Gör ingen stor grej över det hela., är mitt första tips, det är oftast där som problemen börjar. Denna tycker jag är bra http://www.staffinfo.se/BarnHund.htm

Tack för tipset! ☺

Det jag av erfarenhet kan tipsa om är att gå med hund och vagn _innan_ bäbis kommer så att hunden vänjer sig vid det nya åbäket som hänger med er ut titt som tätt och som kan skramla, kanske råka köra på lite, etc. I övrigt - slappna av. Hunden vet att det väntas tillskott och har säkert landat i det. En grind vid t ex hallen kan också underlätta om man har en sådan jycke som vi har här hemma, dvs en som liksom hejjar på för att man ska komma ut liiite fortare genom att trampa omkring. Lugn i hallen (med hunden väntande på sin tur på andra sidan grinden) kan bespara mycket stress, frustration och många gråa hår ;) Är man lite rädd för hubdens reaktion vid besök när bäbis väl kommit så får grinden ytterligare en betydelse - gästerna kan komma in i lugn och ro och hunden sniffa av dem på lite avstånd. En tredje funktion, fast som kommer några år senare, är när barnet plötsligt lär sig hur man öppnar en dörr. Och hur man dessutom låser upp en ytterdörr. Grinden kan då bli en livräddare (en 4-åring är fruktansvärt snabb och initiativrik, och som förälder måste man t ex få gå på toaletten ibland). Vi gjorde ingen sak av varken graviditet eller bäbisens och hundens första träff, och det har funkat hur bra som helst. Hundar behöver sällan bli barnvänliga, men barn måste fostras att bli hundvänliga. Där ligger en viss utmaning under åren då man måste använda tvärtomspråket (vi är där nu, sonen är 4), men är man lika konsekvent som med hundens fostran så löser det sig. Visst ska man tänka på alla eventuella problem som kan dyka upp, men samtidigt är det viktigt att faktiskt bara slappna av. Njut av nuet med din hund, och ta det som det kommer.

#3 Hundar behöver sällan bli barnvänliga, men barn måste fostras att bli hundvänliga. Det var banne mig något av det bästa jag hört på länge!👍