Storpudel kanske? Man kan klippa dem kort över hela kroppen ;) Vet inte hur jaktinstinkten är dock. Men tycker den passar in på flera av era punkter.

#1 storpudel skulle jag absolut kunna tänka mig, det verkar vara toppenhundar på många sätt, dock har min sambo hakat upp sig på deras utseende och tycker dom är för fula, haha. Han är svår att se bortom det och se till deras kvalitéer. Jag tycker dock dom är väldigt ståtliga och fina. :)

Kan euroasier eller finsk lapphund vara något?

Spinone kan du kolla upp! Våran familjs "lilla" vovve Ragnar är en spinone, och han är världens goaste hund med så fint temperament (vilket är typiskt i rasen) och lättlärd 😃

#3 Har fått uppfattningen att Eurasier kan vara envisa och svåra hundar att ha och göra med? Eller är det en missuppfattning från min sida? Hur fungerar dom på sommaren, de har ju väldigt mycket päls tänker jag. Vi är ju väldigt aktiva av oss på sommaren och då vore det tråkigt om hunden inte orkar med pga. för varm päls.

Vet inte varför men kan endast tänka på amstaff eller staffe av någon anledning? 🤐

Jag tycker labrador låter som ett bra val! Annars kanske golden eller springer spaniel? Och absolut stor eller mellanpudel. Jag har lagt upp den här bilden förut, kortklippt tycker jag min Nike liknar en nättare retriever. Med pudeln får du som bonus en hund som inte fäller och som många allergiker tycker att de tål bättre, kan ju vara bra mtp barn och deras kompisar. Min man sa som din om storpudel, när vi kom till uppfödaren för att kolla på Nike blev han jätteförtjust i hennes lejonklippta toypudel, tyckte den var supercool och ville ha en sån Kan tipsa om boken "välj rätt hund" av Charlotte Swanstein. Bra raspresentationer med förslag vilken typ av människa de kan passa för.

#4 åh det var mig en söt ras. ser ut som gulliga skäggiga gubbar, haha. :) Hur fungerar rasen i en barnfamilj? Och hur fungerar den med andra hundar?

#6 amstaff och staffe känner vi att vi inte vill ha. Eller staffen var vi inne på ett tag, men kändes lite osäkert med dessa raser då vi har mycket hundar i vår närmsta umgängeskrets och vi känner oss oroliga för att det inte kommer fungera mellan hundarna. Annars jätte härliga raser, speciellt staffen som är som ett litet muskelpaket fylld av glädje och kärlek mot människor <3 .

#7 ja alltså jag tror Pudel skulle passa oss perfekt. Jag älskar ju att dom inte fäller dessutom. Och dom är ju snygga när dom är kortklippta tycker jag. Utställningsfrisyrerna gillar jag däremot inte, haha. Men det gäller att försöka övertala sambon till att iaf. ge storpudeln en chans i våra tankebanor åtminstånde :P . Han är rädd för att se ut som en tant med en Pudel vid sin sida, haha. Fjantiga karl :P .

#8 Ja, jag tycker verkligen att han funkar med barn! Han är ju ganska stor, så många barn blir lite skraja första gången de ser honom.. Men sen när de pratar lite med honom så inser de att han är världens snällaste hund! Ragnar funkar med alla hundar tycker jag, den enda hunden han inte gillar är hunden som bor granne med oss, typiskt haha.. :)

#11 är inte spinione en jakthund? 

En dvärgschnauzer kanske? Jätteallsidiga hundar! Lite mindre storlek dock..men om ni skulle skaffa en hane så tycker jag inte de känns "små" ändå, de är så stabila och "tåligt" byggda liksom.. Fäller inte, så även om de kräver lite pälsvård (inget farligt tycker jag om man inte är en riktig utställningstok kanske) så slipper man hundhåret överallt. Jag är väl lite insnöad på dem som familje/allroundhund som man kan träna och springa med osv, hehe.

Men labrador och storpudel är säkerligen toppen också! Golden verkar härliga de å!

#12 dvärgschnauzer är faktiskt grymt söta. Skulle jag välja en mindre ras så skulle det bli något åt det hållet. De verkar roliga. :) . Så dom utesluter jag inte trots att dom storleksmässigt kanske inte riktigt är vad jag söker. Så dom ska jag ha i åtanke också. :)

Har ju gott om tid på mig att grubbla fram och tillbaka innan vi bestämmer oss för någon. Så överös med tips på raser och gärna även egna erfarenheter med de raser ni tipsar om vore också kul. :)

Finns ju flera storlekar på schnauzer ;)

Jag tänkte direkt på golden retriever, så gillar ni labben kan det ju vara värt att kolla närmare på :)

#14 Sant det å, men det är lite skillnad att skaffa en dvärg jämfört med en Riesen (särskilt vissa typer av Riesen kanske..). Jag älskar båda, men ja, som sagt :) 

Airedaleterrier kan ju också vara värt att kolla upp!

Det finns ingen ras som levereras med alla dessa egenskaper. Mycket handlar om hur valpen har det tills han blivit en vuxen väl fungerande hund. Lycka till! Aa.

#17 absolut. Men alla raser har dock avlats fram för olika syften och punkterna är mest en riktning på vad vi önskar att få ut av hunden. Och alla raser passar inte in så då är det bra och sålla bort dom som inte passar i vår livsstil. 😊 jag tror inte på att ta vilken ras som helst och tro att den ska fungera i vår familj. 😜

#16, tänkte kanske mer på mellan varianten ;)

Det är så trist med människor som ska haka upp sig över pudelns utseende, för mig är pudeln en helt vanlig hund fast med krullig/lockig päls, en nedklippt Pudel helt utan frisyr påminner lite om retriver raserna i utseende :). Själv föredrar jag någon sorts frisyr även om pudeln är rätt kortklippt så föredrar jag en klippt mössa osv samt att nos och tassar rakas. Min tik har utställningspäls men hanen har en kortare variant men ändå rätt mkt päls som gör att det blir en del jobb ändå. Den svarta har mer päls nu än vad han har på bilderna, en så kallad t60 frisyr har han nu. Pudlar är vackra <3 inte alls partisk ;-) Min vita tik är mer en renodlad aktiv sällskapshund med ingen jakt, lättsam och lydig. Hanhunden har väldigt mkt jakt i sig och är tokig i både vilt och katter. Han fick faktiskt tag på min farmors katt för några veckor sedan, det gick bra med katten, var endast nån pälstuss som rök. Han har en otrolig motor med mkt driv, brukar skämta om att han ser ut som en Pudel men är blandning mellan stövare och rottweiler då han både har mkt jakt i sig och är en skarp hund, han har liksom inte det här typiska Pudel sättet som folk beskriver rasen men å andra sidan så tycker jag att det verkar otroligt vanligt idag med storpudel hanar som är mer åt det tuffare hållet. Utåt sett är han en riktig tuffing men hemma är han världens gosigaste och tillgivnaste hund.

#20 Åh vilka sötnosar du har där. :) Och jätte gullig mössa på den svarta, haha. Får mig att tänka tillbaka på barnprogrammet bröderna fluff 😂. Hur hanterar du hanens jaktsida? Funkar det bra att rikta den energin på andra aktiviteter? Eller ger du han utlopp för jakt (bortsett från missöden med katter och så 🤐, skönt det gick bra för kissen iaf.). 

Nä jag är allt sugen på Pudel. Pudel och labrador är just nu de starkaste raskandidaterna för min del. Dock är sambon bara enig om labradoren, men jag har ett par år på mig att eventuellt omvända honom till Pudel ifall jag känner att jag skulle vilja ha pudeln framför labradoren. 

Så roligt att få läsa om era personliga erfarenheter med era hundar ni har. :)

Labradorer är underbara, har en tik på 5 år själv. Hon är jättesnäll med barn, lydig, lättlärd och pälsen är lättskött.

Labradorer är jakthundar i grund och botten så det får man räkna med, men dom du skriver så går det att "träna bort". Min tik hade en väldig vilja att springa efter fåglar när hon var mindre men det har tränats bort och nu kan hon inte bry sig mindre :).  Jag jagar inte med henne men tränar lite apportering. Hon har även följt med på  fjällvandringar och gått upp till +8 timmar per dag (med pauser självklart), hon älskar det, älskar att jobba och att följa med, jag går/reser knappt någonstans utan henne. Så fäst vid henne att jag till och med skaffat ett pass så hon kan följa med utomlands. 

Labradorer är underbara hundar, väldigt roliga och knasiga! 

Men, nackdelar. Dom har en väldigt lättskött päls, kräver nästan ingenting när dom inte fäller (och när dom inte skitar ner sig vilket labradorer har förkärlek till). Men när dom fäller så fäller dom verkligen. Det rasar av hela tiden i kopiösa mängder. 

Om du har Facebook så finns det en grupp som heter "Labradorägare i Sverige". Bli medlem där om du vill veta lite mer om Labradoren :).

Såg även att någon skrev Eurasier.  Jag har lite erfarenhet av den rasen också men bara av två hundar så svårt att säga hur dom är egentligen. Men de jag träffat har varit väldigt egna i den meningen att dom är lite reserverade och inte lika "willing to please". Men jättesöta och snälla. Men pälsen är hemsk när den blir blöt, och dom har väldigt mjuk päls som fastnar överallt! Men deras öron är det mjukaste som finns i världen. 

Inte heller jättebra med barn de jag mött just för att dom varit så reserverade och barn oftast inte förstår det.

Jag känner en eurasier (Stav) dom är vackra och duktiga och han är mycket lättlärd

#22 Retrieverraserna (förutom tollare) är avlade till att endast arbeta efter skott. De ska kunna hålla sig lugna inför levande vilt och sedan söka apport under förarens riktlinjer. Så även om labbe är en "jaktras" vill jag hävda att den är lättare att kontrollera runt vilt än många andra raser, de allra flesta har ju många individer med viltintresse…

#25 ja, absolut. Håller med! Men fortfarande jakt :)

Med en Labrador kommer ni få en enkel okomplicerad aktiv kamrat som kan följa med på allt! Det är sällan man behöver oroa sig över hur det ska fungera med omgivningen med en Labrador. Vill ni ha ett säkert kort så skulle jag satsa på Labrador. Golden och Storpudel skulle också passa utmärkt om ni skulle fastna mer för de raserna än för Labradoren.

Ja labradorer verkar väldigt härliga av dom jag träffat. Så himla fina, snälla och goa. 

Mitt bekymmer när det gäller labradoren är bara vilken variant man ska satsa på? Det finns ju 3 varianter av labrador som jag förstått det. Utställningsvarianten, jaktvarianten och DP varianten. Hur ska man tänka i valet mellan de olika varianterna ifall vi väljer labradoren? Skulle jaktvarianten fungera i ett hem helt utan jakt? Hur aktiv kan man få utställningsvarianten? (många ser ju ut som soptunnor där, haha), och hur vet man vilken mentalitet man får om man väljer en DP variant? För där har jag hört att det lite är som ett lotteri vad man får hem…

#21Tack :) Ja det är rätt häftigt det här med frisyrerna på Pudel, min mormor kallar honom för Mohammed just pga frisyren. När vi är ute och han är lös har jag alltid godis med mig så vi brukar träna lite lydnad då under promenaderna, det gör att han lättare har fokus på mig hela tiden och inte alla lukter runt omkring. Han och tiken leker mkt också så oftast så brukar det inte vara någon fara med att han sticker men visst händer det ibland. För övrigt så tränar vi lydnad/trix och spårar en del. Här är senaste bilden på honom tagen idag :)

#29 Han ser verkligen kraftig o sportig ut. Jag letar nog efter den sortens Pudel då jag vill vandra med hunden och kör agility, spår, etc. Kan du PM:a vart du köpte honom ifrån? Jag vill ha en likadan! ;)

#30 Du har PM :)

Jag tänkte spontant på golden retriever när jag läste ditt inlägg :) Tycker de brukar vara så otroligt trevliga hundar. Vissa ungar hanar upplever jag som rätt brötiga och inte alltid helt enkla att tygla, men de brukar lugna sig med åldern. 

Sedan måste jag ju också slå ett slag för storpudeln 😉 Jag har också två stycken, och inte helt opartiskt tycker jag ju att det är helt underbara. Ofta väldigt lättsamma och trevliga att ha och göra med. Mår som bäst bara de får vara med familjen, men visar framtassarna i en mängd olika hundsporter. Otroligt mångsidig ras! Väldigt lättlärda, på gott och ont. 

På bilden är det en av mina egna hanar och min kompis dvärgpudel.

Såhär ser han ut helt "skalad" 🙂

Pudel eller whippet?

#22 Så fin han är!!

puttar upp tråden igen då jag behöver bolla mina tankar som jag skrev i inlägg #28 . 😊

#28 De så kallade utställningvarianterna av labbe kan enligt min erfarenhet också kräva en del, när jag gick på lydnads kurs med min tik för två år sedan så var det en 1 årig labbe hane med, (show varianten) och drygare hund har jag aldrig träffat. Fy fn vilken dåre måste jag säga. Ständigt helt uppåt väggarna skällde och drog konstant, hade ingen som helst respekt för sin matte utan lyfte på benet och kissa mot hennes ben. Han var extremt glad och väldigt snäll men totalt över exalterad och förmodligen understimulerad med tanke på hur han betedde sig.

#37 Jösses, det låter ju inget vidare. Men där känns det väl som att ägaren inte gett han den stimulans han behövde, så han började väl ta utlopp för det på andra tokiga sätt.  Sedan är ju 1 åringar enligt min personliga erfarenhet av hundar överlag lite av slynglar och kan vara lite extra tokiga och brötiga, men har aldrig själv varit med om ett sådant beteende hos en ung hanhund själv som den labbe du nämner. Så låter ju som understimulans i det fallet.

Ska du ha labbe tycker jag att du ska ha en show labbe! Men inte göda upp den så oerhört som många gör ;) Att skaffa en jakt labbe utan att jaga tycker JAG är lite fel. Jaktlabbar är utpräglade apporterings hundar, och om man inte använder dem till det dem är avlade till så kommer det inte finnas några utpräglade Jaktlabbar kvar tillslut. Men detta är min åsikt! Känner en show labbe extremt väl, dock var hon 7 år första gången jag träffade henne, så jag har ju inte hanterat henne som valp/unghund. Hon är extremt känslig för tillsägelser (detta kan dock komma från hennes många tidigare hem, där vi misstänker att hon inte hanterades särskilt väl.). Hon vill alltid vara nära och gillar inte att vara själv även om hon numer accepterar det. Är väldigt snäll och sällskaplig, mot alla! Få kontakt med uppfödare (om nu bestämmer för labbe, eller bara för att träffa lite labbar och bilda en uppfattning om dem :)) som ni får förtroende för och som har hundar med den mentalitet ni söker! Men showlabbar är inga soffpotatisar, att röra sig i skog och mark och träna, brukar de gilla, tror att man underskattar dem om man bara sett showlabbar som ser ut som feta falukorvar ;) Ta kontakt med uppfödare tycker jag!

Väljer du en showavlad labrador så var väldigt noga med linjer och försök välja bort de som enbart avlar på utställningsresultat. Den brötigheten som nämns i #37 har, i min erfarenhet, inte enbart med träning att göra utan de kan vara riktigt jäkla otacksamma att träna… Den helt showavlade labradoren jag hade var den i särklass svåraste hund jag haft just eftersom den hade fruktansvärt svårt att fokusera. Den gick att muta med godis, men så värt mycket will to please hade den inte. Den var snäll som tusan, och min absolut bästa vän, men jag skulle aldrig någonsin välja en showavlad labrador igen. Nästa hund blev mer av en DP-variant och även den var/är gudasnäll, men typ apporteringsträning var bara att glömma. Den orkade hämta två apporter, sedan var motivationen slut, och det blev bara flams och trams av det hela. Hon har även det här typiska labradorbeteendet, att hetsäta allt som kommer i hennes väg. Det är i allra högsta grad genetiskt och någonting som jag tycker att man borde jobba för att få bort i rasen. Jaktlabbarna jag haft på senare år är på många sätt oerhört mycket enklare hundar.

Jag har älskat mina tjocklabbar till tusen, men den otyglade energin, brötigheten och flamsigheten gör att jag aldrig kommer se åt det hållet igen. Dessvärre.

#40 håller helt med, kan vara svårt att tygla energin,brötigheten och flamsigheten

Jag har en showlabrador. Och jag skrev ju lite om hur hon är ovan. Jag ville inte ha en jaktlabbe då jag inte tycker dom är lika "söta" men det är ju en smaksak, man behöver inte heller använda hunden till jakt utan man kan göra massa annat, som apportering etc. Jaktlabbar är väl lite mer krävande, kräver att få arbeta lite mer och är lite "skarpare". Men dp och showlabbe kräver inte heller så lite. Labradoren mår bäst när den får jobba lite :). 

Men min show har inga problem att ligga hemma och slappa i soffan om man är sjuk med lite klickerträning och sök i trädgården med korta prommisar men hon är i sitt essä när hon verkligen får jobba. Vi tränar apportering, klickertränar och vandrar och går flera mil i veckan. Det blir lite vad man gör dom till! Känner labradorer som inte vill röra på sig, inte vill göra någonting. Och det är ju för att ägaren varit omotiverad och ointresserad av det oftast. 

Jag är väldigt mån om att hon ska ha kul, vi leker mycket och skojar och hittar på saker när vi är ute så det är det bästa hon vet. 
Att många showlabbar ser ut som tunnor är ju för att deras magar är oändliga, min vovve äter lightfoder för hon så lätt lägger på sig trots att hon rör sig väldigt väldigt mycket och inte får något extra. Så man måste ha ganska bra koll! Inte bra med övervikt på labbar då dom kan f problem med höfter och leder. (http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-ar-labradorer-sa-glupska 😂)