Jag tror att en del, inte bara de som köper trubbnosar, köper för att de tycker om utseendet på rasen de väljer. Det är nog inte alla som är så nogräknade med att rasen ska passa just deras liv, erfarenhet eller ha en viss hälsostatus.

Dessutom tror jag en del personer tror/tänker att om man köper en renrasig från en riktig kennel så är det liksom okej avel och friska djur. Att man liksom antar att en ras-standard såklart är friska djur och att tex utställningsvinnare såklart är hälsosamma.

Nu gissar jag bara, samt generaliserar.

#1: Tyvärr så är det ju varken generalisering eller gissning, du har rätt.

Har en kompis som köpte Mops för några år sedan, eftersom hon tycker mopsen är SÅÅÅ vacker, jag skakade bara på huvudet och ifrågesatte varför hon vil ha en hund som inte kan andas riktigt eller som troligtvis inte kan gå genom en normal valpning. Svaret jag fick var att de är ju såååå söta 😏

#2 Mopsar är en av mina favoritraser rent personlighetsmässigt. Har ju varit dagmatte åt två och det är de skönaste hundarna personlighetsmässigt jag haft här under alla mina år. Men alltså, jag skulle aldrig kunna berättiga att köpa en sån själv just pga att jag haft dem som daghund och sett hur deras andning verkligen är usel.

Tyvärr är väl ganska måna små sällskapsraser lite trubbnosiga eller är det nåt jag fått för mig? Är ju intresserad av bland annat shih tzu nu för egen del tex, men de har ju inte heller ideal huvudform även om de inte är så extrema som mops och fralla.

Nu har ju de flesta, även hundar som inte är trubbnosar, sina ärftligheter för vissa sjudomar och ökad risk för vissa skador osv. Men det är ju just så tydligt att trubbnosar överlag har risk för större problem.

Jag skulle säga att dom tycker om utseendet och möjligen deras envishet…helt enkelt!

Det måste ju finnas personer som gillar "trubbnosar" också, eller hur?

Vem skulle annars ta hand om dessa hundar? 😊

#4 Jag älskar trubbnosars personligheter och har bara träffat trevliga, roliga, mysiga trubbnosar. Hade gärna haft en om det inte var så att det faktiskt är något som ofta hunden lider på grund av.

Felet ligger ju inte i att man tar hand om befintliga hundar eller tycker om hundarna som individer utan att man faktiskt fortsätter avla på negativa drag som faktiskt hindrar hunden att leva normalt och ofta skadar hunden på olika vis. Man kan älska trubbnosar för dem de är, men att aktivt stödja en fortsatt avel på det känns inte rätt.

Självklart ska de trubbnosar som finns älskas och tas hand om av nån, men att sen fortsätta avel på dessa känns för mig lite omoraliskt.

#5: Jo , men jag håller helt med i det du skriver! Jag har själv inte haft en sån ras och jag visste att dom hade lite besvär, men inte att det var så illa!
Om det är så att alla lider så är det ju väldigt tråkigt.

Samtidigt finns det ju flera raser som lider av andra komplikationer, tyvärr..
Bara ngr exempel är ju utställningsschäfer med böjd rygg (spec i USA), vit dalmatiner, cocker spaniel, osv..

#6 Som jag skrev i tidigare kommentar så är det klart att de flesta raser har ju sina defekter och rasbundna sjukdomar. Det är inte bara trubbnosar som avlas på sämre genetik eller åt sämre håll både fysiskt och psykiskt. Men det är väl lite extra tydligt med just trubbnosar eftersom de flesta (givetvis finns det helt friska trubbnosar, men det är färre än de flesta andra raser) faktiskt är negativt påverkade av ett så stort fel. Det är inte bara andningen utan ofta även tänder/munproblem, problem med nosveck osv. Här finns mycket nyttigt om just trubbnosproblematiken: https://firstvet.com/sv/artiklar/trubbnossyndrom-boas-hos-hund

#4: jag har träffat många trubbnosar, och de är överlag mycket trevliiga hundar. Däremot skulle jag inte vilja gynna aveln av dessa genom att själv köpa en trubbnos.

Jag har själv Chihuahua, men jag har aktivt valt hundar med bredare skalle och längre nos.
Jag älskar Chihuahuan, dess personlighet och arbetsvilja, men jag kommer aldrig köpa en Chi med rund skalle och kort nos. Hur välmeriterade föräldradjuren och övriga hundar bakåt i leden än är.

#6 #7 : Ja så är det absolut. Har själv haft Bearded Collie i alla år, men jag har inte köpt någon ny på 13 år. Min sista beardis fyllde 13 i April i år och han gick bort för ett par veckor sedan.

Jag saknar svårt att ha beardis, men med tanke på hur aveln ser ut idag, så varken vill eller vågar jag köpa Bearded Collie.
Skulle jag däremot hitta en kennel som inte avlar exteriört och pälsmässigt, utan avlar på sunda individer. Så kommer det nog bli beardis igen.

Hittar vi rätt kennel, så blir det två. Äldsta dottern vill också gärna ha beardis igen.

Tycker själva tänket kring trubbnosar är bakvänt.
Som ett exempel här då, på jobbet (hunddagis) har vi två frallor.
Den ena har en längre nos (och därför lättare med andning etc) än vad som anses vara "korrekt", och skulle därför aldrig vinna vid utställningar.
Man kan tycka det att de med längre nos som uppfödare m.fl borde efterstäva att få.

I likhet med många andra så älskar jag mopsar och franska bulldoggar (härliga personligheter) men jag skulle alrig kunna tänka mig någon av de raserna just för deras andningsproblem.

#9: Åh jag beklagar sorgen av din fina Beardis… 💖

Vi har ju "pratat" förut om just beardis som var min första egna hund/ras och han var en underbar Clown…så jag förstår att du saknar din Beardis…

Jag har hittat min gamla uppfödares dotter, till min gamla Beardis…hon har tagit över sin mors uppfödning…och vi funderar på att skaffa en ny…

Samtidigt så tänker jag som du att tänk om hunden får nervösa besvär och liknande, som jag hört är ganska vanligt med "nutidens" Beardisar..
Tyvärr…
Det är ju egentligen en underbar ras som är som en stor nallebjörn och clown i ett…😊

Klart det är som ni säger. Utseende OCH personligheten. Själv är jag jättevag för bulldoggar, av båda andledingarna. Men skulle aldrig…

Det där med utseendet, det är ju inte bara det allmänna intrycket. Huvudets och nosens form och utseende gör ju väldigt mycket för hur tydlig deras mimik blir och hur vi uppfattar den. Likaså om de har på något sätt markerade ögonbryn, genom avvikande färg eller borstigare hår där. En del trubbnosar kan vara väldigt uttrycksfulla och det faller man för, som en kägla!

#12: Jag håller med i att man väljer hund efter utseendet och hur personligheten är/blir..

För det enda man vet säkert egentligen är ju hur hunden kommer se ut, om man tar en renrasig valp då åtminstone..
Sen finns det ju Rasegenskaper för varje ras som jag i alla fall har gått efter när jag valt mina hundar som faktiskt alltid stämt.. eller i alla fall efter 7 vall och brukshundar…

Jag gillar mer hundar som ser ut som vargar 😅
men jag förstår hur en "trubbnos" kan förtrolla folk också..

#11: Tack 💖

Det beror ju helt på hur hon avlar. Avlar hon för utställning, och alltså fokuserar på en vinnande typ, så är det exteriör och päls som gäller. Avlar hon däremot sunt och för att få fram en välfungerande alroundhund, som ju beardisen egentligen är, så kan du få en underbar beardis 🙂
Jag älskar rasen, även mina har varit helt underbara clowner från början, sen har det spårat ur.

Får jag vara ful att fråga vilken kennel det handlar om ?

#12: Just bulldog har jag aldrig fastnat för, men Frallan, som ju liknar litegrann, är så underbart söt och trevlig 🥰
Har en "bonushund" som är korsning mellan fralla och staffe, han har frallans underbett, men hans nos är som staffens.
Trots att nosen är ganska lång och bred så märker man att han har vissa svårigheter. Jag tror det kan bero på att frallan har väldigt trånga luftvägar, och att han har "ärvt" det trots längre nos. Jag har t.ex aldrig halsband på honom, utan han har alltid sele.

#13: Jag älskar vargen, så jag väljer gärna en hund som ser ut som en varg, eller som har samma teckning som en varg 😊 Min ena Chi har liknande teckning i ansiktet som vargen har. Hans ögon är dessutom väldigt ljusa eftersom han är blå 😁

Vad fin han var, frallakorsningen! Synd att han har problem trots den snygga nosen.

#15: Han är jättefin och världens underbaraste.

Skulle hans ägare fråga om jag ville ta över honom, så skulle jag ta honom utan att blinka.

Gillar verkligen den typen av utseende på hundar, lite bred nos sådär. Det och raggigt byracke-utseende. Och bulldoggar och… 😂

Apropå vargliknande hundar träffade jag en långhårig Chihuahua vid en valstuga nu sist som hade färger precis som en varg. Aldrig sett det förut. Skulle ha kunnat vara en liten vargunge. Med lite konstiga öron. Jättecharmigt var det. Jo, jag blir kär i chihuahuaor också. Trots att jag egentligen gillar stora hundar.

#17 Jag är definitivt ingen småhundsmänniska egentligen men fröken Molly som jag brukar passa nuförtiden har helt fått mig ändå att förstå vad charmen med chihuahuor är. Hon är i och för sig blandad med shih zuh, men det märks inte.

Jag har aldrig tyckt om småhundar tidigare. Men jag träffade dotterns kompis JR/Chi korsning för några år sedan, och jag föll som en fura. Han ser ut som en stor Chi

Jag vet att folk vill ha frallor för att dom är stora clowner, dom tänker inte, eller kanske inte bryr sig om deras hälsostatus, utan dom är ju roliga och ser roliga ut, sen tänker man sig inte för hur dyrt det kan bli.

Är väl som med andra raser, utseende och egenskaper hos raserna som lockar.

Jag älskar frallor och boxrar. Men jag valde långnosar som saknar rasbundna sjukdomar.

https://m.youtube.com/watch?v=Se4Z1BZbocs&pp=ygUURmxhdCBmYWNlZCBkb2dzIG1hc2s%3D

En sån här mask tycker jag borde vara obligatorisk att traska runt med en stund om suget efter trubbnos blir för stort..

#21 finns ingen ras som saknar rasbundna sjukdomar, finns friskare raser och sjukare raser

#23: jo det finns det. Galgon är en tex

#24 Epilepsi och hjärtfel är inte ovanligt hos dom i en del linjer.

#25: det finns inga rasbundna sjukdomar hos den. Och det finns fler raser utan.

Du inser att det är som att säga att det inte finns några rasbundna sjukdomar hos chi heller va?
i en del linjer finns det hjärtfel, epilepsi, ögonproblem, men det finns ingenting som är vanligt i alla individer.
Det första man får upp när man googlar Galgo är att det finns Epilepsi och hjärtfel i en del linjer i europa, vi bor i europa, du bör också bo i europa, Första grejjen.

#27: det är inte samma sak nej.

#14: Ja, men det är ok 😊

Kenneln vi köpte vår Beardis ifrån 1998 hette Trollflöjtens Kennel och uppfödaren var Barbara Vrethammar, och det var hennes sista kull…Hon startade kenneln 1972 tror jag och hennes dotter har fött upp Beardisar från 1985 med Barbaras stamtik som härstammning och hennes Kennel heter Old smugglers…

Det står att hon går efter helhet och först och främst är ute efter att föda upp bra familjehundar.. Sen är dom fina också såklart..

Jag känner till båda de kennlarna. De har …eller har i varje fall haft…väldigt bra hundar.
Visst har Barbara, som också har dömt några av mina hundar i ringen, även importerat från Skottland ?

Två av mina "old fashion" beardisar har fått Cert och CACIB av henne 😉

Ska ta en närmare titt på Old Smugglers. Hon har haft mycket vinnande hundar i ringen på senare år, så jag har inte reflekterat över hennes uppfödning, eftersom jag vet vilka hundar som drar hem rosetterna 🙈

#30: Ok..Det låter som du är lite tvetydig om Old Smugglers är bra eller inte, men jag förstår det när dom har vunnit mycket i utställningsringen…🤔
Jag tänker nog liknande som dig faktiskt…

Samtidigt har jag läst om alla deras andra meriter för allt från vallning, bruks och lydnad där dom vunnit priser, osv.
Så dom verkar ju funka som "allround" hundar också, men hur ska man veta hur en valp blir?
Det finns ju ingen 100% metod som säger hur en valp kommer bli…TYVÄRR..

Om Barbara har importerat hundar från Skottland vet jag faktiskt inte, men det låter ju inte omöjligt. 😊

#31: Jo jag har varit tveksam, är det fortfarande, eftersom Old Smugglers hundar har dragit hem mycket i ringarna vad jag har sett. Men samtidigt har de ju även andra meriter på sina hundar, som de flesta andra uppfödare inte har.