och sedan blir det bara sämre när mamman inte ger den mat för att den är annorlunda. Hjärnan och nervsystemet utvecklas mycket snabbt sista delen av graviditeten och under de första veckorna och får den inte rätt näring så blir valpen skadad.
Starta ny diskussion