Hoppas vi har någon cavalierägare här inne som kan svara dig :)

#1: sitter här och kollar in regelundet, hoppas på svar haha
men det får ta de tid det tar :)

Det är glada och trevliga hundar. Väldigt mjuka till sättet och lätta att ha att göra med. Hade en när jag växte upp.

Men är du medveten om att det är en väldigt sjuk ras? En stor del av hundarna får hjärtfel. De har också avlats så hårt för att få det gulliga utseendet med runt huvud att hjärnan inte riktigt får plats i skallen längre. Det händer inte alla, men en del drabbas svårt av det med stora smärtor till följd.

Jag har ingen cavalier, men har umgåtts nära med några. De har som helhet varit väldigt glada och lättsamma hundar men som lätt tar efter sina ägare. Den som ägdes av en lite stressad ägare var själv väldigt(!) lättstressad (mer än vad mina hundar blir ens om jag är stressad en längre period), de som ägdes av en inte allt för aktiv matte verkade glada med det så länge de fick vara med. Upplever dock att många cavalierer inte får tillräcklig motion och för mycket mat, så att de både blir uttråkade och tjocka vilket såklart inte är bra för dem.

Men, som #3 var inne på, kolla upp det där med hälsan ordentligt.

#3 och #4 tack så mycket gör svaren (och förlåt för detta sena svar). Ska definitivt kolla upp det där med hälsan, tack så mycket för hjälpen.

Några andra friskare raser ni kan rekommendera kanske? :)

Min egen cavalier blev 15 år, hade blåsljud på hjärtat de sista 4 åren men inget som påverkade förrän sista månaderna, då fick hon ha medicin. En mycket trevlig, följsam och lättlärd hund. Hon älskade människor och att mysa och bli ompysslad.

Min väns cavalier blev 13-14 år, han var frisk till slutet. Han var en mycket klok hund, älskade att kela och gosa och var också väldigt lättlärd. Han var lekfull och hittade på en massa knasiga saker.

En familjemedlem har en cavalier på 9 år. Hon fick ett litet blåsljud på hjärtat detta år, men än så länge behövs ingen åtgärd. Hon är en envis, bestämd och självständig hund med stor integritet. Hon lär sig snabbt, men hon är inte särskilt intresserad av att repetera trix, det är tråkigt. Däremot tycker hon om att spåra och söka. Hon har även selektiv hörsel ;-) Men hon har trots allt visat sig vara en klok hund hon också, så ibland kan man ha överseende med att hon slår dövörat till.

Var noga med uppfödare som följer rasens hälsoprogram. Sjukdomen syringomyelia som nämnts i tråden innan där hjärnan inte får plats i huvudet, har inte varit så uppmärksammat i Sverige men det kanske finns statistik nu för tiden. Men uppfödare idag borde ha koll på det hos sina hundar tycker jag, så om de inte vet när man frågar hade jag nog funderat både 2 och 3 gånger om jag skulle köpa från den uppfödaren.

Ögonen ska man ha koll på också på grund av att de kan vara rätt stora, och öronen kan vara långa och ha mycket hår så man får ha koll på dem också.
Hur mycket pälsvård man får lägga ner är varierande, vissa har mer päls än andra.

Personligen hade jag heller inte valt en uppfödare som har alltför trubbnosiga cavalierer. Har sett vissa som drar åt king charleshållet (ser ut som cavalieren men har nos som en mops). Handlar såklart mycket om min personliga smak eftersom trubbnosiga hundar inte tilltalar mig, men också för att jag tycker det låter fruktansvärt när de går runt och grymtar och flåsar och "snarkar". Nu är jag inte intresserad av utställning så jag behöver inte tänka på rasstandarden, men jag tar hellre hundar med "för lång" nos.

Sammanfattningsvis: En trevlig, lättlärd och kul familjehund som följer din rytm.

#6, okej, tack så mycket!!