Man ska nog ha en stor portion tålamod och humor, de är inte sorten som lyder blint så det gäller att vara duktig på att motivera dem med positiva metoder, fördelen är att de inte kräver en timme på lydnadsplanen eller brukshundsklubben dagligen för att må bra, men de brukar kräva en hel del långa turer i skog och mark.

Sen tror jag att de är en stor fördel om man som person är väldigt stabil och trygg i sig själv, den utstrålning går inte att fejka och de lyssnar endast till individer som de tror har mer erfarenhet och är smartare än de själva är, annars kan man lika gärna klara sig utan den där människans ledarskap så att säga

Håller med #1 till viss del. Urhunden jag har är väldigt lättlärd och vet mycket väl när de är dags att jobba. Visst har de en selektiv hörsel, men de beror mycket på individen. Har en som inte ens tittar på mig när jag kallar, och den andra som inte håller blicken borta från mig i mer är 1 minut. Så de är väldigt olika. Men hur man är som person har #1 rätt i. Man måste vara bestämd och inte vika sig. Själv har jag flera urhundar (samma ras) och stortrivs. Kan väl säga att min personlighet är ganska lik deras och de gör nog att vi kommer överens. Vårt band är väldigt starkt, starkare än jag upplever med andra raser jag haft. Så kommer alltid ha denna ras, helt underbar! Podengo Portugues Pelo Liso Pequeno

Det beror ju på vilken typ av urhund man är intresserad av. Finns ett antal olika raser och en människa som passar med en thai ridgeback kanske inte passar med en basenji. Svårt att säga något generellt tycker jag!

En sak jag vill tillägga ovanstående kommentarer är att man får vara beredd på att använda mjuka metoder. Den "hårda skolan" fungerar inte på urhundar. Dom tappar lätt respekt för dem som beter sig illa och glömmer aldrig… :)

Hit hör väl Canaan Dog och de ska väl vara okej som nybörjarhund, om jag minns rätt :)

"Hård" och "mjuk" är så löjliga ord.

Man behandlar hunden som en hund, det spelar ingen roll om det är en urhund, vallhund, slädhund eller vad som helst. Det finns ingen specifik ras som "den eller den" metoden fungerar på.

Jag är vad folk skulle kalla "hård" med alla hundar jag känner (med viss individanpassning), vallhundar, terrier, schnauzer, mastiff, urhund och så vidare. Samma sätt i grunden fungerar utmärkt på alla.

En hund är en hund (och en individ), och ska behandlas som sådan helt enkelt, inte som en docka, ett barn, eller en viss ras eller rasgrupp.

Alltså jag anser ändå att vilken urhund som helst kan funka som nybörjarhund, det beror lite på vad man är för person och hur mycket man läst på.
Den genomsnittliga urhunden kräver oftast med fysiskt och mindre psykisk aktivering.

Den typiska urhundspersonen? Ptja.. Kika på mig.
Det är otroligt viktigt att ha orken uppe när det gäller att hela tiden positiv. En urhund söker sig till den stabila, trygga & naturliga ledaren - inte till någon som gormar & skriker. 
En urhund promenerar glatt på ens nerver, men man får vara beredd med en stor portion humor & en massa positiv förstärkning.
Trots att urhundarna är lite egna & självständiga är de för det mesta otroligt lojala.

Att vara mjuk innebär inte att man behandlar hunden som en docka.

puu

#6 skulle nog kallas rakt på , i mitt sätt med mina hundar. men förutom att de är olika individer, finns det hund raser som har en tendens att vara känsligare än andra . Och så är det bara!