Prova med att ignorera honom. Vänd er bort från honom och låtsas att han inte finns, tills han lugnar ner sej. Det brukar jag göra och det fungerar i vissa fall. Och håll dej helt lugn. Du kan påverka honom genom ditt kropps språk. Du vet att det kommer en reaktion om det kommer någon och det läser han troligen av.

Du kommer säkert få fler tips. Så ta till dej det som känns bra. Lycka till med "vilden"

Tack så mycket. Det går bra när jag kommer hem eller min killee, jag vet inte hur det är med modern min. Men jag brukar ignorera honom fram tills det att jag känner att nu kan jag säga hej. Tex. jag vill hänga av mig och så innan. Men problemen är när det kommer andra… han blir tokig.

Säg åt besökarna att dom också ignorerar honom.

Jag hade en tik som bara skulle skälla när det kom någon. Och då sa jag till alla att ignorera henne. En del gjorde inte det utan skulle till rätta visa henne själva, vilket jag inte ville. Gapar besökarna så tolkar ju hunden att den får hjälp med skällandet. Men till slut fick jag ordning på henne.

Ibland blir man villrådig. Hoppas du får fler svar.

Hoppas jag med… klart jag kan be folk ignorera honom, men den här 8a åringen är verkligen skit skraj, tack vare hennes mamma (sur på henne flr detta), hon har skrämt upp henne något så otroligt mycket. Jag menar, man får bära henne överallt eftersom Poppe är i lägenheten… det är jätte tråkigt. Jag vet att de skulle bli jätte goda vänner om hon bara släppte taget om sin rädsla. oppe är världens goaste hund och skulle aldrig bita någon (bara om man kittlar honom, och det är riktigt kul. hihi).

Jag brukar stänga in hunden om jag har något besök som är rädd. Hur mycket man än talar om att hunden är snäll, så är den rädda personen blockerad. Och luktar säkert massor av adrenalin och snabb andas. Det läser hunden av på nolltid. Då blir hunden väldigt "gå påig" om du förstår hur jag menar.

Det är svårt för hundrädda personer. Särskilt barn. Det bästa kanske vore om barnet fick träffa en lite lugnare hund att lära känna i lugn och ro.

Annars kanske hunden kan vara kopplad under tiden barnet är där.

Jag tycker att man inte ska hålla hunden kopplad när den ändå är hemma hos sig själv, jag själv kopplar aldrig mina hundar inomhus om det kommer främmande som är rädd för hundarna. Däremot så förklarar jag för personen hur den skall bete sig(vet att det kan vara svårt för en 8åring att förstå), klarar inte personen av det så får man helt enkelt träffas på annat ställe.

Men det där med 8åringen så tycker jag att du, 8åringen och hunden tar er tid att träffas utomhus så kiddoh får lära känna hunden. Ta den tid som behövs.

Är man rädd är den dummaste och mest jobbiga kommentaren "ja men han/hon är ju sååå snäll". I dom allra flesta fall vet man om det innerst inne men rädlsa är inte rationellt.

Jag var livrädd för hundar när jag var mindre, bytte till och med sida på gatan om jag såg en hund på min sida. 

Jag tror inte den här tjejen kommer sluta vara rädd för att hunden ÄR snäll och för att du säger det samt låter dom träffas. Det bästa är nog att ta det på hennes vilkor, dvs om hon inte vill träffa hunden, stäng undan hunden eller träffa tjejen någon annanstans. Kanske kommer hon bli som jag en dag, jag tröttnade på att jämt och ständigt vara rädd och bad min kompis om hjälp, jag fick träffa hennes hund försiktigt, på håll och till slut kunde jag umgås med hunden. Idag älskar jag hundar och har inga problem att vara med dom.

Bleenda: det tror jag med. men hon springer så fort hon ser honom och har så ljus röst… klart han vill leka. :P Att stänga in honom i ett rum kanske inte funkar… han skulle skälla som en idiot. men klart man kan testa. men då återstår ju glad-problemet när andra kommer hem till oss…

SparklingTindra: Poppe är kopplad under hela tiden hon är där, men det är påfrestande både för honom, för mig och ja… vem det än är som håller i honom.

fettmedkevlar: Jag håller helt med dig, han ska inte behövas kopplas inomhus, och absolut inte i sitt eget hem. Men vi vet inte hur vi kan göra. Klart jag borde träffa 8åringen tillsammans med Poppe… men ute (så länge man tex. är inne och går ut tillsammans med honom) så brukar han inte bry sig om någon, bara lukta… men .. jag vet itne hur jag ska förklara… men hennes mamma tex. hon tycker inte att ungen ska vara med mig ensam… på grund av saker som hänt i mitt liv för två år sen… Jag satt på hem och rymde… och det tycker hennes mamma är oansvarigt av mig och skit, så jag får inte ens vara barnvakt. det är knappt att jag får gå ut med barnet under några minuter… :/ svår sits.

HannaM: Hehe, förlåt att jag "hehe:ade", men dina två rader om att byta sida på gatan var så gulligt. :) Tack för tipset. Jag får kolla… hon borde med tröttna tycker jag, hon har varit rädd för honom i… hm… kanske 3 år nu, det borde gå över… i alla fall hoppas jag det. :) kanske blir bättre nu när hon fått ett eget husdjur att ta hand om (en kanin).

#9 Bara för att man haft problem tidigare i livet, betyder inte att  man är en sämre människa. Men därimot så har man mer livserfarenhet. Stå på dej

Man kan träna på det. Man ber någon ringa på dörren, och man öppnar inte den fören hundensitter stilla. Sen lika dant när besökaren ska komma in, då stänger den dörren så fort er hund försöker närma sig. Till slut fattar hunden att om han rör sig går besökaren ut igen, och sitter då stilla.

Bleenda: hehe tackar. :) det gör jag med,

Hera: Jätte bra tips. Ska be någon utomstående, som han inte känner så bra, att hjälpa mig. :) ska bara hitta någon först. hehe

Mmm men se upp för sura grannar som kan tycka att det blir lite mycket skällande (ja om du bor i lägenhet då) blir lätt det vid öppna dörren övningar hihi,

#13 Man kan ju sätta upp en lapp i trappen angående datum för träningen, och be folk ha överseende :)

Linnda: jo jag bor i lägenhet.. men de är några säkerhetsdörrar eller så.. så de låter inte ut så mycket i trappen. :) men tackar för varningen. ;)

Hera: helt klart en bra ide, men det ska inte behövas.. :) de har ju inte klagat än så länge. hehe