Känner en som gör så med sin hund och det fungerar på (hon gör det när hon vill att den ska visa udnerkastelse för henne eller någon annan hund). Och när hon har gjort det så brukar det gå bra för den hunden att leka :)

Men det beror nog på hunden, hur den är. Min tik hjälper inte det på, men hon är väldigt förarvek (varit sedan valp) så hon lägger sig för mig ändå plus många andra hundar (ej andra människor dock).

Det finns bara EN endaste gång då jag skulle lägga en hund på rygg - om det är fara för mitt eget liv. Men då handlar det INTE om uppfostring utan mer om slumpen - hamnar hunden på rygg så gör den det, får jag ett rejält tag kan det flyga istället, eller hamna på huvudet direkt.

I uppfostringssyfte ser jag det som helt värdelöst - att lägga på rygg har ingen funktion i sig. En hund kan självständigt lägga sig på rygg och på så sätt visa sig ofarlig - men gör en hund det för en så ska man inte någonstans känna sig stolt. Att själv lägga hunden kan vara ett "jaha" för den, eller till och med belöna vad den precis gjorde. Det är inte handlingen som avgör om metoden fungerar utan hur hunden upplever situationen(i detta fall måste obehaget av att vara på rygg vara så starkt att hunden inte vill göra om det…"kul"…).

Jag jobbar innan problemen utlöses med rätt förutsättningar och fokuserar på att belöna rätt beteende, ALLTID. Inga korrigeringar eller brytanden av beteenden eller obehag här inte!

#2
Inga korrigeringar? Korrigerar du aldrig din hund? Vill du berätta mer om hur du arbetar med dina hundar också? Tycker det är intressant att höra

#3 Nej, inga alls och skulle aldrig falla mig in! Jag rättar inte med hjälp av ryck i koppel, drag i öra, slag på nosen, ryta med mörk röst osv. Jag använder inte ens ett "Nej".

Mina metoder är positiva(i betydelsen glada), rätt igenom! Jag fokuserar bara på rätt och ser till att träna på en nivå hunden klarar av. På det sättet minskar jag också risken att hunden gör fel och belönar sig själv för felet.

Jag tycker exempel är bra för sånt här, så vi kör ett sådant :)

Vi säger att jag har en hund som gör utfall vid hundmöten. Bara åsynen av en annan hund gör att min hund spänner upp sig, låser sig på mötet och är sen helt okontaktbar. Hunden gör detta för att det är mest värt, det är så de fungerar. Det jag gör först är att se till att utfallen inte kan utlösas - därför försvinner alla hundmöten tills hunden klarar av det. Detta för att få bäst och snabbast resultat. Sedan tränar jag hunden i att hålla koll på mig - det är beteendet jag vill ha och det är vad jag kommer belöna. Jag placerar oss på ett avstånd jag vet min hund klarar av att se en annan hund och där jobbar jag med att vara mest värd så fort den andra hunden dyker upp(alltså syns, den ska INTE närma sig och möta oss!). Det finns en mikrosekund att jobba med, innan hunden låser sig, och den gäller det att hitta! Sedan sker någon form av skvallerträning (hund dyker upp - mot matte för hon har något kul!) och avståndet minskas tills möten är möjligt.

Vill jag inte att hunden ska göra något annat så kan jag också släcka ut beteendet på liknande sätt. T.ex. skall vid dörrklockan - normalt sätt händer det alltid nåogot kul när det ringer på dörren och därför får hunden belöning för sitt beteende när den skäller. Händer det däremot ingenting när klockan ringer kommer den inte tjäna något på att skälla, och det blir inte längre värt att stressa upp sig och skälla "för det händer ju ändå aldrig någonting".

Och angående mitt icke existerande "nej"… när hunden gör fel har vi möljighet att antingen skälla ut hunden för felet eller ge hunden en annan uppgift och lösa problemet nästa gång. Skulle min hund vilja äta mat som hoppar ur stekpannan kan jag ryta "neeeej" och få det att verka jättefarligt, eller säga "ligg" och nästa gång se till att det är ett träningstillfälle. Mat ramlar på golvet - hunden belönas för kontakt med mig och får belöning från mig för att ha låtit bli. Bra mycket trevligare än att få hunden att tro att det är något jättefarligt (vilket det visserligen är, men hellre att hunden ser en uppgift att göra än att den är rädd för något!)

Något annat, frågor? vet intre riktigt om det var det du ville höra, så bara att fråga på isf :)

Här är en tråd om ämnet, om jag inte missuppfattat något.

http://hundar.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=8c7137d9-bb0d-4020-bc76-cd54533bf8bb

Här hemma arbetar vi med positiv förstärkning som Tsset.
Det handlar om att utplåna det beteende hunden gör fel genom att belöna motsatsen tillräckligt mycket.
Man får en bra och stark relation  till hunden där hunden litar på en.

Dock måste jag säga att 'nej' eller 'fy' faktiskt existerar i vår familj.
Men för min hund betyder 'nej' = 'titta, jag har annat roligt att erbjuda ist för att du ska tugga på mina skor'.
Så då min hund gör något jag inte vill 'fyar' jag honom och sedan belönar att han slutat och tagit kontakt med mig.

Jag lägger aldrig ner min hund om det inte är fullt nödvändigt.

#6 hum, tolkningsfråga det där. Jag har ett "nej", som lika gärna skulle kunna heta "kontakt", som jag ibland använder i brist på snabb idé för annat kommando.(nej ligger ju ändå närmast i munnen när något går snett)

Mitt "nej" betyder alltså och "titta på matte för hon gör något kul nu!" för mina hundar, och det känner jag att det inte alls handlar om att fya utan det är ett kommando för kontakt/starta lek som råkar heta "nej" i mitt fall.

Ska det vara ett fyande, ett argt nej eller ett negativt nej ska det hänga ihop med ett obehag, om mörk röst är obehagligt så kan det räcka, andra måste rycka hårt i örat för att få nejet att vara fyande…

Så tolkar och tänker jag om nej och fyande iaf :)

Nej, jag skulle aldrig tvinga en hund på rygg, speciellt inte i en situation där hunden är fixerad eller gör utfall mot något den finner obehagligt, det spär enbart på obehaget och man riskerar att skada relationen genom att utföra en "aggressiv" handling.

Det finns inget som tyder på att hundar skulle slänga varandra på ryggen för att tvinga någon till underkastelse, dom som väl lägger sig på rygg gör det av egen fri vilja.

Håller med dig Tsset, det var så jag menade.

När jag skrev att jag 'fyade' honom så drar jag inte i örat eller något utan säger bara enkelt 'fy' - alltså att jag 'fyar' honom.
Då vet han att jag kan ge honom något bättre och roligare.

Rent allmänt tycker jag det är onödigt att lägga ner sin hund då man får mycket bättre kontakt med hunden genom att undvika det.

Jag är inte alls för det. Den dagen min hund visar mig underkastelse så kommer jag att se mig själv som ganska misslyckad.

Isabelle och Tssset:

Hur gör Ni då om Ni efter att ha sagt ett -nej (som för Era hundar betyder kontakt och sen något roligare/godare/bättre erbjudande)  om Ni får en hund som kedjar detta beteende?

Jag känner många hundar vars ägare belönar alt. erbjuder annat när hunden tuggar på en sko, som snabbt lär sig att när man får tråkigt så går man och tuggar lite sko….för då kommer matte och säger nej och så erbjuds jag något annat. = gör medvetet fel för att på så sätt bli belönad för att de sedan bryter sitt dåliga beteende när ägaren sagt nej.

Jag tycker att sk Alfa rullningar inte finns på kartan i rent "uppfostringssyfte".

Däremot kan jag 'glatt' erkänna att mina stora har åkt i backen på det viset!
Men dock endast i nödvärn eller hur man ska kalla det, t ex när det blivit ett allvarligt bråk mellan dom/någon annan hund.
Då har jag helt enkelt agerat utan att tänka då prio.nr 1 varit att få isär dom och det Fort!
Detsamma gäller visserligen vilken hund som helst, för jag tar tag i den första jycke jag får tag på och "kastar" åt helvete, håller även ner Om det behövs!

Så ja, "alla" medel är tillåtna i mina ögon när det gäller att skydda sig själv/sina egna eller i övrigt försöka ingripa i något allvarligt.

Väldigt intressant fråga Zebben ställde förresten, något jag själv funderat över…

Jag kan för lite om sånt här för att ha ett bra svar. Men jag tycker personligen att det kan se ganska illa ut med folk som kastar om kull sina hundar i "tid och otid" på träningar osv. Känns lite förlegat i dagens positiva hundtränings tid. Men har man en hund som "behöver" det så kanske det är bra, inte vet jag. Däremot fick jag hålla ner min storpudel i vissa situationer tills han själv började slappna av. Men aldrig på rygg, han låg på sidan då och det var när han stressade upp sig och behövde lugna sig då sa jag ligg och var ibland tvungen att hålla ner honom tills han själv lugnat sig lite. Under den tiden jag höll ner honom smekte jag mungipor och gav andra lugnande signaler så det var aldrig nån fight.

Jag känner precis som #1 en som använder denna metoden på sina hundar, funkar otroligt bra för henne, den ena hunden kom som omplacering, helt hemsk, en normal människa skulle nog ha avlivat den, hon fick ordning på den, men då är hon även grymt duktig. Hon har 2 rottwieler ;)

Själv använder jag inte metoden att lägga dem på rygg, min yngsta brukar jag dock lägga på sidan och hålla fast honom, men det är passivitet då han är ganska nervös och stressig, det funkar bra för honom att varva ner på detta sätt.

Den äldsta lägger sig själv ber om man blir riktigt arg på honom, och jag blir bara riktigt arg vid allvarligare problem…

Min hamnar på rygg när hon ignorerar mig, exempelvis när en  katt susar i 180 framför henne  eller annat intressant som dyker upp,  men de behövs sällan att jag faktiskt fysiskt tar i henne, hon vet mycket väl när jag är förbannad på henne och visar magen helt frivilligt..

De händer ioförsig väldigt sällan att vi numera måste gå så långt för damen är mycker mer uppmärksam nu än hon var när hon kom till mig som omplacering. Och vi har fått en helt utmärkt stopp knapp när det kommer till kattjakt mm. Det är en säkerhets grej att sånt måste fungera..

Reaktionen efter att hon visat magen från hennes sida är att helt plötsligt så finns det en fungerande kontakt igen så jag anser absolut att det fungerar på henne..men jag måste vara rättvis som ägare och inte vara fortsatt irriterad på henne när hon får tillåtelse att komma upp igen.

#11 Som jag skrev så använder jag ett "nej" eller "ligg"/"kom" eller annat passande när hunden är påväg eller gör något den inte borde och är jättenoga med att sedan träna på de situationerna. Jag ger en annan uppgift för att hindra hunden den gången och det känns mer givande än att i tid och otid säga nej och erbjuda annat… för då kan det bli så som du skriver.

EN gång kommer det ett "nej" eller annat alltså, sen ska det tränas in rätt beteende :)

#11 Måste säga att så tjatig är jag inte. Om min hund tuggar på en sko så upprepar jag inte 'nej' så många gånger att Ben kopplar skon med något roligt. Om Ben skulle förstå att om han tuggar på skon så betyder det lek då hade jag praktiskt taget behövt sitta och säga nej hela eftermiddagen. Från min sida räcker ett 'nej' och sedan tar jag tag i det dåliga beteendet och ser till att belöna motsatsen tillräckligt mycket. Så för att förtydliga det hela, om min hund tuggar på skon säger jag 'nej' och ger en godis för att han slutade och tog kontakt med mig men om han nu skulle fortsätta med att tugga på skon så skulle jag inte sitta och säga nej 10 gånger till och belöna. Utan då skulle jag se till att arbeta bort beteendet eller ställa undan skorna tillsvidare då jag har tid att ta itu med problemet.
Men annars håller jag med dig Zebben, vissa kan använda detta fel och då kan ett nej få samma effekt som klickern har. Och det är ju inte det man vill.

Endast om det var fara å färde på något sätt. Sen vet nog många med sig vad man har för hund i kopplet oxå och kan avväga hur hunden klarar av något sådant och vilken effekt det kan ge i efterhand.

Jag ger negativa kommandon/uppfostran, dvs har ett "inte" där jag säger till hunden att det den gör nu inte är ett önskevärt beteénde och jag vill att hunden ska sluta med vad den gör.
För mig är inte det lösningen på problemet (negativt kommando, utan ett sett att hindra det oönskade beteéndet och säga till hunden att jag inte vill att den ska göra det. Jag tror man måste fundera på varför hunden gör det den gjorde och jobba på det, problemet är oftast inte det hunden gör utan varför den gör det.

Håller jag på med hund som verkligen inte uppför sig så kan det tänkas att den åker i backen. Jag upplevder det däremot som så att tvingar man hund till något så ger man mer spänning, så att tvinga ner spänd och stirrig hund låter för mig som att ge den mer spänning.

Jag upplever det som så att hundar slänger varandra i backen rätt mkt när de inte uppför sig, så som med uppsnosiga valpar som ännu inte lärt sig hur man gör. Så är fundersam till de som säger att det inte ingår i vad hundar normalt gör?
Vår fjanthund är rätt svår att komma åt och låg väldigt mkt upp och ner som valp utav alla vuxna hundar, eftersom han uppförde sig på oönskat vis och desutom gjorde det om och om igen trots att de gav ett nafs, då åkte han i marken. De sa till honom fint först, men eftersom han uppenbarligen inte lyssnade så tvingades han till underkastelse ser jag det som.

#19 hur kan en hund slänga en annan på rygg…. rent fysiskt? jag har aldrig sett en hund knuffa, slänga, trycka ner en annan.

viljan att lägga sig finns ju hos den liggande hunden, inte hos den som den lägger sig för, det är en missuppfattning att det är ett "tvång" och att hunden som lägger sig ner blir tvingad.

#20 Jag har sett åtskilliga gånger hanhundar lägga varandra på rygg, och sedan stå över den liggande med ett ganska kraftigt tag om halsen samtidigt som den morrar. Inte förrän den liggande helt är passiv och visar mycket tydligt att den inte tänker utmana igen så släpper den andre. Vanligtvis ett avslut på hanhundslagsmål…

Min personliga erfarenhet av detta "dängande i backen" är enbart negativa. Visserligen uppnår man en tillfällig underkastelse, men den är bara som sagt högst tillfällig. I stället så tycker jag att man triggar hundarna i stället, och att de väldigt fort går i försvarsställning när de har en matte/husse som på ett såpass agressivt sätt kräver underkastelse. Det var för övrigt en ganska vanlig uppfostringsmetod i mitten av 80-talet när jag själv skaffade hund första gången. Vi människor kommer förmodligen aldrig kunna utöva samma agressivitet som hundarna själva gör… Dessutom är det inte ett uns av samförstånd i en sådan handling, utan hunden går mer och väntar på att "få stryk" än är intresserad av att samarbeta.

Man vinner inget på att slåss med sin hund! Däremot att lägga den ner utan att sedan vidröra den, och inte låta den komma upp förrän man lugnt och stilla beordrar detta är något annat. Så fort man blir upphetsad och arg har man förlorat….

#21 Fast jag tolkar inte det som att den hunden blir tvingad, den har ett val, den kan säga ifrån och den kan sticka iväg men väljer att lägga sig ned.

#22 Om du menar hundar emellan så har jag sett som sagt flera gånger hur en hund har tvingat en annan hund på rygg…

#19

Jag håller med Mischa i den här frågan!

Hundar går Inte omkring och slänger varann i backen hur som helst.

Hunden som åker i backen gör det av ren underkastelse, självmant!
Ett sätt att försöka undvika konflikt på.
Sen är det olika från hund till hund, vissa kastar sig själv i backen titt som tätt medans andra inte gör det mer än nödvändigt…

#20
Hundar är rätt fysiska mot varann faktiskt. De kan absolut knuffas och trycka till. Men Slänga omkull, njäe….

Jag ser detta ganska så dagligen. Min äldsta hane har ett klockrent kroppspråk och är oerhört stabil och säker av sig, faktiskt den första hund hittills som jag sett som är såpass stabil och rent av klockren.

Jag har en 1 årig daghund här på vardagar, en sann slyngel
När han är för odräglig så går gammelhunden på honom med hela sin kropp.
Han Knuffar och smått(!) trycker till honom och säger -"NU är det dax att skärpa sig!"
Dock så går han inte såpass långt att han får unghunden att lägga sig på rygg för att visa sådan underkastalese.
För Det anser han inte att det behövs för att lösa just den situationen, och han har alldeles rätt! För unghunden fattar direkt!

Det ska alltså gå väldigt långt innan en hund går såpass hårt till att den Kräver att den andre visar sig undergiven!
Iaf inte i rent uppfostringssyfte.

Jag har endast sett detta i slutet av ett slagsmål. Dock aldrig som #21 beskriver, med ett tag om strupen…?!
Jag förstår inte heller varför en stabil och språksäker hund skulle göra det för, hålla fast i strupen alltså?
Den kan då omöjligt läsa av den andra hunden om den biter sig fast i strupen…

När mina grabbar tjafsat så är det slyngeln som alltid losar, trots att han är mer "störd" mentalt och fysiskt större och starkare än gamlingen.
Men gammelhunden får honom Alltid precis där han vill ha honom om dom rykt ihop.
Dvs Innan jag hunnit gå in och bryta - för jag vill eg. inte att de ska göra upp på egen hand!

Men då står gamlingen över den yngsta med en rejäl pondus och med hela sitt språk talar om att -"Nu är det såhär grabben, att DU inte är vatten värd!"
Slyngeln är då så underlägsen han bara kan bli, slickar sig om läpparna, flackar med blicken och åmar sig. Alla lugna signaler han bara känner till visar han.
Kan han så slickar han även gamlingen om munnen - underkastelse.
Alt. så gör han detta när han fått tillåtelse att resa sig upp. Då fjäskar man rumpan av sig.
För att ligga på rygg är väldigt otäckt för hundar, det är en väldigt utsatt position för dom. Och därför vill Båda parter få detta över så fort som möjligt.
Konflikter är onödigt att slösa energi på hos hundar.

Detta "efterspel" kan då OMÖJLIGT utspela sig om en hund håller fast den andre i strupen tills den "gett upp".
För INGEN hund ger upp om det är en fara för sitt liv. Vilket ett bett om strupen innebär.
Så vad #21 skriver om får jag det bara Inte att gå ihop faktiskt.
Men visst, kanske med väldigt ostabila hundar som inte kan snacka hund…?!

Så därmed är alfa-rullning från oss människor TOTALT VÄRDELÖSA!!!!

För vi kan ALDRIG göra det hälften så rätt som en hund kan!

Jag tycker att det är så jäkla intressant och kul att bara observera hur hundar fungerar tillsammans, man lär sig så oerhört mkt.
Alla små -nästan osynliga- signaler dom ger varann och hur dom bara får allt att fungera så himla bra.
Fantastiskt att se.

Hahah herrejäklar så långt inlägg.

Min egen hund har åkt i backen ett fåtal gånger, då i stundens hetta och i samband med att hon jagade. Jag kastade mig helt enkelt efter henne, fick tag i henne och slängde ner henne i backen (sen fick hon minsann veta att hon levde) - 2 ggr var allt som behövdes, idag går vi okopplade förbi vilt på vilket avstånd som helst. :)

Jag skulle dock aldrig kasta ner min hund "bara för att" eller i tid och otid i den meningen heller - det tycker jag är förkastligt. Att slänga ner min hund i backen anser jag iofs att jag kan göra på olika sätt, bl.a. som t.ex. en alfarullning eller ett snabb avbrytande manöver. Har faktiskt "vänt" på en hund som jag tränade aktivt, vissa ggr gick han upp i en sån fruktansvärd stress att han inte kunde hantera det - vissa ggr slog det det över totalt och han tog till vallbett mot mig - ICKE UPPSKATTAT. Då dammade han i backen och sen fick han ligga där tills han chillat ner, det gick inte att få honom lugn på något annat sätt.

Däremot kan jag absolut säga att jag tydligt visar rätt och fel för min hund - om det är fel så får hon veta att det är fel och om det är rätt får hon veta att det är rätt.

Nikkis du e inte dålig på att skriva iafall….haha

visst kan min sur gubbe åka i backen, men de va längesedan sist, han lägger sig sj om de behövs.. men de va ett bra tagssen nu så skönt att slippa de..

ibland måste man om de verkligen ahr gått långt de tycker jag, men man ska inte misshandla hunden elr liknande bara…

Jag har nog aldrig lagt en hund på rygg annat än i mysstunder, och har inga planer på att göra det heller.

Däremot ser jag inget fel i att ibland sätta ner foten till sin hund, tvärtom. Om jag har sagt ligg och min hund reser sig för att hon fick lust med det, då korrigeras hon. Hur den korrigeringen ser ut beror helt på situation, det kan vara allt från ett lugnt "halloj, ligg var det" till en rejäl utskällning.

Jag håller med #2.

Har aldrig lagt ned någon hund och jag skulle enbart göra det som en sista utväg vid exempelvis ett bråk.

#24 Bra skrivet!

#20 Vet inte om du menar rent ordagrant slänga? För att en hund fysiskt biter och knuffar den andra ner på rygg är ju inget vidare underligt i min värld…
Lovar att min fjanthund inte ville ligga upp och ner som liten, nu är han liten fysiskt sett, men alla vuxna hundar i hans omgivning knuffade omkull honom första året i stort och stod över honom och tryckte ner honom tills han slutade kämpa emot.

#24 Jag säger inte att de gör det omotiverat, snarare tvärtom?

Min hund har då inte velat hamna i backen, utan kämpat emot, så har inte varit självmant för fem öre. Även när han legat upp och ner har de fått pressa ner honom en bra stund innan han gett upp och slappnat av. Inte ovanligt att vuxna hunden släppte upp honom när de trott han slappnat av för att han direkt gick tillbaka till rakartyg igen och fick vuxen morrandes hund över sig tills han skulle ge upp på nytt. Hos uppfödaren så gick tikarna ihop och stod över honom i flock, hans bror var mkt mer medgörlig för finare språk och åkte inte alls i backen på samma vis.
Han tog helt enkelt inte finare språk och då åkte han på stryk i uppfostrande syfte är hur jag ser det.

Vår fjanthund har som unghund legat upp och ner med morrande hund med struptag flertal gånger, just eftersom han inte velat ge upp och fortsatt vara störig emot vuxna dominanta hundar.

#24 och #30

Jag var tvungen att läsa mitt eget inlägg ett par gånger för att försöka hitta var jag har skrivit "slänga" och "strupe" någon stans… Jag har aldrig påstått att en hund SLÄNGER en annan i backen, utan tvingar (man kunde också kanske skriva "brotta ner" med blandat fysisk och psykisk styrka) ner den! Och JA, jag har åtskilliga gånger sett fullfuxna hanar där det absolut inte handlar om uppfostran utan ren och skär uppgörelse, hålla fast sin motståndare I HALSEN (vilket är ett ganska stort område strax under huvudet…) tills den har börjat slappna av. Tikar har jag aldrig sett slåss på detta sätt, men det förekommer säkert. Och jag vill åter igen betona att det handlar om ren och skär hanhundslagsmål i uppgörelsesyfte mellan två fullvuxna hundar. Där en unghund försöker sticka upp blir "uppgörelsen" en tämligen kort historia och inte till närmelsevis med lika stora agressiva beteenden.

För övrigt så skulle jag personligen ALDRIG tillåta min hund fostra en annan hund på ett såpass fysiskt sätt. Det är att låta den ta ett initiativ som den inte ska ha i min närhet! Försöker den tillrättavisa en unghund så har de helt klart överträtt sina befogenheter och för tillfället leker flockledare - något jag aldrig skulle acceptera. En "slyngel" är det vackert jag som i så fall ska ta hand om…

Tack och lov så tycker jag att man allt mer sällan ser agressiva hundar idag! Jag tror faktiskt det har till viss del med den uppfostran de flesta hundägare ger sina hundar - lugnt och konsekvent och UTAN hotbeteende. Det var lite andra takter förr…

Som sagt - jag är ingen förespråkare för att "slänga" sin hund på rygg då jag faktiskt aldrig sett att det fått långvarig önskad effekt! Har vi det psykiska övertaget så kommer vi aldrig behöva något fysiskt…!

tsset: när du säjer "nej" eller "ligg" när dina hundar är på väg att göra nåt otillåtet, är inte det korrigeringar?  En korrigering är ju att bryta något oönskat vilket du gör med ditt "nej" eller "ligg"…

Så jag tycker det är lite motsägelsefullt att säga att du aldrig använder korrigeringar…

själv gör jag som #13 gjorde med sin storpudel ifråga om nedläggning… korrigeringar används varje gång min gör nåt oönskat men själva korrigeringordet varierar…  alltid ord och hårdare tonläge än normalprat men aldrig några ryck i öron e d..

#31
Är strupe och hals olika saker för dig?

#31 I mina erfarenheter så gör hanhundar i slagsmål inte så här, för de slåss oftare på riktigt och försöker ha ihälj varandra när de väll slåss.
Tikar som slåss sinesemellan har jag nog aldrig sett behöva ta i med så hårda tag.
Utan det är främst tikar, men ibland hanar, som uppfostrar unghundar och valpar som jag sett trycka ner och hålla fast.

Kan ta exemplet min hunds mor som golvade honom när han var liten. Hon uppfostrade sin egen valp som misskötte sig och inte lyssnade. Tycker du att det är uppfödarens jobb att redan ifrån födelsen uppfostra valparna i hundspråk? Är det inte klart bättre att föräldrar och andra vuxna hundar runtomkring gör det?

Jag ser det inte som att flockledaren är den enda i flocken som har befogenheter att uppfostra, så som jag ser det så kan alla som är över i rang uppfostra. Så jag tar inte illa upp för att annan vuxen hund säger till min hund att 'där är en gräns, varför lyssnar du inte?'

# 33 Strupe är ett ganska litet område precis under hakan som är en del av halsen! Halsen för övrigt sträcker sig på ett ganska stort område både i höjdled och på bredden, strupen är mer eller mindre en specifik punkt - så för mig är det en rejält stor skillnad! Dessutom låter begreppet "strupgrepp" som något mer att jämställa med dödshot i mina öron.

#35
Trodde strupen gick längs hela halsen, från munnen och ner en bra bit?

# Jag vet inte alls vilken erfarenhet (eller hur lång) du har. Själv har jag haft hund sedan 1984. Jag skaffade hund i princip så fort som jag flyttade hemifrån och var mycket aktiv i brukshundklubben de första 10 - 15 åren och utbildade mig bla till instruktör. Jag hade dessutom uppfödning av långhårig collie under några år innan min egen familj blev lite för stor för att hinna med allt (har fem barn). Hanhundsslagsmål är ingen skön syn! Jag har dock aldrig varit med om att den ene hunden haft ihjäl den andre i ett sådant slagsmål (däremot en hund av större ras som oprovocerat högg en hund av betydligt mindre ras….), utan en av dem har fått ge sig.

När det gäller tikar med valpar (och nu har jag ju viss erfarenhet efter att ha varit uppfödare under några år…!) så förhåller det sig ju så att de tillfälligt faktiskt är flockledare även bland de andra hundarna när hon har valpar! I den mest naturliga miljön så är det bara alfahonan och alfahanen som får valpar, så "vem som bestämmer" är aldrig någon diskussion! Som uppfödare låter vi dock även tikar som inte är alfatik att få valpar! Det kan vi aldrig ta ifrån våra tikar heller så länge som hon har sina valpar som sitt ansvar!

Jag använde "slyngel" som uttryck som svar på ett inlägg och borde kanske för tydlighetens skull ha förklarat vad en "slyngel" är för mig. Det är helt enkelt en unghund som inte längre är valp. Var åldersgränsen går där kan säkert växla från ras till ras, men för collie skulle jag väl säga att det börjar någon stans vid 7 månaders ålder. För övrigt mycket ovanligt att en collie visar dominansbeteende över huvud taget innan den är fullvuxen, men jag har ju umgåtts med folk som har andra raser också… ;-)!

Och NEJ, jag har ALDRIG accepterat att mammahund fostrar vare sig unghundar eller andra på ett såpass fysiskt sätt!!! Jag griper in innan och på så sätt "hjälper" tiken (eller vilken hund det nu är) att få bukt med "slyngeln". Däremot måste en hund få förvarna om vad som evt kan hända om "slyngeln" inte lyssnar - men som collieägare har det varit oerhört ovanligt. Men det har kommit "slynglar" och hälsat på som inte är lika "timida" utan betydligt mer "på". Där har jag definitivt tagit initiativet om inte ägaren har gjort det!! Likaså på hundpromenader när "slynglar" kommit "glatt"  framrusande med raggen på ända till mina hundar så har jag inte accepterat/lämnat ansvaret till mina hundar.

#32 Mina "nej" och "ligg" är inga korrigeringar på något sätt och bryter inget felbeteende, absolut inte, och därför inte motsägelsefullt heller.

Mina "nej" eller "ligg" kan komma i samband med att hunden är påväg eller gör något den enligt mig inte får - så långt har du rätt. Med den stora skillnaden att min hund inte vet att detta är fel då det aldrig tidigare varit fel. Hunden vet alltså inte att det är fel och det finns inga tidigare regler kring det hela, den bara gör.

Och det jag gör är att ge den en annan uppgift, som är mer värd än att göra det hunden tänkte göra. Precis som i vilken träning som helst, en hund kan mer än gärna vilja springa till mötande hund - men då säger matte "ligg" och det är ju sååå mycket mer värt! Eller en hund som står upp och matte säger "sitt", att stå upp är inget felbeteende utan något hunden gör just då.

Så fort vi förändrar en situation och ber vår hund om något bryter vi egentligen det den gör, oavsett vad det är. Skillnaden här är att jag inte använder något för att bryta felbeteenden, jag ger bara en annan uppgift oavsett vad hunden gör och därför trillar det ibland ner ett "nej" även när hunden gör rätt.

Jag korrigerar alltså inga felbeteenden, jag ber min hund göra något annat än det den gör(oavsett om det den gör är rätt eller fel enligt mig!) och sen jobbar jag i fortsättningen med situationen och lär hunden hur jag vill att den ska bete sig. Förstår du skillnaden?

#37 Det var svar till mitt #34 utgår jag ifrån?

När du låter dina hundar varna och hota, hur långt får de gå då? Och när du stiger in innan tiken ska utföra hotet, vad gör du då? Tänker att eftersom tiken redan gett tydlig korrigering som valpen inte tar, då måste man enligt hur jag ser de trappa upp. Undrar om det inte riskerar att bli som så att din tik kommer ner i status utav att valparna inte lär sig lyssna på hennes begränsningar utav att hon inte får fullfölja uppfostran?
Med tik och valpar så kan du ju heller inte vara där ständigt och jämt, men det kanske har fungerat bra eftersom du haft så mjuka hundar till ras? Tänk om du hade haft tuffare hundar i psyket istället, som hade testat gränserna och inte lyssnade på hotet ifrån tiken, hur hade du valt att reagera då?

Jag behöver inte lägga min hund på rygg. Räcker med att antingen knäppa med fingrarna och peka, säga "huf" med en grov ton, göra ett argt ansiktsuttryck eller stampa med foten i marken så går han självmant och lägger sig på rygg. Ordet Nej fungerar också men använder det sällan.

#39 Det är möjligt att jag även i sista inlägget var otydlig, men tik med valp ÄR dominant! En tik som har valpar ska sköta detta efter eget huvud naturligtvis. Det jag menade var "slynglar"…!! I vissa fall är det dock en väldigt ranglåg tik som har valpar och det är inte riktigt vad naturen hade valt. Som uppfödare har det varit väldigt viktigt att låta en tik med små valpar få lugn och ro och inte störas av andra hundar, valpköpare ELLER familjen i övrigt under de tre första veckorna. Och självklart har mina tikar fostrat sina VALPAR! Om du fortsättningsvis är superintresserad av mina fostringsmetoder när det gäller hund så är du mycket välkommen att PM:a mig så kan vi hålla på att diskutera "i evigheter" utan att ta upp denna tråd. Den handlar trots allt inte om hur en 45-årig hundägande kvinna fostrar sina hundar, utan hur vi alla ser på att lägga en hund på rygg i fostringssyfte. Jag lovar - jag kan verkligen diskutera i evigheter !

#31

I mitt #24 inlägg så var det de du skrev om att hundar håller fast varann runt hals jag hänvisade till och ifrågasatte, då jag nämligen aldrig sett detta själv att en hund håller kvar om halsen tills den andre ger upp…

Varför skulle du aldrig låta en annan hund uppfostra andra jobbiga flockmedlemmar - andra hundar alltså?
Låter helt absurt i mina öron, vilket rubbat hundspårk dina hundar måste ha, om de aldrig får snacka hund för dig…

Om min gamling från min unga daghund efter sig där han ska busa, brottas, skälla, bitas och vara allmänt i vägen och jobbig för gamlingen (Glöm inte heller att min gamling är snart 12 år) - ska Gamelhunden då bara svälja det tills jag ska lägga mig in?

När han annars på ett så himla bra sätt får eländet att upphöra i ett nafs och daghunden lär sig något av det.
Ja jag tycker det låter helt absurt det du skriver faktiskt, för det har absolut Inget med ledarskap att göra om hundar sätter sina egna gränser med vad De tolererar eller ej från andra!

Mina hundar får t ex gå undan och lägga sig helt självmant om dom inte längre vill bli klappade på, är det också fel och bristfälligt ledarskap tycker du?

Jag kan faktiskt tala om för dig hur Min välfungerade flock är och hur Vi faktiskt hjälper varann!

Min unge daghund är ganska så mkt av en slyngel, han är lite överallt och ingenstans - en helt vanlig unghund alltså.

När vi är ute så tycker daghunden att det är SKIIIT kul att t ex sno en leksak ur min ficka och dra iväg (eller kanske ignorera en inkallning…).
Vilket då resulterar i att jag såklart vill ha tillbaka leksaken (alt. fånga in honom!).
Men då daghunden tycker att detta är en väldigt skoj aktivitet att springa ifrån mig och ha selektiv hörsel, så brukar mina egna hundar komma in i bilden och hjälpa mig!
Så då vallar mina hundar (Schäfer) in honom eller springer ifatt och "håller kvar" - med sitt kroppspråk - unghunden tills jag kommer fram och kan ta över själv!

Känner daghunden för att utmana ödet litegrann och lyckas smita ifrån någon av mina hundar som "hållit kvar" honom, blir han givetvis "tillfångatagen" ytterligare en gång! Fast den här gången med ÄNNU tydligare 'krav' på vad som gäller.

Jag måste faktiskt säga att detta är helt fantastiskt! Vilket jäkla Team work ska du veta.

För jag har nämligen inte en suck i världen av att hinna ikapp min busiga daghund - det blir bara en lek och är alldeles för självbelönande för honom.
Att mina hundar då ser att "Aha, nu händer det grejer som Inte ska hända, Nu hjälper vi matte!" ser Jag som något jätte positivt.
Det visar bara att Vi vill ha en bra, stabil, Harmonisk  och samspelt flock.

#37
Men det är väl ändå en jäkla skillnad på uppfostra egna flockmedlemmar och att själv lösa en situation där en vilt främmande hund springer olovligt fram!
Självklart ska vi ägare då lösa problemet, och det är att få bort den främmande hunden.

Lite lustigt dock det du skrivet, en aningens motsägelsefullt nämligen…
Du skriver att du inte låter dina hundar fostra varann, men ändå har det lyckats gå så långt att hanhundar har börjat slåss med varann/får göra upp med varann - för av ditt inlägg att döma av så försöker du ju inte bryta det heller….
Hur går det ihop?

#38

Jag kan inte hålla käft längre, jag Måste fråga, haha!

Varför kör du på den här "metoden" där Inget negativt finns för din hund?

Vad tycker Du om Andra som inte kör på ditt vis utan använder sig av negativa minnesbilder = Korrigeringar?

#42 Uj uj, hur många tår har jag lyckats trampa på…? Mina egna hanhundar har aldrig varit i slagsmål… Jag tänker inte svara på fler inlägg i denna tråd nu - utan jag ber dig PM:a om du önskar fortsätta… Vill bara inflika att jag hela tiden har utgått från hundar som visar ett agressivt/hot/mycket spänt beteende. Åter igen så skulle jag ALDRIG tolerera ett sådant beteende! Och jag tror faktiskt inte heller att dina hundar "dänger slyngeln i backen" bara för att den är busig och full av ungdomlig överenergi - det gör inte mina i alla fall. Dessutom så skulle jag nog ta itu själv med slyngeln om den nu inte önskar lyssna. Men nog om detta! Jag har som sagt haft mycket trevliga och väl balanserade hundar i mer än 25 år och tänker fortsätta med mitt "hundsätt" ! Jag kräver verkligen inte att att alla måste göra som jag, utan jag talar bara om hur jag ser på saken och vad som fungerat för mig! Och tro mig - jag gick till en början på det där med att "visa vem som bestämmer" genom att ta hunden i halsskinnet och svinga den till marken på rygg. Det var dessutom ganska populärt att vrida om öronen också när jag började med hund för det var "hundspråk". Någon trodde att tikar biter sina valpar i öronen, och då skulle hundar "förstå" detta. Ingen av mina tikar har någonsinn "vridit öronen" på sina valpar, men däremot tagit ett tag om nosen på dem när de inte lyssnat… Aldrig slängt sina valpar på rygg heller faktiskt…

Så åter igen - ryggläge är inget som jag någonsinn har sett har långvarig effekt, utan i värsta fall bara triggar hunden. Och min bestämda uppfattning genom min egen erfarenhet är att om man har det psykiska övertaget så behöver man aldrig utöva fysiskt övertag…!

Slut i rutan för mig !!

#43 Kör hårt ;)

Mycket är det för att jag inte har mage att göra någon illa (fysiskt, psykiskt, negativt överhuvudtaget) på något sätt, det är inte min grej. I övrigt så har jag någon föreställning om att det ska gå att använda vilken metod som för inlärning - man lär sig ju i vilket fall så varför inte se om det är möjligt att bara använda det ena eller det andra? Jag tror att det ska vara möjligt att bara använda positiv förstärkning och negativt straff fullt ut och kommer försöka tills jag blir övertygad om att det inte är möjligt. Så lite av en utmaning för mig, som hittills gått väl!

Jag ser inget negativt i att vilja jobba med positivt straff och negativ förstärkning rent allmänt, det fungerar ju också för inlärning. Däremot ser jag många problem med själva metoden och hur det används, många allvarliga risker osv., speciellt i hundträning.

Men det är en annan (lång) historia.

#44

Du har absolut inte trampat på några tår, isynnerlighet inte när det var Jag som ifrågasatte Dig…

Ids helt ärligt inte att PM:a, trådar kan gott och väl utvecklas till något annat och så mkt OT är vi inte, för grundfrågan finns fortfarande kvar. Så mao kan vi gott fortsätta diskussionen här.

Du har nog inte läst mina inlägg eller inte förstått dom helt enkelt…?
Jag har inte skrivit någonstans att mina hundar "dänger slyngeln i backen", inte gör dom det med varann heller!
Läs om, Läs rätt!

Jag har nämligen skrivit precis tvärtom! Här dänger dom inte varann för en piss i Missisippi, däremot är dom ändå rätt fysiska med varann - i den bemärkningen att dom kan knuffas och "buffas" eller på något annat sätt visa/tala om att gränsen Snart är nådd.
Vilket är helt OK, hur ska hundar annars kommunicera med varann och veta vart den andre står i någon fråga?
Mina hundar får faktiskt ha åsikter!
Det är ju det som gör dom så säkra med Sin plats i flocken och mellan varann = därför är min flock väldigt harmonisk.

Jag har också skrivit - eftersom du uppenbarligen har missat detta, att jag inte sett en Riktig 'Alfarullning' förens i slutet av ett slagsmål, och då UTAN ett tag om halsen-något som DU påstod att de gör!?
Alltså; Alfarullning är INGET (som normalt funtade)hundar sysselsätter sig med mer än nödvändigt, för konflikter kan oftast lösas på ett 'trevligare' sätt.

Du har inte heller skrivit någonstans förens Nu att du talade om "arga/aggressiva/spända" hundar. För det är väl klart som korvspad att man inte tolererar det?

Du Tsset däremot, kan vänta dig ett PM.

#42 Vad roligt att läsa om dina hundar som läser av situationen och hjälper :) Jag älskar att se djur som självmant tänker. jobbar och hjälper till :) Måste kännas svinskönt i sådana situationer!

I stallet hade vi förr en flock på 5 hundar, och då var det en rangordning, när en ny kom eller när en gammal började mopa upp sig markerade alfa hanen genom att säga till, antingen genom morr, nyp eller lägga på rygg.

Det var inte okey att dem rök ihop riktigt eller bett sig fast, men dem fick tala sitt språk och skapa sin ragordning där människan ändå var högst. Amstaffen gillade att bråka med rottisen, men när rottisen gav tillbaka kom alfahanen farande (alfahanen och amstaffen bode ihop), han slog omkull rottisen och la sig över henne eller ställde sig över henne. Så nog tusan kan dem lägga ner den andre :O

Dock hade dessa lite skum rang då alfahanen särbehandlade amstaffen och han hatade den andre hanen, inte riktigt som vargens rangordning :P

Jag kan dra ner min lånehund i marken när han är alldeles stirrig, dock inte så att han gör sig illa, när han sedan för resa sig upp går han fint och är lugn.

Angående att fya och säga nej till hunden tycker jag att i träning ska det inte finnas nej, där gör vi bara om tills det blir rätt och struntar i belöningen när han gör fel, belönar när han gör rätt. Skäller han som en tok eller gör annat dumt, sådant som kan bli farligt, får han en tillsägelse, men så fort han gör rätt, första steget han gör rätt, säger jag "bra", ev. belönar med en godisbit. Det är viktigt att hunden vet VAD som är rätt och VAD som är fel, att jag är tydlig.

#38 isf använder inte jag några korrigeringar heller när jag säjer till min hund när den gör fel Även fast jag anser att det är korrigeringar när jag bryter ett oönskat beteende…  Jag behöver nämligen bara säja till min en gång (förutom med dörrklockan/brevinkastet) så vet han att han inte ska göra om det…

Tex Han bet av en sladd, jag korrigerade… Han lekte hårdhänt med katten så hårtussar lossade, jag korrigerade osv…

Men enligt ditt tankesätt så kan det inte ha varit korrigeringar eftersom det var första och enda gången han gjort det, så han visste alltså inte att det var fel…

Enligt mitt tankesätt så är det korrigeringar.. Jag talar om för hunden att det är fel, rättar till felet…

Att korrigera har ingenting med att tillföra obehag eller liknande att göra…

korrigera = rätta, rätta till, förbättra, revidera, justera, jämka, reglera, beriktiga, ändra

#51 Ja, att korrigera har ju olika betydelser i olika sammanhang. Egentligen är ju allt vi förändrar en korrigering av hundens beteende oavsett om vi lär, hindrar, släcker ut eller vad som, sett till korrigeringens vardagliga betydelse.

Sen finns det en annan betydelse i hundvärlden, främst den "äldre läran", där en korrigering i stort sett undantagslöst är lika med att bryta (eller försöka bryta) ett pågående felbeteende genom att tillföra ett obehag. Koppelryckningar för att hunden går ur position, bland annat.

Korrigeringar görs på felbeteende, eller fel beteende, ja. Men för att kunna korrigera måste det hunden gör vara ett fel, eller hur? Vem avgör detta, kan något vara fel för en hund, hur lär den sig att det är fel, måste det vara fel och vet hunden verkligen vad som är fel sen, eller rätt? Finns det rätt och fel?

Hos oss finns inga fel, jag anser det inte fel att bita på sladdar eller vara i fel position utan det hunden gör gör den för att det är mest värt för den i just det ögonblicket och det är mitt ansvar att lära hunden hur den ska göra istället.

Därför bryts inget oönskat med en ("hund")korrigering här, då det inte är oönskat utan bara något hunden gör. Inte heller bryts något då hunden bara gör, som vid så många andra tillfällen. Egentligen bryter vi alltid något hunden gör, vad vi än gör, då hunden alltid gör något och vi sedan förändrar det genom att ta fram koppel, ropa på den, öppnar kylskåpet, ber hunden sitta eller vad som. Men i den bemärkelsen, bryta felbeteende, är det aldrig något brytande av felbeteende, samma signal kommer även när hunden gör rätt och signalen ges inte med syfte att bryta utan för att be hunden göra något annat. Sen sätter jag aldrig en hund i träning i en sådan situation att den måste brytas för att gå att jobba med, måste det den gör brytas har man gått för fort fram och det går inte att fortsätta träna med en hund som redan låst sig en gång under passet.

Ingen träning här baseras på att kunna bryta fel utan alla "hinder" (sladdar, vilt, mötande, tappad mat) är störningar som kan användas i träningen(liksom omvänt lockande eller att ge "fel kommando", eller träna i olika milljöer) för att försäkra sig om att det jag ber om är mest värt. Störnningar kan vara precis vad som, varför inte använda även sånt hunden kan/vill göra "fel"? Det är effektivt om något.

Inte heller talar jag om att något är fel utan bara vad som är mest värt (det som enligt mig är rätt). Det övriga hunden skulle kunna göra(en hel del, plus det som anses "fel") blir aldrig mer värt än det jag vill att hunden ska göra.

Inga hundkorrigeringar eller brytanden alltså :)

#52 Om du inte anser att bita i tex sladdar är något fel, varför lär du den isf göra nåt annat? Du tar alltså inte bort din hund om den ligger och biter i en sladd utan du försöker locka den därifrån  med nåt du tror att den tycker är roligare???  Lyckas du inte så har du kanske en död hund istället… Låter som en vettig hundägare i mina öron

Oavsett vad du säjer så gör du faktiskt korrigeringar… Allt du gör för att hunden ska göra något annat än det den gör ÄR korrigeringar.. Sen kan man dela upp dem i positiva och negativa korrigeringar…

Hundvärlden har ingen egen ordförståelse som du tycks tro, utan det har alltid samma betydelse. Den "äldre läran" med koppelryckningar etc är negativ korrigering medan du använder positiv korrigering…

Jag tycker inte det här är OT alls. Utan jag tycker det är intressant att läsa vad andra tycker.

Jag är inte död om ni tror det, jag läser allt ni skriver!  Senare kanske det kommer ett inlägg om vad jag tycker. :)

#53 Måste något vara fel för att vi ber hunden göra något annat? Är allt som inte är rätt fel, finns det inga mellanlägen eller neutrala beteenden, finns det flera rätt och flera fel, och kan rätt vara fel bara vid ett tillfälle eller fel vara rätt vid ett annat?

Nej, jag anser inte att en hund någonsin gör fel. Den agerar bara efter sina erfarenheter. Val och konsekvenser.

Jag anser inte att hunden gör fel när den biter i en sladd, det enda den gör är just vad den gör. Hunden biter i en sladd - jag ber om ett sitt. Hunden sitter - jag ber om ett stå. Hunden vilar - jag ber om en snabb förflyttning till mig.

Vad är det som får dig att tro att jag inte kan plocka bort en hund som är i fara? Du gör väldigt många snabba antaganden här, bara för att jag lär min hund med belöningar för rätt beteende betyder det inte per automatik att jag låter min hund sväva i livsfara. Det gör inte heller någon som tränar med att straffa fel beteende, är hunden i fara så gör man (förhoppningsvis) vad man kan för att rädda den i första hand.

Så svaret på den frågan är "ja", "nej" och "föga troligt att det inträffar". JA - har hunden precis hittat sladden kan jag be den göra något annat. NEJ - jag lockar inte på någon hund, inga släta mutor utan jag ger en uppgift. Är det ett tillfälle där hunden verkligen tuggar på sladden så lär jag inte hunden utan räddar den självklart med det som krävs. FÖGA TROLIGT - jag ser alltid till att risken för faror/"fel" är minimal. Oftast är det valpar som gör detta, och då ser jag till att inte ha sladdar framme utan att ha tränat fram rätt beteende med dessa först eller helt enkelt har valpen under en absolut uppsikt tills träningen är gjord.

Angående korrigeringarna så har jag tydligt förklarat för dig i förgående inlägg. Det är dessutom så att ordet korrigering HAR betydelsen "tillföra obehag för fel beteende" i hundvärlden - undersök gärna saken om du inte tror mig. Möjligt att det hänger ihop med att ordet användes med innebörden "tillrättavisa" förr?Sen finns det den egentliga betydelsen som säger att så fort vi förändrar något så korrigerar vi, men använder du ordet korrigering i samband med hundträning så är det tillföra obehag som folk tänker först på.

Sett till hund ordet används i hundvärlden så korrigerar jag inte. Jag ber om en annan uppgift, oavsett om hunden gjort rätt, fel eller bara varit innan.

#55 Det är väl självklart att en hund gör fel ibland…  Skillnaden är väl att den inte vet att det är fel, men fortfrande är det ett fel vilket du ändrar med din uppgift som då blir en positiv korrigering.

Du kan aldrig få mig att ändra mig på den punkten! Att obehag är något hundmänniskorna i din värld tänker först på är för mig ganska ovidkommnde eller möjligen så kan det betyda att de du känner alltid varit hårdhänta… I min värld betyder korrigering att man ändrar beteendet, både bland vanligt folk och hundfolk oavsett om det är på ett positivt eller negativt sätt…

Men om vi tar det på ditt tankesätt i ett exempel då: Jag vet inget om hundar mer än vad som är fram och bak i princip, så när jag köpte min hund sa de att det var en Schäfer.  Alltså är det inte något fel eftersom jag inte vet att det är fel. Sen kommer du och tycker att det stämmer ju inte så du ger mig bilder på en riktig schäfer och förklarar att så här ser en schäfer ut…  Eftersom du inte använder korrigeringar ( tillrättavisningar) så kan du ju inte tala om för mig att det jag tror är fel.

Så kontentan är att jag har en schäfer (om än annorlunda mot dem du visat).

Min schäfer:

#56 Självklart är det absolut inte, vad som anses fel avgör ägaren och somliga hundägare är det helt okej med allt… eller så finns det, som i mitt fall, inga fel.

Fast du kan heller aldrig få det jag gör till att vara en korrigering. Jag förändrar inget beteende utan ber om ett nytt för att sedan skapa ett bättre kring situationen som jag skulle vilja ha ett annat beteende under. Om jag inte förändrar ett beteende KAN det inte vara en korrigering av beteendet. Eller hur?

Jag förbjuder inte sladdbitande eller förknippar det med något, varken positivt eller negativt. Hunden kan fortfarande göra utfall eller gå ur position eller jaga harar. Men varför skulle den, om den erbjuds att utföra ett mer givande beteende? Och varför skulle den utföra ett annat beteende än det jag sedan lär den, som är mer värt? Och iom att något annat är mer värt kommer "det ursprungliga beteendet" till sist släckas ut (ja, så gott som. Det finns ju alltid en möjlighet att det kan öka igen om det belönas. Frågan är då om det inte skapas ett nytt beteende, liknande det utsprungliga).

Sen är det för mig en stor skillnad på att tala om rätt och fel i vardagen och efter "regelverk", och dessutom stor skillnad att tala om att GÖRA fel/rätt och att HA rätt/fel(att ha fel innebär ju så mycket personliga åsikter och resonerande tankar med mera, och hundar resonerar ju t.ex. inte).

Och därför får du nu ett delat svar till exempel.

Du köper vad du tror är en Schäfer(Schäfer 1). Jag anser inte att det finns några fel, så alltså gör du inget fel. Jag anser heller inte att du kan veta vad som är eller inte är fel, så därför är inte anledningen att du inte vet utan att det för mig inte finns några fel. Du bara gör, du utför det här beteendet.

Om jag vill korrigera det du gör så måste jag korrigera det du faktiskt gör och inte vad du tror är rätt eller fel. Jag måste alltså förändra ditt pågående köp, genom ett obehag eller en belöning som är så stark att du utför ditt köp på ett annat sätt(och annars försöka igen nästa gång du köper Schäfer 1).

Eller så presenterar jag en annan Schäfer (schäfer 2), som jag vet att du hellre köper för att du tjänar mest på det(du har alltså köpt Schäfer 2 förut och jag har sett lyckade resultat under liknande störningar/retningar).

Sedan kan jag lära dig att köpa vad som för mig är en Schäfer (schäfer 3) och verkligen se till att det är mer värt för dig att köpa Schäfer 3 än att köpa Schäfer 1.

Skulle du vara i fara när du köper Schäfer 1 ser jag självklart till att ta dig därifrån fortast möjligt med enda syftet att rädda dig, oavsett om jag vill korrigera ditt beteende eller lära dig något nytt.

Sen skrev du något om att jag inte skulle kunna säga att du har fel då det skulle vara en korrigering. Att säga något förändrar i sig inte en åsikt, det som förändrar vad någon tycker är de aspekter och resonemang som läggs till eller uppmärksammas av den som har åsikten. Jag kan alltså säga precis vad som helst utan att din åsikt om vad som är en schäfer för den sakens skull förändras, det är upp till dig. För det är ju så, åsikter är något man bara kan korrigera själv.

Sen är det som så, att enda gången jag anser att det finns fel och rätt är när det man gör måste jämföras med något bestämt. Enligt svensk lag får man inte stjäla, därför vore det fel. Vore detta ett laglöst land skulle det vara tillåtet men då kan man istället diskutera om det vore rätt eller fel. Och där är det som så, att våra åsikter om vem som har rätt eller fel egentligen handlar om att man håller med eller inte håller med den andra. Du har alltså varken rätt eller fel om din Schäfer1, förrän det finns något som bestämmer vad en schäfer är. Du har heller inte rätt eller fel i det du säger om "saker som inte jämförs med bestämda mallar" egentligen, utan rätt och fel står för "jag håller med dig" eller "jag håller inte med dig".

Så atte… jag anser att du har fel kring huruvida korrigering är negativt laddat eller inte. Där jag träffat på ordet korrigering i hundvärlden har ordet alltid betytt att på något sätt tillföra ett obehag. Dock innebär inte det per automatik att de hundmänniskor jag känner varit hårdhänta - måste man utföra något för att tala om det?

Det skulle vara intressant att veta hur du ska kunna få mig att inse att schäfer2 och schäfer3 är ett bättre köp än schäfer1 utan att visa mig att schäfer1 är ett dåligt köp som jag förlorar på. För att jag ska tjäna nåt på att köpa något annat än det jag tänkt mig från början så måste jag ju få reda på att de andra är bättre.. Du måste alltså ändra mitt synsätt så att jag ser att dina schäfrar (2,3) är bättre.

Hur gör du om din hund biter i strömförande sladdar eller gör något annat farligt när du inte är i närheten och kan erbjuda något mer lockande? Eftersom du inte lär din hund att nånting är fel så kan den när som helst i ett obevakat ögonblick hitta på något som den tycker är jättekul. För jag tror ju knappast att du sitter och studerar din hund 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Du lär sova, gå på toaletten, duscha/bada, studera/arbeta osv som alla andra…

Jag vet varken hur gammal du är eller hur mycket du umgås med hundfolk och sånt så det var fel att säja att de är hårdhänta… Jag kan bara utgå från mina erfarenheter av hur de jag träffat och pratat med sedan jag började gå på brukshundsklubben och utställningar i 10-årsåldern (35 år sedan)… Alla delar de upp begreppet korrigeringar i mjuka och hårda korrigeringar… Nej, det blev fel.. EN person ansåg att  korrigeringar skulle innebära obehag/smärta.. Men han var även allmänt omtalad som en dominant, elak man som inte borde fått ha vare sig djur eller barn. Han var det exempel som oftast användes i hur man inte fostrar sina hundar…

Tsset;

Men hur kan det INTE vara ett Fel om en hund biter på en sladd?
Det är ju rent av en livsfara, vad gör Du om hunden biter på sladd när du inte är hemma/i närheten.. I värsta fall har du ingen hund alls då…

Var det då verkligen värt det?

För jag hoppas Verkligen att din mor lärde dig när du var liten att Inte stoppa fingrarna i eluttagen eller att sticka en kniv i brödrosten - för något otäckt kan ske = Nej du Får Inte "pilla" där!
Varför ska inte det samma gälla hund?

Likaså om din hund börjar jaga något vilt, och den Inte anser att det Du har att erbjuda för tillfället istället för jakten är bättre än jaga en hare-jakt i sig är VÄLDIGT självbelönande för en hund.
Ponera då att hunden jagar hare ut på isen eller en väg, hunden går igenom isen och drunknar alt. blir påkörd av ett fordon och skadas allvarligt/dör.
(För att inte tala om att hund enligt Svensk Lag INTE får störa eller jaga vilt! Så där har du ju papper på ett förbud.)

Är det verkligen värt det?

Är det fel om din hund biter någon annan - människa som annat djur?

Jag är helt med i ditt tänk-delar dock det Inte, men Jag kan bara inte begripa hur såna här/liknande självklara saker inte kan vara Fel i Dina ögon?

------

Här hos oss har vi solklara regler om vad man får och Inte får. Det blir Så betydligt mkt enklare för alla parter.
Man kan då lägga tid på annat som är mer skoj än att hela tiden Byta(erbjuda) ut en aktivitet mot en annan….

Till er båda; Bara för att jag inte ser rätt och fel - betyder det per automatik att jag utsätter hundar för fara? Jag är väldigt noga med att se till att förhindra att felbeteenden utlöses, vilket jag hoppas att "folk som ser rätt/fel" också är! Tycker att ni var lite snabba i tänket där, skrev redan från början att jag inte utsätter hunden för situationer den inte klarar av ;)

#58 Hur jag får dig att välja "rätt"? Ja, är det mer värt att utföra kommer du göra det. Att köpa Schäfer1 måste du inte förlora på, det kan vara något helt rätt men något jag inte vill att du ska göra just nu. Genom att fokusera på att Schäfer2 innan och Schäfer3 sedan ska vara otroligt mycket mer värt för dig kan jag få dig att välja 2 och 3 före 1 när du står inför ett val mellan dessa tre. Att schäfer2 betyder mer kan vara svårt att faktiskt avgöra, precis som det är svårt att avgöra om en korrigering eller ett obehag eller en belöning eller en muta eller ett brytande verkligen är tillräckligt stark för just detta beteende. Det är ju så relativt och individuellt, och om det räcker till visar sig egentligen först när vi testat. Därför är det också viktigt att vi verkligen testat det vi vill använda tidigare så vi vet att det "med största sannorlikhet" faktiskt fungerar. Så är det fara för någons liv gör vi bäst i att bara rädda om vi är osäkra på det vi vill använda (eller inte hinner med) - oavsett hur vi skulle lösa problemet.

"Hur gör du om din hund biter i strömförande sladdar eller gör något annat farligt när du inte är i närheten och kan erbjuda något mer lockande?"

Ställer en motfråga här - hur gör du själv? Är vi inte där kan vi inte göra något, oavsett om vi lär hunden vad som är fel eller bara ser det som något hunden gör(vilket inte innebär att det är önskat). Vi kan hoppas att hunden fortfarande inser vad som är mest värt men vi har inga garantier. Även hundar som fått rejäla obehag när den bitit i sladden kan göra detta när ingen är hemma - och då blir den till och med belönad för det. Inget obehag kommer ju och alltså gör den rätt! Plus att den självklart blir självbelönad av tuggandet.

Har man haft en hund som tuggar på sladdar anser jag att man bör vara så säker man kan på att hunden inte gör om det innan man lämnar den helt ensam. Steg för steg, i rummet, i annat rum, utanför dörren, en minut osv. Och en liten kamera i huset för att se vad hunden gör. Och är det sladdar - dra ut eller kompostgallra för eller annan smidig lösning som också bör vara med under den övriga träningen.
Det är precis lika självklart som att man inte har en hund lös om man inte är säker på att den inte drar efter vilt. "Säker" som i "jag har testat och prövat detta så långt det är möjligt" - för något hundraprocentigt finns ju inte.

#59

"Men hur kan det INTE vara ett Fel om en hund biter på en sladd?"

Hunden biter - inget fel med det! Det hunden Gör är inte fel, den bara gör. Det kan till och med vara "rätt" - om det är vad jag vill. Men för mig är det oönskat att bita i sladdar och just därför lär jag också hunden vad den ska och inte ska göra, vad den tjänar på alltså.

"Det är ju rent av en livsfara, vad gör Du om hunden biter på sladd när du inte är hemma/i närheten.. I värsta fall har du ingen hund alls då…

Var det då verkligen värt det?"

Ställer samma motfråga till dig - vad gör du? + det övriga jag skrev ovan (för lat för upprepning)

"För jag hoppas Verkligen att din mor lärde dig när du var liten att Inte stoppa fingrarna i eluttagen eller att sticka en kniv i brödrosten - för något otäckt kan ske = Nej du Får Inte "pilla" där! Varför ska inte det samma gälla hund?"

Fast det samma gäller ju hund. Med den skillnaden att vi inte kan prata oss till förstånd och få hunden att resonera om vad som kan hända (vad mycket enklare allt vore då!).

"Likaså om din hund börjar jaga något vilt, och den Inte anser att det Du har att erbjuda för tillfället istället för jakten är bättre än jaga en hare-jakt i sig är VÄLDIGT självbelönande för en hund. Ponera då att hunden jagar hare ut på isen eller en väg, hunden går igenom isen och drunknar alt. blir påkörd av ett fordon och skadas allvarligt/dör. (För att inte tala om att hund enligt Svensk Lag INTE får störa eller jaga vilt! Så där har du ju papper på ett förbud.)

Är det verkligen värt det?"

Vad är det du försöker få fram här? Jag är inte riktigt med på vad du försöker säga med detta. Vill jag ha en hund som inte jagar ser jag till att testa detta så långt det är möjligt, steg för steg på den nivå hunden klarar av. Precis som jag hoppas andra också gör, oavsett om man korrigerar eller inte eller jobbar främst med belöningar/obehag eller lockar/bryter hunden varje gång. Det är ju vårt ansvar att se till att de inte bryter mot lagen. Och att låta hunden jaga fritt är som du säger inte lagligt här - alltså är det fel att låta hunden göra det. ATT hunden jagar är dock inget fel i sig.

"Är det fel om din hund biter någon annan - människa som annat djur?"

Fel att bita - nej. Fel enligt svensk lag - ja. Finns det ingen lag kan det vara oönskat eller önskat av mig. Jag kan också göra fel, mot svensk lag, genom att tillåta min hund att bita någon. Det är alltså jag som gör del då - inte hunden! För att göra fel måste man vara medveten och kunna resonera kring vad som är rätt och fel och vilka konsekvenser det kan få. Sett utifrån sig själv kan man bara göra fel om man vet att man inte tjänar något på det. Man kan göra rätt genom att bryta mot lagen men också fel jämfört med lagen.

Enda gången jag ser att en hund skulle göra fel är om den gör något väldigt ohundigt - typ flyger.

"Jag är helt med i ditt tänk-delar dock det Inte, men Jag kan bara inte begripa hur såna här/liknande självklara saker inte kan vara Fel i Dina ögon?"

Hunden gör inte fel, jag kan göra fel mot lagen och göra fel så att jag vet att jag förlorar på det och jag kan anse någon ha fel jämfört med mina åsikter. hundar bara gör. Däremot kan det absolut och självklart vara oönskat - annars skulle jag ju aldrig försöka lära in ett önskat beteende!

"Här hos oss har vi solklara regler om vad man får och Inte får. Det blir Så betydligt mkt enklare för alla parter. Man kan då lägga tid på annat som är mer skoj än att hela tiden Byta(erbjuda) ut en aktivitet mot en annan…."

Det tror jag absolut - och så har vi det också! Fast för mig handlar det mer om önskade och oönskade beteenden(som kan var både rätt och fel beroende på vad man har att jämföra med). Bara för att jag inte ser att hundar kan göra rätt och fel betyder det inte att jag tillåter oönskade beteenden._
Sen lockar jag aldrig, det känns helt värdelöst då det på sin höjd belönar vad hunden precis gjort…_

#60

Egentligen tycker jag att det är lite "fult" av dig att ställa en motfråga Innan du själv svarat på Min fråga.

Nåja, jag ger dig ett svar.
Eftersom jag skrev längre ner i mitt inlägg om hur vi har det här hemma hos oss, så borde man kunna räknat ut att ohyss när jag inte är hemma inte är något problem för mig.

Mina hundar ger faktiskt blanka tusan i att bita på saker (Jag väljer att skriva Saker då det egentligen inte Bara handlar om sladdar, utan kan ju vara vad som helst som hundar kan få för sig att bita på…) som de Vet att man Inte får röra.
Nu jag jag visserligen väldigt bra hundar som inte har något behov av att underhålla sig själva med något ohyss, men utifall liksom så Vet Dom om, om vad som gäller här hemma - både med och utan min/sambons närvaro.

Jag kan faktiskt till och med lämna kvar mat från middagen framme på det relativt låga vardagsrumsbordet och åka hemifrån.
Då har inte ens någon av hundarna varit där och smakat bara liiiiiiite på såsen eller så. Inte ens katten faktiskt!
Japp ni hörde rätt, även våran katt vet om vad som är rätt och fel här hemma! Samma regler för Alla.

Mina hundar har också sina helt egna matbarer! Man dricker inte ens en droppe vatten från den andres skål och än mindre äter någon annans käk.
Dessutom, så tuggar dom inte ens på varandras ben! Matbarerna har det krävts ett simpelt 'Nej' för att få dom att förstå att dom inte har något hos den andres skålar att göra.
Men tuggbenen däremot har bara kommit av sig själv.
Gamlingen t ex han är en samlare, hans ben ligger lite här och där.
Lägger sig Nero i hans korg så rör han inte gamlinges ben, inte heller om gamlingen lagt benet i hans korg.
Tydligen har det blivit såpass självklart för mina hundar att se skillnad på "Ditt och Mitt". Vilket jag tycker är kalas - WOW alltså!

Men varför är det så då? Jo tack vare den simpla anledningen att jag informerat mina hundar om att det är Fel att göra si och så.
Oerhört smidigt faktiskt.
För Det är Ledarskap och respekt!

Nej jag sa inte att du tillåter din hund att jaga, men det jag menade var Hur gör Du Om hunden skulle dra iväg efter något vilt? Jakt är ju väldigt instinktivt för en hund…
Men eftersom du inte har informerat din hund om att det Faktiskt är "oänskat"/fel och eftersom du Inte bryter/korrigerar din hund, enligt eget utsago alltså, så kan den ju lätt välja att dra än att ta det du "erbjuder" istället. Dvs du vill få fram ett för stunden Önskat beteende = stanna kvar hos dig.
Men tänk Om din hund för just Den stunden inte ser det mer värt att stanna hos dig då?

Att bita andra ÄR visst fel. Inte enbart pga Svensk lag. En normalt funtad hund ska INTE bita andra!
Detta gäller givetvis inte rent självförsvar i form av att ha blivit trängd och varningarna inte togs på allvar, har blivit påflugen av en annan hund osv t ex.

Hahah hoppsan så långt det här blev, jag har säkert missat något nu. Nåja det får vara såhär nu. ^^

#60

Hur kan du då har positiv förstärkning till allt? Eller "kolla matte har något roligare åt dig" hela tiden? När det är en riktigt pressad situation som t ex sladden och du inte har något erbjudande som lockar, hur gör du då?

Jag tror också att du tror att korrigeringar innebär att tillföra obehag till hunden, eller bestraffning. Men det är det inte nowdays. Alltså; en korrigering behöver inte vara på "stenålders sättet". Haha.
Jag skulle personligen också indela det i positiva korrigeringar och negativa korrigeringar.
Jag kan säga nej till min hund, kalla in henne och ge henne massor av beröm för att hon hajade till när jag sa nej, fattade att det var fel och kom när jag kallade in henne. Alltså, det var ett oönskat beteende vilket jag framförde och som hon fattade, och fick beröm för att hon fattade det & lydde. Jag anser inte att något av detta var något som tillförde obehag till henne.

Jag förstår hur du gör, men jag anser att korrigeringar som jag just hade som ett exempel är ett mycket smidigare sätt.

Dessutom tycker jag att bita en människa också är FEL, vilket jag också kommer framföra till hunden - du gjorde fel.
Och i andra fall om hunden gör önskat beteende - du gjorde rätt.
Det är något simpelt och lätt för både mig och min hund att förstå, och jag anser inte att jag behöver "utesluta" korrigeringar om jag vet att det jag gör funkar och inte tillför obehag för hunden?

Varför använder du inte korrigeringar utan ger hunden andra uppgifter? Är de korrigeringar du uppfattat varit att bestraffa och tillför obehag??

Kram!

#60

"Hur gör du om din hund biter i strömförande sladdar eller gör något annat farligt när du inte är i närheten och kan erbjuda något mer lockande?"

Ställer en motfråga här - hur gör du själv? Är vi inte där kan vi inte göra något, oavsett om vi lär hunden vad som är fel eller bara ser det som något hunden gör(vilket inte innebär att det är önskat). Vi kan hoppas att hunden fortfarande inser vad som är mest värt men vi har inga garantier. Även hundar som fått rejäla obehag när den bitit i sladden kan göra detta när ingen är hemma - och då blir den till och med belönad för det. Inget obehag kommer ju och alltså gör den rätt! Plus att den självklart blir självbelönad av tuggandet.

Kanske lite konstigt att jag ger mig in här, men om jag fattat det rätt:
Du lär inte din hund att det är FEL att bita på en sladd, när du ser den göra något "oönskat" får du den att göra ett önskvärt beteende som är mer värt och den får belöning för det.
Men när du inte är där, och den gör det, kanske den känner fö ratt bita på denna fina roliga sladd - och den fortsätter för du är inte där för att göra denna "sak" som är mer värt för hunden.

Jag vill själv lära hunden att bita på sladden är FEL, du får inte göra så (dont get me wrong, jag skulle aldrig skada en hund när jag "korrigerar" men jag vill markera att detta är fel). Då vet hunden att detta är fel, man behöver inte vara där fär att avbryta det eller ge hunden något mer värt. Hunden ska veta att "ååh men detta är inte bra".

Jag anser även att har man en hund man inte kan lita på till 100% att den låter sladdar (eller andra farliga saker för den delen) vara när man inte är där, ska sladdar inte vara inom räckhåll för hunden eller dolda på annat sätt. Jag vet att detta kan vara "svårt" att fixa men hellre det än en skadad eller i värsta fall död hund.

Jag vet inte om jag har missat det i ett av dina tidigare inlägg, Tsset, men har en fråga:

Om din hund skulle attackera en människa/ett djur, skulle du försöka få bort detta "oönskade" genom att säga "sitt"/"ligg"/annat?
Nu säger jag inte att din hund är aggresiv/gör utfall, utan bara ifall att.

#61,62,63,64

Tack för att ni skriver precis så som jag menar

Jag har lärt mina djur (hund och katter) att det är FEL att bita på saker som inte är deras egna, inte vara på borden, inte ta mat som faller etc… De vet att det är FEL och rör det inte oavsett om jag är där eller inte. Jag kan tappa/lägga hundens absoluta favoritsaker som korv eller leverpastej på golvet och han rör det inte förrän jag säjer varsågod.. Just på grund av att jag lärt honom att inte röra förrän han får tillåtelse.

Ett ganska talande exempel på att han vet vad som gäller är när jag en kväll var så trött att jag lade upp hans korvbitar (han får en halv varmkorv varje kväll när vi lägger oss) i hans skål, glömde säja varsågod utan somnade direkt… Flera timmar senare vaknade jag av att Åskar hoppade upp i sängen brevid mig och gnällde. Jag tände lampan för att kolla om han hade ont eller nåt men då hoppade han ner till skålen där korvbitarna låg kvar. När jag sagt varsågod slukade han dem och la sig sen i sin bädd och sov hela natten

Tsset ska helt ha klart för sig att alla dessa inlägg absolut inga påhopp! Bara funderingar om dina metoder och hur du gör.

#66 Tänkte precis komma in för att skriav det där, haha.

Jag lägger endast min hund på rygg om hon försöker vara/är dominat mot mig eller nån annan, eller om hon skulle bita mig när vi inte leker skulle jag inte tveka att lägga hon på rygg, nej hon bits inte men om hon skulle få för sig att göra det.

#66, #67 Haha, så länge det är en diskussion tar jag den utan problem. Jag kan diskutera i timmar! Men skulle det gå över till verkliga påhopp, falska anklagelser osv så kommer jag reagera och ni kommer märka av det… dock verkar det lyckligtvis inte troligt här

Så, nu ska ni få varsitt svar hela bunten. Styckar upp det då jag tror det blir lättare för alla.

EDIT: trodde jag ja… ska på middag lite hastigt och lustigt men så är det. Återkommer till diskussionen lite senare för den är himla intressant och trevlig i tonen! :)

#69

Ok. Hoppas att vi får våra efterlängtade svar snart!

#69 Hoppas du fick god mat

#69
Väntar ivrigt på svar också ;)

Jo det börjar blir ganska tyst här. ;)

#70,71,72, 73;

Det blev en lång middag… kom hem igen igår kväll! Men maten var god och sällskapet ännu bättre så det blev som det blev… så, vart var vi…

#61

…Och jag verkade missa att skriva ett svar, jag trodde verkligen att jag hade gjort det! Därav hänvisningen till något som inte fanns, haha!

Det som gäller hos dig gäller hos mig också, fast mina regler för mina hundar då. Jag tolererar inte sånt jag inte vill se, trots att jag inte ser det som görs som fel i sig utan "bara" oönskat (och inte tillåtet) av mig. Jag kan utan problem lämna mat och hundar och gå hemifrån, vet inte hur många gånger jag glömt lägga på locket på fodertunnan nu… eller för den delen hittat två jyckar stirrandes på fulla matskålar - ojsan, glömde jag att säga varsågoda? Det får inte bitas på något annat än ben, inget springande inomhus, vi leker inte i koppel och tigger inte osv. osv.

Det jag menar är att själva beteendet i sig inte är något som görs fel. Att ta mat från bordet är inget fel i sig - att äta är inget fel. Att "veta" att något är rätt och fel tror jag heller inte på, utan att hunden snarare har erfarenhet av vad som händer om den tar mat från bordet och om den låter bli. Att låta bli för att man inte vill ta konsekvensen är ju då "rätt" för hunden, men samtidigt när hunden (enligt oss) gör "fel" och tar mat - gör den egentligen inte rätt då? Trots att den vet vad som händer om den tar mat så är det med värt att ta det än att låta bli - och gör den inte då rätt, alltså det den tjänar mest på? Och gör hunden (enligt oss) fel, kan vi verkligen hävda att hunden vet vad som gäller men ändå gör fel, när det egentligen är vi som får skylla oss själva för att som sett till att göra önskat (/rätt) beteende mest värt för alla möjliga retningar(t.ex. tar inte makaroner från bordet men en grillad kyckling - för stor retning för hunden)?

OM min hund nu, mot all förmodan, skulle dra iväg efter vilt skulle jag använda alla möjliga medel för att få stopp på det. Precis som jag tidigare nämnt - jag riskerar inte någons liv (eller ja, rädsla, säkerhet och så vidare) utan blir det fara så går jag in för att rädda först utan någon form av inlärningstankar i huvudet. Det tar jag nästa gång när situationen är under kontroll- för ska det räddas liv förlitar inte jag mig på att något jag kan göra fungerar. Hunden har ju uppenbarligen redan "gjort fel", jag har redan misslyckats med min träning och har det oönskade beteendet redan påbörjats är det försent att få det ogjort.

Sen är jag väldigt noga med att träna så säkert som möjligt och steg för steg. Alltid lina på tills jag har kunnat testa hunden på vilt så många gånger med lyckat resultat att jag kan känna mig "säker" (100 blir vi ju aldrig) på att hunden gör det jag vill. Det är min uppgift att se till att det jag vill är mest värt - precis som för alla andra. När jag lär in det här nya beteendet ser jag ju också till att tala om vad jag önskar och inte önskar - jag vill att du kommer till mig direkt och inte tittar på viltet och går mot det. Där talar jag om vad jag vill och inte vill, vad som är önskat och oönskat. Men jag går inte in i ett existerande beteende och säger ifrån, för det är redan igång.
Alltså; hunden har lina för säkerheten. Jag lär hunden önskat beteende under kontrollerade former och skulle "fel" beteende utlösas stoppar jag upp. Finns det möjlighet och det inte är fara för någon kan jag också be om ett annat beteende (typ på väg ner i en vattenpöl - "stanna" och träning nästa gång).

Kan väl också tillägga här att vi alla erbjuder ett annat beteende - har vi lärt hunden ordentligt har den ju alltid ett val med olika konsekvenser. Det är lika stor chans att någon som lär hunden vad som är fel eller bryter/korrigerar inte får hunden att välja önskat beteende - hunden tyckte helt enkelt att det var mer värt att välja det ägaren anser fel än att låta bli.

Jag håller inte med dig på den punkten om att det är fel att bita andra - du uppgav själv ett flertal möjliga situationer nu som jag hade i tankarna. Låt oss räta ut frågan lite, jag anser det inte fel att bita, att bita är inte att göra fel. Hundar kan bita och gör det om det behövs. En icke normalt funtad hund som biter biter ju för att det är något fel på den - fel i förhållande till en normalt funtad hunds kropp(och mentalt då), men att den biter i sig är ju fortfarande inte något den gör fel. Biter en normalt funtad hund för att den lärt sig så gör den ju också rätt - den tjänar på det. Sen är det för mig absolut inte tillåtet att bitas och inget jag ser som ett önskat beteende och då är det alltså min uppgift att se till att det inte händer. Men hunden gör inget "fel" - den gör ju det den tjänar på eller tror sig tjäna mer på. Och det är ju alltid "rätt", även om det skulle vara "fel" enligt lag eller oönskat/"fel" enligt mig.

Åh, det blir rörigt nu! Mkt text, mkt text…

#62

Positiv förstärkning till allt? Är inte riktigt med på hur du menar där, men jag har gett mig tusan på att försöka jobba med positiv förstärkning och negativt straff (de hänger ju ihop) så långt det är möjligt. So far so good!

"kolla matte har något roligare åt dig" är INGET jag ägnar mig åt. Inget lockande eller mutande eller avledande! Min uppfattning är att det bara belönar beteendet om det används vid felbeteenden.

Beroende på var hunden är på sladden använder jag något annat beteende eller "kastar undan" hunden snabbast möjligt - biter hunden i sladden förlitar jag mig inte på att något jag har verkligen är starkare, det känns alldeles för riskabelt. Detta gjorde jag även när jag hade (använder inte längre och kommer inte använda förrän jag är övertygad om att det finns behov av det) ett starkt nej förknippat med obehag på ena. Jag kan alltid testa men det är inget jag använder ensamt och förlitar mig på. Det vore bara korkat. Att ta bort hunden VET jag fungerar. Sen får jag jobba innan problemet och forma ett nytt beteende till nästa gång!

Om det du skrev i ditt exempel var ett obehag eller inte beror HELT på hur du lärt henne ordet nej. Hon kan ha slutat för att hon förknippar ordet med obehag och då är ordet i sig ett obehag. hon kan också ha förknippat det med belöning och då belönades hon för det. Hon kan också se det som ett kommando i sig, och då slutat för att utföra det du vill(vet hon då verkligen att det är fel eller gör hon bara något annat som hon blivit belönad för förut - alltså så som jag jobbar tills jag lärt in önskat beteende för samma situation?).

Att det skulle vara en korrigering kan jag heller inte hålla med om - HELT beroende på hur ditt nej fungerar och hur hon uppfattar det. Jag tror heller inte att du förstår hur jag gör - då hade du vetat att jag använder ett kommando för ett bättre beteende om det finns möjighet, t.ex. en inkallning från bajsätande, och tränar att låta bli det nästa gång.

DU kan absolut anse att hunden gör fel, det säger jag inget emot! Jag kan däremot anse att du har fel jämfört med mina åsikter - men det gör jag inte heller. Och absolut ska du tala om det för din hund, vad som är önskat och oönskat. Däremot är det för mig inte fel att en hund biter - den bara gör. Man kan inte göra fel, att göra fel innebär ju att göra något man vet att man förlorar på. Man kan göra fel jämfört med ett regelverk eller så, men man gör ju alltid rätt även om man gör fel då man gör fel för att man tjänar på det och det är alltid rätt det man gör.

Jag använder inte korrigeringar då jag ser det som värdelöst i min träning. Jag går hellre in och lär in ett nytt beteende från grunden än rättar till något. Jag jobbar hellre innan problemet än inväntar det i full styrka så att jag kan lära hunden. Jag ser det också som en utmaning att få det jag vill mest värt och bara koncentrera mig på det. Jag tror att det är möjligt att få bort/förhindra kommande oönskade beteenden genom att lägga verklig vikt på att göra önskat beteende mest värt. Varför låta hunden "tänka jakt" och påbörja beteendet(i högre eller lägre styrka) för att jag ska kunna säga "det där är fel" när jag lika gärna kan se till att få rätt beteende mest värt innan hunden fått chans att göra fel? Jag testar och åter igen, so far so good!

Jag tror för den delen att jag kommit på hur det är "här"!. Korrigering som ord har i mina kretsar alltid betytt negativa korrigeringar - "här" heter positiva korrigeringar "lockande, avledande och mutor"! Och i vissa fall "säga till hunden att stanna/annat", men för mig är inte det en korrigering då det inte förändrar beteendet utan påbörjar ett nytt.

#63
Du har inte fattat det heeelt rätt, tyvärr!
Är min hund påväg att göra något fel, ta tappad mat eller visar intresse för sladdar t.ex. och jag har ett säkert "ligg" så kan jag istället för att säga ifrån/korrigera/valfritt uttryck be den om ett nytt beteende. OM det inte är fara för någons liv - då räddar jag bara(vilket jag gör oavsett hur jag jobbar och hoppas andra gör också!)! Lära sig kan man göra nästa gång då jag förhoppningvis har koll på hunden redan innan den biter. (och kanske, så inser hunden per automatik att det inte var något bra att göra pga min reaktion näär jag rädda honom - som inte var till för att lära utan bara min reaktion på vad som kan hända/händer! Och då är det bara att tacka och ta emot om hunden reagerar rätt - och skylla sig själv om hunden reagerar fel).

Sedan tränar jag fram önskat beteende under bättre och säkrare förhållanden där hunden har så stor chans som möjligt att göra det jag vill innan den gör vad den tidigare velat. Steg för steg.
Jag lär inte fel då det inte är fel, men jag lär den vad som är oönskat vad som är önskat, vad man tjänar och inte tjänar på. Sen försöker jag så långt som möjligt att bara jobba med det önskade, det oönskade ska inte slå ut i såna här situationer för då är träningen innan inte tillräckigt bra och jag får bakläxa.

När jag inte är där spelar det ingen roll om jag använt korrigeringar eller inte, hunden kan fortfarande göra det vi inte vill och då bli belönad för det. Det enda vi egentligen kan göra är att, oavsett vilka metoder vi använder, se till att vi verkligen tränat det så långt, mycket och noga det bara är möjligt. För hundra blir vi aldrig, är vi inte där kan vi precis som du säger inte göra något åt det hunden gör. Vi kan bara hoppas att vi lärt hunden tillräckligt väl vad för konsekvenser valen får så att hunden inte har någon anledning att testa.

Och det är jag väldigt noga med, vi har ju samma åsikt om hur man har sladdar eller liknande för hundar man inte kan lita på än :) Jag lämnar inte en hund/valp bara sådär även om den aldrig gjort något oönskat i hemmet, i början är det rum ensam sen stå utanför fönstret och bevaka, sen kamera för livevisning osv. osv. Lyckligtvis har jag klarat mig ifrån sladdbitare, tror det hänger ihop med att valpen lär sig generalisera - det är aldrig okej att bita på något här! OM inte matte sagt varsågod, och det gäller från dag ett.

#64

OM det nu skulle hända, att min hund attackerar en människa/ett djur, så gör jag vad som helst för att få undan hunden, vad som än må krävas! Absolut och ingen tvekan, som jag skrivit lite överallt känns det som() - jag räddar liv först och främst och bara om det gått så långt!

Men för detta måste jag ha missat mååånga signaler innan och dessutom misslyckats TOTALT med den förebyggande träningen, så knappast troligt att jag låter det gå så långt. Skulle vara vid ett överfall av något slag, som inte jag hann upptäcka i tid.

Skulle jag få detta oönskade beteendet hos min hund skulle jag skapa nytt och jobba innan problemet. Jag anser mig inte tjäna någonting på att invänta ett felbeteende för att korrigera det eller att avleda med något, istället tar jag tag i problemet steg för steg. Jobbar med att få honom att behålla rätt sinnesstämning närmare och närmare, dock helt beroende på vad utfallen beror på osv. Låser han sig, som de brukar göra vid utfall, så har jag gått för fort fram och det är bara att backa bakåt.

Så jobbar jag, och än en gång - so far so good! Tills det inte fungerar tänker jag försöka, och fungerar det inte har jag ju alltid rätt avstånd och ordentlig säkerhet för att inte riskera någons liv eller säkerhet(och händer det ändå, mot förmodan, så räddar jag!).

#65 Känner igen vartenda ord! Som jag sa till Nikkis (trooor jag?, för mkt text!) så vet jag inte hur många gånger jag glömt säga varsågod (eller gått iväg för att träna de i att vänta längre tid, och glömt bort att komma tillbaka…) och hittat två vovvar sittandes i badrummet och fånstirra på varsin skål… eller för den delen kommit hem och upptäckt att jag missat locket på fodertunnan igen… oops!

Men aldrig någon som har rört något - trots att jag inte anser att det vore att göra fel! Hade det gjort det hade det varit mitt fel då jag inte lärt de tillräckligt väl vad som gäller, precis som för alla andra.

Tsset: Allt du skriver om din träning är för mig korrigeringar.. Positiva korrigeringar… Tar bara några exempel ur dina texter (jag orkar inte skriva lika långt som dig *lat*)

Ditt "stanna" om hunden är på väg ner i en vattenpöl för att få den att komma till dig istället är att avbryta det pågående och ändra riktning, vilket är en korrigering.

Ditt "ligg" om din hund försöker ta tappad mat eller visar intresse för sladdar t.ex är ett brytande av en pågående handling och är alltså en korrigering…

Jag gör ungefär på samma sätt som dig med "stanna", "sitt", "ligg" men oftast bara ett "a a" med normal röst…  det är väldigt sällan jag säjer "nej" och extremt ovanligt att jag använder en hård ton men för mig är det ändå korrigeringar eftersom jag bryter det pågående och får honom att göra något annat som jag tycker är bättre…

#79 Men är det en korrigering om det inte förändrar beteendet? Inte för mig. Att säga "stanna" går ju att göra närsomhelst, även när hunden "gör rätt" eller gör ingenting alls, och det förändrar inte det tidigare beteendet utan påbörjar ett nytt.

#80 klart det är en korrigering oavsett om det förändrar beteendet permanent eller tillfälligt… du korrigerar/bryter/ändrar det som är pågående…

om du säjer "stanna" så hindrar du hunden att fortsätta med det den var på väg att göra, alltså du ändrar hundens aktivitet till något annat, i det här fallet till att stanna istället för att fortsätta… ändra=korrigera.

använder du däremot "stanna" när den ska stanna (tex i tävling) så bryter du ju inte ett för dig oönskat beteende och är alltså ingen korrigering…

ord kan alltså ha olika innebörd i olika situationer men när du bryter ett för dig oönskat beteende så är det en korrigering Men en positiv korrigering när det görs på ditt sätt

tänk hunden som en människa. Vi behöver korrigering hela tiden, hur skulle vi annars veta vad som var rätt och fel ? Men vi behöver också mycket possitiv respons, för annars blir ju ingenting roligt med livet ?

Jag lägger min hund på ryggen när han behöver det. Han blir lugn av det så det fungerar bra. Men jag använder det ju bara när han verkligen behöver det.

Men jag skulle aldrig skrika och skälla på honom, ingenting blir bättre av att bli arg. Och aldrig snäppa till på nosen som vissa gör ! Jag menar jag skulle aldrig vilja att någon snäppte till mig på näsan så fort jag gjorde ngt fel. :S

Behandla hunden som du vill bli behandlad.

#82

"Behandla hunden som du vill bli behandlad."

Haha, alltså det där bör nog tas med en nypa salt. En hund är en HUND, ingen människa. Och en hund bör behandlas som en hund, inte som dina medmänniskor. Klart du ska visa respekt, kärlek och allt det till din hund. Men det är en viss skillnad mellan hund & människa. :P

Vad är det som är fel med att säga till hunden? Vargar kör ju med koregering och det gör ju aven vi människor med våra barn? (är bara nyfiken på hur ni tänker  :)

En anledning till att man tidigare inte började fostra och träna sin avalpar förrän de var över 6 mån, är för att förte det tar inte korrigeringar. De bara skrämmer hunden. Samma sak med att träna katter, delfiner och vilda djurparksdjur. Du får dem inte att göra något alls, om du korrigerar, de blir sura och lägger ner istället.

Visst finns det lägen där man måste ingripa, men det är i nödsituationer. Gör man rätt och lär in goda vanor från början slipper man korrigera. Små steg framåt i hundens takt löser det allra mesta.

Skulle aldrig lägga ner någon av mina hundar. Man kan lät knäcka en mjukare hund, och jag har husky. Måste jag tala om att de gör fel räcker det att lägga tyngdpunkten framåt, stirra lite och se sur ut. Så gör de på varandra, och det räcker.  Rejäla övertramp kan leda till en markering i luften och ett irriterat morr, inte mer. De lägger inte ner varandra, utom i lek, alltså gör inte vi det heller.

Detta är en väldigt gammal tråd, men jag lånar den ändå ☺️ Jag har en dvärgtax som jag skulle vilja säga är både dominant och osäker i sig själv (detta kanske inte ens är möjligt, rätta mig om jag har fel), vid nästan alla hundmöten blåser han upp sig och reser ragg, skäller och drar i kopplet. Han har blivit attackerad av en större hund när han var liten, och det var då han började med detta. Jag har testat att stanna upp vid möten med andra hundar och försöker då få honom att fokusera på mig, men detta har inte fungerat. Han blir nästan okontaktbar i dessa lägen, och därför har det nu blivit så att jag väljer andra vägar när det kommer andra hundar eftersom jag inte vill utsätta honom för det. Kan tillägga att han alltid är på sin vakt ute, flackar med blicken och alltid på helspänn liksom. Ibland när jag jobbar passar min svärmor hunden, och hon berättade nyligen för mig att när han skäller och gör utfall när hon passar honom så lägger hon ner honom på rygg och låter andra hundar komma fram och lukta honom i rumpan. (Antar då att hon håller fast honom eftersom han aldrig självmant skulle lägga sig för en annan hund) Jag frågar här eftersom jag själv är osäker, är det verkligen bra att hon gör så här?! För mig känns det mest som att hans eventuella rädsla förstärks när han tvingas ner på marken. Mitt sätt kanske inte heller är det bästa men det känns mer skonsamt för hans psyke. Matte till en envis tax

Han gör utfall för att skrämma bort alla hundar han möter, för att slippa konfronteras med dem, och kanske klara sig undan att bli anfallen. Att då tvinga honom att ligga på sidan/rygg och låta främmande hundar nosa på honom gör honom ännu räddare.

Att gå långa omvägar blir i längden jobbigt. prova att ta med något riktigt gott, tex laxpasta eller leverpastej på tub, skinkost på tub. När ni ser en annan  hund på långt avstånd, låt honom slicka i sig gotta ur tuben. Försök hålla ett avstånd så att han klarar av att äta. Det kan ibland räcka att gå av gångbanan/vägen 2-3 meter, och stå där och bara äta. Detta vänder hans känsla från obehag nära andra hundar till en bra känsla. Efter detta kan det vara läge för lite skvallerträning.