Hej, jag tänkte höra om det är någon som har koll gällande assistanshundar vid psykisk ohälsa. Jag har pratat med min mamma lite gällande det och funderar på om det är något jag skulle ta upp med läkare eller liknande. Men vet inte om jag skulle bli totalt överkörd om jag tog upp det för att jag utåt sätt är för välfungerande. Jag är då 18år och har haft en längre kontakt med bup och nu vuxen psyk. Har autism nivå 1 och GAD. Men som jag sa är jag utåt sätt väldigt välfungerande vilket gör att väldigt få vet om min diagnos och i vissa fall säger emot mig när jag berättar. Blev utredd som 17åring och fick diagnosen i våras just för att jag döljer många symtom. Det största problemet är att jag har det väldigt jobbigt i sociala situationer. Jag får ångest och blir helt utmattad efteråt, har en hel del svårigheter med förändringar och fixeringar vid siffror. Men jag ser som sagt välfungerande ut utifrån men när jag kommer hem behöver jag ligga still i flera timmar eller någon dag för att ta igen mig. Undviker i den mån det går sociala tillställningar och ställen med mycket yttre stimuli men behöver ändå handskas med det dagligen. Har fått samtalsterapi, kbt träning mot socialångest samt testat två sorters antidepressiva men utan större framgång. Nu börjar dem prata om alternativ medicin så har ett träningsprogram för 6 dagar i veckan men hittills har det bara ökat min stress. Jag har redan en hund och han hjälper mig på flera sätt positivt och jag älskar att träna med honom och går dagligen långa promenader och hittar på saker. Har haft honom i 4 år och aldrig känt att jag saknat motivation för honom utan sköter promenader även dagar när det är tufft. Tyvärr är han egentligen ganska olämplig i sociala situationer då han är reserverad och själv blir orolig och stressad när det händer saker (han är en Shetland sheepdog) vilket gör mig otrygg. Han tycker även det är jobbigt när jag är ledsen och springer då ner och gömmer sig med resten av familjen. Därav ser jag alltid till att vara glad och trygg med honom och det fungerar faktiskt väldigt bra. Vi gör allting ihop och undviker i den mån vi kan människor (han är tränad på att vara bland folk från valpstadiet men han blir väldigt osäker när främlingar tar kontakt med honom och det händer även om jag säger ifrån). Så jag älskar verkligen min hund och skulle aldrig någonsin vilja sälja honom och han fungerar fantastiskt i vår familj. Men vi har pratat om en till hund ett bra tag nu och funderade på om jag skulle kvalificera mig att få ha en psykiskhälsa hund. Skulle då få träna upp den (ihop med tränare inom ämnet och allt såklart) själv vilket jag tycker skulle vara en rolig utmaning. Vet inte riktigt hur jag får det tydligt i texten men jag vill gärna höra om era erfarenheter. Är det någon här som har en hund för autism eller liknande och hur fungerar det? Vi pratade om bichon havanais eller kanske cockerspaniel eller liknande gällande ras då golden och labbe som annars verkar vara majoriteten är lite stort. Har ni andra förslag på hundraser som i grunden är trygga i sig själva? Tror ni det är värt att prata om det med läkare eller ska jag fokusera på något annat alternativ? Och gällande kostnader så har jag fått inse att det är väldigt dyrt. Är det någon som har koll på vart det brukar hamna om man utbildar hunden själv?
Väldigt tacksam för svar och era erfarenheter! (Vet inte i vilken kategori den passar så admin får såklart flytta på tråden om jag valde fel!)