Kort info: För 3 veckor sedan fick min gammeltik somna in, kvar här jag en 2-årig hane som tycker människor som riktar sin uppmärksamhet mot honom och gör utfall.

Detta har blivit värre sedan tiken försvann, vi går hos en hundtränare och gjort sedan augusti det har blivit bättre med tiden men tvivlar på om det kommer bli helt bra.

Idag har jag tingat en valp, föräldrarna är lugna och harmoniska tiken var lite avvaktande men en riktig kelgris när det släppte.
Vet ärligt inte om det är mest för min egen skull, hanen jag har har inte visat saknad mer än att han är mer osäker ute och vaktar mera inne.

Velade länge mellan en pigg energisk lite mindre valp och en lugn valp som utan problem somnade i min famn, en total främling. Det blev den lugna valpen, jag hoppas han när han blir äldre kommer behålla sitt lugn och stötta min rädda kille.

Samtidigt har jag blivit varnad för att skaffa en valp, då den kan apa efter beteendet. Planen är att valpen ska få följa med överallt i början bara för att vänja sig vid nya platser/ljud/lukter osv allt bara för att få en lugn trygg hund.

Nu börjar jag tveka på mig själv, går jag för fort fram?
Känns som jag sörjt klart, började sörja redan 2 månader innan tiken försvann då hon till och från var sjuk.

Är det för tidigt?
Kommer valpen också bli osäker då hundarna kommer gå promenader tillsammans även fast jag och valpis kommer ha våra egna äventyr?
Eller kommer det hela bli helt underbart?

Nån som varit i liknande sits, hur gick det för er?
Andra tankar, idéer?

Ursäkta långt svammel