Herregud vad trött jag är på sådana människor. 

Man får försöka förklara vänligt men bestämt att Nej, du får inte hälsa för vi tränar henne/honom till att inte hälsa på främlingar. Det brukar funka, de blir oftast sura på en, men men.

Det värsta jag har varit med om var morsan till en typ femårig flicka. Ungen tjatar och tjatar och tjatar. Hunden står och skäller eftersom han inte litar på främmande barn. Jag säger högt och tydligt "nej", "han bits", "han kommer bita dig" flera gånger. Mamman bara fortsätter prata med sin kompis 😮

Om jag inte orkar diskutera säger jag bara att hunden har skabb.

Jag tycker också att det är respektlöst, men jag tror inte att folk förstår vilken skada de faktiskt kan orsaka. Även om de själva har eller har haft hund. De tänker väl att deras hund alltid fick hälsa på främlingar och att det inte ledde till något problem. Man får väl på ett fint sätt försöka att förklara att bara för att det inte skapade problem med deras hund så betyder inte det att ens hund kommer att fungera på samma sätt.

Men ja, det är respektlöst Men jag tror inte att folk gör det med onda eller dåliga avsikter.

Ja hade jätte stort problem med barn som kom fram och hälsade och föräldrarna satt jätte långt bort och bara glodde. De kom springandes mot oss många gånger. Så ja började ropa när de va på väg mot oss att han bits. Han va då typ 12 veckor gammal. Så på sätt och vis va de ju sant de flesta barn vänder direkt när ja sa det. Vuxna är också hopplösa med det och speciellt de som släpper fram hundarna för att hälsa när man klart och tydligt sagt nej. Hopplöst att försöka träna sin hund med sådana människor runt sig.

Känner igen det där, rejält.
När vår rottis var valp så kom varenda en fram och skulle hälsa, trots att vi tydligt sa ifrån och dessutom började gå åt ett annat håll. Men icke, plötsligt satt dom där med honom och gullade.
Sedan verkade det som att grannskapet gick ihop för plötsligt så sprang varenda en fram, de lockade från balkongerna, kastade godis, visslade m.m. Ingenstans kunde vi träna utan att träningen blev ogjord, vilket idag har resulterat i att vår hund står och trampar på stället, svansen går som sjutton och han gnäller/piper och kan ibland försöka dra mot dom när han märker att någon bara kollar på honom - människorna behöver alltså inte gå emot eller säga något, att de kollar räcker. 
Han har ju fått belöning för det beteendet i och med att alla gått fram direkt, "han vill ju så gärna"… Idag är han 10 månader och samma människor går omvägar runt honom, trots att han står och trampar, gnäller, piper, drar lite i kopplet, svansen går i 300km/h och drar till med sitt jätte leende - det som fick alla att springa fram till han tidigare.
Men antar att det inte är så roligt numer när han är stor och väger ca. 40kg…

Så fruktansvärt tröttsamt!

håller med er alla. har upplevt samma som ni har. nu ska jag ha hund igen och har bestämt mig för att om nån inte fattar mitt nej tack så släpper jag artigheten och säger ifrån på skarpen. en gång för några år sen var jag faktiskt tvungen att vara grov i munnen för att en gammal tant skulle fatta vinken. så jäkla trist alltså….

Alltså jag kan knappt fatta att de du skriver är sant!

Vad är det folk inte förstår? Huuur kan man hålla på sådär? När jag pratar med folk så har dom förståelse.  Men det kommer väl en dag för mig också..

Så som flera sagt är enda sättet att slippa detta att ha en stor hund som många har lite mer respekt för. Har man en "söt" hundras/valp skiter de fullständigt i vad man säger. Har jag med mig både schäfern och jappen håller folk hälsosamt avstånd, men skulle jag ta med bara jappen ska alla vara så kärvänliga och håller helt plötsligt samma tonläge som ett brandlarm… Jag har redan från start gett f*n i att vara trevlig mot folk som inte lyssnar. Om någon kommer fram och frågar om de/barnet får klappa säger jag ofta ja om inte hundarna är väldigt uppjagade men om de bara tar eget initiativ får de kvickt lära sig att det är MINA hundar. Jag menar, jag går väl inte fram och lyfter upp/tar i någons barn bara för att det är "såååå sött!"? Man respekterar att det är DERAS beslut, inte mitt….

Och när man sedan har problem med en stor hund som vill hälsa och piper, skäller eller drar då blänger samma personer på en som om jag är dum i huvudet som inte kan kontrollera min hund…

Är så glad att jag numera bor så öde så de enda hundarna vi träffar ute är grannarnas och det är inga större problem.

Usch känner igen detta men från ett annat håll… Min mormor har två hundar, en cocker å en flat… Hennes cocker har hon lös å ropar "han är bara en valp" när han springer fram å hälsar på folk å hundar osv hejvildt(han är snart 2 år gammal) å hennes flat attackerar han-hundar… Suck säger jag bara… När jag haft hennes cocker så har ja strängt uppfostrat honom att han endast får hälsa om jag säger ok, och hennes föat vägrar jag ha hemma när hon är bortrest, hon får ta ansvar för det beteende som hon har skapat

Jag har en större hund av en hundtyp som många människor är rädda för. Hjälper tyvärr inte, även om jag förstår att ägare till "små söta" hundar har det än värre. Hundar verkar av många ses som allmän egendom och folk inser nog inte vilken skada de kan göra. Tråkigt men ibland verkar det enda som fungerar att bli nästan otrevlig. :(

Ja det är jätte jobbigt! Vi har dessutom haft stora problem med att få vår hund att sluta vara rädd för främmande människor, vi har kommit så långt att skiter de i henne så skiter hon i dem. Men ska någon fram och hälsa så blir hon ordentligt stressad. Det som ytterligare ställer till det är sättet som de flesta hälsar. De sätter sig aldrig på huk och väntar tills hon kommer fram utan kastar sig över och ruffsar henne på huvudet. Visserligen är det klistället som ser absolut mysigast ut, men något blev lite hjärna borde inse hur läskigt det upplevs!

Jäklar! Man blir ju mörkrädd hur vissa människor inte kan förstå att ett nej är ett nej, och att era hundar inte vill hälsa på någon vid det tillfället. Och att det kommer människor som hälsar på hunden och klappar den utan att ni själv vill det, Tycker synd om er allihopa. :(

Testa göra som med framrusande hundar? För in din hund bakom dig, gör dig större/sträck på dig och säg "Nej!". Visa att du menar allvar. Har funkat för oss på både barn och vuxna, även om responsen är stort missnöje, nån pissig kommentar här och där, etc. Drygaste vi vart med om var när en förälder och dess barn _kröp_ upp bakom ryggen på oss när jag och min mamma satt på en klippa med hundarna och kollade på solnedgången. Bkev en lektion i folkvett/hundvett där och då till deras stora besvikelse - de trodde inte vi skulle märka nåt…

Jag håller med.
Jag har haft en man som kommit fram till vår tik när vi satt på en bänk trots att jag sa åt honom att inte göra det, han säger han också har hund och ur det blå ger vår tik en näve frolic som hon sätter i sig i ett nafs… FROLIC! Och jag utbrister "vad fan gör du?! Hon är spannmålsallergiker?!" och gubben svarar med "oj då" och försvinner därifrån. Den dagen hade hon sen klimani då hon reagerade på Frolicen.😡