Saknar Pyret så innerligt...
Jag växte upp med min bästa vän Pyret. Hon är en av dem mest fantastiska individer jag någonsin träffat i mitt liv. Hon är så innerligt saknad och sorgen äter upp mig inombords.
Vi fick hastigt ta bort henne i mellandagarna vintern 2007. Hon var sjuk i cancer och hade en tumör i käkbenet. Vi visste vad som skulle komma och jag till och med sörjde innan hon somnade in.
Dagen då min bästa vän somnade in var hemsk. Hon ville inte, hon fick sömnmedel för 110kg men ändå orkade hon gå in till veterinärrummet.
Jag såg på henne,höll hennes tass. Jag såg hennes sista andetag. Det fanns så mkt jag ville säga. Saker som jag sagt tiotusentals gånger innan. Men tiden räckte inte till…
Vi älskade henne så, vi älskar henne fortfarande. Jag vill inte förstå, jag vill inte sörja som jag gör. Jag vill glädjas, jag vill ha henne här….
Älskade, älskade bästa vän…
det är en jobbig känsla, men dom finns alltid kvar i en alldeles egen liten vrå i ens hjärta och man glömmer dom aldrig, hon har det säkert bra i hundhimlen där hon får leka med massor av andra hundvänner.
tröste kramar
lena
Jobbigt det där.
Jag vet hur det var när jag avlivade min blandrashanne.
Han ville inte heller..
Tröstkramar
//Kindred.
Det är tufft, när man måste ta bort bästa kompisen. Det går inte att beskriva.
En hund ger så otroligt mycket av sej själv under den tid man får äran att få äga just den hunden. Så när det är dags att sluta dagarna så ska man ge dom den gåvan tillbaka att få göra det värdigt. Och det gjorde du.
Kram på dej
Starta ny diskussion