jag tycker att du gör vad som krävs för hunden definitivt,finns ingen anledning till samvetskval alls….mång omplacerar dem och försöker inte ens göra vad du gör,och jag önskar er all lycka till och förstår ditt beslut om inget funkar…….

kramar Lena1

    #1 tack så mycket! Det känns verkligen skönt att folk förstår också! jag kan ju se både för och nackdelar, men i mina ögon är ju det bara de bästa! Men visst kan jag förstå folks reaktion, men jag har sagt innan till flera att dom kan få låna han, testa,eller följa med mig ut så förstår dom, och flera har ändrat syn!

Men jag håller tummarna ordenkligt själv nu på att jag skall lyckas! har givigt mig fanken på att jag skall lyckas så de kommer bli en stor besvikelse om jag inte gör det!

Men jag har höga krav på både hunden och mig! De skall alla veta, och som sagt, ger jag mig sjutton på nått så skall de bli så, annars är det ett kraftigt slag under bältet för min del!

Nu är det bara att hitta en bra och kunnig instruktör och sedan en bra och givande kurs, finns det tips på sånna i Göteborg så skriv gärna! För jag är i en desperat situation just nu!

Det verkar som ni verkligen har tänkt igenom det hela. Men jag vill bara säga att det tar tid efter kastreringen innan man märker någon skillnad på temperament . Han måste få hinna med psykiskt menar jag.

Annars tycker jag ni resonerar sunt!

    #3 jo självklart! Men inget sker över en natt heller inte en träningen liksom beroende på va man tränar, det tar liksom tagit mig över 1 år att träna upp min tik inför starten i lydnadsklass 1 och fortfarande är jag inte 100% nöjd :P

Jag tycker det låter som en bra plan.

Mycket klokt val. Om det inte funkar med allt ni tänker försöka så tycker jag inte man skall omplacera heller.

Ibland måste man ta svåra beslut och vissa hundar går inte att rädda till ett normalt liv. Jag tycker det är bättre att du gör som du tänker än att hunden kanske kommer till en familj som inte vet vad dom gör och det blir värre, för det kan faktiskt bli så.

    # 5 , 6 , 7

Tack för att ni förstår, det är ett svårt beslut men även ett viktigt sådant. Och jag gör allt för att han skall må bra, och att ha de beteendet och leva med den stressen utanför dörrarna och aldrig kunna se en annan hund är inte att må bra.

Men jag håller tummarna för att jag lyckas få ordning på han!

så nu kan man inte göra mycket mer än att vänta tills efter jul och just nu bara kämpa med han och försöka få ner hans tassar på jorden iallafall lite till!

för mig låter det som du tänkt på allt och gjort ett riktigt val. både för dig och hunden!

tänk om alla vore som du

Tycker också du gör det rätta! =)

    #9  jag tycker bara att det egentligen är ett självklart val, dessutom har redan staffen och pitbullen sitt rykte och därför så ger ju inte heller samhället han en ärlig chans.

#10 tack så mkt!

Går mina planer som jag vill och att man får ordning på han så är det en possetiv sak, annars så är mkt negativt kring detta, dels för att polisen kan ta han utan att tveka om det skulle hända något, eller om man skulle omplacera han ( vilket inte är en valmöjlighet för mig ) så är riksen stor att allt blir värre.

så som sagt ja håller tummarna för att min lilla  bebis pojk skall bli en bra samhälls hund som iallafall kan behärska sig!

anledningen till att jag tycker alla skulle resonera som dig ser du här nedan. då skulle nog en del skriverier om "farliga" hundar upphöra när ägarna verkligen jobbar med sin hund  

jag tror faktiskt inte risken är så stor att polisen tar honom… om han inte skadar en människa riktigt allvarligt då.

i enköping blev en liten hund attackerad och svårt huggen av en alaskan malamute för ca en vecka sen, ägaren till lilla hunden blev oxå biten varvid både hund o farbror fick söka vård. hunden var så illa tilltygad att han blev direkt skickad till strömsholm från veterinärkliniken i enköping, men på strömsholm vågade de inte söva honom pga sina skador utan han fick bara smärtstillande för att se om han stabiliserades… den huggande hunden blev därmed polisanmäld för 2a ggn men är fortfarande kvar hos sin matte. matten har alla sina 3 alaskan malamutes lösa och ibland även 2 st till…(nu påstår hon att de slet sej trots att vittnen finns till att de var okopplade)

det värsta med allt detta är att den anmälde hundägaren är utbildad hundpsykolog, håller hundkurser och tränar problemhundar! ändå kan hon inte hålla ordning på sina egna!

jag har tyvärr inte hört hur det gått för lilla hunden o farbrorn men jag hoppas det gått bra=)

Jag tycker du tänker helt rätt! Ingen annan har nånting med ditt beslut att göra med,jag önskade att alla kunde ha sina åskter för sig själva ibland iaf om ingen frågat om råd…Du tar ju ditt ansvar o isåfall låter hunden somna in än att du omplacerar honom o låter någon annan ta det…om nu inte kastrering hjälper så blir han troligtvis inte bättre hos någon annan då han verkar älska er…det kan ju ta upp till 6 månader innan det märks ifall beteendet ändrats efter kastrering….Tyvärr så blandar man olika raser som kanske inte går riktigt ihop o då kommer det såna här problem…Är annars inte emot blandisar men tycker nog att man skall läsa om olika raser innan man medvetet avlar på blandraser,sedan kan ju olyckor hända men det är en helt annan sak ju;)  Lycka Till med din vovve!

Det låter som att du tar det här på allvar och det är jättebra att du inte tänker som många andra och bara omplacerar hunden. Men tänk också på att vissa hundar är rena monster från ungefär den ålder din är ända tills dom blir 2-3 år p.g.a. könsmognad, trotsålder m.m. Men om han är väldigt extrem är det juh inte normalt ändå. Hoppas att det funkar bra med kastreringen och träningen så att du kan behålla din hund.

#0 Jag tycker att du verkar ha båda fötterna på jorden. Svårt ,men ett beslut taget med hundens bästa i tankarna. Hoppas att det går bra och att du inte behöver ta till det här, men du verkar mycket förnuftig.

Tycker ditt beslut är rätt. Hunden tjänar inget på att omplaceras och förmodligen få ett sorgligt liv.

     Tack allihopa!

Tycker som de andra. Har man försökt allt utan resultat kan det visst vara mer rätt att låta hunden somna in istället för att skicka den vidare. Men hoppas att det ordnar sig med vovven!!

Tänk bara på att få bort ett sådant beteende tar tid. Jag kämpar på med min hund som jag har haft i snart tre år, och han blir lite bättre hela tiden.Har du testat D.A.P? Har halsbandet på min och jag har sett lite förbättringar faktiskt. Finns att köpa hos vetrinären kostar en slant men hjälper det är det ju värt det.

Kan rekomendera dig boken Klickerträning och lugnande signaler- Så tränar du bort aggresionsproblem hos hundar.

Lycka till.

# 19 Jag är väldigt skeptisk till D.A.P. halsband och liknande saker. Menar du att det verkligen fungerar utomhus?

Jag känner mig lite dement idag; vad är D.A.P?

kerstin jag vet att det funkar på ern del hundar…och jag måste ju säga att skulle jag behöva så skulle jag hellre ta till det än att stoppa i dem lugnande piller,inget elakt om det men jag prövar hellre okemiska grejer först innan jag tar till annat…det gäller allt fästinghalsband….ja allt ;-)

Japp det funkar! Man sätter det som ett fästingshalsband lite tätt mot huden och då utsöndras ämnet.

Min hund har väldigt svårt med att se andra hundar och särskillt om dom bara dyker upp fort (genom en sväng eller en buske och om dom är nära). Och jag tycker faktiskt att hans utfall har blivit lugnare.

Visst gör han utfall fortfarande men det är en träningssak att jag måste träna upp kontakten med honom mera, men i vissa situationer som han skulle bli helt blockad har han bara skällt lite och varit lugn sedan när vi går åt andra hållet. Så det är ju gättebra för då har man ju chansen att träna upp kontakten bättre eftersom han inte är så blockerad.

Han kan till och med gå promenader och visstas i samma bil och lägenhet (våran egen), med en annan hanhund och han kan hålla sig lugn. Dom har till och med nosat lite på varandra, men dock inte hälsat ordentligt ännu.

Tyvärr kostar det ju en slant (480 kr betalar jag för halsbandet och det håller i fyra veckor). Men det kan ta ett bra tag för medlet att "bryta igenom", vissa har fått prova det i upp till sex månader, och den 7:e månaden har dom sett vissa ändringar i hundens hundsbeteende.

Jag var också väldigt skeptiskt till det i början men jag var villig att prova det, och jag ångrar mig inte.

Halsbandet och klickern kör jag stenhårt på ute nu för tiden, (boken är gättebra och den rekomenderar jag verkligen också).

http://www.cevavetpharma.se/corporatesepro.nsf/FO_Menu/A5E634FB449A38A8C1256F250036F374?OpenDocument Här kan du läsa om det.

#19 jag har den boken redan men dock så biter övningarna inte speciellt bra på han, har dessutom bett en instruktör att försöka träna med oss genom dessa övningar både för hemmet och ute och på plan men inget funkar, min lill kille har en bakgrund bakom sig och jag tror att han har svårt att komma ut den så de finns anledningar som jag tror skapar en oro i han pga gammla saker som hänt när han va mindre..

Men fortfarande, så har jag redan testat saker, men som sagt skall fortsätta och att de tar tid vet jag, inget händer över en natt, men jag står fast vid mitt tänkande och jag gör ju egentligen bara de som är mest humant för min hund om han inte kan bli bättre..

Ja självklart står jag bakom ditt beslut. Det är du som känner din hund bäst och det är du som har ansvaret för dess välbefinande. Jag har själv en omplacering som jag inte har en aning om vad som har hänt i hans tidigare liv, så allt är bara en gissningslek tyvärr.

Jag har tyvärr inte det valet att jag kan göra vad jag vill men min hund. Jag köpte honom genom en hunskyddsförening som inte alls tänkte på hundarnas bästa, tycker jag.

Jag har ringt och pratat med dom och sagt hur min situation är och om det inte blir bättre så vill jag kunna avliva honom (står i kontraktet att jag måste kontatka föreningen och att dom skall gå med på en omplacering eller en avliving). Men utan att ha träffat hunden eller sett hur han beter sig (skyller på att det är långt avstånd, men man tycker väl att om dom har startat en sådan förening så kan dom väl ta lite ansvar och iallafall sett hundarna själva innan dom sickar iväg dom till ett nytt hem. Eller att någon dom litar på kan kolla hundarna innan) Så säger dom bara att avlinving inte är ett alternativ, om det skulle vara så att jag inte kan ha honom kvar, så skall han omplaceras. 

Över min döda kropp säger jag bara då, det tog ett år för denna stackars hund att komma ner i varv här hemma. Och skall ha behöva flytta till ett hem till när han redan har haft 5 olika hem (mitt inräknat), och han har fortfarande svårt att varva ner hemma hos andra.

Nu skall jag inte förstöra din tråd helt utan jag ville bara dela med mig av min situation, och förhoppningsvis ge dig kraft att kämpa vidare, även om det är många tårar inblandade så är det en sådan stor lycka att se att man har lyckats med något, när det går bra.

Jag kastrerade min hund också men har inte märkt någon skillnad alls, så ha inte för stora förhoppningar därom det inte är en riktigt dominant herre du har.

Testa viltspår med honom, om du inte redan gör det. Det kör jag med min, och det är bland det bästa man kan göra med sin hund, för har man en hund som gör utfall så måste den bli trött i huvudet, för då blir inte reaktionerna lika kraftiga och den både är trött psykiskt och fysiskt.

Testa att  köra tre gånger i veckan ett tag och se om det kankse ger något resultat. Har faktiskt tänkt att utbilda min hulligan till eftersökshund, för då får han en uppgift i livet vilket vissa hundar måste ha för att må bra, och både du och jag har hundar som verkligen måste arbeta.

    # jo jag förstår, har försökt att träna han inom spår själv eftersom att jag inte kan gå en kurs med andra hundar med han, dock har min far hjälp mig med som tävlar inom spår i elitklassen, men utan resultat, han tycker inte alls de är kul, har faktiskt kört agillity med han, men dock kan jag ju inte de heller eftersom att de vistas andra hundar på planen, så alltså kan jag inte göra nått som är med andra hundar, försökt cykla med han i sommras, men fick syn på en hund och jag small i backen.

Just nu håller jag på med WP eller aah, bara de träningsända mål som dom har i sporten, dels för att han skall få en chans att göra nått han tycker e kul, motionera mkt och kunna dra lättare tyngder eftersom, och sedan öka succesivt. Tränar mycket lydnad med han dock mest inne nu för att han skall fatta att de gäller även ute, men självklart så är de ju i varierande miljöer,

har försökt att få med han över allt liksom, för att han skall se olika miljöer och för att han skall kunna upptäcka nytt och bli mer nyfiken på det. Försöker göra mötanden med andra hundar eftersom att jag inte tycker att man skall undiva andra hundar pga problemet, så länge man har kontroll och kan hålla emot så ser jag inget problem, dock måste man hitta rätt mötes hundar och ingen som triggar upp han mer, därför väljer jag hundar som jag känner som är mina vänners.

osv osv osv, men nu så skall jag kontakta tränaren och ta en privat kurs först på 6 veckor efter kastreringen, sedan så blir det en till kurs för hundar som gör utfall som håller i någon månad. Så jag hoppas att både han och jag lär mig en hel del som man även kan fortsätta att jobba med sedan, och så hoppas jag på resultat.

Varför jag kastrerar han ligger inte heller i högsta för att han är som han är, utan för att jag har en tik hemma, och vill ej ha någon tjuvparning mellan dessa två hundar! Men även ihop om att han skall lugna sig lite med tanke på att hormonerna i han nu i denna åldern går rakt upp i huvudet på han, men som sagt jag vet att de oftast inte hjälper, men som sagt jag hoppas att han är en av de få hanar det biter på :P

men några stora föhoppningar har jag verkligen inte..