Efter att det konstaterats att vår fina Nea har en hjärntumör som tyvärr ligger för djupt, för att kunna avlägsna, har jag tagit det svåra beslutet att låta henne somna in. Från det att hon lämnade sin mamma, har bara "olycka" i form av skit människor drabbat henne. Jag hoppas att vi, hennes sista hem, fick henne att känna sig älskad och trygg. Vi var kanske inte de mest kunniga eller visste vad vi gav oss in på, men vi började ana en viss framgång i vårt arbete för ett nytt bättre liv…tyvärr drabbades hon IGEN av olycka och ska nu lämna oss alldeles för tidigt. Jag hoppas och önskar från djupet av mitt hjärta att hon förlåter mig och inte ser mig som ännu en skit-människa i hennes liv som ej brytt sig. Om jag får önska mig en enda sak, om så bara för ett ögonblick, vill jag att hon förstår alla våra ord, att hon kan läsa detta och förstår att beslutet är grundat på kärlek. Förlåt mig. Läste detta idag och tyckte det var en himla fin text. Texten var längre men gjorde ett urval I am your dog, and I have something I’d like to whisper in your ear. I know that you humans live busy lives. Some have to work, some have children to raise. It always seems like you are running here and there, often much too fast, often never noticing the truly grand things in life. Look down at me now, while you sit there at your computer. See the way my dark brown eyes look at yours? They are slightly cloudy now. That comes with age. The gray hairs are beginning to ring my soft muzzle. You smile at me; I see love in your eyes. What do you see in mine? Do you see a spirit? A soul inside, who loves you as no other could in the world? A spirit that would forgive all trespasses of prior wrong doing for just a simple moment of your time? That is all I ask. To slow down, if even for a few minutes to be with me. So many times you have been saddened by the words you read on that screen, of other of my kind, passing. Sometimes we die young and oh so quickly, sometimes so suddenly it wrenches your heart out of your throat. Sometimes, we age so slowly before your eyes that you may not even seem to know until the very end, when we look at you with grizzled muzzles and cataract clouded eyes. Still the love is always there, even when we must take that long sleep, to run free in a distant land. I may not be here tomorrow; I may not be here next week. Someday you will shed the water from your eyes, that humans have when deep grief fills their souls, and you will be angry at yourself that you did not have just “One more day” with me.