Jag ger inte mat några timmar innan.
Samt öva öva. Det har hjälpt Roxy i alla fall :)

#1 tack så mycket!

Jag satte dom bak i burarna och körde…. :P

#3 haha sönt men vi har inte alla den turen😉

Har hört att man ska kunna ge en del av en postafentablett, min fick det för några år sedan. Men det kanske är bäst att dubbelkolla så att det inte har kommit nya råd, det var ett par tre år sedan.

Adaptil och Zylkene hjälpte vår ena hund enormt mycket med just illamåendet. Nu är det frid och fröjd att ha med henne i bilen:)

Fattar jag det rätt att du inte har en åksjuk hund, men är rädd att få en? I så fall tror jag också på övning. Korta turer ofta först.

Jag har hört från fiskare att många blir sjösjuka när de är gröna, men alla vänjer sig. Och så är det nog.

Sen tror jag det är rätt vanligt att valpar blir åksjuka, precis som barn, och det växer bort. Så man behöver nog inte få panik för att en valp kräks.

Jag har haft en hund som var väldigt åksjuk som valp - hunden på min profilbild. Hon blev åksjuk redan under resan hem från uppfödaren, kräktes och bajsade ner bilen eller kanske snarare mig som fick den stora äran att ha henne i knäet. Och detta upprepades sedan under alla bilresor den första tiden. Nu var detta över 10 år sedan men vad jag minns minimerade vi bilåkandet. Alltså, kunde jag undvika att åka med henne så gjorde jag det. Jag ville inte att åksjukan skulle bli starkt förknippat med bilen och skapa negativa associationer. Hunden kan trots allt inte styra att den mår som den gör och förstår inte heller varför, därför ville jag inte att bilen skulle skapa en stress, oro eller förknippas med hennes dåliga mående. När vi var tvungna att åka bil tog vi flera stopp trots att resan inte var särskilt lång. En liten paus bara för frisk luft, sträcka på benen och lindra eventuella första symptom, fungerade bra för henne! Minns inte så mycket mer än att åksjukan "växte" bort. Exakt när vet jag inte men vid hennes andra resa till Norge var hon väl runt 8-10 månader och då var resan helt oproblematisk. Denna hund älskade bilen under sitt vuxna liv så för henne fungerade det bra med att bara ge henne lite tid :)

Uppfödaren vi köpte vår hund hos rekomenderade att åka mycket bil i början. Hon menade att de oftast blir åksjuka först vid runt 4 månader om de inte blivit vana vid att åka bil innan dess. Så vi åkte mycket bil de första veckorna efter vi fått hem honom och han har aldrig varit åksjuk.

Tack så mycket allihoppa! Tror vi e star på att köra ofta korta turer :) både i offentlig och i bil😆

#9 För min var det tvärt om :) Dreglade som ett vattenfall och spydde med jämna mellanrum tills han var 1,5 år. Nu flåsar han "bara".

Det är inte lätt. Var själv åksjuk som barn och kan fortfarande drabbas av sjösjuka. Man mår ju tjyvtjockt.

Postafen ger jag till mina unghundar/valpar. 1 tablett/25 kg hund. Sen minskar jag dosen efterhand. Inga problem att åka efter ett par månader. Inte upplevt några biverkningar heller😄

Ett tips, se till att valpen ligger bekvämt och kan få fysiskt stöd under bilfärden. Att låta den åka lös i baksätet eller bakluckan är, förutom farligt förstås, att be om illamående då valpen inte kan parera svängarna. En lagom stor bur som är mysigt bäddad eller innehåller en mjuk hundkorg är en bra strategi.

Min yngsta hund hade jätteproblem med åksjuka som valp/unghund. Jag såg till att inte åka bil "i onödan" och försökte ta korta turer som ledde någonstans roligt. Men trots jättekorta turer började han spy i bilen varje gång. Fick också tips om att testa adaptil och zylkene som jag tyvärr inte märkte någon effekt av alls. 

Iom att han vart så illamående och spydde i bilen så ledde detta, på kort tid, till att bilen för honom vart något negativt (såklart) så jag började jobba en hel del med att göra bilen till något positivt. Jag gömde supergott godis i bilen lite varstans, öppnade alla dörrar och lär honom ta sig in i/ur och runt i bilen som han ville. När han vart mer bekväm med att var i och runt bilen tog jag nästa steg att positivitetsträna med att bilen var igång (i början bara starta och stänga av den för att successivt öka tiden). Blandat med detta tog vi mycket korta turer, helst så rak väg som möjligt, med bilen och alltid med ett roligt slutmål.

En hel del jobbande med positivitets tränandet och att hitta rätt sätt för min hund att resa vilket är med bilsele i baksätet, bakluckan går inte alls, så reser han nu utan problem och hoppar glatt in i bilen varje gång med en inställning till att det kommer leda till något roligt! Kvitto på träningen fick vi när vi för dryg 1,5 år sedan åkte på semester upp till Arvidsjaur (bor i Södermanland) och mer eller mindre sträckkörde hela vägen upp förutom tanknings- och kisspaus. Väl framme så är det långt till allt man ska göra så det blev en hel del bilåkande men han tog det hela med ro hela semestern (varje bilresa ledde dessutom till ett nytt äventyr så bonus för det)😃 Bjuder på en bild på nöjda grabbar i bilen från vår tur i norra Sverige. Min f.d. åksjuka hund är den minsta av dem 😉