Simning!

Tycker inte att du är nojig i onödan, men det kanske är för att jag också är en sån person. Jag skulle inte belastat höfterna mer än vad hans egna kroppsvikt redan gör. För visst har du en tung muskelhund?

#1 #2 Tack för svar! Tar som alltid ut händelserna i förväg och föreställer mig typ redan hur det skulle kännas att gå skilda vägar :'( Men ja, han är muskelhundsmix, men väger relativt lite, eller ok, dvs. 26 kg. Simning älskar han så det ska bli en daglig aktivitet under sommsrhalvåret iaf! Men är mer oroad över vinterhalvåret. Här i min stad kostar hundsim 400 för 15 minuter, och det blir ju rätt mycket :S Tur att jag är expert på att leva snålt…

Jag skulle fokusera på att "bygga"/ upprätthålla musklerna kring höften. Om du inte kan simma så kan man gå i sand typ "strandsand". Det lär vara bra :)

En "bekant" hade en amstaff, hon musklade upp den hunden med weightpull(?) eller något annat om jag minns rätt, samt annat, och fixade så det musklades runt höfterna, det funkade helt klart bra ett tag, men tyvärr dog hunden ändå ganska ung (den var nog under 4år, minns tyvärr inte helt perfekt) pga just höfterna. Vet inte exakt vad hon hade för höfter.

#4 Tack för svar! Eftersom både jag och hunden älskar att bada så får det bli en hel del simning i höst! Sandstrand låter också genomförbart. Vet. sade att det är bra att muskla upp hunden, men känns ju lite läksigt om man skulle göra nåt fel typ så att det slets på lederna :S Men jag tror jag vill gå till nån sjukgymnast först så jag får lite mer kött på benen… #5 Vad tråkigt med din väns hund :'( Tack för svar iaf. Ska kolla upp mer kring det. Finns tydligen foder också som kan underlätta för lederna! Kram på er

#3 vad kul att han gillar simning! Hade min dam gillat det hade vi nog gått på hundsim. Angående kostnad av hundsim så finns det iaf i min stad klippkort eller 10gånger för en summa, kolla om det finns det hos dig också :) 26 kg är iofs inte så fasans mycket, så det borde inte vara några större problem för honom att få ett långt och värdigt liv trots D höfter

Hej! Min hund blev precis oxå diagnostiserad med D höfter. Jobbar på ett stort djursjukhus så har plågat både sjukgymnaster och ortopeder med 1000 frågor… Det är viktigt att bygga muskler precis som de andra har sagt. Simma är jätte, jätte bra träning. Att springa löst i kuperad terräng exempel strand och skog. Fortsätt med långa promenader. Det är någon gammal sanning som inte stämmer att man ska begränsa en massa, det är jätte viktigt med muskler. Gå slalom är jätte bra för musklerna. Det man kanske ska va försiktig med är väldigt snabba vändningar, starter/stopp så inte kasta för mycket boll. Agility är inte jätte bra heller. Vår ortoped säger att cykling är ingen fara då det bygger muskler men det vågar inte jag. Framförallt är det jätte, jätte viktigt med vikten! Nu har jag en 15 kilos hund men borde vara samma för en större ras med. Blev lite rörigt men hoppas jag fått med allt. Men till sist har de berättat om massa stora hundar som haft d höfter och blivit gamla (bland annat en lejonberger, kan den bli gammal kan våra det med! Det var inte höfterna som de fick ta bort den för heller)

Hur hunden påverkas beror på kroppsbyggnad, muskler, hull och typ av arbete den utsatts för.
Min hund har en C höft, jag har gått till en av Sveriges bästa ledspecialister som sa att min hund som det såg ut nu inte hade eller skulle få några problem i framtiden ( dock låg höften på gränsen mot B, men SKK är väldigt petiga av förståeliga själ), just för att han alltid varit otroligt välmusklad, i perfekt hull och arbetad ergonomiskt. Dessutom stretchar jag och masserar igenom hunden ofta.
Jag ska röntga om snart, vilket är viktigt anser jag. Även om min hund inte har några problem så ska man hålla koll, spec om hunden har D höfter.

Jag vet ett par hundar som absolut inte ens får hoppa ut ur bilen med sina D höfter, men jag känner även hundar med C höfter som är extremt begränsade. 
Träffat ett fåtal individer med D-höfter som aldrig blivit påverkade, varav en av individerna var av lite högre ålder.

Ge inte upp och stressa inte upp dig. Håll koll på lederna genom omröntgning. 
Se till att hunden alltid håller ett bra hull och musklas på rätt vis! Ryggmusklerna är mycket viktiga för höfterna.
Bra och skonsamt för höfter är att pulsa i snö, simma och röra sig i skogen utanför stigarna. Utsätt inte hunden för onödiga hopp.
Det finns massor att hitta på utan att belasta höfterna alls eller onödigt mycket!
Slalom mellan träd/stolpar/stenar, skvallerträning (kanske lära in handtarget som hunden ska utföra varje gång denne ser något intressant såsom hare, människa, hund..), kasta godisrutor m.m.
Varför inte förbereda dig innan promenaderna?
Klipp isär några gamla strumpor och gå din runda och lägg ut dem här och var, låt därefter hunden söka upp dem under promenaden.
Ge hunden ett uppgift att bära något (dummie, apportbock), eller varför inte sätta upp ett mål att lära in hela lydnadsettan? 
Visa hunden att det finns roliga vis att aktiveras på utan att anstränga höfterna.

Det kommer gå bra det här. Låt hunden simma mycket nu på sommaren och på vintern pulsa i snö och röra sig i skogen.
F.Ö träffade jag på en hund under en hundmässa med E höfter, hör och häpna att hunden knappt påverkades alls tack vare förberedelser & ergonomisk träning.

Låna gärna en bok på biblioteket om hundmassage samt stretching och snåla inte på det, det är jättebra för alla jyckar.

Lycka till

Jag har en hund av bruksras med C/D på höfterna. Hunden är nu 10 år och har levt ett aktivt liv med mycket motion och träning. det enda jag (nästan) slutade med efter röntgenbeskedet var agility. 

Det bästa är om du så tidigt som möjligt hittar någon som kan hjälpa dig med ett träningsprogram.

Jag har för tre dagar sen fått min första egna hund (haft samojed med familjen tidigare), en japansk akitahane på 2 år. Jag visste att han hade D-höfter innan jag köpte honom (hans hälsostatistik stod på hemsidan, stamtavla och allt) och kenneluppfödaren sa att han inte lider av det samt att hon träffat många andra gamla D-höftade akitor i Japan som inte hade problem. Denna uppfödare bor i Finland och är en av dom mer kända/omtyckta akitauppfödarna och hon sålde denna hund billigt (300 €) då hon ej ska avla på honom längre samt sänkt pris p.g.a. vuxen hund.
Jag vet inte om det är p.g.a. höfterna eller om det är ett beteende som är vanligt hos akitas men min hund går väldigt lugnt (drar nästan aldrig i kopplet, fast jag inte tränat honom och han bara varit utehund/gårdshund tidigare) och efter några kilometer så börjar han sätta sig ner lite nu och då (ungefär 3 gånger per längre promenad), oftast på gräsmattor; han sitter still tills jag börjar tydligt gå vidare och då reser han sig och går ikapp. Iofs kan det ju vara hans tjocka dubbelpäls som gör att han överhettas då det varit så varmt på sistone… men man blir ju lite nojjig ändå. Det är lite svårt för mig att säga ännu då jag bara haft honom i tre dagar men man vill ju att vovven ska ha ett så behagligt liv som möjligt. Han får omegaolja i sin mat.
Ifall det är av intresse så är han en kortväxt hane på ungefär 26 kilo. Importerad från Japan och en f.d. avelshund.

Jag undrar om det finns nånting man ska undvika med just D-höftade hundar? Kan man klövja eller är det för belastande/jobbigt? Vet att simning är bra men vad mer kan man göra för att underlätta och träna hundens höfter?

#11 Det låter definitivt som att han har ont, min ena hund hade muskelskador runt bäckenet/höfterna/låret och betedde sig likadant. Jag skulle knappast kalla uppfödaren för "känd och omtyckt", snarare ökänd. Hon är ju i princip bara en valpfabrik. Anledningen till att dom gamla hundarna i Japan inte verkar ha ont är troligtvis för att dom lever sitt liv i hundgård. Jag är ingen expert på höftledsfel men jag tycker att du ska ta honom till en riktigt bra fysioterapeut eller liknande. Fysioterapeuter jobbar ju egentligen med muskler men brukar ha rätt bra koll ändå. Edit: jag hoppas att jag inte låter allt för otrevlig men jag orkar inte omformulera mig eller slänga in massa smileys

#12 Vad jag menar med "känd och omtyckt" är att hennes kennelnamn är den som nästan alltid dyker upp om man googlar runt på finska och alla inlägg jag läst om andras hundar/valpar från sagd kennel har alltid varit positiva osv. Betyder inte att jag tror blint på allt hon sa till mig utan tog ju såklart det med en nypa salt. Men jag tänkte att jag vill ändå ta hand om den här hunden då jag velat ha en akita väldigt länge och nu fanns det en att få (ovanlig ras), för ett pris som inte totaldemolerar min studentekonomi. Han är, förutom sina dåliga höfter, en helt underbar hund och jag hoppas han kan få ett långt liv trots det.

Jag uppskattar ditt svar och oroa dig inte, jag tolkade inte ditt inlägg som otrevligt. Ska googla runt lite mer på hip dysplasia och om det finns några läkemedel/kosttillskott etc som man kan ge för att hjälpa, förutom oljan som jag redan har.
Kan nämna dock att uppfödaren sa att på röntgenbilderna syntes inte osteoartrit (stavning?) men att hans acetabulum är aningen lågsatta och lårbenets "huvud" är inte helt runt. Hon sa att hunden inte har problem med det men jag tycker mig att hans gång är lite smått svajande så I don't know hur uppmärksam hon egentligen är; hon sa ju dock att hunden bara varit på hundgård så man märker väl säkert inte det lika lätt, som du sa. Dock är jag ingen expert.

Tack kära ni för svar! Jag läser allt och tar åt mig av alla fina tips, men orkar inte svara jättelångt, är sjukskriven just nu så allt är lite extra motigt. Jag har börjat lägga undan pengar redan, eftersom min ekonomi just nu inte är den bästa så ska jag införskaffa tillräcklig kubskap för att sköta mycket av träningen på egen hand, ska gå direkt till fysioterapeut som kan hjälps mig att komma vidare själv. Har köpt skor som man kan bada i, så jag kan träna honom i simning utan att behöva trampa på massa vassa stenar, haha. När ni säger slalom, vilken typ av slalom menar ni då? Syftar ni på sån "tajt" slalom som de gör i agility eller tror ni det funkar att ställa upp typ stolar hemma? Annars får jag gå ut i skogen och ställa upp ett eget mer tajt slalomhinder :) Vidare har jag resonerat såhär: Jag behöver inte leka med honom på ett sätt som sliter på lederna (tex. kasta boll osv.), men att ta bort möjligheten för honom att leka med andra hundar känns lite grymt :/ Så om jag musklar upp honom och håller honom slank men låter honom leka med andra hundar då och då så tror jag att han kommer leva ett bättre liv, kanske kortare, men lyckligare. Men svårt det där, blir lite olika moraliska dilemman att ta hänsyn till… Tack! Ni har hjälpt mig jättemycket!

#13 Jag har en valp, inte en vuxen hund så jag vet INTE hur hans resultat är. Men han är stel i bakbenen, jag hoppas att det är pga att han växer så snabbt, men jag ger han just nu MSM och grönläppadmussla, Det är två tillskott som jag har hört mycket gott om, Iaf grönmussla, MSM upptäckte jag nyligen.

#14 Låt honom leka med andra hundar om du känner för det.
Kanske inte de allra bullrigaste, största och brottigaste hundarna dock.
Du verkar resonera sunt.

#15 Aah, grönläppad mussla! Jag har sett det namnet förut! När jag var på Apoteket och hämtade ut mediciner till mig själv (detta var innan jag hade hunden) så tog jag svängen till djurhörnet och kollade på vad dom hade för burkar där; det fanns något för hundar som hade just grönläppad mussla i sig – kanske man skulle ta sig och prova den? Kommer inte ihåg vad det var för kosttillskott/medicin men jag kommer ihåg att musslan var en av ingredienserna så det kanske var just något för lederna/skelettet…

#17 Jag kopierar ifrån vetzoo's hemsida där dom säljer grönläppad mussla och MSM ifrån "svenska djurapotekets"

Grönläppad mussla:

"Egenskaper

Ledsjukomar som Artros drabbar ofta äldre hundar som får problem med att röra sig och gå i trappor. Svenska DjurApotekets Grönläppad kan hjälpa till att ge rörligheten åter. Produkten lämpar sig också för hundar som tränas hårt, utsätts dagligen för stora påfrestningar och kan få problem med hälta, ömmande ryggar mm.

Grönläppad mussla innehåller många nyttiga näringsämnen bl. a glukosaminoglukaner(GAG), kondroitin, omättade fettsyror, Omega-3,-6,-9 (varav fettsyrorna EPA och ETA ingår i Omega-3) antioxidanter och mineraler.

Om man vill få ut maximal effekt så rekommenderar vi att man kombinerar grönläppad mussla tillsammans med Svenska DjurApotekets MSM.

Användning

• Motverka stela leder och artros
• Främja rörligheten

Deklaration per 1 tablett á 0,9 g:

Grönläppad mussla 500 mg

Bruksanvisning

En tablett per 20 kilo/dag."

Och MSM:

"Egenskaper

Gamla orkeslösa djur som visar symtom på förslitningsskador kan bli piggare och mer rörliga. Hundar som tränas hårt, utsätts dagligen för stora påfrestningar får lättare att återhämta sig och reparera förslitningar. För att få så bra effekt som möjligt på ditt djur kan du kombinera MSM med Svenska DjurApotekets Grönläppade mussla.

Användning

• Främjar uppbyggande av nya celler vilket leder till bättre päls, skelett, bindväv, leder brosk och senor.

Deklaration per doseringsmått á 650 mg (1 ml) som motsvarar ett kryddmått

MSM 650 mg

Bruksanvisning

Katt och liten hund upp till 10 kg, 1 doseringsmått per dag

Hundar mellan 10-25 kg, 2 doseringsmått per dag

Hundar mellan 25-40 kg, 3 doseringsmått per dag

Hundar över 40 kg, 4 doseringsmått per dag"

#16 Tack ska du ha :) Och tack för att du tar dig tid!

#13 Jo, på så sätt är hon ju känd, men det är ju också för att hon producerar så jäkla många valpar. Är man inte så insatt i hundar och avel och till exempel inte röntgar sin hund eller har något att jämföra med kan man säkert anse att sån avel som hon bedriver är jätteseriös. Det beror ju på vad man värderar och vad ens referenspunkt är, personligen tycker jag att bara det faktum att hon väljer att avla på en hund med D-höfter säger en hel del. 

Är man inte insatt kan det vara svårt att veta men få seriösa uppfödare säljer hundar eller valpar utan att först träffa och lära känna köparen, undantagen är väl om köparen kan ge bra referenser och/eller om det handlar om långväga import. En seriös uppfödare avlar på friska, mentalt stabila djur för att ge valparna bästa möjliga förutsättningar och utvärderar sedan kullen/kullarna (om det gäller en hane) för att se om tiken eller hanen bör gå i avel igen, något som kan ta några år. Den avlar såklart inte heller på för unga djur och tar inte heller kullar för ofta. 

Uppfödaren du köpte av verkar vara den finska versionen av den andra uppfödaren du kollade på, bara det att man har ännu slappare krav i Finland.  Den svenska (eller tyska, beroende på hur man ser på det) kenneln du kollade på parar sina tikar så ofta som möjligt med samma hanar, något som både sliter på tikarna och förstör rasens avelsbas i Sverige. Avelsdjuren är dessutom omeriterade  med tveksamma hälsoresultat (med undantag), har producerat hundarna med b la allergier och så vitt jag vet har väldigt få av de nu vuxna valparna hälsotestats. Mentaliteten och exteriören verkar sådär, några få har blivit fina och jag har inte träffat så många hundar från dem så jag ska inte uttala mig för mycket. 

Båda uppfödarna verkar alltså avla på vad som helst och sälja till vem som helst. En bekant till mig hade kontakt med uppfödaren du köpte din hund av och hon berättade att hon försökte pracka på henne en valp trots att hon knappt visste något om henne. 

Tur att jag inte verkar så otrevlig som jag inbillar mig! Jag tycker absolut att du ska göra det du kan för att din hund ska få ett så bra liv som möjligt men särskilt billigt vet jag inte om det kommer vara. Förutom grönläppad mussla finns det även glukosamin som jag har hört ska vara bra. Det bästa är nog att ta honom till en ortoped (eller vanlig veterinär? Jag har typ noll erfarenhet av ledproblem men någon expert i alla fall)  och få honom ordentligt utredd och kanske få smärtlindrande utskrivet.  Eftersom han bara stått i hundgård lär han ha riktigt kass kondition och vara omusklad så ta det lite lugnt i början.  Tyvärr skulle jag inte bli förvånad om du är hans första riktiga hem. 

Att han stannar och sätter sig ner kan säkert ha med värmen att göra, det gör mina också, inte för att jag är säker på att dom är smärtfria heller men båda har i alla fall A-höfter. Den ena vet jag ju har muskelskador (under behandling) och jag misstänker att den andra också har nåt muskulärt problem men hon har alltid vägrat gå när det är som varmast… 

Har man en massa hundar som lever i hundgård plus att det hela tiden är ett flöde av hundar och valpar som kommer och går så är det väldigt svårt att hålla tillräckligt bra koll på varje individ. Du får också komma ihåg att hon har ett vinstintresse, ingen köper väl en "vara" som man tror är defekt.

#20 Tack för detaljerat och informativt inlägg! Jo jag tänkte ju själv direkt också på att det känns ju inte riktigt sunt/seriöst att avla på en hund med D-höfter, vilket hon gjorde, men jag antar att hon brydde sig mer om att han har en intressant AKIHO-stamtavla och kraftig struktur, vilket hon skrev att finska avelsbasen behöver. Detta står på kennelns hemsida om just min hund, jag översatte bara det viktigaste.

På ett sätt känner jag mig utnyttjad men samtidigt var det ju uppenbart att min hund inte var symptomsfri vad gäller höfterna, vilket hon i princip svor på att han var. Jag visste vad jag egentligen köpte men jag ville ändå ha honom då han påminde mig om min förra hund (en samojed: just pälsen, färgen, storleken, ståöronen etc) och han kan ge mig värdefull insikt/kunskap om just rasen akita (då han är min första) samt uppmärksamma hur en hund beter sig med höftproblem etc för framtiden.
Min magkänsla var ju att hon bara ville bli av med hunden och att hon är oärlig då hon sa till mig (och t.om. skrev på pappren) att det sänkta priset var för att han var helt enkelt vuxen – inget annat nämndes som orsak även fast logiken skriker ju att hans höfter egentligen var anledningen. Sen var han inte veterinärbesiktigad heller, vilket jag också reagerade på men ides inte ta upp då jag vet att samma dag jag hämtade hunden hade hon kommit hem från att ha varit i Japan i nån vecka så idk om hon ens hade kunnat göra det (måste inte besiktningen vara max 7 dagar gammal?) … Det känns ju också oseriöst så jag lär undvika henne, samt den där svenska/tyska kenneln, i framtiden.

Hoppas jag får behålla vovven åtminstone i några år, även fast jag tvivlar på att han kommer bli särskilt gammal med tanke på att han är så ung och redan med D-höfter; en kunnig säljare i lokala djuraffären sa rätt upp-och-ner att hon hade aldrig trott att hunden bara var 2 år med tanke på hur han sitter som en typ 10-årig hund (hon hade själv gamla hundar med motsvarande problem). Det är så synd att hans höfter är så dåliga för hans temperament/personlighet är annars helt perfekt för mig och det skär i mitt hjärta att uppfödaren inte brydde sig om hunden och att hans valpar har risk att lida av samma problem…

Och vad jag vet angående hans ursprung så är han visserligen född i Grace Garden kenneln i Japan och blev sedan importerad till Ookami kenneln i Ryssland, därifrån till Finland och nu är jag säkert hans första icke-kennel hem, som du säger.

Jag oroar mig över hur jag ska muskla upp honom då han verkligen inte verkar orka promenader som är mer än kanske max 5 km; han tar hellre flera kortare rundor verkar det som. Det är oftast på tillbakavägen han börjar sätta sig ner och ibland reser han sig inte fast man drar i kopplet lite och försöker signalera att "nu går vi". Oftast får man vänta i nån minut innan han är villig att resa sig upp och fortsätta.

#21 Ingen orsak, jag är bara glad att du är vettig nog att ta åt dig information! 

Jag känner att vad sjutton spelar stamtavlan och strukturen för roll om hunden ändå inte kommer hålla mer än nåt år? I min bok har en sjuk hund noll avelsvärde oavsett. Jag är inte särskilt insatt i finska akitor men att kraftig struktur skulle vara något som eftersträvas hoppas jag inte. Det finns ju en rasstandard där idealet för hanar ligger på 67 cm i mankhöjd men många hanar är under det, min hane är ca 70 och jag har nog inte träffat nån som är högre än han (vilket såklart är bra eftersom idealet som sagt är 67 och ingen hund mår bra av att vara för stor). 

Det är svårt att se från sidan men jag tycker mest att din ser kortbent ut? Alltså inte särskilt grov utan mer… kompakt och lite som att man kapat av benen eller torktumlat honom. Det finns många olika typer av akita, vissa gillar de grövre och vissa föredrar långbenta men jag skulle alla i alla fall hoppas att vill ha en frisk hund, oavsett kroppstyp. Inget illa ment om Kumma förresten! Jag menar bara att jag inte riktigt anser att uppfödarens argument håller, av flera anledningar. 

Det här låter kanske inte lite klyschigt men försök fokusera på det positiva. För hunden tror jag att det här blev den bästa tänkbara lösningen, han hade ju turen att hamna hos någon som 1. faktiskt bryr sig om honom som individ och 2. förhoppningsvis kommer klara av att fatta de beslut som krävs, när det krävs. Han hade kunnat behöva spendera tio år till i hundgård, understimulerad och med ont i höfterna. Han hade kunnat hamna hos nån som inte alls förstod sig på honom utan släpade runt på honom tills höfterna till slut gav upp, eller tills han fick nog och råkade bita nån pga smärtan (du vet, "helt oprovocerat"). Men det gjorde han inte. 

Precis som du skriver så får du också väldigt värdefull erfarenhet och du kommer få det betydligt lättare att köpa en valp i framtiden. Jag har gjort ett liknande köp, inte lika illa men nu i efterhand känns det som att jag borde lämnat tillbaka hunden redan i början när jag märkte att det var nåt som var fel. Han är underbar men fy fasen vad mycket jobb han har varit och fy fasen vad mycket erfarenhet jag har fått både om hundars mentalitet, akitaaveln och delvis även muskelskador och vikten av friskvård. 

Du kanske kan börja med att bara gå några kilometer ett par gånger om dagen, då? Simning ska ju också vara bra men de kan vara rätt svåra att få ner i vattnet… Jag har lyckats locka ner mina till magen på dem ungefär och det räcker ju egentligen, man får ta och gå lite fram och tillbaka jäms med strandkanten så blir det rätt bra träning ändå. Långa promenader bygger mer kondition än muskler. 

Även om han aldrig kommer kunna springa maratonlopp kan du ge honom ett stimulerande liv. Testa spår, trickträning och såna grejer. Viltspår lär han älska och är han matmotiverad brukar det mesta gå! 

Tyvärr verkar det rätt vanligt med hd-fel på japanska hundar. Man har inte börjat röntga där förrän nyligen och jag tror fortfarande att det är få som gör det, eller bryr sig om resultaten. Även mentaliteten är sådär men det tycker jag att den är i typ alla länder, inte bara Japan. 

Juste, jag kollade på finska uppfödarens hemsida och hennes hundar varierar ju rätt mycket dem också… Vissa såg förskräckliga ut med böjda ryggar, spikraka bakben, böjda framben, konstigt vinklade ben, ja du fattar. Tycker hon att för lätta hundar är ett problem i rasen är det i alla fall inget hennes avel reflekterar utan hon verkar para lite vad som helst. (Sen tycker jag personligen att utställningsbaserad avel är ett jäkla otyg så hade det bara varit att hundarna var orastypiska så visst, men du är de både "fula" och med en exteriör som lär påverka dem negativt). 

Jag tänkte visa vad jag menade med "kompaktheten" och Kummas benlängd jämfört med min hane men jag inte hur jag tänkte när jag valde den här bilden… Förhoppningsvis förstår lite vad jag menar med att han mest ser kortbent ut, alltså att övriga proportioner är rätt lika (ser det ut som framifrån åtminstone). 

Min tiks syster ska troligtvis ha valpar nån gång nästa år, hanen är inte vald men linjerna är rätt bra - friska och mentalbeskrivna. Om du vill skulle jag kunna skicka ett pm med lite mer info?

#22 Jag hittade en bild snett framifrån också, där ser man lite bättre. Och så tycker jag att det är en rätt fin bild. ;)

#22 Eller hur? Jag tycker också man borde kolla hälsan före stamtavla och det – man vill ju avla på så friska individer som möjligt.
Jag mätte precis Kummas mankhöjd och han verkar ligga på 61 cm. Hon specificerar på hemsidan att det är just Kummas kraftiga bröstparti och skelettet som är de drag hon vill ha i Finland. Jag håller helt med dig dock. :)

Jag skulle gärna vela testa simning med honom, om han gillar det. Jag undrar dock om det finns några regler för just hundar? Får dom bada i vattendrag/sjöar i t.ex campingplatser osv, precis som människor, eller finns det speciella simplatser/anläggningar för hundsimning?

Intressant med det där om japanska hundar. Man förväntar ju sig nästan att de har bäst koll då det är därifrån rasen härstammar. Vad synd. :/

Lägger till en bild på honom där man ser hans kroppform lite bättre. Bilden är inte tagen av mig utan hittade den på nätet.

Och jo, skicka gärna PM. Intresse finns. :)

Här är en till bild som jag hittade, också från nätet. :)

#22 Ja ingen har ju glädje av en sjuk hund, skitsamma hur fin den är. Tyvärr handlar det nog ofta bara om pengar… 

Haha han är ju i alla fall optimal höjd för en tik! Min tik är också för liten och det är ju  i alla fall praktiskt, bara att plocka upp henne om man måste. På #25 tycker jag att han har jättefint uttryck/huvud och frambenen ser inte heller så konstiga ut, men på #24 står han ju typ som en bully. Det är nog lättare att få en rättvis bild av honom irl! 

Det brukar inte vara så populärt att ta med sig hunden till vanliga stränder med en massa folk men det brukar finnas speciella badplatser där hundar är tillåtna. Jag har bara gått till "fulare" stränder lite vid sidan av badplatsen där det inte är nåt folk. Vill man vara tidseffektiv så finns det hundsim i pool dit man kan gå och få hjälp men det kostar pengar. 

Här kan du läsa mer om japanska uppfödare. Det är en helt annan hundsyn bland dem, tyvärr inte till det positiva. Hela bloggen är en guldgruva ifall du vill veta mer om nihon ken och allt runtomkring.  Det här sammanfattar rasens problem rätt bra:

"In the distant past when all the Nihon Ken were hunting dogs, breeding for function naturally culled out the dogs with bad hips, joints, hearts etc. Now that they are bred primarily for show, the end all is a dog that looks good, standing in the ring. This affects not only structure but temperament as well."